Ibland, trots att jag har mycket på hjärtat, är det så svårt att få ut orden i rätt flöde. De kommer stapplande och inte alls i den ordning jag vill att de ska komma. Det är dessa dagar det blir små luckor i bloggen. Små pauser. En liten tystnad. En inandning innan jag är på gång igen. Nu har jag haft en liten inandningsperiod. Kanske hittar jag flödet igen.
Natten till i dag har varit en av de bästa hittils. Nattningen gick så smidigt med en glad bebis. Bada, mys, läsa, gosa, äta och sova. Gustav somnade så fort han fick huvudet på kudden och sov sedan gott och länge. Han vaknade för att äta vid tre och vid sex. Han vaknade vid ett också och undrade om det var morgon ännu, men han somnade snabbt igen. Han rullar runt och är överlycklig att kunna bestämma liggläget på egenhand. En helt ny värld! Han är så pigg och nyfiken. Vill så mycket. Kan så mycket. Igår drog han sig som sagt fram för att nå favoritleksaken. Vad fort det går! Min lilla bebis är inte så liten längre. Vid bvc-besök i torsdags vägde han 7500g. Kurvan har planat något från att ha gått rakt upp, som den ska. Vi har fått klartecken att börja ge lite smakportioner för att sedan börja ge ett mål gröt till kvällen. Spännande. Vi får se när vi börjar.
Jag har också varit på gyn. Det blev ingen op eftersom läkaren menade att ärret skulle ge samma/mer problem än de jag har. Sedan tyckte hon nog egentligen inte att det var så "farligt" trots att jag berättade att det faktiskt ger mig stora besvär. Läkaren ville mycket hellre prata om min endometrios, trots att jag ingen gång frågat om hjälp eller råd i det ärendet. De råd och påståenden hon kom med var långt ifrån min verklighet. Så är det alltid. Läkarna tror de vet så mycket (allt?), men kan sällan hjälpa mig eller förstå mig. Jag försökte styra bort samtalet, men det var lönlöst. Trots att jag redan är utredd både en och tre gånger var hon fast besluten på att utreda och få rätt. Det kändes till slut som om jag satt i förhör och saknade bevis. Hur visste jag det, var fanns det att läsa, varför hade jag gått på den behandlingen, varför var det så, varför var det si, "så här är det för alla"-påståenden (för alla med sjukdomen har det visst lika-hur kan jag ha missat det!), varför har jag gått hos så många läkare osv. Samma visa varje gång. Behöver jag tillägga att jag tycker det är både tröttsamt och obehagligt att gå till gyn? Jag fick i alla fall med mig en remiss till endometrioskliniken i Uppsala innan jag gick. Inte för att hon önskade att jag skulle få någon som förstod mig och min sjukdom, utan för att hon ville veta om inte den behandlingen hon föreslog mig skulle vara bättre än de jag fått tidigare. En second opinion kallade hon det. Usch, känner hur plusen slår lite snabbare bara jag tänker på det. Jag fick i alla fall remissen. Kanske kan jag få den hjälp jag behöver på kliniken.
Lördag i dag. Vi har inga planer och det känns skönt.
