Sidor

lördag 29 november 2008

Hej kära vänner.

Jag känner mig verkligen ostabil för tiden. Att spraya dubbelt är inte roligt. Inte ett dugg. Jag är lugn och glad ena stunden för att i nästa kasta saker kring mig och spotta ut grodor ur munnen. Jag är underbar att ha att göra med. Fråga min stackars käre make... Han tassar på tå för att inte säga eller göra något som utlöser ett raseri hos mig.

Snart är december här. Det innebär att det då är en månad kvar till sprutstart. Och drygt två månader kvar till planerat äggplock. Det är spännande, men samtidigt vill jag inte ta ut något i förskott. Jag är här just nu, och just nu sprayar jag.

Jag har varit ner i förrådet och letat fram adventsstaken och våra julstjärnor. Självklart hade lamporna gått på flertalet av dem, men med hjälp av mina hormoner kunde jag slå liv i dem igen. Nu lyser de stämningsfullt i våra fönster en dag för tidigt. Jag tror inte de vågar något annat.

Ha en riktigt skön första advent!

ps, jättekul att ni röstar!

torsdag 27 november 2008

Inte helt på topp.

Jag känner mig lite smådeppig. Tror det är en effekt av hormonerna. Sedan har jag blivit förkyld också. Och lite andra diverse tillstånd som magkatarr bland annat. Jag sover heller inge vidare, drömmer bara mardrömmar om död och katastrofer... Livet är inte så enkelt just nu. Jag vill helst bara ligga under täcket och dricka te och läsa böcker. Jag förlitar mig på att efter regnet brukar solen skina igen, och då känns det inte så övermäktigt.

<-------------
Nu har jag lagt till en omröstning här på sidan, så rösta gärna. Hoppas det fungerar. Jag undrar helt enkelt hur ofta du besöker min blogg. Jag försökte lägga till ännu en omröstning, men tekniken ville inte riktigt som jag. Den kommer nog i dagarna. Jag är nyfiken i en strut och självklart jätteglad att ni är så många som tittat in här. Stor kram till er!

Sedan har jag, kattälskare som jag är, fått en så söt utmärkelse av min vän Ullis, tack för den!


ps, nu fungerade den andra omröstningen också.

måndag 24 november 2008

Milstolpar.

Kommande milstolpar på vår resa.

13/12- Dubblar dosen med synarela, avslutar östrogentillskott.
19/12- Tid för kontroll och ul på kliniken
1/1- Halverar dosen med synarela och börjar spruta
8/1- Tid för kontroll och ul. Blodprov.

vecka 3 prel. bokad äggplock

Jag fick en blödning idag. Oväntat eftersom jag inte har eller kan få mens. Kanske är det ett tecken på att kroppen är redo för vår bebis..? Eller så är det något som förändrar utseendet på vår resa. Jag ska ringa och höra. Här tar vi inga risker.

____________________________
Uppdatering

Fick tag på kliniken ganska snabbt. Jag ska dubbla dosen med synarela redan ikväll och avsluta östrogentillskott. Blödningen var alltså inte välkommen. Tiden den 19/12 står kvar med ul. Sedan får vi ta resten av behandlingen från det datumet. Sprutstart står preliminärt kvar den 1/1, men det beror helt på hur det ser ut på ul-kontrollen.

söndag 23 november 2008

Söndag.

I fredags var vi på Mustasch konsert på ett uteställe i Falun. Riktigt bra var det. Och extra roligt var det att träffa vänner och bekanta. När spelingen var klar blev det vanligt disco igen med alla tillbehör. Något som varken jag eller Oscar är speciellt förtjusta i. Vi har båda två svårt för överfulla och påflugna människor, och dem finns det en del av på krogen. Jag råkade som förbigående hamna i vägen för ett pågående slagsmål och fick därför en hård knytnäve i huvudet. Så där slutade det roliga. Jag undrar vad det är som gör att vissa slår på helt ovetande och oskyldiga människor..? Jag har ännu lite huvudvärk, men annars mår jag fint.

Idag har vi städardag. Lagom tråkigt, men nödvändigt. Och så blir det så fint när man är klar. Jag har köpt lite nya inredningsdetaljer som ska upp efter städningen. Att pyssla med det får mig att må riktigt bra. Jag blir mer och mer nöjd med vårt hem.

Hoppas ni får en fin kväll!

fredag 21 november 2008

Living on the edge?

För inte så länge sedan var jag en manisk tidpassare och planerare. Alltid ute i god tid, alltid förberedd. Alltid ute i för god tid kanske? När jag skulle åka någonstans packade jag en vecka i förväg -senast- för att vara säker på att jag inte skulle glömma något. Kom jag en kvart innan ett tåg skulle avgå kunde jag få magknip för att jag nästan hade missat det. Jag gick alltid upp i god tid på morgonen så jag inte skulle behöva stressa eller skynda mig. Om kvällarna skrev jag listor. Ja, jag var även listoman. Att-göra-listor. Komma-i-håg-listor. Att-handla-listor. Vad-vi-ska-äta-i-veckan-listor. Vad-jag-ska-ha-på-mig-i-veckan-listor. Ja, you name it, jag skrev dem. Hade jag en buss att passa sprang jag till busshållsplatsen trots att det var lång tid kvar till bussen skulle komma. Jag var alltid ute i god tid. Och jag var förberedd.

Nu för tiden stressar jag nästan jämt. Jag går upp 5 minuter innan bussen går om morgonen. Jag borstar tänder, hoppar i kläder och springer. Jag hinner oftast precis på sekunden. Jag tar allt oftare bussen som kommer till stationen två minuter innan tågets avgång. Då hinner jag oftast precis klämma mig mellan dörrarna innan de stängs. Jag packar kvällen innan, eller, det händer faktiskt, samma morgon som jag ska åka iväg. Jag är aldrig ute i god tid längre. Jag skriver sällan listor. Och det är inte likt mig själv. Men å andra sidan kanske det är positivt?

Jag har börjat ge upp kontrollen. Kanske för att jag har lärt mig att hur mycket jag försöker kontrollera min tillvaro, försvinner inte risken att något oväntat sker. Jag kan planera min vardag i minsta detalj, men det skyddar mig inte. Eller är det helt enkelt så att jag gör revolt mot mig själv?

tisdag 18 november 2008

Bra dag.

Idag har varit en bra dag. Vaknade i tid och på den ljusa sidan. Fick sedan två stora paket levererade på jobbet fyllda med vackra saker. Jag var som ett barn på julafton-lyrisk. Det blev en hel del som fick flytta hem till oss. Jag känner mig så tacksam för att få jobba med mitt stora intresse. Det ger mig sådan energi. Och så får jag många fikastunder med mor min. Vi har roligt vi.

Har även varit på kurs idag. Väldigt intressant, som vanligt. Och bäst av allt. När jag kommer hem har min älskling städat, tänt många levande ljus och lagat middag!

Bra dag.

måndag 17 november 2008

När blev det vinter...

Jag lider av latmasksyndromet idag med. Sitter i pyjamasen långt ut på dagen igen... Det är ingen ordning på mig... *blink*

Jag forsätter att puffa. Jag har larm på telefonen så jag inte ska glömma bort det. Har fått några av de vanliga biverkningarna. Värmevallningar, speciellt om nätterna. Näsblod och otroligt onda bröst. Och så måste jag erkänna att jag har börjat få ordentliga humörsvängningar. Men det förnekar jag nästan hela tiden, så klart. Oscar påpekade det lite försiktigt här om dagen. Gissa om jag brusade upp, lite lagom moget så där. Nej du, jag är inte sur. Det kan du vara själv! Jag tror inte han kommer säga något i fortsättningen.

Jag satt i alla fall och sorterade bilder från i somras. Och så slog det mig, när blev det vinter...? Var vi inte nyss på Mallorca, mamma och jag? Tänk att tiden fortsätter att gå i sin jämna takt helt oberoende av något annat.


Utsikten från vårt frukostställe på Mallis.
Jag behöver bara blunda så är jag där.

söndag 16 november 2008

Ledig och lat.

Idag är en ljusare dag. Vi hyrde en film igår som hjälpte mig på traven att släppa ut tårarna. Efter det kunde jag släppa taget. Och det var skönt. Idag känner jag mig lugnare.

Ska jag berätta en hemlighet?

Jag sitter i pyjamasen ännu!

Maken min är på jobbet medan jag och katterna ligger i soffan och latar oss. Och det känns riktigt bra. Jag är ledig och helt utan krav idag. Möjligen går jag ut med soporna, men det är på sin höjd.

Nu ska jag tappa upp ett hett bad. Efteråt ska jag värma på lite hjortron-glögg och kura upp mig i soffan. Glöggen är fantastiskt god förresten! Finns att köpa på Ica.

lördag 15 november 2008

När tårar sitter fast.


"Fly, fly little wing
Fly beyond imagining
The softest cloud, the whitest dove
Upon the wind of heaven's love
Past the planets and the stars
Leave this lonely world of ours
Escape the sorrow and the pain
And fly again

Fly, fly precious one
Your endless journey has begun
Take your gentle happiness
Far too beautiful for this
Cross over to the other shore
There is peace forevermore
But hold this mem'ry bittersweet
Until we meet

Fly, fly do not fear
Don't waste a breath, don't shed a tear
Your heart is pure, your soul is free
Be on your way, don't wait for me
Above the universe you'll climb
On beyond the hands of time
The moon will rise, the sun will set
But I won't forget

Fly, fly little wing
Fly where only angels sing
Fly away, the time is right
Go now, find the light"

Jag älskar dig.

Att våga våga vara svag.

Jag känner mig fortfarande låg. Låg, men ändå vågar jag inte helt att känna efter. Jag säger att jag försöker, men det är inte riktigt sant. Det jag försöker göra är att undvika. Jag klamrar mig fast vid kanten av den bottenlösa brunnen. I själva verket borde jag släppa taget. Jag kommer att falla, men där, i den mörkaste avgrunden finns ljuset. Och ljuset kommer lyfta mig igen, ge mig ny styrka. Det är inte farligt att gråta. Men det är läskigt att våga.

torsdag 13 november 2008

Lite låg.

Jag sov till kvart över tolv idag! Jisses, det var riktigt länge sedan sist. Hade jag haft möjlighet hade jag nog sovit bort hela dagen. Jag känner mig så trött.

Jag är lite ledsen idag. Och låg. Jag suckar djupt och ofta. Jag skulle nog behöva att gråta. Jag tror jag ska lägga mig i badkaret när jag kommer hem från jobbet. Tända många ljus och sätta på en fin skiva. Och jag ska inte vara rädd för att slappa fram allt som gör ont. För det är mycket nu.

onsdag 12 november 2008

Lite nojjor.

Igår var jag på kurs igen och lärde mig om budgetering och likviditet. Intressant, men svårt. Jag är ingen siffermänniska. Jag fungerar bäst med ord.

Jag läste på Lindas blogg om hennes nojjor och fixa idéer och började fundera över vilka mina är. (Inte för att det var så mycket att fundera över, jag har ju ganska många...!)

Jag är (precis som Linda) otroligt rädd för att ha dålig andedräkt. Därför har jag tuggat tuggummi hela dagarna så länge jag kan minnas. Jag har tuggat så frenetiskt att jag har fått förslitningar i käken och nu har jag fått tuggummiförbud av min tandläkare. Lydig som jag är, har jag slutat med tuggummi och övergått till att tugga på fisherman's friend och Läkerol. Visst är jag duktig? *blink*

Jag har nojja över att andas "begagnad" luft. Jag kan därför inte sova ansikte mot ansikte med min man, eller någon annan heller för den sakens skull. Jag får också lite panik över att åka buss eller tåg när det är många passagerare ombord. Okej, det här låter aningen sjukt... Jag håller andan när jag är i närheten av någon som inte har duschat på en stund också... Knäpp man är, eller hur!?

En annan nojja jag har är att skaka hand med andra. Dels för alla bakterier, men också för att jag avskyr att skaka med lösa, fessiga (är det ens ett ord...?) och kallsvettiga handtag.

Jag nojjar också över att någon ska kopiera mitt personnummer och min adress så jag river alltid all post där detta står med i små, små bitar så ingen ska kunna gå igenom mina sopor och stjäla min identitet....

Nej, nu avslutar jag listan här, innan jag framstår som mer tokig än jag redan gör.
;-)

Ikväll är det dags för samtalsgrupp via Spädbarnsfonden igen. Jag ser fram emot det.

söndag 9 november 2008

Fars dag.

Den andra utan vår fina Victor. Det är så overkligt att tiden fortsätter att gå.

Min egen pappa gratulerades förra helgen också. Av misstag. Tog visst helt fel på dagen, virrig som jag är, och fick ta tillbaka grattiset en liten stund. Han menade dock att det var fars dag varje dag. Och i det håller jag helt klart med honom. Fina pappa lilla.

Vi har varit ute och ätit lunch idag. Efteråt gick vi och tittade på barnvagnar! Det kändes hoppfullt. Vi försöker så gott vi kan att glädjas och hoppas. Men om sanningen ska fram har vi svårt för det. Jag frågade Oscar lite försiktigt om han var lycklig. Jag vill våga vara det, svarade han. Och precis så känner jag med. Jag vill våga. Men det är svårt. Jag har fortfarande jättesvårt att förstå att det är sant att vi får hjälp. Ett litet sting av glädje smyger sig på ibland. Ett litet, litet. Men bara ibland. Jag tror inte att jag ska begära så mycket mer av mig själv. Jag ska nog bara försöka vara. Och när glädjen kommer, när jag vågar släppa på den, då ska jag ta tillvara på den.

Annars puffar jag på. En spray om morgonen, en om kvällen. Inget som jag är obekant med. Jag har gått på denna medicinen tidigare. Det är först till Lucia det nya börjar. Och visst är det spännande! Riktigt spännande.

onsdag 5 november 2008

Glädjedag!

Har precis kommit hem och satt mig vid datorn. Vilken dag! Först en sådan besvikelse. Vi fick höra att vi var ett så komplicerat fall att läkare och kliniker var rädda för att bränna sina fingrar på oss. Jaha, där var den chansen över tänkte vi.

Läkaren gick i alla fall till sina kollegor för att fråga om råd och kom tillbaka med de vackraste ord vi hört. Vi hjälper er.

Jag är så lycklig! Jag kan knappt förstå att det är sant, nästan väntar på ett nederlag ändå. Men den sista tanken ska jag bara slå ifrån mig! Det här måste gå, det bra måste vara så.

Jag börjar spraya imorgon redan pga min endometrios och ska spraya "lugnt" (2ggr om dagen) fram till Lucia. Jag har ett ultraljud inbokat den 19.12. Sedan sprayar jag 4 ggr om dagen till nyår, då börjar jag med del två, sprutorna.

Åh vad spännande detta är! Hopp och positivitet första gången på länge! Nu ska jag krypa upp i soffan med min fina och fira med lite snacks och Grey's anatomy.

Lycka!

tisdag 4 november 2008

Dagen före dagen.

Så var vi här. Dagen före dagen. Gissa om jag har ont i magen. Väntan har varit lång. Men nu, när vi är nästan framme, spelar den väntan som varit ingen roll.

Idag har jag även kurs mellan 16.30 och 21.00. Och kanske är det bra för då måste jag koncentrera mig på något annat. Då finns det inte utrymme för alla mina rädslor.

Jag försöker peppa mig själv, men det är inte lätt. Jag slits mellan rädsla och förnuft förstår ni. Och det tar energi.

Vi åker dit för att få hjälp. Att vi inte kan bli gravida på egen hand är fakta, inte påhitt. De ska sälja en produkt till oss. Vi ska köpa den. Det är vi som betalar för detta, alltså är det på våra villkor. Säger de nej tar vi våra pengar och går någon annan stans. Till Stockholm till exempel. Vi kommer att hitta någon lösning. Det finns hopp.

Ja, så låter det när den vettiga Linda tänker. Och så här låter det när den ynkliga Linda tänker.

Jag är en bluff. Jag åker dit för att bli avslöjad. Jag åker dit för att få en dom, inte hjälp. De kommer att se rakt igenom mig. De kommer att skratta åt mig. De kommer säga att det inte är någon idé. Det finns inget hopp.

Ser ni hur jag brottas. Knäppt va..? Inte undra på att jag är helt slut.

Måtte de sista timmarna innan gå snabbt nu. Måtte vi få ett positivt besked.

lördag 1 november 2008

Alla Helgons dag.

Solen skiner och skickar reflexer till snön som i sin tur glittrar vackert. När jag var liten var jag så fascinerad över att snö kunde glittra. Jag kunde stå länge och vrida och vända på huvudet för att se hur snön ändrade färg i sitt glitter. Jag minns nu att jag hade en barbieklänning som jag var så förtjust i, den glittrade lika vackert.

Vi ska snart åka till minneslunden och tända ljus för Victor. Det är andra Allahelgona utan honom. Han är lika saknad.

Men först ska jag klä mig varmt och gå en promenad.

Jag önskar er en riktigt fridfull och vacker dag.

Kram, L