Sidor

torsdag 4 december 2008

Att gråta- Förbjudet?

Idag när jag stod på stationen och väntade på tåget upplevde jag än en gång att tårar inte är välkomna i vårt samhälle.

En tjej gråter kraftigt. Hon gråter för hennes sambo har gjort slut. Hon berättar för sin väninna att han helt plötsligt bara inte ville mer och flyttade. Orden kommer som de gör när man gråter, styckvis, smärtsamt. Förbigående ger den gråtande blickar som säger är du inte klok människa. Väninnan ger henne en kram, men jag ser att hon bakom ryggen på den gråtande himlar med ögonen. Hon är märkbart illa till mods.

-Sluta gråta, säger hon klämkäckt. Du blir bara deppig.
- Men... Det gör ju ont, svarar tjejen.
- Nej, nu glömmer du det här. Gå vidare. Inte gråta. Man ska ha kul och skratta när man lever. Ryck upp dig.

Tjejen ser lite förvirrad ut, men torkar sina tårar som väninnan sagt. Hon lägger sin smärta åt sidan för att vara sin väninna till lags.

Jag känner irritationen hastigt väckas till liv. Jag måste att gå för att inte lägga mig i. Varför får man inte vara ledsen i detta samhälle!? Gud förbjude att man skulle drabbas av en kris. Det är strängeligen förbjudet. Det finns det inget utrymme för.

Här får man inte visa känslor såvida de inte är positiva. Här måste man svara -Jo tack, allt är bara fint, när någon undrar hur man har det. Blir svaret något annat flyr den undrande snabbt som ögat. Det är lika för mig. Jag vågar knappt berätta för någon när det är tufft. Ingen vill veta. Här göms sorg och smärta undan som om det vore skamligt. Onaturligt. Sjukt. Farligt. Man ska tiga som muren om detta tabulagda. Men sorg om något är ju mänskligt. Naturligt.

Att gråta är ett friskt beteende. Det är ur tårarna man läks. Utan dem så blir man just det som samhället tydligen förbjuder -sjuk.

2 kommentarer:

Angelica sa...

Ja det är verkligen inget fel att gråta. Man måste lätta på trycket gör man inte det så kan det lätt gå utför och man blir sjuk..
Grät själv idag när jag var ute och handlade. En vän kom fram och frågade hur det var nu efter att mamma gått bort.. Då brast det. Men var lättad efteråt..

Lindas Vita Lantliv sa...

Jag håller med dig, vännen...visst är det tråkigt att det ska uppfattas "fel" att gråta....modig är den som kan visa det, tycker jag!

Vad fint skrivet om Viktor...läste det först nu...

Kram Linda