Sidor

torsdag 11 december 2008

Jag gör så gott jag kan.

Jag börjar känna sorg inför julen. Julen som är så älskad av de allra flesta. För mig är den en påminnelse om vad som fattas. Vem som fattas. Det blir vår andra jul utan lillplutten. Och på sätt och vis känns det värre än förra. Förra var ett vakuum, en oerhörd smärta som inte går att beskriva. Men det var en av andra förstålig reaktion.

I år är det inte många som tänker på det längre. I år finns inte samma utrymme att sörja. Och därför känns det värre. All förväntan om att det ska vara bra nu. Men allt är inte bra nu. Sorgen försvinner inte med åren. Victor slutar inte existera lite mer för varje år som går. Tvärt om påminns jag varje år om vad som gick förlorat. Varje år förlorar jag ett år som jag skulle ha delat med min son. Varje år får jag inte uppleva mitt barns utveckling. Varje år får jag inte lära känna honom. Varje år finns den smärtan.

Det kunde ha varit värre har jag fått höra. Flera gånger om. Som jag ser det kunde det aldrig ha varit värre. Bara annorlunda. Jag har fått höra att det vore värre om jag "lärt känna honom på riktigt", om han hade levt utanför min mage och sedan dött. Det hade varit värre. Tusen gånger värre.

Varför undrar jag då? Varför ska det jämföras, det som är ojämförbart. Det är smärtsamt för oss att vi inte fick se vårt barns ögon. Att vi inte vet vilken färg de hade. Eller vilken hårfärg han skulle haft, eller hört honom skratta. Eller gråta. Eller sett honom växa upp.

Den är individuell. Sorgen.

Julen är tung för mig. Liksom alla andra högtider. Men jag gör mitt bästa. Jag gör det jag kan för att leva mitt liv. På mitt sätt. På det sätt som känns bäst för mig. Jag är sorgsen och jag är lycklig på mitt sätt. På det enda sättet jag förmår utifrån de förutsättningar jag har. Jag gör så gott jag kan.

2 kommentarer:

Sanny sa...

Beklagar sorgen!

Blåöga sa...

...det du skriver är så sant vännen!
jag känner exakt samma, inför julen inför att folk gärna jämför sorgen.
jag saknar Noel som 17 alltid, medn det blir så påtagligt vid "familjehelgen".

Massor av kramar och tack för att du är så fin!