Sidor

måndag 8 december 2008

Tunga dagar.

Det är tunga dagar som kommer och går. Jag har gråtit idag. Små, bittra tårar av utmattning. Ibland känner jag bara att nu får det vara nog. Jag vill inte mer! Jag vill bara ha ett "normalt" liv utan smärta och utan vidriga hormoner. Jag vet knappt vem jag är längre. Är mina känslor mina eller är det kemiska känslor? Och varför måste allt kännas på samma gång..? Jag brottas med akut ilska, irritation och sorg samtidigt som jag ler och försöker vara trevlig. Samtidigt som jag försöker hitta glädje och se livet från den ljusa sidan. Jag spyr på jakten på lycka. Detta är inte lycka. På insidan fräser jag som en kemisk surig katt. Jag tror jag försöker för mycket. Jag är så utmattad. Och ju mer jag sover desto tröttare blir jag.

All denna ovissheten. Kommer det eller kommer det inte gå? Det känns så långt fram. All denna väntan. Denna väntan som aldrig tycks ta slut. Ibland känns det som vi har väntat länge nog. Så länge att jag vill ge upp.

Ibland känner jag för mycket. På samma gång. Osorterat. Utmattande.

1 kommentar:

Anonym sa...

kram