Sidor

torsdag 31 december 2009

2009.

Ett år har passerat. Det har varit ett vackert år på många sätt. Ett år fyllt av hopp. Väntan. Kärlek. Vi inledde det med en resa till kliniken. Gjorde ett ivf-försök. Lyckades. Ett plus på stickan. Våren var ljus och magen växte. Vi drömde. Vårt lilla barn var frisk och pigg i magen. Vi beställde vagn. Härlig känsla. Sommaren kom och det regnade ute, med solen sken på oss ändå. Vi gick på regelbundna kontroller och lilleplutt växte precis som han skulle och lite till. Victor hade födelsedag. Skulle blivit två år. Vi åt tårta och blåste ut två ljus. Mot hösten renoverade vi sovrummet och förberedde hemmet för bebis. Äntligen vågade vi. Jag blev sjukskriven. Vi väntade. Längtade. Hoppades att komma hela och levande fram. I oktober nådde vi mål. Och vann. Vann högsta priset. Ett mirkakel kom till oss. Vår finaste Gustav. Drömmen blev sann. Tre månader har gått sedan dess. Månader av kärlek. Vi har firat jul med honom och nu inväntar vi ett nytt år med spänning.

Gott nytt år alla! Tack för det som varit.

tisdag 29 december 2009

Julen 2009.

Den första julen med Gustav firades hos hans mormor och morfar. En mysig dag. Gustav sov för det mesta. Alldeles för liten för att förstå det stora. Vi har firat jul med vårt barn hos oss. God mat blev det. Och fina klappar. Och mycket godis i magen. För mycket för min egen del, men det är ju bara jul en gång om året. Gustav tycker om att vara hos mormor och morfar. Han sover mycket och gott där. Nästan hela nätterna igenom. Jag har också kunnat lägga honom ensam för att själv få någon vaken timme på kvällen. Idag är vi hemma igen. Gustav sover sedan klockan halv nio. Jag undrar hur denna natten går. Håller rutinen även på hemmaplan? Vi får se. Än så länge sover han gott. Jag hoppas på någon timme till så även jag får sova. Om jag lyckas lägga mig vill säga. Det finns så många projekt och tankar i denna mammans huvud.

Imorgon åker vi tillbaka till landet igen. Nyår skall firas även den hos mormor och morfar. Sedan är det dags för vardag igen. En vardag i ett nytt år. Jag undrar vad som väntar oss. Jag ser fram emot de kommande dagar, veckor, månader. Ett nytt år med min familj. Det kan inte bli vackrare än så här.

torsdag 24 december 2009

Till er alla.

God Jul kära vänner!
♥♥♥
Jag önskar er en vacker julehögtid med mycket kärlek och värme.
Kram

onsdag 23 december 2009

Stillsamt.

Dagarna är stillsamma och rogivande här. Jag spenderar mycket tid på en fårskinnsfäll i soffan framför brasan med en god bok i handen och en bebis på bröstet. Utanför är marken vit. Vintervackert. Juligt. På kvällarna blir det frostiga promenader under stjärnklar himmel. Det riktigt knastrar under våra fötter där vi går. Gustav sover i sin varma vagn. Vi tittar på lediga tomter och drömmer om att få bo så här. Låta Gustav växa upp på landet. Med naturen. Nära våra kära.

Kanske en dag.

Idag är det lilla julafton. Min fina mamma fyller år. Imorgon firas julen tillsammans med miraklet. Det råder julefrid. Ingen tvekan om det.

måndag 21 december 2009

"Sovarhuset"

Nu är vi framme och etablerade hos mina föräldrar. Här är ett riktigt "sovarhus" kan jag lova. Det är något med huset som gör att man blir så lugn och avslappnad. Gustav sover mycket och länge varje gång vi är här. Igår la vi honom klokan åtta. Klockan två vaknade han för att äta. Sedan lite sömn för att vakna igen klockan fem och klockan åtta. Verkligen lyxigt för både mamma och barn.

Vi mår gott här. Äter, myser och sover.

lördag 19 december 2009

Julstädning pågår.

Imorgon åker vi på julsemester. Det ska bli underbart och vi längtar. Men först måste den tråkiga julstädningen göras. Det finns nämligen lite som är så tråkigt som att komma hem till ett stökigt hem efter en skön semester. Det tar liksom udden av allt så det är bara att bita i det sura.

Bebis ligger i gymmet och pratar, mamma springer runt och undrar i vilken ände hon ska börja städa och pappa inhandlar det sista inför julen. Snart är det julefrid.

fredag 18 december 2009

När Gustav kom till världen. Äntligen.

Söndag: Vi åker in till halv nio. Natten var jobbig, hade värkar och svårt att sova. Vi får en ny barnmorska idag. Vi berättar om läkaren dagen innan (vars förnamn börjar på L. Minns inte säkert hans efternamn så här på rak arm.) Vi poängterar starkt att vi inte vill ha något med honom att göra i fortsättningen, att han inte får visa sig för mig. Det ordnas. Vi får "vårt" rum och jag lägger mig. Man gör ctg och bebis mår bra. Mina värkar ger sig. Kvart i tio får vi möta en läkare. En vänlig själ. Hon undersöker och beslutar att vi ska sätta ännu en ballong. Ajajaj! Vi drar i den en gång i halvtimmen som bekant och väntar. Vi är förberedda på ännu en lång dag. 1140 går jag på toaletten och katetern ramlar ut. Redan!? Vad innebär det? Jag förbereder mig för att de ska sätta en ny. Jag undersöks av en barnmorska som säger att hon kommer åt och att vi ska upp på förlossningen för att ta vattnet! Oscar blir med ens nervös. Jag känner mig lugn. Jag vågar inte tro att något ska hända. Det känns som om bebisen aldrig ska komma ut. Väl uppe på förlossningen sätts ctg och en ny barnmorska undersöker mig. Hon tar vattnet med en skalpelektrod. Nu händer det verkligen! Nu kan vi inte åka utan lilleplutt. Vilken känsla! Jag ber om ett lätt lavemang och alvedon. Har en ihållande huvudvärk. Vår barnmorska här uppe är trevlig. Närvarande, varm och intresserad. Hon frågar om Victor och om min sjukdom. Lyssnar. Det är skönt. Dropp kopplas på strax efter 13oo. Får lite för ofta mellan värkarna så vi sänker dosen efter en timme. Kopplar på TENS som smärtlindring. Skönt. Bebis mår bara bra, tycker ner och jag har bra värkar. Vi längtar så. Jag känner mig stark och motiverad. Trots att jag är sömnig känner jag att jag kommer att klara det. 18oo är värkarna kraftigare. Vid undersökning en timme tidigare hade det gått framåt. Tappen var mjuk och jag var öppen 4 cm. Klockan 20oo har lilleplutt sjunkit längre ner i bäckenet. Jag har onda värkar. Vi höjer droppet nu. Känner att jag vill ha eda snart, börjar bli sliten. Har trots allt starkt fokus. Vid klockan 22oo gör värkarna jätteont, men vid undersökning har det inte hänt så mycket. Det beslutas att droppet ska stängas av. Vi får ett sovrum och jag får en sovdos. Det känns okej, ganska skönt att få sova efter en lång dag.

Måndag: Jag vaknar klockan sex. Har haft en del värkar under natten, men har kunnat sova några timmar. Jag känner mig helt slut idag. Det känns som om någon har tuggat på mig, spottat ut mig och sedan klivit på mig. Kroppen är så öm och motivationen är som bortblåst. Det känns som om jag inte orkar mer nu. Jag väcker Oscar och vi går för att äta frukost. Vid bordet får jag täta värkar. Alla förlossningsrum är upptagna. Jag mår inte bra och litar inte alls på min förmåga att föda. Försöker peppa mig själv att hitta fokus. Oscar med. Han är verkligen en klippa. Vi får ett nytt rum runt klockan åtta. Sjöutsikt och allt! Det är vackert höstväder. En fin dag att föda barn på tänker vi. Vid 1130 kopplas dropp på för att hjälpa på mina värkar. Jag har ett fint regelbundet värkarbete. Tappen är snart utplånad. Jag får även penicillindropp pga långvarig vattenavgång. Man vill inte att jag och lilleplutt ska få någon infektion/inflammation. Jag kommer få penicillin en gång var sjätte timme. Jag har ännu lite huvudvärk från igår. Som smärtlindring har jag TENS och värme. Vid 1300 ska narkosläkaren komma för att sätta eda. TENSen stör skalpelektroden så vi måste koppla bort den. Nu har jag så ont att jag får panik vid tanken på att vara undan smärtlindring. Vår barnmorska erbjuder mig lustgasen vilken jag tar emot. Jag tänker att det är skönt, men vågar inte erkänna det i fall de tar gasen ifrån mig då!

Vid halv två har jag fått eda. Det är himmelriket! Äntligen kan jag tänka klart och fokusera igen. Det är som natt och dag. Halv fem är jag öppen 7 cm. Lilleplutt långt nedsjunken. Duktiga pojken. Jag riktigt känner hur han arbetar sig ut. Vilken mäktig känsla! Barnmorskan undersöker mig och berättar att hon kan känna hans hår! Vi gråter av glädje. Längtar så. Jag får nytt penicillindropp. Eda:n fungerar så bra, jag kan vila. Nu är det spännande. Runt klockan sju tar jag till lustgasen igen. Jag har onda kraftiga värkar. Jag har öppnat mig till 8 cm nu. Bebisen har sjunkit ännu mer. Nu får jag nytt värkstimulerande dropp för att skynda på lite. Nu kör vi tills han är ute! Jag känner mig så lugn och harmonisk och verkligen fokuserad. Vi mår så bra alla tre något som barnmorskan flera gånger påpekar. Hon säger Man skulle inte kunna tro att här pågår en förlossning med värkarbete. Jag sitter upp för det mesta. Vi spelar kort mellan de täta värkarna. Pratar och skrattar. Vår barnmorska är helt fantastisk. Verkligen en ängel! Hon går av vid nio och jag gråter. Önskar så att hon kunde vara där när lilleplutt kommer.

Vi får en ny barnmorska. En Aurorabarnmorska. Hon är varm och även hon underbar. Jag sluter mig mer och mer in i mig själv nu. Andas lustgas. Ligger ner. Pratar väldigt lite. Vid värkarna måste jag kvida och låta för att stå ut. Barnmorskan undersöker och säger att det är minst tre timmar kvar! Det känns som en hel evighet och jag vill krysta NU. Jag ändrar till liggande position på sidan för att få vila lite mellan värkarna. Bm går ut en stund. Under denna tiden får jag tre värkar där jag omöjligt kan hålla emot att krysta. Jag känner att lilleplutt vill ut och jag lyssnar. När bm kommer tillbaka ber hon mig sluta krysta. Jag får inte trötta ut mig själv menar hon. När hon undersöker mig ändrar hon sig. Bebisen är ju snart ute! Det som borde tagit tre timmar har tagit 20 minuter och bm är helt förskräckt. Jag är visst duktig menar hon. Jag är helt inne i mig själv nu. Jag uppfattar väldigt lite av omvärlden, men känner Oscars hand på mig. Jag upplever att jag skriker vid varje värk. Oscar berättar sedan att det är mer som ett kvidande, en urkraft. Under sängen finns en spak som jag hittar med ena handen. Jag tar i allt vad jag orkar när värken kommer. I andra handen har jag lustgasmasken. Vid två tillfällen får jag känna ner på bebisens huvud. Oscar känner också. Vilken känsla! Nu vill bm att jag ändrar ställning till gynposition. Någonstans här slänger jag bort lustgasen. Det är en obeskrivlig smärta och jag tänker att enda sättet att få den att gå över att att trycka på. Krysta. Men sedan, efter några värkar, blir jag rädd, jag känner att jag inte vågar ta i. Bm peppar mig och det fungerar. Jag förstår inte att bebisens huvud snart är helt ute och säger något om att jag vill ge upp. Det får jag inte utan måste ta i nu vilket jag också gör. För allt vad jag är värd tar jag i. Och spricker. Nu är han snart här säger bm. En värk kvar. Jag krystar och så. Klockan är 2252.

Miraklet har äntligen kommit! Han skriker till. Bara lite. Han har navelsträngen två varv löst om halsen. Bm lossar och så får jag upp en varm, hal bebiskropp på bröstet. Han tittar på mig med ens! Hej älskling, säger jag. Hej mamma, svarar han med sin blick. Han söker sig sedan till bröstet och lyckan är fulländad. Kärlek. Obeskrivlig kärlek.

torsdag 17 december 2009

När Gustav kom till världen. Den långa väntan.

Onsdag: Vi åker in på igångsättningbedömning nummer två. Läkaren bedömer det som möjligt och skriver in oss. Hon säger: Nu lämnar ni inte sjukhuset utan bebis på armarna. Det är en svindlande tanke. Vi skuttar lyckliga till avdelningen. Väl där får jag en propess med hormon som ska hjälpa livmodertappen att mogna. Den ska ligga i tills jag öppnat mig eller max 24 timmar. Vi tänker att det nog är klart torsdag kväll. Senast fredag. Vi skämtar och säger att tänk om det tar tre dygn. Vi bedömer det som omöjligt. Jag får ett regelbundet värkarbete. Det är bara några minuter mellan, ca 2-4 minuter. Jag får väldigt ont i ryggen. Man gör ctg ofta och lilleplutt mår bra. Det är skönt att ligga och lyssna på hans hjärtljud. Natten går bra, har värkar så jag har svårt att sova bara. Vi har ett eget rum och Oscar får stanna.

Torsdag: Får ctg på morgonen. Bebis mår bra. Jag har fortfarande väldigt ont. Vi tror att det kan sätta igång snart. Vi är hoppfulla. Vid ronden berättar läkaren att hon tror att bebis är ute senast lördag. Jag ska ligga med propessen till halv tre. Efter det blir det tappkontroll och förhoppningsvis kan de ta vattnet. Spännande! Jag har 4 minuter mellan värkarna. Vid lunch tilltar värkarna och smärtan ökar. Vi ser det som ett gott tecken, men vid kontroll visar det sig att jag inte öppnat mig mer. Vi pratar om att sätta en sk. ballongkateter om det är möjligt, annars måste vi vänta till dagen därpå. Har fortfarande regelbundet värkarbete. Nu är det 2 minuter mellan. Jag är sliten och börjar känna mig lite uppgiven. Jag tröstar mig med läkarens ord. Vi åker inte utan bebis. Det ger mig styrka. Det visar sig sedan att det inte går att sätta ballongen och vi beslutar att jag ska få "sovdos". Smärtlindring, insomningstablett och bricanyl. Oscar åker hem. Läkaren beslutar att katetern ska sättas på morgonen och vi tror och hoppas att bebisen är ute på kvällen.

Fredag: Jag vaknar utvilad. Första gången på månader. Har sovit mellan 22-03 och 0330-06. Det känns oerhört lyxigt. Har ny energi. Nytt hopp. Katetern sätts in klockan 10oo. J**** vad ont det gjorde! Jag ska dra i den en gång i halvtimmen vilket jag också gör. Jag har kraftig mensvärk, blir illamående av smärtan. Jag hoppas att det ger någon effekt. Katetern ska sitta i tills den ramlar ut eller max 7 timmar. Det innebär att vi har till klockan 17oo på oss. Ramlar den ut av sig självt kan man ta vattnet, annars får vi vänta ännu en dag. Jag har starka värkar. I tvåtiden får jag akupunktur som smärtlindring. Det hjälper lite. Jag ligger och väntar. Vi drar i ballongen. Läser lite. Pratar. Väntar. När klockan närmar sig fyra tappar vi hoppet. Precis innan "tiden är ute" ramlar ballongen ut. Vi blir jätteglada. Nu! Nu händer det. Barnmorskan undersöker och kallar på läkare. Vi blir återigen besvikna. Vi måste vänta till nästkommande dag. Åh så frustrerande! Jag är så sliten nu. Man hoppas på att jag ska öppna mig under natten. Får återigen sovdos.

Lördag: Vaknar efter fem timmars sömn. Läkaren skulle ha kommit vid åtta, men gör inte det. Barnmorskan lyssnar på bebisens hjärta. Han mår bra. Jag har ont, men värkarbetet har stannat. Vi väntar och väntar. Och väntar. Det känns hopplöst nu. Det blir nog inget i dag heller. Barnmorskan kommer in och berättar att läkaren är på operation och att det dröjer ett tag till. Jag, ja vi båda är, jättefrustrerade. Jag gråter. Känner mig så sliten och besviken. Ledsen på min kropp, ledsen på att det tar sådan tid. Strax efter ett kommer läkaren och en AT läkare. Jag ser direkt att detta är en riktig typ. Jag hoppas inget längre. Det känns som om målet är lååångt borta. Läkaren tittar nonchalant på mig. Han ber mig komma med till undersökningsrummet. Barnmorskan försvinner och jag är ensam tjej i rummet. Han undersöker mig. Det går inte. Fortfarande. Man kan inte göra något. Jag är fortfarande för omogen. Jag vill kliva ner från gynstolen, men läkaren parrerar. Liksom hindrar mig och blockerar Oscar. Han tittar nedlåtande på mig och börjar läxa upp mig om ivf, endometrios, sammandragningar, smärta. Han berättar för mig att jag inte har ont, har aldrig haft, jag har inte haft värkar, jag är inte infertil, behöver inte ivf. Ja, det kommer det ena påstående efter det andra. Jag känner mig så förolämpad och förödmjukad. Så naken. Det är obehagligt. J*vla skithög. Jag ligger ner och blir sparkad på. Jag får panik och vill hem. Nu. Vi beslutar att åka hem över natten. Jag gråter. Är ledsen och besviken. Vi skulle ju inte hem utan bebis... Snopet.

onsdag 16 december 2009

Vinterdagar.

Vackert och vitt ute nu. Träden har klätt sig i vinterkappan. Jag hoppas det håller i sig så julen blir vit. Mysigare så. Minns när vi firade första julen här i Sverige för 9 år sedan. Det var sol och väldigt lite snö. Jag hade faktiskt svårt att känna julstämning då. Vi var vana med mörkertid och metervis med snö så det var en omställning. Jag fick mig förresten ett rejält träningspass igår när jag gick ut med vagnen på oplogade vägar. Dryga backar, men bra för mammakilona. ;-)

Gustav ligger just nu här bredvid i babygymmet och pratar med figurerna som hänger över honom. Rätt vad det är slår han till en av dem och då spelas musik. Gustavs reaktion då är ljuvlig. Han blir så förvånad och glad. Varje gång. Han är en nöjd och glad bebis. Han pratar mycket och ofta. Sover bra gör han också. Vissa nätter sover han sex timmar innan han vaknar och vill ha mat. Han skrattade med ljud första gången igår. Så härligt. Han växer så fort. Vid tillväxtkontrollen idag visade vågen 6410g. Han lider inte av näringsbrist inte. Finns det grädde i brösten månne? Det är härligt att se honom utvecklas och växa. Han har "hittat" munnen nu och äter på sina händer. Dreglar lite. Kanske är det ett förstadium till små tänder. Nu somnade han i gymmet lillprinsen. Man blir trött av att träna.

Jag svämmar över av kärlek när jag tittar på honom. Det finns inget vackrare än att få vara hans mamma. Att mötas av hans leende, bli kramad om fingret av hans små händer. Det är obeskrivligt.

måndag 14 december 2009

Lucia.

Vår alldeles egna tomtebebis på Lucia-dagen. Gustavs första. Lussade för oss gjorde sötaste småkusinerna. De bjöd på lussebullar och mys. De är så fina och duktiga med Gustav fastän de är så små. Gråter Gustav tröstar de båda. Det närmar sig jul med stormsteg. Drygt en vecka kvar nu. Vi längtar.

Dop.

Lilla hjärtat nydöpt och nyfiken.

Mamma, pappa, barn och gudföräldrar.

Stolta och aningen trötta föräldrar och sovande Gustav.

Så blev han döpt vår lilla kille. Det blev en fantastiskt vacker dag. Det var Gustavs farfar som döpte honom och det blev så fint. Gudföräldrar är mina två bröder, Oscars äldsta bror och hans fru. Det blev vacker sång av faster och äldsta farbror, diktläsning av gudmor, pianospelning av yngsta farbror och sång småkusinerna. Dopklänningen är sydd av Gustavs gudmor. Fantastiskt vacker i bomull/lin, spets från Oscars mormor och Gustavs namn broderat längst ner. Gustav var så duktig i kyrkan. Låg nöjt i gudmors armar. Han blev lite trött på slutet, men när han kom till mamma somnade han skönt. Efteråt åt vi god smörgåstårta och fikade. En riktigt lyckad dag på alla sätt och vis.

Faster och farbror sjöng Sång till friheten. Det var svårt att inte gråta.

Du är det finaste jag vet.
Du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna,
som vindarna,
som vågorna,
som fåglarna,
som blommorna på marken.

Du är min ledstjärna och vän.
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek.
Du är mitt blod
och mina lungor,
mina ögon,
mina skuldror,
mina händer och mitt hjärta.

Friheten är ditt vackra namn.
Vänskapen är din stolta moder.
Rättvisan är din broder.
Freden är din syster.
Kampen är din fader.
Framtiden ditt ansvar.

Du är det finaste jag vet...

Vi har gett Gustav tre namn. Två är släktnamn och ett för att det är så fint.

Karl: Namnet är ett släktnamn på Oscars sida. Gustav är femte generationen som bär namnet som betyder fri man. 212202 män i Sverige heter Karl.
Gustav: Betyder stöd, ledare. 78492 män bär namnet i Sverige.
Nikolai: heter han efter sin morfar, min pappa. Det finns ännu en på min pappas sida som bär namnet. Jag hittade ingen betydelse på just Nikolai, men troligen kommer namnet från Nikolaus betyder människan som segrar. 595 män bär namnet Nikolai i Sverige.

torsdag 10 december 2009

Fullt upp.

Här är det full rulle. Det har varit en del att pyssla med innan dopet som är på lördag. Ikväll åker jag till mina föräldrar som bor precis vid bystugan där vi ska ha dopfesten. Det ska dukas och fixas med det sista.

Gustav mår lite bättre nu. Han hade ingen inflammation, men däremot undertryck i ögonen som gör ont. Lilleplutt. Det är svårt att se honom ha ont.

Vi har varit hos barnmorskan på återbesök idag. Allt såg bra ut. Så när som. Jag måste troligtvis klippas och sys om i underlivet då jag är felsydd... Aj. När man ligger där vid förlossningen bryr man sig inte så mycket om smärtan när man har ett alldeles nyfött barn på bröstet. Nu blir det nog något annat... Jag fick även vaccin mot svininfluensan idag. Öm arm, huvudvärk och en smula yrsel fick jag på köpet. Hoppas det stannar därvid.

Trevlig helg om vi inte hörs något innan.

tisdag 8 december 2009

Ont.

Gustav har varit extra gnällig både idag och igår. Jag har vaggat, bytt blöja, sjungit, promenerat, kramat, tröstat. Ja, allt jag kunnat. Han fortsatte att vara ledsen. Nu i kväll efter badet när Gustav låg i sin pappas armar böjde jag mig fram för att pussa hans hals. Gustavs alltså. Oscar frågade om det luktade gott. Nej. Faktiskt inte. Det luktade öronont. Som tidigare öronbarn kan jag känna den lukten på mils avstånd. Och vid en närmare titt kunde vi se att det fanns vax och örongrus i hörselkanalen. Lillplutten. Kan han ha fått öroninflammation tro..? Stackars liten. Såklart han gråter. Det gör ju ont och han har desperat försökt att berätta det för mig. Dumma mamma. Vid lite närmare eftertanke har han faktiskt varit ovanligt varm idag också. Får ta och mäta tempen på honom. Det blir ett samtal till bvc det första i morgon.

måndag 7 december 2009

Första gången.

Det är många "första gången" när man är nybliven mamma. Idag var det dags för en inte lika kul första gång. Första gången ifrån bebis. Jag hade tandläkartid och var borta i tre timmar. Svårt. Kände mig naken på något vis, men Gustav hade det bra hemma med pappa. Lite mysig egentid för grabbarna. Själv var jag tvungen att laga en trasig tand. Dyrt. Ännu dyrare blir det. Mitt bettskena åkte ner i napp- och flaskoket en trött morgon och förstördes. Fint liksom. 3500 kr. Lite lagom såhär innan jul på mammapenning. Just nu känner jag faktiskt för att trösta mig med godis. Trots mina nyrengjorda tänder. Ja, jag vet. Inte bra. Skyller på hormoner och tar nog en liten bit. Bara en liten. Kanske två.

söndag 6 december 2009

Söndag. 2 adevent.

Lugnt hos oss idag efter två griniga dagar. Vi lyssnar på julmusik jag och Gustav. Jag är väldigt gråtmild för tiden och blir rörd av det mesta. Gråter till tv-serier, filmer, lyckliga ögonblick, sorgliga stunder, reklamer(!) och julmusik. Jag ser så fram emot julen i år. Det känns speciellt. Lyckligt. Och vi har Gustav att tacka för det. Hans första jul. Vår första med honom. Jag tror faktiskt att vi ska ta in julgranen idag. Så vi hinner att njuta av den. Jag tror Gustav kommer gilla den. Han älskar allt som glittrar och glimmar. Som mor sin. ;-)

Det är mycket man inte hinner med med en liten bebis. Vi har varit utan gardiner över en vecka i vardagsrummet, men idag hann jag medan liten sov. Blev fint. Nu ropar han på mig. Är visst dags för mat igen.

Trevlig 2. advent!

torsdag 3 december 2009

Trött mor och son.

Det är lugnt i stugan idag. Vi är så trötta både jag och Gustav. Vi har vilat och sovit hela dagen. Jag har inte ens låtit näsan andas in frisk luft. Har inte orkat att gå ut. Jag har inte haft lust heller. Så är det vissa dagar och jag tror inte vi far illa för det. Tvärt om kanske. Kanske behöver man en riktig vilodag efter några hektiska. Vi har mest bara legat och tittat på varandra. Emellanåt har jag kikat på TV och Gustav på adventshjärtana (vi har hjärtan istället för stjärnor). Vackert och fascinerande tycker han. Han kan ligga och titta länge. Min lilla älskling. Så intresserad av sin omgivning. Han verkar se det vackra i de små sakerna. Kanske är det så när man är alldeles ny att man förstår att värdesätta även det mest vardagliga. Jag lär mig mycket av honom. Om livet. Saker jag inte visste. Vackra saker.

Tack fina ni för era tankar kring mitt föregående inlägg. Ni är guld värda. Kram!

onsdag 2 december 2009

Funderingar.

Jag skriver i första hand bloggen för min del. För att stilla mitt behov att uttrycka mig. Det är mitt sätt att få ut tankar och känslor. Precis som konsten, den bildliga, är ett sätt är orden mitt. Innan Gustav kom var behovet starkare. Av fullt naturliga skäl. Nu, ibland, kan orden kännas lite uttjatade. För mig är de starka. Känslorna är starka. Men när jag tryckt ner bokstäverna på tangenterna och orden hamnar på skärmen framför mig inser jag, med en objektiv syn, att det kanske inte är så kul att läsa. För bloggen blir ju läst av många. Och då kan det dyka upp en känsla av prestationsångest. För visst vill jag, även om bloggen är för mig, att de, ni, som läser ska finna det intressant. Vettigt. Och även om bajsblöjor är något av det viktigaste för mig just nu, är det nog inte så spännande för er. Jag har inte riktigt vetat i vilken riktning jag vill styra bloggen. Ska jag behålla bloggen på den sidan jag varit på? Eller är det dags att vända blad? Kanske gör jag helt enkelt så att när orden kommer så får de komma. Precis som de är.

Jag har funderat på att skriva ner förlossningsförloppet här i bloggen, men aldrig kommit så långt. Är det något ni vill läsa? I så fall skriver jag om det någon gång.

Det är fint väder idag med. Krispigt. Frosten ligger som kristaller kring mark och träd. Vackert. Det vankas vinterpromenad igen. Hoppas solen skiner på er med!

tisdag 1 december 2009

December.

Vilket vackert väder december bjöd på idag. Underbart. Vi tog oss en vinterpromenad i skogen jag och kärleken. Skönt att få se solen igen. Skönt att vattnet fryser till is innan den når marken. Vi har haft en fin dag. Solsken både inne och ute.

måndag 30 november 2009

Två månader har gått.

Igår var det första advent. Jag tjatar om det, men jösses så fort tiden går! Vi julpyntade och åkte sedan nerpå julmarknaden en sväng. Det var inte mycket att se, men munkarna var goda. Jag åt två. ;-)

Jag har knappt hunnit reflektera över att jag inte är gravid längre. Nu är det två månader sedan miraklet kom till jorden. Känns som igår. Och ändå inte. På bilden är Gustav bara någon timme gammal. Vackraste pojken i landstingets fula mössa. Vi hade precis ätit vår föräldrafika och skålat i skumpa. Gustav sov tryggt och vi hade aldrig varit lyckligare.

Vi har varit på bvc idag. Lilleplutt är numera storeplutt. 6 kg och 60 cm kärlek.

lördag 28 november 2009

Dopkläder.

Gustav och jag. Och klänningen.

Stiligt för en liten sötnos. Dopklänningen sys av hans gudmor och kommer bli så fin.

Ultimata lyxdagen.

Det har jag haft idag. Efter en rätt slitsam natt tog maken över. Jag tappade upp ett varmt bad och lade mig tillrätta så att endast näsan stack upp. Där låg jag lääänge och bara njöt. En helt fantastisk känsla att få bada efter så lång tid. Hela kroppen slappnade av. Och inte nog med det. Efteråt hann jag skrubba hela kroppen. Och lägga en ansiktsmask. Och raka benen. Så himla lyxigt! Kände mig som en ny människa efteråt. Precis när jag var klar ropade lilleplutt på mig. Matdags. Jag bäddade ner oss och maken kom med lunch till mig. Mys. Och inte nog med det. Vi åkte sedan ner på stan och tog en kaffe. Nu har jag ätit god chiligryta (också den gjord av maken). Jag har dessutom blivit lovad en nackmassage. Jag mår gott, men det kanske ni kunde lista ut. ;-)

Imorgon (eller senare?) ska ni få se klänningen jag har hittat till dopet. Och Gustavs fina outfit. Trevlig kväll!

torsdag 26 november 2009

Mammalivet.

  • Jag tycker det är superlyxigt att få ta en dusch.
  • Jag vaggar det mesta jag håller i.
  • Egentid är när jag går ut med soporna eller stänger dörren när jag är på toaletten.
  • Jag tittar irriterat på klockan och tänker vem ringer så sent?! om telefonen ringer runt 20-21.
  • Jag slänger i mig maten för att inte bli avbruten.
  • Jag känner mig fin om jag klätt mig i vanliga rena mjukiskläder. Och tänker den är ren om det bara är en fläck med spya på tröjan. Om jag överhuvudtaget hinner klä om från pyjamas.
  • När jag ska vila samtidigt som Gustav vilar kommer jag på mig själv efter en och en halv timme att sitta och titta om han har somnat ordentligt! När jag själv sedan somnar till vaknar han.
  • Jag vaknar ofta flera gånger om natten och tänker varför vaknar han inte?.
  • Jag studerar bajsblöjorna in i minsta detalj varje gång.
  • Jag äter frukost runt två. I bästa fall.
  • Jag jublar och säger Braaaa Gustav! när det kommer en prutt eller en rap.
  • Jag tittar på repriser på TV. Dagen efter tittar jag på reprisen av reprisen och tycker att det är nog rätt bra fortfarande.
  • De låtar jag sjunger på är alltid barnvisor.
  • Jag har sovit länge om jag sovit 3 timmar i sträck.
  • När klockan närmar sig sex börjar jag tycka att det är läggdags snart.
  • Jag har inte läst tidningen på två månader.
  • Jag frågar Oscar om bajsets konsistens när han byter blöjan.
  • Det tog en dag att skriva det här inlägget.
Det är underbart att vara förälder! Som jag längtat.

tisdag 24 november 2009

Lite vardag.

Gustav har hunnit bli hela sju veckor. Det går så fort och han växer så snabbt. Han är en nyfiken liten bebis. Man riktigt ser hur han suger i sig sin omgivning. Lär sig. Utvecklas.

Jag hinner inte göra så mycket om dagarna, men jag stressar inte över det heller. Vi tar dagarna som de kommer. Lilleplutt har varit extra orolig och mammig de senaste dagarna. Det var varit både smågråt och skrik och det enda som hjälper är att bära nära. Sjalen och selen har inte varit populära så det gör ont i mammaryggen nu. Han har haft svårt att komma till ro lilla Gustav. Idag somnande han till slut i mitt knä när jag satt otroligt obekvämt. Jag vågade knappt röra mig under de nästan två timmar han sov. Vad gör man inte för kärleken. ;-)

Nu på kvällen har är Gustav nöjd efter babymassage och skönt bad. Det är underbart att se. Finaste fina.

söndag 22 november 2009

Begär.

Chokladfudgetårta. Bild lånad härifrån. Varning för fler goda recept på sidan.

Jag är så sugen på choklad i alla former så jag tror jag dör. Kakor. Muffins. Dounuts. Croissant med choklad. Chokladbollar. Praliner. Kladdkaka.... Skulle betala dyrt för ett wienerbröd med choklad just nu. Begär kallas det visst. Plågsamt.

lördag 21 november 2009

Testning pågår.

Tack fina ni för att ni delar med er av era tankar kring samsovning! Det hjälper att läsa hur ni gör/gjort. Igår kväll (det tog tid så det hann bli natt) var det helt hopplöst att få Gustav att somna i sin säng så det blev att han fick sova bredvid mig. Lite senare under natten kunde jag luska över honom en stund tills det blev dags för mat igen. Ja, jag får nog lita på det som känns bäst trots rekommendationer om att inte samsova. Jag märker att min sömn är annorlunda när han ligger bredvid. När jag vaknar ligger jag i exakt samma ställning som när jag somnande. Jag är nog med på ett undermedvetet håll. Gustav är en kille som behöver mycket närhet och det vill jag inte neka honom. Det är viktigt att han känner att jag förstår hans behov och att han känner sig trygg. Vi får prova oss fram tills vi hittar vårt sätt. Allt är ju så nytt ännu.

Idag är det strålande solväder. Det vankas en långpromenad för vår del. Skönt.

fredag 20 november 2009

Samsova?

Jag känner mig något piggare idag. Gustav har börjat sova lite längre innan första nattamningen. I går somnade han klockan elva och sov till halv tre.

Något som oroar mig är dock nätterna. De första veckorna sov Gustav i vår säng i en liten insats, en liten säng i vår kan man säga. Med egen madrass och höga kanter. Säkert och bra för samsovning. Nu har han växt ur den och somnar efter ett tag fint i sin säng. Allt gott så långt. Hans säng står tätt intill min så jag lätt kan vara där om han behöver mig. Vi har sedan veckor tillbaka lärt oss ligga och amma. Jättemysigt för både mamma och bebis. Det underlättar också sömnen lite. Problemet, om det är ett, är att Gustav vill sova kvar efter amningen, gärna tätt intill bröstet. Ibland går det att flytta över honom till sin säng efteråt, men oftast vaknar han då och blir ledsen och jag får gå upp och vagga. Det smidigaste är alltså att låta honom ligga kvar. Jag måste också erkänna att jag själv tycker att det är mysigt att samsova efter maten. Det ger mig riktigt dåligt samvete eftersom jag vet att det ökar risken för plötslig spädbarnsdöd. Och, jag har själv somnat ifrån vissa nätter och vaknat när han velat ha mat igen... Usch, dåligt samvete som sagt. På bvc säger de att jag ska följa min instinkt och mitt hjärta. Vill vi samsova ska vi det, om han får tillräckligt med plats och har det lagom varmt. Och det har han, både plats och lagom varmt. Min stora fasa är dock att vakna och hitta honom livlös intill mig för att jag lät honom sova hos mig. Skräck. Jag vet inte alls hur vi ska göra. Ett jättesvårt dilemma som ger mig en klump i halsen. Vill bara hans bästa. I alla lägen. I detta läget är det svårt. Jag börjar bygga upp en oro när det närmar sig sovdags.

Hur gör/gjorde ni? Vad tror/tycker ni?

Så mycket oro som följer med föräldraskapet. Så mycket kroppen minns av att hålla en livlös, om än liten, kropp. Jag vill aldrig vara med om det igen. Jag är livrädd för att vara med om det igen. Kan inte rå för det.

Dagarna går och vi har så mysigt tillsammans Gustav och jag. Han gör nya läten så gott som varje dag nu. Det är andra tonfall. Kraftigare. Starkare. Han pratar mycket och skrattar. Han är med med alla sinnen. Man kan riktigt se hur han suger i sig sin omgivning. Registrerar och sorterar. Försöker förstå. Han växer så fort min lilla kille. En egen stark person banar sin väg fram. Han är så vaken i sitt väsen. Så klok i sin blick. Tänk att jag får uppleva honom. Det är så stort.

Det är helg nu. Hela familjen samlad igen under två hela dagar. Ovärderligt.

torsdag 19 november 2009

Pyssel.

Idag slår jag in julklappar. Jag är så gott som klar med alla faktiskt. Det känns riktigt skönt. I dessa tider håller jag mig långt undan köpcentrum och folkmängder eftersom Gustav är där jag är och Gustav får inte bli sjuk. (Jag är nog vad man kallar en "hönsmamma", men jag anser att man inte kan vara för försiktig när det kommer till vissa saker. Svininfluensan till exempel.) Så i år har jag hittat en del av julklapparna på nätet och det är ju smidigt. Klicka sig fram, beställa och vips så har man varorna hemma. Passar mig bra. Jag har också skickat iväg maken på lite shopping. (Ett sant kärlekstecken från honom eftersom han avskyr att shoppa.) Det mysigaste är ju ändå att att först planera och sedan få slå in dem med kärlek i fint papper. Julstressen är inget för mig.

Jag har också fått en drös med bilder idag. Från Victors tid. Från plus på stickan till minneslunden. Och Gustavs tid. Från kliniken till bebis i famnen. Två olika historier. Sorg och glädje och mycket kärlek. Jag har börjat sortera dem och sedan ska de sättas in i album. Victors album och Gustavs album. Det ska bli mysigt att få sätta igång med det projektet. Tid finns det. När Gustav vill.

tisdag 17 november 2009

Underbara stunder.

Gustav är sex veckor och en dag. Tiden rusar iväg. Mycket har vi gjort. Mycket händer. Mycket prioriteras bort. Livet är underbart.
  • Vi har varit med i tidningen under nyfödda. Äntligen var det vår tur!
  • Vi planerar inför dop i december.
  • Vi längtar efter julen. Ny känsla.
  • Gustav har åkt tåg 5 gånger.
  • Vi har bytt ca 450 blöjor sedan han föddes.
  • Sonen är en kille med dåligt tålamod. Är det hungrigt ska de komma mat. Omedelbart.
  • Vi måste planera in i minsta detalj om vi ska någonstans.
  • Och svårt är det att försöka hålla någon avtalad tid.
  • Vi gör som Gustav vill, men ibland är det svårt för lilla Gustav att veta just vad det är han vill.
  • Gustav låter ofta som en häst när han sover.
  • Han har också börjat skratta.
  • Vi pussas och gosar mycket. Slösar kärlek. Det finns oändligt av den varan.
  • Det är också överflöd av tvätt numera. Den består mestadels av bajsiga handdukar.
  • Det svämmar också över av disk.
  • Men vem har tid med sådana tråkiga måsten när man kan snusa bebisnacke.
  • Den luktar himmelriket. Bebisnacken alltså.
  • Gustav har dubbelhaka. Den sötaste.
  • Han har också många små bedårande veck på lilla kroppen.
  • Vi har fått värmen tillbaka hemma. Ibland hjälper det att skälla lite.
  • Jag är sjukligt sugen på kakor a'la maryland. Precis hela tiden.
  • Vi sjunger mycket.
  • Imse vimse spindel är kul tycker Gustav.
  • Av byssan lull blir han lugn.
  • Likaså av Trollmors vaggvisa.
  • Jag älskar att se min son utvecklas, växa och röra sig.
  • Men jag är också livrädd att vakna och hitta honom livlös i sin säng.
  • Vi har varit på läkarkontroll på bvc idag. Allt väl.
  • Gustav väger 5270g och mäter hela 59 cm. Stora killen.
  • Jag är så trött att jag blir svimfärdig när jag blundar.
  • Jag hinner knappt borsta tänderna eller tvätta mig.
  • Ännu mindre äta riktigt och ordentligt.
  • Men jag är så lycklig att ord inte räcker till för att beskriva hur.

fredag 13 november 2009

Iskallt.

Det har vi här hemma. I samband med en brand tidigare i år så slogs värmen ut i vissa lägenheter här i området. Det skulle givetvis åtgärdas så fort som möjligt. Hade man drabbats skulle man höra av sig och så skulle hjälpen komma snart därefter. Vi hörde av oss. Ingen hjälp. Hörde av oss igen. Fortfarande ingen hjälp. Månaderna gick och gick och vi hörde av oss igen. Idag kände jag att det fick vara nog. Jag ringde och var lite arg. Drog upp bebiskortet. Ingen vill väl att liten bebis ska frysa? Damen i luren lovade hjälp. Som vanlig. Vi får väl se. Vi lindar in oss i filtar och väntar.

Trevlig helg!

torsdag 12 november 2009

Fart och rörelse.

Idag har vi varit i farten hela dagen. Jag och Gustav har åkt både tåg och buss hela vägen till mitt jobb. Där fick Gustav mormor-mys och jag nya kläder. Härligt! Nu är vi båda två trötta. För trötta för att lägga oss så vi gör ett försök att varva ner nu så får vi se när vi lägger oss för natten. Dygnet är lite si som så nu med en liten. Han bestämmer och jag följer. Det är dock alltid baddags och pyjamas någon gång mellan halv åtta och halv nio. Har vi tur sover vi för natten runt tio, elva. Han vaknar oftast två gånger under natten för att äta. Nu när vi lärt oss att ligga och amma går nätterna mycket bättre. Han äter och jag småslumrar. Så mysigt.

Tiden fortsätter att rusa iväg. Jag hinner knappt vakna innan dagen är över känns det som. Snart är det ju december! Snart dags för dop. Och snart jul. Gustavs första. Den tredje utan Victor.

Nu ropar Gustav efter mat. Måste springa. Får fortsätta på inlägget när tid finns.

tisdag 10 november 2009

Jag ser rött...

...på ena sidan och andra sidan blått. I klädbutikernas barnavdelning alltså. Varför är det alltid så? Det är rosa och rött till flickor och blått och grönt till pojkarna. Jag har lagt märke till det tidigare också. Det är ingen nyhet, men nu med en liten pojke här hemma har det blivit extra tydligt. Det är så tråkigt att det är uppdelat så. Tjejfärger och killfärger. En färg är en färg helt oberoende på kön anser jag. En annan tråkig grej med de typiska killkläderna är att de ofta har s.k. tuffa tryck. Bilar, superman, monster ect. Varför? Det förstör ju bara kläderna snarare än att piffa upp dem.

Här är min fina Gustav i sin nya röda body som enligt butiken är en tjejfärg.

Livet rullar på. Mycket mys, lite sömn. Precis som det ska vara. Vi har efter tips börjat ge Gustav sempers doppar utöver minifom och det har gjort skillnad. Idag har jag äntligen lyckats med bärsjalen. Jag har blivit tokig på den tidigare, förstod aldrig hur man skulle ha den på. Men idag föll palleten ner och Gustav har till och med kunnat ligga kvar i den vid matdags. Super.

måndag 9 november 2009

Du och jag Gustav.

Tiden springer i väg. Gustav är hela fem veckor nu. Han växer i en enorm fart. Han förändras snabbt. Utvecklas. Varje dag kan jag se något nytt hos honom. Nytt och underbart.

Det känns som om dygnet har för få timmar. Ibland känns det som om jag inte alls hinner med. Jag vill pausa lite. Landa lite. Det är fortfarande svårt att förstå att han finns hos oss nu. Att han är vår son. Att han ska stanna. Att vi haft sådan enorm tur.

Oscar har börjat jobba nu. Nu är det jag och Gustav. Att få dela vardagen med honom är naturligtvis ljuvligt, men vi saknar pappa. Redan. Vi lär oss nog. Det blir en liten övergångsperiod bara. Sedan blir det mamma och Gustav på små egna äventyr.

Gustav är så ledsen idag så då är jag det med. Ledsen för hans skull. Det värker i mammahjärtat när han gråter.

torsdag 5 november 2009

Resa.

Idag för ett år sedan började resan. Vi åkte till en klinik i Uppsala och fick ett ja. Behandling påbörjades. Hopp tändes. En liten plutt flyttade in i min mage. Resan slutade och Gustav kom. En ny resa började.

För en månad sedan, just runt denna tidpunkten, började jag krysta. 50 minuter senare var han här. Älskade Gustav. Som vi väntade på dig. Kämpade för dig. Älskade dig varje steg av resan. Vi älskar dig mer för varje dag som går. Du har tagit våra hjärtan med kraft. Ditt väsen fyller våra sinnen. Att se på dig är ren lycka. Att få hålla dig är magi. Att få dela denna kärlek med dig är himmelriket.

Vi har varit på bvc på kontroll. Kurvan går rakt upp. Vikten närmar sig 5 kg. Lilleplutt drar nu storlek 62 i kläder. De första kläderna är nedplockade.

Vi reser framåt. Tillsammans. Det är en dröm som blivit sann.

onsdag 4 november 2009

Snö.

Årets första snö faller i detta nu från himlen. Förra året var snön en smärtsam påminnelse för vad vi missade. Jag gick ut och fångade snöflingorna, ensam, medan mamman i huset bredvid visade sitt barn det jag skulle ha visat Victor. Ni som varit med en stund kanske minns. Ni kan läsa inlägget här.

I år var det med glädje jag fångade en flinga. Jag visade Gustav. Berättade att det kallades för snö. I år fick jag dela ögonblicket. För mig var det stort. Gustav låg dock oberörd i vagnen. Ovetande. Sovande. Underbar. Levande.

Vi har fått uppleva årets första snö tillsammans. Jag är tacksam varje sekund för stunderna jag får dela med honom.

tisdag 3 november 2009

Trött, men lycklig.

Hos Victor alla helgona 2009.

Vi har haft en fin helg. Ett sorgset besök hos storebror och ett mysig besök hos våra barns mormor och morfar och sedan även farmor. Gustavs premiärtur till alla tre platser.

Gustav har fyllt fyra veckor. Snart är han en månad gammal. Vår fina kille. Han växer så det knakar lillen. På torsdag ska vi på bvc-besök igen. Det ska bli spännande att se vad han väger nu. Jag behöver även rådfråga med vår sköterska om kolik. Vi börjar undra om Gustav har det, en lindrig variant, eller om det "bara" är magknip. Han gråter/skriker otröstligt mellan 1-2 timmar om dagen. Han har ont i magen, det går det inte att ta miste om. Det kniper och han ligger ofta och spänner sig. Lyfter benen, knyter händerna, blir röd i ansiktet. Stökar och bökar. Kämpar. Pruttar. Det är helt otroligt hur mycket pruttar det kan finnas i en så liten kropp. Han har också svårt att sova eftersom det kniper så. Det resulterar i en övertrött liten Gustav. Han vill ofta ligga vid bröstet. Han misstolkar nog smärtan med hunger. I det läget tycker jag det är extra svårt. Han förstår ju inte lilla hjärtat. Man blir maktlös. Vill hans bästa i alla lägen, men mer mat ger mer smärta. Det är så tufft att se honom ha ont. Vi ger honom fortfarande minifom. Det hjälper lite. Vi testar det mesta för att underlätta för honom. Allt utom att utesluta mjölk i min kost. Kanske blir det nästa steg.

I övrigt är han en glad, mysig och underbar kille. Jag är så kär i honom att det gör ont. Han är så go. Det är underbart att se honom utvecklas. Han fäster blicken mer och mer i längre stunder. Han kan till och med följa en sak i rörelse med blicken. Han ler oftare. Stort och länge när han är nöjd. Vackraste leendet! Han kan även lokalisera ljud. Han fick en speldosa när han föddes som vi drar upp vid blöjbyten. Han förstår nu att ljudet kommer från den.

Jag börjar känna mig ganska läkt i kroppen efter förlossningen. Stygnen har läkt, avslaget är nästan över, bäckenet mer stabilt och magmusklerna likaså. Jag har även gått ner 12 kg nu. Jag kommer i många av mina gamla kläder. Även om jag ibland kan sakna den fina magen är det också skönt att få kroppen tillbaka. Mjölkstockningen har släppt också. Jag är trött, men lycklig. Lyckligaste.

lördag 31 oktober 2009

Du fattas.

Alla helgona. En dag då vi tänker på Victor extra mycket. Saknar extra mycket. Han skulle ha varit här. Det finns ett tomrum efter honom som aldrig kan fyllas. Det har med tiden lindats bomull kring det, men det är alltid tomt.

Vi ska hälsa på dig idag. Jag, pappa och lillebror. Du fattas oss.

fredag 30 oktober 2009

Fredagsmys.

Det är en vacker höstdag här i Dalarna idag. Lilla familjen passade på att ta en långpromenad i skogen medan solen sken och frosten ännu låg på marken. Så härligt!

När vi kom hem igen berättade Gustav för mamma att han ville ha mat. Det fick han medan mamman fick varm choklad. Fredagsmys.

onsdag 28 oktober 2009

Ledsen kille.

Gustav har fortfarande magknip och mamman i huset mjölkstockning. Vi är båda trötta. För trötta för sömn. Jag hoppas det ändras till natten så vi får sova lite. Gustav har varit väldigt ledsen idag. Det gör så ont i mig när han gråter. Stora tårar på liten kille. Stackarn. Vi har börjat ge honom droppar nu och de verkar hjälpa lite. Det kommer ut mer än det stannar och det är bra. Mycket bra.

Igår var vi på utflykt. Gustav åkte tåg för första gången. Mat ville han han ombord så jag fick amma offentligt för första gången. Lite stressigt, men det gick med. Vi gömde oss under en filt så vi fick lite lugn och ro ändå.

Imorgon får vi besök av en journalist. Vi ska prata om Victor och sorgen.

måndag 26 oktober 2009

Livet med Gustav.

Idag har vi varit på bvc. Att lilla hjärtat får bra med mat råder inga tvivel om. Från hemgång till nu går kurvan rakt upp. Numera väger han 4230 g. Han har också växt på längden och mäter hela 55 cm. Vi har redan fått packa ner de första små kläderna. Tänk så fort det går. Han har funnits hos oss i tre ljuvliga veckor idag. Det är så härligt att få se honom utvecklas och växa. Att få sitta med honom i famnen och drunkna i hans ögon. Att få vara hans mamma. Det är ett mirakel större än allt. Oförklarligt. Vackert.

Gustav har ännu mycket luft i magen och kämpar i tid och otid för att få ut pruttarna. Vi hjälper till allt vi kan, men det tycks inte ta slut. Jag tror han sväljer mycket luft när han äter. Vi köpte droppar idag. I fall att de skulle behövas.

Jag bär på mycket oro kring Gustav. Jag har svårt att komma till ro och sova om nätterna när han låter. Han gör det nu när magen bubblar. Han ligger och gnyr och kämpar. Vid minsta ljud studsar jag till även om jag vet att han mår bra. Rädd för att förlora honom. Rädd för att inte vara där när han behöver mig. Det är lättare att sova om dagarna. Då är allting mindre farligt.

Det är mycket som är nytt. Vi har mycket att lära oss. Jag lär mig med glädje.

lördag 24 oktober 2009

Pruttgymnastik.

Vår lilla Gustav är en ledsen och orolig Gustav idag. Han har sedan två i natt haft magknip och många pruttar som suttit ordentligt fast. Stackars liten. Det gör verkligen ont i mammahjärtat att se hur han kämpar och har ont. Han är extra mammig och snuttig också. Vill bli buren på och vara nära hela tiden. Nu på eftermiddagen har det varit magmassage och pruttgymnastik på högsta nivå. Det släppte lite för lilla killen och nu sover han. Gott och länge hoppas jag. Han behöver vila och jag med.

onsdag 21 oktober 2009

Min fina familj.

På bordet ligger en napp. På golvet små strumpor för små fötter. I fåtöljen en amningskudde och i soffan en babyfilt. Fysiska tecken. I sängen ligger ett barn. Vårt barn. Han är här. Han kom. Lilla Gustav. Det var han som låg i magen. Som sparkade och buffade. Som vi väntade på. Drömde om. Längtade efter. Det var han hela tiden. Han log mot mig idag. Ett strålande leende. Jag log tillbaka mellan tårarna. Fulländad kärlek.

På hyllan brinner samtidigt ett ljus. Han finns också. Vår förstfödda. Lilla Victor. Någon annanstans och samtidigt alltid här. Alltid nära. Trots allt.

Min fina familj. Som jag älskar den. Så lycklig jag är, trots saknaden.

tisdag 20 oktober 2009

Planera. Lycka. Sorg.

Gustav har hunnit fylla två veckor och en dag. Tiden går snabbt och står samtidigt still. Dagarna med honom är underbara. Rosa moln. Jag kan inte med ord beskriva vilken lycka jag känner. Det är kärlek när den är som vackrast. Gustav är en lugn och harmonisk kille. Han sover, äter, bajsar, kissar, ler och vill ofta ligga nära och bara mysa. Han vaknar ungefär två gånger per natt/tidig morgon och vill äta. Eftersom han är en riktig myskille blir amningsstunderna långa. Ibland runt en och en halv timme. Jag förundras så över att han får all mat och näring via mig. Otroligt häftigt. Bra med mat får han också. Igår på Bvc vägde han 3900 g så han har gått upp en bra bit över födelsevikten. Efter nattmaten sover vi lite till och lite till. Det är inte ovanligt att hitta denna familjen kvar i sängen halv tolv på förmiddagen. Mys.

Parallellt med denna stora lycka finns sorgen. Saknaden efter storebror. Vår fina Victor. Nu förstår vi vad vi missat och missar med honom. Tidigare kunde vi bara ana. I denna familjen kommer dessa känslor för alltid att gå hand i hand. Lycka och sorg.

Vi planerar med största ödmjukhet framtiden med Gustav och det nästkommande är dop. Det är en svindlande och överväldigande känsla att känna på. Framtid med Gustav. Går allt väl är kyrkan bokad i december.

söndag 18 oktober 2009

Stort ögonblick.

Älskade Gustav fixerar blicken för första gången och söker ögonkontakt. Stort ögonblick och stor kärlek.

fredag 16 oktober 2009

Den största gåvan.

Stor dag för lilla familjen igår. Älskade Gustav har fått personnummer! Vår son finns. Han finns verkligen hos oss. Stort! Det föll några tårar när vi öppnade brevet från skatteverket. Resten av dagen gick vi och upprepade siffrorna. Vår son finns.

Sedan klädde vi oss varmt och tog första riktiga promenaden med vagnen. Gustav sov sött hela vägen. Han trivs i sin fina vagn. Kanske påminner gungandet och guppandet om livet i magen? På kvällen innan badet ramlade dessutom navelstumpen av. Stora killen. Tiden går fort. Det är det ingen tvekan om. Vi suger till oss av varje minut vi får dela med honom. Känner sådan kärlek att vi nästan går sönder. Studerar hans drag in i minsta detalj. Han är den finaste! Mammas lilla kille.

Idag har han lite ont i magen lilleplutt. Han liksom gråter lite i sömnen. Är en smula orolig. Vill vara nära. Jag bär, håller tätt intill och tröstar så gott jag förmår. Hjälper små pruttar att hitta ut. Tänk att jag får vara hans mamma. Den största gåvan.

onsdag 14 oktober 2009

Mat. Kärlek.

Nu är det två veckor sedan vi åkte in för igångsättningen. Två veckor. Sedan tog det sex dagar innan han var ute. Och för sex dagar sedan vi åkte hem. Jag undrar var tiden tog vägen?

Oscar har tagit ut semester och är hemma med oss ut vecka 45. Underbart och ovärderligt att vi får vara tillsammans. Livet som mamma är det vackraste som hänt mig. Jag njuter och njuter. Hur kunde vi ha sådan tur? Vi har blivit så välsignade.

Lilleplutt älskar att äta och gör det ofta och med stor aptit. Amningsstunderna är sällan kortare än en timme och äta vill han göra varannan timme. Ungefär nu. Lilla Gustav gnyr och signalerar mat. Givetvis ska han få. Så mycket han vill min älskade.

måndag 12 oktober 2009

En hel vecka.

Vi firar 1-veckas dag idag. Han har funnits hos oss en hel vecka. Den bästa och vackraste veckan i mitt liv. Så fort den har gått samtidigt som tiden stått still. Han är så ljuvlig vår son. Fyller våra sinnen på ett sätt vi aldrig trott var möjligt. Tänk att det finns en sådan kärlek.

Vi har varit ute på premiärtur med vagnen idag. Hela vägen till bvc. Älskade fina hade gått upp bra i vikt och växt en centimeter. Stora gossen. Det är så underbart att han äter som han ska och går upp i vikt som han ska. Att jag kan ge honom det.

söndag 11 oktober 2009

Gustav. Mitt hjärta.


lördag 10 oktober 2009

Jag svämmar över.

Livet hemma är underbart. Vi sover, äter, tittar på varandra, gosar, älskar, njuter, byter underbara bajsblöjor och badar naken bebiskropp. Lille Gustav ligger nöjd och belåten i mitt knä just nu. Vårt barn. Så levande.

Jag kan inte titta mig mätt på honom. Han har tagit våra hjärtan med storm. Min vackra son. Tänk att han är här nu. Hur kunde vi leva utan honom?

Jag svämmar över av kärlek. Livet är vackert.

torsdag 8 oktober 2009

Mirakel.

Så kom han äntligen. Vår son. Victors lillebror. Karl Gustav Nikolai.

Så efterlängtad, så ljuvlig. Han föddes klockan 22:52 den 5 oktober, var 51 cm lång och vägde 3720g. Vi är äntligen hemma och njuter av varandra. Lyckan är total.

Det ligger en liten Gustav i mina armar. Vi har segrat!

söndag 4 oktober 2009

Nya tag.

Nu så. In igen. Åker inte hem utan lilleplutt på armarna. Jag beställer härmed lite flyt och så hörs vi igen när allt är över och allt har börjat.

Kram!

lördag 3 oktober 2009

Suck...

Sitter hemma. Utan bebis. Det har gjorts två igångsättningsförsök som båda misslyckats. Tre dygn med ineffektiva värkar och mycket smärta. Bebis ligger kvar. Tappen förändras inte. Idag åkte vi hem. Läkaren vi träffade idag var en av de värsta jag stött på. Elak och spydig.

Imorgon ska det göras ytterligare ett igångsättningsförsök.

Känner mig tröstlös och besviken. Har tappat både mod och motivation och är så sliten. Kanske känns det bättre imorgon. Någon bebis blir det nog inte förrän till veckan. Ut kommer h*n, det vet jag, men det känns ganska hopplöst just nu.

Tack alla ni fina för era tankar! De värmer så ska ni veta!

torsdag 1 oktober 2009

Hej alla!

Oscar här(lindas man).

Som ni alla kanske förstår så fick vi igångsättning direkt efter bedömningen i onsdags. Ville bara säga att allt går bra men långsamt. Linda har kraftiga sammandragningar var fjärde minut ungefär. Senast till helgen är vår älskade h*n här!

Linda hälsar till er alla!

Hejsvejs

måndag 28 september 2009

Falskt alarm.

Var visst falskt alarm igen. Det trycker på idag med. Det smärtar och drar, men inga värkar av gårdagens styrka och kaliber.

Långa, långa väntan. Hoppas på förändring av tappen på onsdag. Hoppas på bebis i armar snart.

söndag 27 september 2009

Nu?

Det är någon som vill ut nu. Bebis trycker på/ner ordentligt. H*n är väldigt aktiv just nu och jag har sammandragningar. Haft några riktigt onda värkar. Givetvis ökar det hoppet lite. Kanske, kanske kommer h*n snart.

Vi är redo när du är lilleplutt.

Helgen har varit lugn. Mycket film har det blivit. Passar mig bra. Det får tiden att gå.

Just i detta nu släppte en värk taget. Undrar vad natten har i sitt sköte.

fredag 25 september 2009

Inte där än, men på väg.

Hemma igen. I ärlighetens namn besviken. Utmattad. Väldigt smärtpåverkad. Jag var inte mogen nog för igångsättning. Det är på väg dock. Jag hade börjat att öppna mig. De ville lägga in mig i några dagar för att hjälpa mig vila/sova. Jag tackade nej. Kanske är jag envis, men just nu känner jag att ensamma nätter på sjukhuset inte är attraktivt. Ändrar jag mig, väntar de på mig.

Vi har ny tid för kontroll på onsdag nästa vecka. Fem dagar. Visst, det är inget jämfört med de dagar som har passerat, men ändå en evighet. Jag får hitta ett sätt att stå ut med smärtorna. Lägga upp ett schema för de följande dagarna.

Film = 1,5-2 timmar.
Bada = 0,5 timmar.
Läsa = 2 timmar.
TV-tittande = 2 timmar.

Älskade bebis mår bra där inne i alla fall. Gott med vatten och näring. Full i bus. Det är underbart.

torsdag 24 september 2009

Spännande.

Jag åkte aldrig in igår. Kände mig inte alls trygg med tanken. Jag är nyligen hemkommen från barnmorskan nu. Alla prover var fina och magen har sjunkit. Vi pratade sedan mycket om smärtorna och hur tufft det är för kroppen just nu. Mycket beror nog på endometriosen. Hon skickade remiss till spec-mvc för igångsättningsbedömning. Redan imorgon, klockan halv ett, träffar vi läkaren. Kanske har vi älskade lilleplutt hos oss till helgen.

Vi hörs när vi är hemma igen. När det nu blir.

onsdag 23 september 2009

Åka eller inte.

Jag pratade nyligen med förlossningen om mina smärtor och om sömnen som inte infinner sig. De tyckte att jag skulle komma in nu ikväll, om jag ville, och bli undersökt och sedan få hjälp att sova. Jag vet inte. Tryggast är jag hemma och stannar gärna här så länge som möjligt, men tanken på att få sova är lockande. Väldigt lockande. Vi får se. Jag ska känna lite på det.

tisdag 22 september 2009

I väntan på dig.

Som vi väntar och längtar. Jag går varje kväll till sängs med förhoppningen om att lilleplutt ska komma under natten och vaknar varje morgon med en buffande krabat i magen. H*n verkar trivas där inne vårt lilla hjärta. Så liten är h*n inte förstås. Om h*n växer enligt kurvan är vikten en bit över 4 kg nu. Jag har ont mest hela tiden och har fortfarande både känningar och värkar. Det är tungt för kroppen. Slitsamt att inte kunna vila ordentligt.

Dagarna känns långa, speciellt när jag är ensam så mycket. Jag försöker få timmarna att gå. Det blir mycket filmtittande, korsordslösande och läsning. Idag har jag faktiskt bakat bröd också. Det känns dock som om jag sprungit maraton så mycket energi finns det inte i den här kroppen.

Tack alla ni som läser för allt ert stöd! Ni är underbara.

söndag 20 september 2009

Lång väntan.

Ingen bebis ännu. Jag har mycket starka (för)värkar och sammandragningar som i perioder är regelbundna. Känningar om att förlossningen är på gång, men det "bryter" inte ut. Jag har ont och svårt att sova och vila. Väntar och väntar. Minuterna är som timmar. Bebis trycker på neråt. H*n har ändrat position sedan i fredags och ligger nu mitt i livmodern, långt ner.

Kom snart älskling.

lördag 19 september 2009

Känningar.

Det är något på gång. Kroppen jobbar med något. Jag hoppas detta något inte stannar upp. Jag hoppas att det fortsätter för att sedan sluta. Börja.

Liv.

fredag 18 september 2009

Julafton och månen.

Idag har vi haft besök av min pappa. Han kom med en massa bebissaker till oss och till lilleplutt. Som en tidig julafton! Vi fick bland annat babyskydd, babykläder, bärsjal, sängkläder och täcke+ kudde till spjälsängen. Tack snälla rara!

Innan han åkte igen frågade han hur det är med månen nu framöver. Det sägs ju att månen kan påverka förlossningen. Själv är jag född vid nymåne och min man vid första kvarteret av halvmåne. Jag brukar annars vara lättpåverkad av månens cykel så man vet ju aldrig. Vad tror ni?

Idag är det nymåne och på beräknad förlossningsdatum är det fullmåne. Jag gick noggrant igenom BB-väskan nu nyss. För säkerhets skull. Spännande detta.

torsdag 17 september 2009

Nyvaken.

Har precis vaknat efter några timmars sömn. Minsta lilla utflykt och jag är helt slut resten av dagen. Idag har vi varit hos barnmorskan och dels pratat om tiden efter. Tiden med barn. Tänk att vi förhoppningsvis snart är där. Svindlande, underbara tanke! Mycket oro finns det också. Oro för otroligt mycket. Det snurrar bland annat runt tankar på vilken värld vår bebis ska få växa upp i. En hemsk värld på många vis och det skrämmer mig. Men också en värld av mycket kärlek. Vi är många som väntar och längtar. Förväntansfulla.

Bebis växer på bra där inne. Sf-måttet ligger på 36 nu. Jag känner mig som en valross för det mesta. Har gått upp mycket i vikt, 19 kg nu och det känns i kroppen. Mycket av vikten är vätska och jag hoppas att det ska försvinna snabbt efter förlossningen. Kroppen gör så förskräckligt ont nu, om jag ska vara ärlig. Vissa kvällar vill jag bara kunna kliva rakt ur kroppen för att få vila, pausa lite. Nu är det inte lång tid kvar dock, 17 dagar enligt räknaren här på sidan. Iiiii...!

tisdag 15 september 2009

Skön dag i höstskogen.

måndag 14 september 2009

Allt på samma gång.

Ny vecka. Nummer 38 i ordningen och enligt min barnmorska är jag nu fullgången. Lilleplutt kan komma när som helst, eller om någon vecka. H*n väger över 3500 g nu enligt sin egen kurva. (För)värkarna har blivit kraftigare och kommer allt mer ofta. Emellanåt kommer de regelbundet efter klockan för att efter ett tag avstanna helt. Livmodern jobbar ständigt och förbereder sig. Vi förbereder oss också. Allt är klart för bebis här hemma.

Det har varit vackert väder i helgen. Krispigt på något vis. Härliga tidiga höstdagar. Vi har egentligen inte gjort något alls och det har varit underbart. Vi har bara njutit av att få vara tillsammans. Och så väntat. Förstås.

Idag känner jag mig mörbultad och nerslagen. Natten blev otroligt jobbig med många mardrömmar och mycket oro. Drömmar om traumatiska förlossningar, om att vara vilsen, om döda barn, om stress. Det snurrar runt mycket i huvudet. Rädsla och lycka. Förväntan. Allt på samma gång.

torsdag 10 september 2009

Ännu finns det sommar kvar

Blommorna på uteplatsen har vissnat, men ännu finns det sommar kvar. Det är varmt i solen idag. Vore det inte för gula löv, skulle man kunna tro att det var en vanlig sommardag. Fjärilar och humlor dansar fortfarande kring de få blommor som ännu blommar. Jag sitter ute och njuter av solstrålarna, men emellanåt går jag in och låter fingrarna varsamt vandra över vagnen. Rullar den lite fram och tillbaka. Ler. Väntar.

När kommer du?

onsdag 9 september 2009

Vagn.

Finaste vagnen har kommit och flyttat hem till oss. Vi känner oss jättenöjda med valet. Över förväntan vad gäller liggdelen. Den har vi aldrig sett "live" förrän nu. Nu står vagnen och bara väntar på att lilleplutt ska komma och ligga i den. Rullas i den. Tänk, vi har en vagn. Det känns hoppfullt.

City Cross.

City Cross med City korg.

Tyget heter Silver Check.

Tusen tack bästa morbror Mathias för vagnen!

tisdag 8 september 2009

Längtan.

Jag känner mig lite bättre idag. Sanslöst trött, men bättre till mods. Lite mer hoppfull. Jag sover mycket nu. Äter och sover. Det är vad kroppen vill så jag lyssnar lydigt.

Vagnen har äntligen kommit och vi ska hämta den imorgon. Det ser jag fram emot. Mycket. Imorgon har vi också tid hos barnmorskan för att gå igenom lite om förlossningen. Det är svårt att förstå att vi är här. Nästan framme. Lilleplutt buffar så starkt att det ibland känns som om h*n försöker ta sig ut genom naveln. Älskade fina. Så nära. H*n är ju precis här. Överallt där jag är. Varje stund.

Jag längtar så efter att få se dig. Lära känna dig. Hålla dig. Vara din mamma.

måndag 7 september 2009

Lite tufft.

Jag har haft en riktig blä-dag idag. Ledsen och less. Ont. Lite ensam. Trött och låg. Jag vågar inte riktigt tillåta mig att må så. Eller erkänna att jag faktiskt gör det. Mår så här ibland. Jag får så dåligt samvete. Det känns som om jag inte är tacksam nog dessa dagar.

Lilleplutt bökar på nu ikväll och gör mig på bättre humör. Det är värt allt. Alla gånger.

söndag 6 september 2009

Trött.

Det har varit en trött helg för min del. Idag har jag för det mesta bara sovit. Laddat energi kanske. Det har varit helt omöjligt att hålla sig vaken. Lilleplutt har haft några dagar då h*n varit lugnare. Det skrämmer mig alltid så när de vanliga, kraftiga knuffarna kommer tillbaka kan jag andas ut igen. Jag går in i en ny vecka nu. Vecka 37.

Det närmar sig. Snart är jag fullgången. Snart, även om det faktiskt ibland känns som om jag alltid kommer vara gravid. Det är så stort att det är svårt att begripa. Jag vågar inte riktigt hoppas. Vårt älskade mirakel. Kom, snälla.

fredag 4 september 2009

Böcker.

Eftersom jag är begränsad i mitt rörelsemönster på grund av smärtorna blir det många timmar i soffan eller i sängen. För att få tiden att gå löser jag korsord och tittar på film, men för det mesta läser jag. Mycket. Det är underbart att fly in i en annan värld. Att få sluka ord och meningar. Smaka på dem. Att få tänka och bilda egna bilder och scener. Med film blir man bortskämd eftersom bilderna kommer färdiga till en. Det har sin charm det med, men jag gillar böcker bättre.

Jag har haft sådan tur att få pocketleverans av min mamma så nu har jag flera olästa böcker i bokhyllan. Just nu läser jag Om jag kunde drömma. Jag såg filmen här för någon vecka sedan, men boken är bättre. Så brukar det ju vara.

I dag är hösten här. Det blåser, regnar och svalare i luften. Jag är trött och har egentligen ingen lust att göra något alls. Så det är precis det jag tänker göra idag. Ingenting. Med en kopp te i soffan.

Jag hoppas ni får en fin helg!

Kram

torsdag 3 september 2009

Fixa och dona.

Jag håller på att bli tokig på mig själv, men jag kan inte låta bli. Jag fixar och donar och pysslar och städar. Jag har knappt tid att vila min stackars kropp när jag väl börjar. Då går jag igenom varje vrå noga. Och det är inte bara bebisens saker som dyker upp eller fixas till. Det är köksskåp, garderober, hyllor, inredning... Ja, givetvis i den nivå jag kan böja/sträcka mig till. Ganska begränsad är jag tyvärr så maken får, ibland mot sin vilja, vara väldigt delaktig i mitt boande. Sovrummet är klart. Äntligen. Vi har köpt både spegel och sänghimmel som nu är uppe. Det enda som fattas är lilleplutts sängkläder/sänglinnen. Det är beställt och på väg hem. Längtar efter att få bädda den fina sängen. Jag tror och hoppas att h*n kommer att sova gott där.

Snacka om att det är en stark instinkt att boa. Stark, underbar och något uttröttande.

Lilleplutt har fått det väldigt trångt i magen. Det som förr var sparkar har nu övergått i buffar och knuffar. Sedan har h*n med all säkerhet passerat 3 kg nu. På tillväxtultraljudet jag var på förra veckan uppskattades vikten att vara 2,9 kg. Finaste knubbisen.

Vi har kommit ner i två namn nu. Ena dagen är det ett av dem, nästa dag det andra. Det ska bli så spännande att se vem som kommer till oss. Tänk att den person som nu bor i min mage ska komma ut och bo hos oss. Ett mirakel. Jag trodde aldrig att vi skulle ta oss hit.

PS. Byrålådan som synes på bilden tillhör lilleplutt.

tisdag 1 september 2009

Hurra!!!

Jag surfade runt lite på förmiddagen och studsade bokstavligen till här i stolen. Via en annan blogg hittade jag till Akademiska sjukhuset i Uppsala och fann att det ska öppnas en klinik. Ett centrum för endometriossjuka. Endometrioscentrum. Bara för oss. Med kunnig personal bara för oss. Kanske ändras det för oss sjuka nu. Tänk att få prata med någon som vet. Kan. Bryr sig.

Läs mer här och här.

Jag är så glad. Äntligen. Äntligen.

Lösa frågor.

September. Redan och efter så lång tid. Det känns som om jag varit gravid i åratal nu. Processen har varit så lång. Tacksamheten är givetvis helt enorm, men kroppen är så trött. Nu är vi inne i vecka 36. Det kan vara 2 veckor eller 4 veckor eller 6 veckor kvar. Jag hoppas att det inte blir övertid. Mitt psyke kommer inte att orka det. Vi har pratat med en av våra läkare om igångsättning om så blir fallet. Hon förstod min oro och tog den på allvar.

Vad gäller behandling av endometeriosen efter förlossningen fick jag inget svar av dr J.W när jag var dit förra veckan. Han hade ingen kunskap tyvärr och var för stressad för att kunna ta reda på något svar. Jag är inte förvånad. Ingen vet något. Någonsin. Det är hemskt tröttsamt att lida av en sjukdom som ingen kan något om. En sjukdom som påverkar min vardag och sätter ner min livskvalitet så mycket som den gör.

En annan sak som irriterar mig är, återigen, försäkringskassans regler. Ett läkarintyg är bara en rekommendation menar FK. Vad ska vi då med läkare till när någon kontortyp på fk som aldrig träffat en ska bestämma om man kan jobba eller inte? Det är fk som äger rätten att tolka lagen. Läste ni förresten chatten med Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson igår? Jag tycker mig inte se några raka svar på de kritiska frågorna. Jag tycker det är helt vansinnigt att man ska känna sig rädd för att bli sjuk av den anledning att man inte ska få lov att vara sjuk. Själv har jag varit hemma i 5 veckor nu utan att fått något slutgiltigt besked om vad fk har beslutat. Jag är rädd att det ska bli nej till ersättning. Jag är säkert i hur bra form som helst att jobba enligt dem. Det var jag förra gången jag skickade in ett läkarintyg. Då när min son hade dött och jag med.

lördag 29 augusti 2009

Låt det födas liv.

Jag är inne i en fas där rädslorna har ett hårt grepp om mig igen. De kommer först smygande, som en viskande stämma från någonstans långt bort. Likt något störande som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Sedan attackerande. Som hårda slag. Slag omöjliga att värja sig undan. Det har varit vakna nätter ett tag nu. Det är om nätterna de är värst. Rädslorna. Då är de som störst och då har de tid att rota sig. Svarta skuggor på mörka väggar. Skrämmande.

Jag är rädd för förlossningen. Inte bara smärtdelen, men för hur det ska sluta/börja. Det jag vet är tystnad. Död. Tystnaden är öronbedövande. Den skär in i märgen, bosätter sig i själen för att aldrig släppa taget igen. Snälla, ingen mer tystnad. Låt det få födas liv. Liv och ljud.

fredag 28 augusti 2009

Vecka 35.

Bebisens bostad. Ett tag till.

torsdag 27 augusti 2009

Väntan.

Idag har jag tvättat kläder. Små, underbara bebiskläder. Sedan har jag varsamt vikit dem och lagt dem i lådan som numera tillhör lilleplutt. Lilleplutts egna låda. I vårt hem.

Vi väntar. Längtar. Älskar.

Jag har långa stunder i taget legat och tittat på den tomma spjälsängen. Snart. Snart är den inte tom längre. Snart ligger det en liten människa med viftande armar och ben däri. Vår bebis. Den bebis som knuffas och bökar under mitt hjärta. Snart. Kan det vara möjligt!?

tisdag 25 augusti 2009

Ingen bebis än på ett tag.

Gissa om det var skönt att både lägga sig och sedan vakna i det "nya" rummet. Blir glad bara jag kikar in där, men jag vill så gärna få allt klart. NU. Helst igår.

Idag hade vi läkarbesök och var på väg att åka dit till klockan elva. Maken hade tagit ledigt på förmiddagen så att han kunde följa med. Sedan av någon anledning började jag känna mig lite osäker på tiden och ringde sjukhuset för att få den bekräftad. Halv två var det visst. Tankspridd till tusen är jag. Det slutade i alla fall med att jag fick åka ensam, tråkigt nog.

Möttes av en stressad dr J.W. Jag blir illa till mods av läkare som inte har tid, även om jag vet att de är bra. Hur som såg allt bra ut med bebis. H*n växer så det knakar och ligger just nu på +20%. Vår älskade lilla knubbis! Vikten skattades till 2900 g just nu. Gjorde även en koll av livmodertapp som var så gott som opåverkad så ingen bebis än på ett tag. Blev ordinerad vila resten av graviditeten på grund av de smärtsamma förvärkarna.

måndag 24 augusti 2009

Lalalala.

Sovrummet är klart!

Bjuder på en bild på mardrömmen. Japanska (?) tecken och den hemska röda färgen, minns ni? Fy, lika vidrig som naglar mot en blackboard. Kanske värre till och med. Tänk att vi stått ut med de där väggarna så länge som vi faktiskt gjort. Otroligt.
Före.


Nu är det ett minne blott. Väggarna är vita och det råder harmoni. Jag kan inte beskriva hur skönt det känns. Nu återstår bara en inredande hand för att fixa det sista. Det roligaste. Det ska upp en hylla över sängen. Den har jag gått över med penseln och den åker upp när färgen torkat. Sedan ska det in en fåtölj för amningsstunder, gardiner ska upp, spjälsängen ska bäddas och en spegel ska upp på väggen. Kanske lite tavlor också. Det här är något av det roligaste jag vet. Att inreda. Här nedan är resultatet så lång. Ljuvligt!

Efter.

Spännande.

Ny vecka, nummer 35 i kalendern och i graviditeten. Jag var hos barnmorskan idag och fick bekräftat att mycket av det jag känner är vanligt så här på slutet. Hon trodde att förlossningen kunde vara på gång inom snart med tanke på värkarna, smärtorna och besvären jag har. Jag har läkartid imorgon för tillväxtultraljud och ska då be om en kontroll av livmodertappen.

Mina värden var bra, men låga. Speciellt blodtrycket så det är inte alls märkligt att jag är så yr, snurrig och trött. Bebis är också så gott som fixerad och klar. Duktiga liten vet precis hur h*n ska göra. Jag längtar så det gör ont efter den lilla människan. Tänk att h*n snart kan vara hos oss!

Sovrummet börjar ta form. Första lagret vit färg är på väggarna för torkning. Så fort det torkat är det dags för lager två, sedan vänta och så. Klart. Det känns så härligt. Det börjar klia lite i fingrarna på nya inredningsdetaljer bara. Jag har beställt lite till spjälsängen. Nu är jag på jakt efter en sänghimmel/myggnät att hänga över. Ett helt enkelt. Inte ett sådant specifikt för spjälsäng utan ett sådant som man kan ha även över större sängar om ni förstår. Det verkar svårt att hitta. Någon som vet?

söndag 23 augusti 2009

Lite orolig.

Hade svårt att sova i natt. Kroppen gjorde ont och jag mådde hemskt illa. Det gör jag mycket nu för tiden. Mår illa alltså. Har jobbig halsbränna. Sedan är det lite svårt att sova när två, små bebisfötter trampar på mot revbenen. Vårt älskade nattbarn är full i bus när mamma vill sova.

Magen känns helt i obalans och jag måste, ursäkta informationen, gå på toaletten väldigt ofta. Och så mår jag lite konstigt också. Yr och snurrig. Trött, men kan inte sova. Har någon konstig obeskrivlig känsla. Trycket nedåt har inte försvunnit och vid minsta lilla ansträngning återkommer det onda. "Mensvärken" är också kvar. Jag blir lite orolig. Det känns inte som vanligt. Sammandragningarna och förvärkarna är annorlunda. Jag känner mig annorlunda. Svettig är jag också. Fy, känner mig verkligen inte på topp just nu. Dessutom är jag löjligt lättpåverkad just nu. Såg en otroligt dålig film igår som jag av någon anledning fick mardrömmar av. Djävulens advokat hette den. Jisses, vad knäpp man är...

Trevlig söndag önskar den strandade valen.

lördag 22 augusti 2009

Endometrios, graviditet, förlossning och amning.

Jag har ju som bekant sjukdomen endometrios och lider som följdsjukdom av detta av infertilitet. Efter utredningar och väntan beslutade vi oss för att testa IFV som lyckades och nu är jag i slutspurten på en graviditet. Många läkare tror att en graviditet skyddar eller rent av botar sjukdomen. Endometrios är en sjukdom som "lever" på östrogen så i vissa fall kan endometriosen lindras eller vara helt vilande under perioden man är gravid. Det är dock viktigt att poängtera att endometrios är en individuell och obotlig sjukdom och att inget tillstånd kan ta bort den, även om det kan lindra för en stund. Sedan kan jag tycka att det är lite ironiskt att så många läkare rekommenderar kvinnor med endo att bli gravida när många av kvinnorna i själva verket inte kan bli gravida alls just på grund av sjukdomen.

Det finns över lag väldigt lite information om endometrios och väldigt lite kunskap kring sjukdomen inom sjukvården. Det mesta jag lärt mig om sjukdomen är via mina egna erfarenheter, andra sjukas erfarenheter och via google, faktiskt. Det är ett fåtal läkare som har vetat vad de talat om när jag ställt frågor till dem. Många måste också erkänna sig vara ovetande vilket är synd när sjukdomen ändå är så pass vanlig.

Endometrios ökar risken för komplikationer vid graviditet läste jag tidigare i Dagens Medicin. Vi löper bland annat större risk att få för tidigt födda barn och att förlösas med kejsarsnitt. Med tanke på mina förvärkar och känningar undrar jag givetvis hur det kommer bli i vårt fall. Det är mycket troligt att det blir en tidigare förlossning.

Jag är motiverad att föda vaginalt, men jag har, med tanke på sjukdommen, fått ett s.k förlossningskontrakt som säger att jag kanhända måste förlösas med kejsarsnitt om smärtorna blir för svåra eller att det uppstår någon annan komplikation som följd av endometriosen.

Sedan funderar jag mycket på hur det blir efter förlossningen. Jag har svår endo och efter Victors födelse var endon tillbaka redan efter två veckor. Sjukdomen försöktes bromsas med en hormonbehandling som satte mig i klimakteriet, men det var för sent och jag behövde opereras. Jag undviker väldigt gärna en operation den här gången. Jag har läst att amningen kan göra att mensen uteblir och i vissa fall betyder detta att endometriosen är vilande. I mitt fall vet jag att endon inte är beroende av någon blödning för att vara aktiv då endon har växt även under perioder då jag varit i klimakteriet. Jag funderar då mycket på hur vi gör efter förlossningen. Amma vill jag gärna och har ställt in mig på det. Problemet blir hur vi bromsar endometriosen utan att påverka amningen och mjölken. Preventivmedel? I så fall, vilket?

Många funderingar snurrar runt. Jag ska ta upp dem med min läkare på tisdag och se om han kan ge några svar. Jag hoppas det. Det är svårt att få någon klarhet när det finns så lite information.