Sidor

söndag 31 maj 2009

En fin dag.

Vilken härlig sommardag det har varit! En solig och varm morsdag. I år kändes den inte lika tung. Kanske för att jag nu är mamma till ytterligare ett barn. Jag har gått från osynlig mamma till synligt blivande.

Vi har haft en skön dag. Kulglass har avnjutits i varmt sommargräs. Varma fötter har svalkats i vatten vid strandkanten. Fika har ätits ur pick-nickkorgen (eller i vårt fall en kylbag). Livet har varit gott idag. Jag har njutit för fullt.

Lilla älsklingen buffar och sparkas för fullt. H*n dansar och jag dansar med. Det gör jag gladeligen. Jag älskar att känna livet h*n för där inne. En kraftig spark här, jag hoppar till. En kraftig spark där och jag hoppar till åt andra hållet. Vilken magi. Där inne bor vårt barn. En liten människa som gör sig påmind på det vackraste sätt. Vi har gått in i vecka 23. Plutten räknas nu som barn och har chans att överleva en för tidig förlossning. Vårt barn har ett lagligt värde.

Min älskade sitter och spelar gitarr och sjunger Victors låt. Tears in heaven med Eric Clapton. Ni är alltid nära våra barn. Alltid.

fredag 29 maj 2009

Positivitet.

Jag har haft en bra dag idag. De flesta dagar är bra dagar nu för tiden och jag njuter av varje stund jag kan känna så. Suger åt mig av den positiva energin. För varje dag som går så ökar hoppet inför att det faktiskt kan gå hela vägen den här gången. Vi kämpar på alla tre och jag är säker på att storebror Victor håller ett gott öga med oss. Han finns med oss varje dag. Vi är en liten familj, bara lite kantslagna.

Dessutom åt jag årets första jordgubbar idag. Små, goda med socker och grädde. Mums.

Hoppas ni får en trevlig helg! Här är det utlovat riktigt fint väder så vi planerar för en kväll ute i det gröna i morgon med grillning, kubb och vänner.

torsdag 28 maj 2009

Somewhere over the rainbow.

Jag är riktigt trött. Både gårdagen och dagen idag har segat förbi. Jag har varit tvungen att sova en timme på eftermiddagarna. Lilleskrutten är dock allt annat än trött och jag älskar att känna hur h*n tränar och busar där inne. Allt fler sparkar syns utanpå nu. Godingen min. Tänk att en sådan liten en kan ha så mycket energi. Jag lägger ofta handen på magen när lilla sötnosen sparkar. Vi rör vid varandra, så nära, men ändå inte. Min längtan och dröm.

Igår hade vi stormigt väder här. Det haglade, blåste, åskade, regnade och mitt i allt sken solen. Det resulterade i två vackra regnbågar. Vilket vackert naturfenomen.

onsdag 27 maj 2009

Intyg.

Idag har vi varit hos barnmorskan på kontroll. Mina värden är låga så jag ska börja med järntabletter och äta med jämnare mellanrum än vad jag gör nu. Blodtrycket var lågt ännu, men hade höjts något sedan sist. Gått upp i vikt har jag också. Nästan 9 kg sedan jag blev gravid. Jösses, var ska det sluta...?

Sedan fick jag moderskapsintyget. Det känns stort. Jag hann aldrig få något med Victor. Moderskapsintyg. Tänka sig. Vi har kommit hit. Från och med nästa vecka räknas vår bebis som barn enligt lag. Givetvis har pluttisen varit vårt barn från första början, från de första små fyra cellerna som sattes in i min livmoder på kliniken i Uppsala.

Plutten låg raklång över magen när Marie (bm) undersökte. Vi fick höra hjärtat idag igen. Kraftiga, jämna slag. 144 i minuten. Vackraste så klart.

Lilla pluttisen busar för fullt i magen och jag blir alldeles full i skratt. Det känns verkligen hur h*n tränar där inne och starka är rörelserna också. Lilla hjärtat. Som jag älskar dig!!

Nu ska vi vila lite. Jag ska i alla fall försöka. Jag tror inte lilleplutt hänger på.

tisdag 26 maj 2009

Hopp.

Nu är vagnen är beställd. Vagnen som vi ska trilla runt på vår älskade lilleplutt i. Otrolig känsla! Så hoppfullt och underbart. Svindlande tanke faktiskt. Så abstrakt, men ändå inte. Det är finaste morbror Mathias som köper den till henne/honom. En underbar gåva från min underbara bror! Vagnen vi har beställt är denna med separat liggdel. Man byter från liggdel till sittdelen när bebisen är omkring 6 månader. Sittdelen blir svart, men liggdelen har vi inte bestämt färg till. Det blir en av 2010 modellerna och färgerna får vi se i augusti. Spännande!

Jag har gått in i vecka 22 och mår riktigt bra faktiskt, foglossning till trots. Jag känner mig pigg och glad för det mesta. Jag börjar nog få ordning på bra rutiner och har så gott som lärt mig var mina gränser går. Bebis väger ca 510 gram och är omkring 20-25 cm från huvud till stjärt. Sparkarna, när de kommer, är allt starkare och jag förundras över vilken kraft den lilla krabaten har. Vilket mirakel att det bor en underbar liten människa i min mage. Så nära, men ändå så långt bort.

Bilden är lånad från Vårdguiden.

Nu väntar solstolen på mig. Det är 20 grader varmt idag. Härligt!

söndag 24 maj 2009

En smak av sommar.

Vi har haft en jätteskön dag idag. Det har varit varmt och skönt så vi passade på att ta en promenad till badplatsen här vi bor. Vi satt där en stund och njöt av sol och fågelsång. Det är så vackert där. Det märks att sommaren är på väg nu.

Lilleplutt har piggnat på sig igen och har sparkat för fullt hela dagen. Lättnad! Jag älskar att ligga och titta på magen som rör sig när lilla älsklingen dansar där inne. Vårt mirakel. Som vi väntar på dig!

lördag 23 maj 2009

Lugnt.

Jag har suttit ute och läst i min bok hela morgonen och förmiddagen medan solen och regnet har turats om. Grannen klippte gräset så en doft av sommar spred sig snabbt. Lilleplutt har varit oroväckande lugn sedan igår kväll så vid lunch bestämde Oscar och jag oss för att åka ner till parken för att skingra tankar och oro. Där stod vi en bra stund, jag och min kärlek under ett paraply och matade änderna som hade fått små söta bebisar. Det gjorde gott för själen. Vi gick sedan förbi Babyproffsen och pratade lite om vagnen vi funderar på. Det finns en eller två kvar av den färg vi vill ha till årets pris så vi ska fundera till måndag. När solen sedan tittade fram igen passade vi på att köpa en glass innan vi åkte hem igen.

Nu när vi kommit hem har det kommit en blyg liten buff från lilla hjärtat, men inte tillräckligt för att lugna mig. Paniken vill gärna rota sig så fort det dröjer mellan de starkare sparkarna. Speciellt i dessa dagar.

Nu ropar magen att det är dags att äta. Tacogratäng blir det idag.

Hoppas ni får en fortsatt trevlig helg!

torsdag 21 maj 2009

I dörröppningen mot något nytt. Okänt.

Magen i vecka 20+4.

Idag har vi kommit lika långt i denna graviditeten som vi kom med Victor. Han föddes död i vecka 20+4. Dagen lider mot sitt slut och vi har överlevt. Imorgon börjar resten av våra liv.

onsdag 20 maj 2009

Fin dag.

Tusen tack alla fina för era gratulationer!!! Skickar över en stor kram till er alla!

Jag hade en jättefin och rolig dag igår och mycket fika blev det. Gott! Vi var på bio och såg Änglar och demoner på eftermiddagen/kvällen. Jättebra film tycker jag, men jag har inte läst hela boken så jag har inget att jämföra med direkt. Lilleplutt tyckte nog däremot att det var lite läskigt med alla höga ljud och blev ordentligt livlig i magen. Lilla älsklingen. Jag försökte isolera lite med våra jackor, men jag tror inte att det hjälpte något nämnvärt. Jag var i farten hela dagen så efter bion var det skönt att krypa upp i soffan i pyjamasen och bara mysa.

Jag känner mig mer energifull för tiden. Visst värker fogarna ordentligt emellanåt, men ändå. Jag orkar mer, humöret är bättre, jag sover skönare. Dagarna är ljusare och jag blir mer och mer hoppfull för varje dag vi tar oss igenom levande. Snart är vi förbi Victors vecka och pluttis sparkar oftare och starkare. Det är tryggt och hjälper mig genom svåra sorgedagar. Det är som om h*n försöker säga att vi ska klara det. Jag vågar allt oftare tro på det.

Ikväll är det avslutning för föräldragruppen jag går i via Spädbarnsfonden. Förhoppningsvis blir det en fortsättning till hösten.

tisdag 19 maj 2009

Linda-dagen.

Det är visst någon som fyller år idag. Jag tror bestämt att det är jag. :-)



Ha en fin dag! Det blir nog min. Det vankas bio, tårta och god mat för min del.

Bilden har jag lånat härifrån.

måndag 18 maj 2009

Is i magen?

Vi har länge gått i butikerna och känt på barnvagnar och nu börjar det kännas som om vi vågar beställa en till älskade plutt. Vi har bestämt oss för att det blir en Emmaljunga City Cross med en city korg eller en quadrolift. Är det någon som har någon erfarenhet av vagnen?

Kruxet med Emmaljunga är att fabriken stänger över sommaren och -09 modellerna börjar ta slut då -10 modellerna kommer släppas mot hösten.

Riktar vi in oss på en -09 modell är det inte säkert att vi får den färg vi vill. Och riktar vi in oss på -10 modellen vet vi för det första inte hur vagnarna kommer se ut och dessutom är det inte säkert att vi hinner få vagnen innan bebis (förhoppningsvis) kommer. Vågar vi ha is i magen och vänta på -10 modellen eller ska vi satsa på en -09 modell och förhoppningsvis få den färg vi vill ha..? Lite sugna är vi att chansa på 10 modellen, vem vet vad det kan bli för spännande som dyker upp?

Egentligen, hur mycket använder man vagnen de två första veckorna?

söndag 17 maj 2009

Heja Norge.

Hipp hurra för 17 maj! Stort grattis Norge och dess landsmän! Jag firar dagen ute i solstolen och bara njuter. Det är vackert väder dagen till ära. Och sedan vann vi ju Melodifestivalen igår också. Jag somnade tyvärr i från, men hejade på Norge i sömnen. Det hjälpte tydligen på. ;-)

Lilleplutt växer och växer. Jag har inbillat mig att magen inte alls syns så väl, men bildbevis finns här ovan. Det går inte att ta miste om. När jag låg i stolen och vilade började plutten sparka och när jag tittade ner kunde jag se sparkarna utanpå magen. Åh, finaste lilla! Som jag älskar och längtar efter dig! Går in i vecka 21 (20+0) idag enligt widgeten här på sidan, bilden som man kan se bebisen sväva i.

Ha en trevlig söndag!

lördag 16 maj 2009

Tankar.

Nej, vad hände med mig egentligen? Helt plötsligt fastnade alla ord och suget på att skriva minskade. Jag har skrivit och raderat flera inlägg den här veckan. Det vill sig inte helt enkelt. Det kommer ord, men inte flytande. Så blir det ibland. Jag glömmer bort hur.

Jag har mycket tankar och funderingar för tiden. Många handlar om älskade Victor och tiden kring hans födelse. Egentligen inte konstigt med tanke på att jag närmar mig den veckan i graviditeten då allt förändrades. Kroppen minns så väl. Så väl... Jag har börjat skriva ner tankar och minnen från förlossningen. Jag har gjort det förut, men inte sammanhängande och från A till Ö. Det är svårt. Det gör ont. Kanske väntar jag lite till. Tills vi är den veckan förbi?

Lördag idag och ledig imorgon. Skönt. Det blev en lång dag på jobbet idag.

fredag 15 maj 2009

Lugna dagar.

Här är det fortfarande dagar på sparlåga. Det är varken eller känner jag. Någonstans mitt på trädet och det känns skönt att bara vara. Jag är som jag är, utan press.

Nu är det helg igen och jag har köpt en stor påse godis med mig. Pluttisen ;-) var så vansinnigt sugen på sura fötter, ni vet sådana där sura colafötter. Vad plutt vill ha, ska plutt få. (Eller är det så att jag är en lurig mamma och skyller mitt sockerbegär på älskade liten..?)

När jag kom hem hade jag fått paket i brevlådan. Mysigt.

Trevlig helg alla! Ta hand om er.

onsdag 13 maj 2009

Stiltje.

Jag har egentligen inga ord för tiden. Det står mest still och jag känner mig rätt orkeslös. Jag är mest i mig själv. Stiltje. Gråter en tår för att sedan skratta. Klappar på magen och pratar med pluttisen. H*n sparkar och jag knuffas lätt tillbaka. Vi har hittat vår första lek. Jag tror h*n gillar den. H*n ogillar när jag äter glass och när jag har bråttom. Vi lär känna varandra, sakta. Jag är i mig själv. Lilla plutten med. I mig. Vi. Med varandra. Och så pappa stadigt brevid.
Vår hjälte.

måndag 11 maj 2009

Halvvägs!

Bilden är lånad från Vårdguiden.

Jösses, vi har kommit halvvägs! (I alla fall enligt Vårdguidens räknesätt. Man blir lite halvt förvirrad av alla dessa olika sätt att räkna..) Vår bebis väger nu ungefär 300-350 gram och är ca 20 cm lång. Stora, lilla hjärtat!

Vi längtar så efter dig älskling!

Magen syns rätt väl och jag har börjat få kommentarer på jobbet av kunder. Det känns lite blandat. Jag gillar inte att få frågan om det är första barnet. Det är ju inte det, men samtidigt vill jag inte bli för privat heller. Att svara ja tar emot, på något sätt känns det som om jag skulle förneka det som varit. Jag försöker att prata bort frågan och vända samtalet till något annat. Om jag orkar och om det känns bra till något annat som handlar om lilleplutt, för visst är jag otroligt stolt över att få vara mamma till det barn som växer där inne.

lördag 9 maj 2009

Pilutta dig?

Vid min förra graviditet gick vi tunga dagar tillmötes nu. Vår älskade lilla Victor skulle snart dö.

Det var början. Början av slutet.

Vi har kommit långt den här gången. Vi har kämpat hårt för att komma hit. Varje dag är en seger. För varje lyckad undersökning går vi närmare målet.

Slutet. Slutet av början.

Medan jag levt mitt liv har våren slagit ut utanför. Helt plötsligt grönskar det för fullt. Vår lilla häck ska precis till att börja blomma. Var är jag egentligen? Jag har missat det totalt. Det är redan 9 maj och det grönskar för fullt. Det frodas och växer. I naturen. I mig.

Jag kom till att tänka på en sak. Läkaren, hon som gav oss domen förra hösten om ni minns, lovade att höra av sig i januari för att höra hur den behandling hon skrev ut åt mig gick. Hon ville inte hjälpa oss med ivf eftersom hon menade att det aldrig skulle gå. Hon skrev ut en medicin åt mig som skulle sätta igång en menscykel efter en behandling mot endometriosen så att vi kunde göra ett sista försök att "försöka lyckas på egen hand". En behandling som för mig förmodligen hade inneburit att endometriosen hade vaknat ännu snabbare och förstört ännu mer.

Jag valde till slut att strunta i behandlingen. Jag trotsade hennes dom och ringde runt till ivf-kliniker. Jag fick napp och gick från 0% chans att bli gravid till hela 40%. Och så kom plutt. Men inget telefonsamtal. Jag har inte hört ett knyst. Inte har jag ringt upp heller. Vad tjänar det till och vad skulle jag säga? Pilutta dig, du hade fel. Ungefär?

Ibland har jag bra lust! ;-)

fredag 8 maj 2009

Lycka!

Väl hemma från ultraljudet. Vilken lycklig dag detta blev! Vår lilla älskling lever och mår bra. Riktigt bra. Det är en liten knubbis där inne. Världens finaste så klart! H*n ligger lite över medelkurvan och det tolkar vi som om h*n mår gott där inne!

Barnmorskan var varm och förstående när hon mötte oss. Hon förstod att vi var nervösa och var otroligt noggrann när hon började scanningen. Först visade hon oss huvudet som var helt och friskt och sedan resten av den stora, lilla kroppen. Allt såg så bra ut. En sådan lättnad. Lycka! Bebis sparkade och busade där inne och buffade på sin mamma. Jag svävar på moln just nu. Älskade liten, tänk att du finns hos mig!

Vi blev flyttade fram lite och beräknad förlossning är satt den 4 oktober. Snart är vi halvvägs Pluttis.

Jag fick även lämna en urinsticka som var bra och fick reda på att det jätteonda som jag har, bortsett från endometriossmärtan, är foglossning framtill. Jag måste börja ta det lite lugnt om dagarna.

Bebismagen i vecka 19 (18+3).

Och lilla godingen som bor däri. Bilderna är från ultraljudet idag. Ansiktet i profil. Ovanför syns en liten hand och i vänstra hörnet ett knä.

Lilla sötnosen i sin helhet. Huvud till höger och benen till vänster. Jag har ringat in fötterna så ni kan se de söta små tårna. De svarta fläckarna på kroppen är magsäck och hjärta.
(Bilderna går att förstora om du klickar på dem)

Trevlig helg önskar Plutt och mamma Linda.

torsdag 7 maj 2009

Balansgång.

Snart dags för ultraljudet. Det är en skräckblandad förtjusning trots att det tidigare sett bra ut.

Klockan elva imorgon har vi tid. Vi håller andan.

onsdag 6 maj 2009

Gelé i benen.

Jag är trött och seg idag. Jag måste nästan släpa benen efter mig och har gröt i huvudet. Kanske är det all oro som tar ut sin rätt. Jag vet inte, men vilar gör jag. På smärtfronten är det lite bättre. Den värsta udden har lagt sig så jag andas ut lite.

Dagen idag är snart över, sedan följer en helt ny. En bättre kanske? Jag hoppas det.

Kram så länge.

tisdag 5 maj 2009

Vecka 19 och ont.

Idag går jag in i vecka 19 (18+0). Redan kan jag tänka, men samtidigt går tiden långsamt. Det är ett märkligt fenomen, tiden. Den verkar finnas i två parallella världar och aldrig hänger vi riktigt och fullt ut med i någon av dem.

Det finns malande, skrämmande tankar som gång på gång försöker brotta sig in hos mig. Rota sig. Lägga grund för oro. Idag har de lyckats. Jag har ont i underlivet. Riktigt ont och då hinner jag tänka alla möjliga tankar. Tänk-om-tankar. Eller snarare nu-har-det-hänt-igen-tankar. Plutt buffar och gör sig påmind, men det vill ändå inte lugna mig idag. Smärtorna tar liksom överhand och jag vågar inte tro. Om jag tänker tillbaka kan jag minnas att jag hade dessa smärtor med Victor också och att jag sökte mig till spec.mvc för dem. Endometriosen sa de då. Troligtvis är det det nu med, när bebis växer så drar det i sammanväxtningarna. Fullt troligt att det är det. Eller att plutt sparkar neråt mot någon nerv. Det finns inget blod, inga sammandragningar, inga tidigare tecken på att något är fel. Ändå är det så svårt att inte tänka i dessa nu-har-det-hänt-igen-banor.

Jag får gång på gång försöka påminna mig om det jag vet i stället för det jag är rädd för. Bara vi tar oss igenom veckan till rul på fredag. Och sedan ut maj.

Vila blir det nu. Kanske sova lite. Och förhoppningsvis är det onda över till kvällen. Om inte ringer jag barnmorskan.

måndag 4 maj 2009

Vem är du där inne?

Idag fyller min kära broder år. Stort grattis på födelsedagen!

Det har varit en skön helg med lata välbehövliga dagar i solen. Det är regnigt idag. Ganska skönt faktiskt. Det behövs en urladdning efter all värme känner jag. Apropå urladdning hade jag en så märklig dröm i natt. Nu i efterhand måste jag skratta åt dessa tokigheter, men när jag drömde var det riktigt jobbigt.

Jag drömde att vi hade fått vårt barn och att det var en son. Dock inte en bebis. Han var en liten gubbe i miniformat. Säkert inte längre än 25 cm lång. Kroppen var gammal, men han var fortfarande beroende av mig precis som en bebis. Jag skulle träffa några vänner på ett fik och hade köpt så fina kläder till honom som jag klätt honom i. När vi kom fram, jag och sonen, och jag skulle lyfta upp honom ser jag till min förfäran att han bytt kläder. Han har på sig en grå kostym och en fluga i halsen. Han snäser något åt mig om att jag har dålig smak. Här måste man göra alla själv, säger han.

Han blir hungrig och jag sätter mig för att amma. När jag hade ammat klart så tittar han upp på mig och säger snäsigt- Ge mig den andra tutten. Var inte så snål! Det tog verkligen emot att ha en gubbe vid bröstet, trots att han var min lilla son. Jag hade så lust att börja gråta för att han var så taskig.

Efteråt lyfte jag upp honom mot axeln så han kunde rapa. Då protesterar han högljutt och berättar att han minsann har fisit ända sedan han började dricka.

Alla tyckte han var så söt och go så jag vågade inte berätta för någon vad jag tyckte.

Jag brottades med skuldkänslor för att jag inte var lycklig över att han hade kommit. Jag var snarare rädd för honom. Mitt barn, en besserwisser gubbe i babyformat som alltid skulle ha rätt och som var kaxig och fräck mot mig.

Vilken snurrig dröm! Jag vaknade alldeles svettig.

Åh älskade lilla, vem är du där inne? En go bebis hoppas din tokiga mamma. ;-)

fredag 1 maj 2009

Sköna maj.

Vilken underbar start på maj månad. Ledig och vacker dag. Strålande sol och i skrivande stund är det 19 grader varmt. Sommarvärme. Vi har precis ätit gott grillat och nu blir det Så ska det låta.

Trevlig kväll!