Sidor

måndag 28 september 2009

Falskt alarm.

Var visst falskt alarm igen. Det trycker på idag med. Det smärtar och drar, men inga värkar av gårdagens styrka och kaliber.

Långa, långa väntan. Hoppas på förändring av tappen på onsdag. Hoppas på bebis i armar snart.

söndag 27 september 2009

Nu?

Det är någon som vill ut nu. Bebis trycker på/ner ordentligt. H*n är väldigt aktiv just nu och jag har sammandragningar. Haft några riktigt onda värkar. Givetvis ökar det hoppet lite. Kanske, kanske kommer h*n snart.

Vi är redo när du är lilleplutt.

Helgen har varit lugn. Mycket film har det blivit. Passar mig bra. Det får tiden att gå.

Just i detta nu släppte en värk taget. Undrar vad natten har i sitt sköte.

fredag 25 september 2009

Inte där än, men på väg.

Hemma igen. I ärlighetens namn besviken. Utmattad. Väldigt smärtpåverkad. Jag var inte mogen nog för igångsättning. Det är på väg dock. Jag hade börjat att öppna mig. De ville lägga in mig i några dagar för att hjälpa mig vila/sova. Jag tackade nej. Kanske är jag envis, men just nu känner jag att ensamma nätter på sjukhuset inte är attraktivt. Ändrar jag mig, väntar de på mig.

Vi har ny tid för kontroll på onsdag nästa vecka. Fem dagar. Visst, det är inget jämfört med de dagar som har passerat, men ändå en evighet. Jag får hitta ett sätt att stå ut med smärtorna. Lägga upp ett schema för de följande dagarna.

Film = 1,5-2 timmar.
Bada = 0,5 timmar.
Läsa = 2 timmar.
TV-tittande = 2 timmar.

Älskade bebis mår bra där inne i alla fall. Gott med vatten och näring. Full i bus. Det är underbart.

torsdag 24 september 2009

Spännande.

Jag åkte aldrig in igår. Kände mig inte alls trygg med tanken. Jag är nyligen hemkommen från barnmorskan nu. Alla prover var fina och magen har sjunkit. Vi pratade sedan mycket om smärtorna och hur tufft det är för kroppen just nu. Mycket beror nog på endometriosen. Hon skickade remiss till spec-mvc för igångsättningsbedömning. Redan imorgon, klockan halv ett, träffar vi läkaren. Kanske har vi älskade lilleplutt hos oss till helgen.

Vi hörs när vi är hemma igen. När det nu blir.

onsdag 23 september 2009

Åka eller inte.

Jag pratade nyligen med förlossningen om mina smärtor och om sömnen som inte infinner sig. De tyckte att jag skulle komma in nu ikväll, om jag ville, och bli undersökt och sedan få hjälp att sova. Jag vet inte. Tryggast är jag hemma och stannar gärna här så länge som möjligt, men tanken på att få sova är lockande. Väldigt lockande. Vi får se. Jag ska känna lite på det.

tisdag 22 september 2009

I väntan på dig.

Som vi väntar och längtar. Jag går varje kväll till sängs med förhoppningen om att lilleplutt ska komma under natten och vaknar varje morgon med en buffande krabat i magen. H*n verkar trivas där inne vårt lilla hjärta. Så liten är h*n inte förstås. Om h*n växer enligt kurvan är vikten en bit över 4 kg nu. Jag har ont mest hela tiden och har fortfarande både känningar och värkar. Det är tungt för kroppen. Slitsamt att inte kunna vila ordentligt.

Dagarna känns långa, speciellt när jag är ensam så mycket. Jag försöker få timmarna att gå. Det blir mycket filmtittande, korsordslösande och läsning. Idag har jag faktiskt bakat bröd också. Det känns dock som om jag sprungit maraton så mycket energi finns det inte i den här kroppen.

Tack alla ni som läser för allt ert stöd! Ni är underbara.

söndag 20 september 2009

Lång väntan.

Ingen bebis ännu. Jag har mycket starka (för)värkar och sammandragningar som i perioder är regelbundna. Känningar om att förlossningen är på gång, men det "bryter" inte ut. Jag har ont och svårt att sova och vila. Väntar och väntar. Minuterna är som timmar. Bebis trycker på neråt. H*n har ändrat position sedan i fredags och ligger nu mitt i livmodern, långt ner.

Kom snart älskling.

lördag 19 september 2009

Känningar.

Det är något på gång. Kroppen jobbar med något. Jag hoppas detta något inte stannar upp. Jag hoppas att det fortsätter för att sedan sluta. Börja.

Liv.

fredag 18 september 2009

Julafton och månen.

Idag har vi haft besök av min pappa. Han kom med en massa bebissaker till oss och till lilleplutt. Som en tidig julafton! Vi fick bland annat babyskydd, babykläder, bärsjal, sängkläder och täcke+ kudde till spjälsängen. Tack snälla rara!

Innan han åkte igen frågade han hur det är med månen nu framöver. Det sägs ju att månen kan påverka förlossningen. Själv är jag född vid nymåne och min man vid första kvarteret av halvmåne. Jag brukar annars vara lättpåverkad av månens cykel så man vet ju aldrig. Vad tror ni?

Idag är det nymåne och på beräknad förlossningsdatum är det fullmåne. Jag gick noggrant igenom BB-väskan nu nyss. För säkerhets skull. Spännande detta.

torsdag 17 september 2009

Nyvaken.

Har precis vaknat efter några timmars sömn. Minsta lilla utflykt och jag är helt slut resten av dagen. Idag har vi varit hos barnmorskan och dels pratat om tiden efter. Tiden med barn. Tänk att vi förhoppningsvis snart är där. Svindlande, underbara tanke! Mycket oro finns det också. Oro för otroligt mycket. Det snurrar bland annat runt tankar på vilken värld vår bebis ska få växa upp i. En hemsk värld på många vis och det skrämmer mig. Men också en värld av mycket kärlek. Vi är många som väntar och längtar. Förväntansfulla.

Bebis växer på bra där inne. Sf-måttet ligger på 36 nu. Jag känner mig som en valross för det mesta. Har gått upp mycket i vikt, 19 kg nu och det känns i kroppen. Mycket av vikten är vätska och jag hoppas att det ska försvinna snabbt efter förlossningen. Kroppen gör så förskräckligt ont nu, om jag ska vara ärlig. Vissa kvällar vill jag bara kunna kliva rakt ur kroppen för att få vila, pausa lite. Nu är det inte lång tid kvar dock, 17 dagar enligt räknaren här på sidan. Iiiii...!

tisdag 15 september 2009

Skön dag i höstskogen.

måndag 14 september 2009

Allt på samma gång.

Ny vecka. Nummer 38 i ordningen och enligt min barnmorska är jag nu fullgången. Lilleplutt kan komma när som helst, eller om någon vecka. H*n väger över 3500 g nu enligt sin egen kurva. (För)värkarna har blivit kraftigare och kommer allt mer ofta. Emellanåt kommer de regelbundet efter klockan för att efter ett tag avstanna helt. Livmodern jobbar ständigt och förbereder sig. Vi förbereder oss också. Allt är klart för bebis här hemma.

Det har varit vackert väder i helgen. Krispigt på något vis. Härliga tidiga höstdagar. Vi har egentligen inte gjort något alls och det har varit underbart. Vi har bara njutit av att få vara tillsammans. Och så väntat. Förstås.

Idag känner jag mig mörbultad och nerslagen. Natten blev otroligt jobbig med många mardrömmar och mycket oro. Drömmar om traumatiska förlossningar, om att vara vilsen, om döda barn, om stress. Det snurrar runt mycket i huvudet. Rädsla och lycka. Förväntan. Allt på samma gång.

torsdag 10 september 2009

Ännu finns det sommar kvar

Blommorna på uteplatsen har vissnat, men ännu finns det sommar kvar. Det är varmt i solen idag. Vore det inte för gula löv, skulle man kunna tro att det var en vanlig sommardag. Fjärilar och humlor dansar fortfarande kring de få blommor som ännu blommar. Jag sitter ute och njuter av solstrålarna, men emellanåt går jag in och låter fingrarna varsamt vandra över vagnen. Rullar den lite fram och tillbaka. Ler. Väntar.

När kommer du?

onsdag 9 september 2009

Vagn.

Finaste vagnen har kommit och flyttat hem till oss. Vi känner oss jättenöjda med valet. Över förväntan vad gäller liggdelen. Den har vi aldrig sett "live" förrän nu. Nu står vagnen och bara väntar på att lilleplutt ska komma och ligga i den. Rullas i den. Tänk, vi har en vagn. Det känns hoppfullt.

City Cross.

City Cross med City korg.

Tyget heter Silver Check.

Tusen tack bästa morbror Mathias för vagnen!

tisdag 8 september 2009

Längtan.

Jag känner mig lite bättre idag. Sanslöst trött, men bättre till mods. Lite mer hoppfull. Jag sover mycket nu. Äter och sover. Det är vad kroppen vill så jag lyssnar lydigt.

Vagnen har äntligen kommit och vi ska hämta den imorgon. Det ser jag fram emot. Mycket. Imorgon har vi också tid hos barnmorskan för att gå igenom lite om förlossningen. Det är svårt att förstå att vi är här. Nästan framme. Lilleplutt buffar så starkt att det ibland känns som om h*n försöker ta sig ut genom naveln. Älskade fina. Så nära. H*n är ju precis här. Överallt där jag är. Varje stund.

Jag längtar så efter att få se dig. Lära känna dig. Hålla dig. Vara din mamma.

måndag 7 september 2009

Lite tufft.

Jag har haft en riktig blä-dag idag. Ledsen och less. Ont. Lite ensam. Trött och låg. Jag vågar inte riktigt tillåta mig att må så. Eller erkänna att jag faktiskt gör det. Mår så här ibland. Jag får så dåligt samvete. Det känns som om jag inte är tacksam nog dessa dagar.

Lilleplutt bökar på nu ikväll och gör mig på bättre humör. Det är värt allt. Alla gånger.

söndag 6 september 2009

Trött.

Det har varit en trött helg för min del. Idag har jag för det mesta bara sovit. Laddat energi kanske. Det har varit helt omöjligt att hålla sig vaken. Lilleplutt har haft några dagar då h*n varit lugnare. Det skrämmer mig alltid så när de vanliga, kraftiga knuffarna kommer tillbaka kan jag andas ut igen. Jag går in i en ny vecka nu. Vecka 37.

Det närmar sig. Snart är jag fullgången. Snart, även om det faktiskt ibland känns som om jag alltid kommer vara gravid. Det är så stort att det är svårt att begripa. Jag vågar inte riktigt hoppas. Vårt älskade mirakel. Kom, snälla.

fredag 4 september 2009

Böcker.

Eftersom jag är begränsad i mitt rörelsemönster på grund av smärtorna blir det många timmar i soffan eller i sängen. För att få tiden att gå löser jag korsord och tittar på film, men för det mesta läser jag. Mycket. Det är underbart att fly in i en annan värld. Att få sluka ord och meningar. Smaka på dem. Att få tänka och bilda egna bilder och scener. Med film blir man bortskämd eftersom bilderna kommer färdiga till en. Det har sin charm det med, men jag gillar böcker bättre.

Jag har haft sådan tur att få pocketleverans av min mamma så nu har jag flera olästa böcker i bokhyllan. Just nu läser jag Om jag kunde drömma. Jag såg filmen här för någon vecka sedan, men boken är bättre. Så brukar det ju vara.

I dag är hösten här. Det blåser, regnar och svalare i luften. Jag är trött och har egentligen ingen lust att göra något alls. Så det är precis det jag tänker göra idag. Ingenting. Med en kopp te i soffan.

Jag hoppas ni får en fin helg!

Kram

torsdag 3 september 2009

Fixa och dona.

Jag håller på att bli tokig på mig själv, men jag kan inte låta bli. Jag fixar och donar och pysslar och städar. Jag har knappt tid att vila min stackars kropp när jag väl börjar. Då går jag igenom varje vrå noga. Och det är inte bara bebisens saker som dyker upp eller fixas till. Det är köksskåp, garderober, hyllor, inredning... Ja, givetvis i den nivå jag kan böja/sträcka mig till. Ganska begränsad är jag tyvärr så maken får, ibland mot sin vilja, vara väldigt delaktig i mitt boande. Sovrummet är klart. Äntligen. Vi har köpt både spegel och sänghimmel som nu är uppe. Det enda som fattas är lilleplutts sängkläder/sänglinnen. Det är beställt och på väg hem. Längtar efter att få bädda den fina sängen. Jag tror och hoppas att h*n kommer att sova gott där.

Snacka om att det är en stark instinkt att boa. Stark, underbar och något uttröttande.

Lilleplutt har fått det väldigt trångt i magen. Det som förr var sparkar har nu övergått i buffar och knuffar. Sedan har h*n med all säkerhet passerat 3 kg nu. På tillväxtultraljudet jag var på förra veckan uppskattades vikten att vara 2,9 kg. Finaste knubbisen.

Vi har kommit ner i två namn nu. Ena dagen är det ett av dem, nästa dag det andra. Det ska bli så spännande att se vem som kommer till oss. Tänk att den person som nu bor i min mage ska komma ut och bo hos oss. Ett mirakel. Jag trodde aldrig att vi skulle ta oss hit.

PS. Byrålådan som synes på bilden tillhör lilleplutt.

tisdag 1 september 2009

Hurra!!!

Jag surfade runt lite på förmiddagen och studsade bokstavligen till här i stolen. Via en annan blogg hittade jag till Akademiska sjukhuset i Uppsala och fann att det ska öppnas en klinik. Ett centrum för endometriossjuka. Endometrioscentrum. Bara för oss. Med kunnig personal bara för oss. Kanske ändras det för oss sjuka nu. Tänk att få prata med någon som vet. Kan. Bryr sig.

Läs mer här och här.

Jag är så glad. Äntligen. Äntligen.

Lösa frågor.

September. Redan och efter så lång tid. Det känns som om jag varit gravid i åratal nu. Processen har varit så lång. Tacksamheten är givetvis helt enorm, men kroppen är så trött. Nu är vi inne i vecka 36. Det kan vara 2 veckor eller 4 veckor eller 6 veckor kvar. Jag hoppas att det inte blir övertid. Mitt psyke kommer inte att orka det. Vi har pratat med en av våra läkare om igångsättning om så blir fallet. Hon förstod min oro och tog den på allvar.

Vad gäller behandling av endometeriosen efter förlossningen fick jag inget svar av dr J.W när jag var dit förra veckan. Han hade ingen kunskap tyvärr och var för stressad för att kunna ta reda på något svar. Jag är inte förvånad. Ingen vet något. Någonsin. Det är hemskt tröttsamt att lida av en sjukdom som ingen kan något om. En sjukdom som påverkar min vardag och sätter ner min livskvalitet så mycket som den gör.

En annan sak som irriterar mig är, återigen, försäkringskassans regler. Ett läkarintyg är bara en rekommendation menar FK. Vad ska vi då med läkare till när någon kontortyp på fk som aldrig träffat en ska bestämma om man kan jobba eller inte? Det är fk som äger rätten att tolka lagen. Läste ni förresten chatten med Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson igår? Jag tycker mig inte se några raka svar på de kritiska frågorna. Jag tycker det är helt vansinnigt att man ska känna sig rädd för att bli sjuk av den anledning att man inte ska få lov att vara sjuk. Själv har jag varit hemma i 5 veckor nu utan att fått något slutgiltigt besked om vad fk har beslutat. Jag är rädd att det ska bli nej till ersättning. Jag är säkert i hur bra form som helst att jobba enligt dem. Det var jag förra gången jag skickade in ett läkarintyg. Då när min son hade dött och jag med.