Sidor

lördag 31 oktober 2009

Du fattas.

Alla helgona. En dag då vi tänker på Victor extra mycket. Saknar extra mycket. Han skulle ha varit här. Det finns ett tomrum efter honom som aldrig kan fyllas. Det har med tiden lindats bomull kring det, men det är alltid tomt.

Vi ska hälsa på dig idag. Jag, pappa och lillebror. Du fattas oss.

fredag 30 oktober 2009

Fredagsmys.

Det är en vacker höstdag här i Dalarna idag. Lilla familjen passade på att ta en långpromenad i skogen medan solen sken och frosten ännu låg på marken. Så härligt!

När vi kom hem igen berättade Gustav för mamma att han ville ha mat. Det fick han medan mamman fick varm choklad. Fredagsmys.

onsdag 28 oktober 2009

Ledsen kille.

Gustav har fortfarande magknip och mamman i huset mjölkstockning. Vi är båda trötta. För trötta för sömn. Jag hoppas det ändras till natten så vi får sova lite. Gustav har varit väldigt ledsen idag. Det gör så ont i mig när han gråter. Stora tårar på liten kille. Stackarn. Vi har börjat ge honom droppar nu och de verkar hjälpa lite. Det kommer ut mer än det stannar och det är bra. Mycket bra.

Igår var vi på utflykt. Gustav åkte tåg för första gången. Mat ville han han ombord så jag fick amma offentligt för första gången. Lite stressigt, men det gick med. Vi gömde oss under en filt så vi fick lite lugn och ro ändå.

Imorgon får vi besök av en journalist. Vi ska prata om Victor och sorgen.

måndag 26 oktober 2009

Livet med Gustav.

Idag har vi varit på bvc. Att lilla hjärtat får bra med mat råder inga tvivel om. Från hemgång till nu går kurvan rakt upp. Numera väger han 4230 g. Han har också växt på längden och mäter hela 55 cm. Vi har redan fått packa ner de första små kläderna. Tänk så fort det går. Han har funnits hos oss i tre ljuvliga veckor idag. Det är så härligt att få se honom utvecklas och växa. Att få sitta med honom i famnen och drunkna i hans ögon. Att få vara hans mamma. Det är ett mirakel större än allt. Oförklarligt. Vackert.

Gustav har ännu mycket luft i magen och kämpar i tid och otid för att få ut pruttarna. Vi hjälper till allt vi kan, men det tycks inte ta slut. Jag tror han sväljer mycket luft när han äter. Vi köpte droppar idag. I fall att de skulle behövas.

Jag bär på mycket oro kring Gustav. Jag har svårt att komma till ro och sova om nätterna när han låter. Han gör det nu när magen bubblar. Han ligger och gnyr och kämpar. Vid minsta ljud studsar jag till även om jag vet att han mår bra. Rädd för att förlora honom. Rädd för att inte vara där när han behöver mig. Det är lättare att sova om dagarna. Då är allting mindre farligt.

Det är mycket som är nytt. Vi har mycket att lära oss. Jag lär mig med glädje.

lördag 24 oktober 2009

Pruttgymnastik.

Vår lilla Gustav är en ledsen och orolig Gustav idag. Han har sedan två i natt haft magknip och många pruttar som suttit ordentligt fast. Stackars liten. Det gör verkligen ont i mammahjärtat att se hur han kämpar och har ont. Han är extra mammig och snuttig också. Vill bli buren på och vara nära hela tiden. Nu på eftermiddagen har det varit magmassage och pruttgymnastik på högsta nivå. Det släppte lite för lilla killen och nu sover han. Gott och länge hoppas jag. Han behöver vila och jag med.

onsdag 21 oktober 2009

Min fina familj.

På bordet ligger en napp. På golvet små strumpor för små fötter. I fåtöljen en amningskudde och i soffan en babyfilt. Fysiska tecken. I sängen ligger ett barn. Vårt barn. Han är här. Han kom. Lilla Gustav. Det var han som låg i magen. Som sparkade och buffade. Som vi väntade på. Drömde om. Längtade efter. Det var han hela tiden. Han log mot mig idag. Ett strålande leende. Jag log tillbaka mellan tårarna. Fulländad kärlek.

På hyllan brinner samtidigt ett ljus. Han finns också. Vår förstfödda. Lilla Victor. Någon annanstans och samtidigt alltid här. Alltid nära. Trots allt.

Min fina familj. Som jag älskar den. Så lycklig jag är, trots saknaden.

tisdag 20 oktober 2009

Planera. Lycka. Sorg.

Gustav har hunnit fylla två veckor och en dag. Tiden går snabbt och står samtidigt still. Dagarna med honom är underbara. Rosa moln. Jag kan inte med ord beskriva vilken lycka jag känner. Det är kärlek när den är som vackrast. Gustav är en lugn och harmonisk kille. Han sover, äter, bajsar, kissar, ler och vill ofta ligga nära och bara mysa. Han vaknar ungefär två gånger per natt/tidig morgon och vill äta. Eftersom han är en riktig myskille blir amningsstunderna långa. Ibland runt en och en halv timme. Jag förundras så över att han får all mat och näring via mig. Otroligt häftigt. Bra med mat får han också. Igår på Bvc vägde han 3900 g så han har gått upp en bra bit över födelsevikten. Efter nattmaten sover vi lite till och lite till. Det är inte ovanligt att hitta denna familjen kvar i sängen halv tolv på förmiddagen. Mys.

Parallellt med denna stora lycka finns sorgen. Saknaden efter storebror. Vår fina Victor. Nu förstår vi vad vi missat och missar med honom. Tidigare kunde vi bara ana. I denna familjen kommer dessa känslor för alltid att gå hand i hand. Lycka och sorg.

Vi planerar med största ödmjukhet framtiden med Gustav och det nästkommande är dop. Det är en svindlande och överväldigande känsla att känna på. Framtid med Gustav. Går allt väl är kyrkan bokad i december.

söndag 18 oktober 2009

Stort ögonblick.

Älskade Gustav fixerar blicken för första gången och söker ögonkontakt. Stort ögonblick och stor kärlek.

fredag 16 oktober 2009

Den största gåvan.

Stor dag för lilla familjen igår. Älskade Gustav har fått personnummer! Vår son finns. Han finns verkligen hos oss. Stort! Det föll några tårar när vi öppnade brevet från skatteverket. Resten av dagen gick vi och upprepade siffrorna. Vår son finns.

Sedan klädde vi oss varmt och tog första riktiga promenaden med vagnen. Gustav sov sött hela vägen. Han trivs i sin fina vagn. Kanske påminner gungandet och guppandet om livet i magen? På kvällen innan badet ramlade dessutom navelstumpen av. Stora killen. Tiden går fort. Det är det ingen tvekan om. Vi suger till oss av varje minut vi får dela med honom. Känner sådan kärlek att vi nästan går sönder. Studerar hans drag in i minsta detalj. Han är den finaste! Mammas lilla kille.

Idag har han lite ont i magen lilleplutt. Han liksom gråter lite i sömnen. Är en smula orolig. Vill vara nära. Jag bär, håller tätt intill och tröstar så gott jag förmår. Hjälper små pruttar att hitta ut. Tänk att jag får vara hans mamma. Den största gåvan.

onsdag 14 oktober 2009

Mat. Kärlek.

Nu är det två veckor sedan vi åkte in för igångsättningen. Två veckor. Sedan tog det sex dagar innan han var ute. Och för sex dagar sedan vi åkte hem. Jag undrar var tiden tog vägen?

Oscar har tagit ut semester och är hemma med oss ut vecka 45. Underbart och ovärderligt att vi får vara tillsammans. Livet som mamma är det vackraste som hänt mig. Jag njuter och njuter. Hur kunde vi ha sådan tur? Vi har blivit så välsignade.

Lilleplutt älskar att äta och gör det ofta och med stor aptit. Amningsstunderna är sällan kortare än en timme och äta vill han göra varannan timme. Ungefär nu. Lilla Gustav gnyr och signalerar mat. Givetvis ska han få. Så mycket han vill min älskade.

måndag 12 oktober 2009

En hel vecka.

Vi firar 1-veckas dag idag. Han har funnits hos oss en hel vecka. Den bästa och vackraste veckan i mitt liv. Så fort den har gått samtidigt som tiden stått still. Han är så ljuvlig vår son. Fyller våra sinnen på ett sätt vi aldrig trott var möjligt. Tänk att det finns en sådan kärlek.

Vi har varit ute på premiärtur med vagnen idag. Hela vägen till bvc. Älskade fina hade gått upp bra i vikt och växt en centimeter. Stora gossen. Det är så underbart att han äter som han ska och går upp i vikt som han ska. Att jag kan ge honom det.

söndag 11 oktober 2009

Gustav. Mitt hjärta.


lördag 10 oktober 2009

Jag svämmar över.

Livet hemma är underbart. Vi sover, äter, tittar på varandra, gosar, älskar, njuter, byter underbara bajsblöjor och badar naken bebiskropp. Lille Gustav ligger nöjd och belåten i mitt knä just nu. Vårt barn. Så levande.

Jag kan inte titta mig mätt på honom. Han har tagit våra hjärtan med storm. Min vackra son. Tänk att han är här nu. Hur kunde vi leva utan honom?

Jag svämmar över av kärlek. Livet är vackert.

torsdag 8 oktober 2009

Mirakel.

Så kom han äntligen. Vår son. Victors lillebror. Karl Gustav Nikolai.

Så efterlängtad, så ljuvlig. Han föddes klockan 22:52 den 5 oktober, var 51 cm lång och vägde 3720g. Vi är äntligen hemma och njuter av varandra. Lyckan är total.

Det ligger en liten Gustav i mina armar. Vi har segrat!

söndag 4 oktober 2009

Nya tag.

Nu så. In igen. Åker inte hem utan lilleplutt på armarna. Jag beställer härmed lite flyt och så hörs vi igen när allt är över och allt har börjat.

Kram!

lördag 3 oktober 2009

Suck...

Sitter hemma. Utan bebis. Det har gjorts två igångsättningsförsök som båda misslyckats. Tre dygn med ineffektiva värkar och mycket smärta. Bebis ligger kvar. Tappen förändras inte. Idag åkte vi hem. Läkaren vi träffade idag var en av de värsta jag stött på. Elak och spydig.

Imorgon ska det göras ytterligare ett igångsättningsförsök.

Känner mig tröstlös och besviken. Har tappat både mod och motivation och är så sliten. Kanske känns det bättre imorgon. Någon bebis blir det nog inte förrän till veckan. Ut kommer h*n, det vet jag, men det känns ganska hopplöst just nu.

Tack alla ni fina för era tankar! De värmer så ska ni veta!

torsdag 1 oktober 2009

Hej alla!

Oscar här(lindas man).

Som ni alla kanske förstår så fick vi igångsättning direkt efter bedömningen i onsdags. Ville bara säga att allt går bra men långsamt. Linda har kraftiga sammandragningar var fjärde minut ungefär. Senast till helgen är vår älskade h*n här!

Linda hälsar till er alla!

Hejsvejs