Sidor

måndag 30 november 2009

Två månader har gått.

Igår var det första advent. Jag tjatar om det, men jösses så fort tiden går! Vi julpyntade och åkte sedan nerpå julmarknaden en sväng. Det var inte mycket att se, men munkarna var goda. Jag åt två. ;-)

Jag har knappt hunnit reflektera över att jag inte är gravid längre. Nu är det två månader sedan miraklet kom till jorden. Känns som igår. Och ändå inte. På bilden är Gustav bara någon timme gammal. Vackraste pojken i landstingets fula mössa. Vi hade precis ätit vår föräldrafika och skålat i skumpa. Gustav sov tryggt och vi hade aldrig varit lyckligare.

Vi har varit på bvc idag. Lilleplutt är numera storeplutt. 6 kg och 60 cm kärlek.

lördag 28 november 2009

Dopkläder.

Gustav och jag. Och klänningen.

Stiligt för en liten sötnos. Dopklänningen sys av hans gudmor och kommer bli så fin.

Ultimata lyxdagen.

Det har jag haft idag. Efter en rätt slitsam natt tog maken över. Jag tappade upp ett varmt bad och lade mig tillrätta så att endast näsan stack upp. Där låg jag lääänge och bara njöt. En helt fantastisk känsla att få bada efter så lång tid. Hela kroppen slappnade av. Och inte nog med det. Efteråt hann jag skrubba hela kroppen. Och lägga en ansiktsmask. Och raka benen. Så himla lyxigt! Kände mig som en ny människa efteråt. Precis när jag var klar ropade lilleplutt på mig. Matdags. Jag bäddade ner oss och maken kom med lunch till mig. Mys. Och inte nog med det. Vi åkte sedan ner på stan och tog en kaffe. Nu har jag ätit god chiligryta (också den gjord av maken). Jag har dessutom blivit lovad en nackmassage. Jag mår gott, men det kanske ni kunde lista ut. ;-)

Imorgon (eller senare?) ska ni få se klänningen jag har hittat till dopet. Och Gustavs fina outfit. Trevlig kväll!

torsdag 26 november 2009

Mammalivet.

  • Jag tycker det är superlyxigt att få ta en dusch.
  • Jag vaggar det mesta jag håller i.
  • Egentid är när jag går ut med soporna eller stänger dörren när jag är på toaletten.
  • Jag tittar irriterat på klockan och tänker vem ringer så sent?! om telefonen ringer runt 20-21.
  • Jag slänger i mig maten för att inte bli avbruten.
  • Jag känner mig fin om jag klätt mig i vanliga rena mjukiskläder. Och tänker den är ren om det bara är en fläck med spya på tröjan. Om jag överhuvudtaget hinner klä om från pyjamas.
  • När jag ska vila samtidigt som Gustav vilar kommer jag på mig själv efter en och en halv timme att sitta och titta om han har somnat ordentligt! När jag själv sedan somnar till vaknar han.
  • Jag vaknar ofta flera gånger om natten och tänker varför vaknar han inte?.
  • Jag studerar bajsblöjorna in i minsta detalj varje gång.
  • Jag äter frukost runt två. I bästa fall.
  • Jag jublar och säger Braaaa Gustav! när det kommer en prutt eller en rap.
  • Jag tittar på repriser på TV. Dagen efter tittar jag på reprisen av reprisen och tycker att det är nog rätt bra fortfarande.
  • De låtar jag sjunger på är alltid barnvisor.
  • Jag har sovit länge om jag sovit 3 timmar i sträck.
  • När klockan närmar sig sex börjar jag tycka att det är läggdags snart.
  • Jag har inte läst tidningen på två månader.
  • Jag frågar Oscar om bajsets konsistens när han byter blöjan.
  • Det tog en dag att skriva det här inlägget.
Det är underbart att vara förälder! Som jag längtat.

tisdag 24 november 2009

Lite vardag.

Gustav har hunnit bli hela sju veckor. Det går så fort och han växer så snabbt. Han är en nyfiken liten bebis. Man riktigt ser hur han suger i sig sin omgivning. Lär sig. Utvecklas.

Jag hinner inte göra så mycket om dagarna, men jag stressar inte över det heller. Vi tar dagarna som de kommer. Lilleplutt har varit extra orolig och mammig de senaste dagarna. Det var varit både smågråt och skrik och det enda som hjälper är att bära nära. Sjalen och selen har inte varit populära så det gör ont i mammaryggen nu. Han har haft svårt att komma till ro lilla Gustav. Idag somnande han till slut i mitt knä när jag satt otroligt obekvämt. Jag vågade knappt röra mig under de nästan två timmar han sov. Vad gör man inte för kärleken. ;-)

Nu på kvällen har är Gustav nöjd efter babymassage och skönt bad. Det är underbart att se. Finaste fina.

söndag 22 november 2009

Begär.

Chokladfudgetårta. Bild lånad härifrån. Varning för fler goda recept på sidan.

Jag är så sugen på choklad i alla former så jag tror jag dör. Kakor. Muffins. Dounuts. Croissant med choklad. Chokladbollar. Praliner. Kladdkaka.... Skulle betala dyrt för ett wienerbröd med choklad just nu. Begär kallas det visst. Plågsamt.

lördag 21 november 2009

Testning pågår.

Tack fina ni för att ni delar med er av era tankar kring samsovning! Det hjälper att läsa hur ni gör/gjort. Igår kväll (det tog tid så det hann bli natt) var det helt hopplöst att få Gustav att somna i sin säng så det blev att han fick sova bredvid mig. Lite senare under natten kunde jag luska över honom en stund tills det blev dags för mat igen. Ja, jag får nog lita på det som känns bäst trots rekommendationer om att inte samsova. Jag märker att min sömn är annorlunda när han ligger bredvid. När jag vaknar ligger jag i exakt samma ställning som när jag somnande. Jag är nog med på ett undermedvetet håll. Gustav är en kille som behöver mycket närhet och det vill jag inte neka honom. Det är viktigt att han känner att jag förstår hans behov och att han känner sig trygg. Vi får prova oss fram tills vi hittar vårt sätt. Allt är ju så nytt ännu.

Idag är det strålande solväder. Det vankas en långpromenad för vår del. Skönt.

fredag 20 november 2009

Samsova?

Jag känner mig något piggare idag. Gustav har börjat sova lite längre innan första nattamningen. I går somnade han klockan elva och sov till halv tre.

Något som oroar mig är dock nätterna. De första veckorna sov Gustav i vår säng i en liten insats, en liten säng i vår kan man säga. Med egen madrass och höga kanter. Säkert och bra för samsovning. Nu har han växt ur den och somnar efter ett tag fint i sin säng. Allt gott så långt. Hans säng står tätt intill min så jag lätt kan vara där om han behöver mig. Vi har sedan veckor tillbaka lärt oss ligga och amma. Jättemysigt för både mamma och bebis. Det underlättar också sömnen lite. Problemet, om det är ett, är att Gustav vill sova kvar efter amningen, gärna tätt intill bröstet. Ibland går det att flytta över honom till sin säng efteråt, men oftast vaknar han då och blir ledsen och jag får gå upp och vagga. Det smidigaste är alltså att låta honom ligga kvar. Jag måste också erkänna att jag själv tycker att det är mysigt att samsova efter maten. Det ger mig riktigt dåligt samvete eftersom jag vet att det ökar risken för plötslig spädbarnsdöd. Och, jag har själv somnat ifrån vissa nätter och vaknat när han velat ha mat igen... Usch, dåligt samvete som sagt. På bvc säger de att jag ska följa min instinkt och mitt hjärta. Vill vi samsova ska vi det, om han får tillräckligt med plats och har det lagom varmt. Och det har han, både plats och lagom varmt. Min stora fasa är dock att vakna och hitta honom livlös intill mig för att jag lät honom sova hos mig. Skräck. Jag vet inte alls hur vi ska göra. Ett jättesvårt dilemma som ger mig en klump i halsen. Vill bara hans bästa. I alla lägen. I detta läget är det svårt. Jag börjar bygga upp en oro när det närmar sig sovdags.

Hur gör/gjorde ni? Vad tror/tycker ni?

Så mycket oro som följer med föräldraskapet. Så mycket kroppen minns av att hålla en livlös, om än liten, kropp. Jag vill aldrig vara med om det igen. Jag är livrädd för att vara med om det igen. Kan inte rå för det.

Dagarna går och vi har så mysigt tillsammans Gustav och jag. Han gör nya läten så gott som varje dag nu. Det är andra tonfall. Kraftigare. Starkare. Han pratar mycket och skrattar. Han är med med alla sinnen. Man kan riktigt se hur han suger i sig sin omgivning. Registrerar och sorterar. Försöker förstå. Han växer så fort min lilla kille. En egen stark person banar sin väg fram. Han är så vaken i sitt väsen. Så klok i sin blick. Tänk att jag får uppleva honom. Det är så stort.

Det är helg nu. Hela familjen samlad igen under två hela dagar. Ovärderligt.

torsdag 19 november 2009

Pyssel.

Idag slår jag in julklappar. Jag är så gott som klar med alla faktiskt. Det känns riktigt skönt. I dessa tider håller jag mig långt undan köpcentrum och folkmängder eftersom Gustav är där jag är och Gustav får inte bli sjuk. (Jag är nog vad man kallar en "hönsmamma", men jag anser att man inte kan vara för försiktig när det kommer till vissa saker. Svininfluensan till exempel.) Så i år har jag hittat en del av julklapparna på nätet och det är ju smidigt. Klicka sig fram, beställa och vips så har man varorna hemma. Passar mig bra. Jag har också skickat iväg maken på lite shopping. (Ett sant kärlekstecken från honom eftersom han avskyr att shoppa.) Det mysigaste är ju ändå att att först planera och sedan få slå in dem med kärlek i fint papper. Julstressen är inget för mig.

Jag har också fått en drös med bilder idag. Från Victors tid. Från plus på stickan till minneslunden. Och Gustavs tid. Från kliniken till bebis i famnen. Två olika historier. Sorg och glädje och mycket kärlek. Jag har börjat sortera dem och sedan ska de sättas in i album. Victors album och Gustavs album. Det ska bli mysigt att få sätta igång med det projektet. Tid finns det. När Gustav vill.

tisdag 17 november 2009

Underbara stunder.

Gustav är sex veckor och en dag. Tiden rusar iväg. Mycket har vi gjort. Mycket händer. Mycket prioriteras bort. Livet är underbart.
  • Vi har varit med i tidningen under nyfödda. Äntligen var det vår tur!
  • Vi planerar inför dop i december.
  • Vi längtar efter julen. Ny känsla.
  • Gustav har åkt tåg 5 gånger.
  • Vi har bytt ca 450 blöjor sedan han föddes.
  • Sonen är en kille med dåligt tålamod. Är det hungrigt ska de komma mat. Omedelbart.
  • Vi måste planera in i minsta detalj om vi ska någonstans.
  • Och svårt är det att försöka hålla någon avtalad tid.
  • Vi gör som Gustav vill, men ibland är det svårt för lilla Gustav att veta just vad det är han vill.
  • Gustav låter ofta som en häst när han sover.
  • Han har också börjat skratta.
  • Vi pussas och gosar mycket. Slösar kärlek. Det finns oändligt av den varan.
  • Det är också överflöd av tvätt numera. Den består mestadels av bajsiga handdukar.
  • Det svämmar också över av disk.
  • Men vem har tid med sådana tråkiga måsten när man kan snusa bebisnacke.
  • Den luktar himmelriket. Bebisnacken alltså.
  • Gustav har dubbelhaka. Den sötaste.
  • Han har också många små bedårande veck på lilla kroppen.
  • Vi har fått värmen tillbaka hemma. Ibland hjälper det att skälla lite.
  • Jag är sjukligt sugen på kakor a'la maryland. Precis hela tiden.
  • Vi sjunger mycket.
  • Imse vimse spindel är kul tycker Gustav.
  • Av byssan lull blir han lugn.
  • Likaså av Trollmors vaggvisa.
  • Jag älskar att se min son utvecklas, växa och röra sig.
  • Men jag är också livrädd att vakna och hitta honom livlös i sin säng.
  • Vi har varit på läkarkontroll på bvc idag. Allt väl.
  • Gustav väger 5270g och mäter hela 59 cm. Stora killen.
  • Jag är så trött att jag blir svimfärdig när jag blundar.
  • Jag hinner knappt borsta tänderna eller tvätta mig.
  • Ännu mindre äta riktigt och ordentligt.
  • Men jag är så lycklig att ord inte räcker till för att beskriva hur.

fredag 13 november 2009

Iskallt.

Det har vi här hemma. I samband med en brand tidigare i år så slogs värmen ut i vissa lägenheter här i området. Det skulle givetvis åtgärdas så fort som möjligt. Hade man drabbats skulle man höra av sig och så skulle hjälpen komma snart därefter. Vi hörde av oss. Ingen hjälp. Hörde av oss igen. Fortfarande ingen hjälp. Månaderna gick och gick och vi hörde av oss igen. Idag kände jag att det fick vara nog. Jag ringde och var lite arg. Drog upp bebiskortet. Ingen vill väl att liten bebis ska frysa? Damen i luren lovade hjälp. Som vanlig. Vi får väl se. Vi lindar in oss i filtar och väntar.

Trevlig helg!

torsdag 12 november 2009

Fart och rörelse.

Idag har vi varit i farten hela dagen. Jag och Gustav har åkt både tåg och buss hela vägen till mitt jobb. Där fick Gustav mormor-mys och jag nya kläder. Härligt! Nu är vi båda två trötta. För trötta för att lägga oss så vi gör ett försök att varva ner nu så får vi se när vi lägger oss för natten. Dygnet är lite si som så nu med en liten. Han bestämmer och jag följer. Det är dock alltid baddags och pyjamas någon gång mellan halv åtta och halv nio. Har vi tur sover vi för natten runt tio, elva. Han vaknar oftast två gånger under natten för att äta. Nu när vi lärt oss att ligga och amma går nätterna mycket bättre. Han äter och jag småslumrar. Så mysigt.

Tiden fortsätter att rusa iväg. Jag hinner knappt vakna innan dagen är över känns det som. Snart är det ju december! Snart dags för dop. Och snart jul. Gustavs första. Den tredje utan Victor.

Nu ropar Gustav efter mat. Måste springa. Får fortsätta på inlägget när tid finns.

tisdag 10 november 2009

Jag ser rött...

...på ena sidan och andra sidan blått. I klädbutikernas barnavdelning alltså. Varför är det alltid så? Det är rosa och rött till flickor och blått och grönt till pojkarna. Jag har lagt märke till det tidigare också. Det är ingen nyhet, men nu med en liten pojke här hemma har det blivit extra tydligt. Det är så tråkigt att det är uppdelat så. Tjejfärger och killfärger. En färg är en färg helt oberoende på kön anser jag. En annan tråkig grej med de typiska killkläderna är att de ofta har s.k. tuffa tryck. Bilar, superman, monster ect. Varför? Det förstör ju bara kläderna snarare än att piffa upp dem.

Här är min fina Gustav i sin nya röda body som enligt butiken är en tjejfärg.

Livet rullar på. Mycket mys, lite sömn. Precis som det ska vara. Vi har efter tips börjat ge Gustav sempers doppar utöver minifom och det har gjort skillnad. Idag har jag äntligen lyckats med bärsjalen. Jag har blivit tokig på den tidigare, förstod aldrig hur man skulle ha den på. Men idag föll palleten ner och Gustav har till och med kunnat ligga kvar i den vid matdags. Super.

måndag 9 november 2009

Du och jag Gustav.

Tiden springer i väg. Gustav är hela fem veckor nu. Han växer i en enorm fart. Han förändras snabbt. Utvecklas. Varje dag kan jag se något nytt hos honom. Nytt och underbart.

Det känns som om dygnet har för få timmar. Ibland känns det som om jag inte alls hinner med. Jag vill pausa lite. Landa lite. Det är fortfarande svårt att förstå att han finns hos oss nu. Att han är vår son. Att han ska stanna. Att vi haft sådan enorm tur.

Oscar har börjat jobba nu. Nu är det jag och Gustav. Att få dela vardagen med honom är naturligtvis ljuvligt, men vi saknar pappa. Redan. Vi lär oss nog. Det blir en liten övergångsperiod bara. Sedan blir det mamma och Gustav på små egna äventyr.

Gustav är så ledsen idag så då är jag det med. Ledsen för hans skull. Det värker i mammahjärtat när han gråter.

torsdag 5 november 2009

Resa.

Idag för ett år sedan började resan. Vi åkte till en klinik i Uppsala och fick ett ja. Behandling påbörjades. Hopp tändes. En liten plutt flyttade in i min mage. Resan slutade och Gustav kom. En ny resa började.

För en månad sedan, just runt denna tidpunkten, började jag krysta. 50 minuter senare var han här. Älskade Gustav. Som vi väntade på dig. Kämpade för dig. Älskade dig varje steg av resan. Vi älskar dig mer för varje dag som går. Du har tagit våra hjärtan med kraft. Ditt väsen fyller våra sinnen. Att se på dig är ren lycka. Att få hålla dig är magi. Att få dela denna kärlek med dig är himmelriket.

Vi har varit på bvc på kontroll. Kurvan går rakt upp. Vikten närmar sig 5 kg. Lilleplutt drar nu storlek 62 i kläder. De första kläderna är nedplockade.

Vi reser framåt. Tillsammans. Det är en dröm som blivit sann.

onsdag 4 november 2009

Snö.

Årets första snö faller i detta nu från himlen. Förra året var snön en smärtsam påminnelse för vad vi missade. Jag gick ut och fångade snöflingorna, ensam, medan mamman i huset bredvid visade sitt barn det jag skulle ha visat Victor. Ni som varit med en stund kanske minns. Ni kan läsa inlägget här.

I år var det med glädje jag fångade en flinga. Jag visade Gustav. Berättade att det kallades för snö. I år fick jag dela ögonblicket. För mig var det stort. Gustav låg dock oberörd i vagnen. Ovetande. Sovande. Underbar. Levande.

Vi har fått uppleva årets första snö tillsammans. Jag är tacksam varje sekund för stunderna jag får dela med honom.

tisdag 3 november 2009

Trött, men lycklig.

Hos Victor alla helgona 2009.

Vi har haft en fin helg. Ett sorgset besök hos storebror och ett mysig besök hos våra barns mormor och morfar och sedan även farmor. Gustavs premiärtur till alla tre platser.

Gustav har fyllt fyra veckor. Snart är han en månad gammal. Vår fina kille. Han växer så det knakar lillen. På torsdag ska vi på bvc-besök igen. Det ska bli spännande att se vad han väger nu. Jag behöver även rådfråga med vår sköterska om kolik. Vi börjar undra om Gustav har det, en lindrig variant, eller om det "bara" är magknip. Han gråter/skriker otröstligt mellan 1-2 timmar om dagen. Han har ont i magen, det går det inte att ta miste om. Det kniper och han ligger ofta och spänner sig. Lyfter benen, knyter händerna, blir röd i ansiktet. Stökar och bökar. Kämpar. Pruttar. Det är helt otroligt hur mycket pruttar det kan finnas i en så liten kropp. Han har också svårt att sova eftersom det kniper så. Det resulterar i en övertrött liten Gustav. Han vill ofta ligga vid bröstet. Han misstolkar nog smärtan med hunger. I det läget tycker jag det är extra svårt. Han förstår ju inte lilla hjärtat. Man blir maktlös. Vill hans bästa i alla lägen, men mer mat ger mer smärta. Det är så tufft att se honom ha ont. Vi ger honom fortfarande minifom. Det hjälper lite. Vi testar det mesta för att underlätta för honom. Allt utom att utesluta mjölk i min kost. Kanske blir det nästa steg.

I övrigt är han en glad, mysig och underbar kille. Jag är så kär i honom att det gör ont. Han är så go. Det är underbart att se honom utvecklas. Han fäster blicken mer och mer i längre stunder. Han kan till och med följa en sak i rörelse med blicken. Han ler oftare. Stort och länge när han är nöjd. Vackraste leendet! Han kan även lokalisera ljud. Han fick en speldosa när han föddes som vi drar upp vid blöjbyten. Han förstår nu att ljudet kommer från den.

Jag börjar känna mig ganska läkt i kroppen efter förlossningen. Stygnen har läkt, avslaget är nästan över, bäckenet mer stabilt och magmusklerna likaså. Jag har även gått ner 12 kg nu. Jag kommer i många av mina gamla kläder. Även om jag ibland kan sakna den fina magen är det också skönt att få kroppen tillbaka. Mjölkstockningen har släppt också. Jag är trött, men lycklig. Lyckligaste.