Sidor

torsdag 31 december 2009

2009.

Ett år har passerat. Det har varit ett vackert år på många sätt. Ett år fyllt av hopp. Väntan. Kärlek. Vi inledde det med en resa till kliniken. Gjorde ett ivf-försök. Lyckades. Ett plus på stickan. Våren var ljus och magen växte. Vi drömde. Vårt lilla barn var frisk och pigg i magen. Vi beställde vagn. Härlig känsla. Sommaren kom och det regnade ute, med solen sken på oss ändå. Vi gick på regelbundna kontroller och lilleplutt växte precis som han skulle och lite till. Victor hade födelsedag. Skulle blivit två år. Vi åt tårta och blåste ut två ljus. Mot hösten renoverade vi sovrummet och förberedde hemmet för bebis. Äntligen vågade vi. Jag blev sjukskriven. Vi väntade. Längtade. Hoppades att komma hela och levande fram. I oktober nådde vi mål. Och vann. Vann högsta priset. Ett mirkakel kom till oss. Vår finaste Gustav. Drömmen blev sann. Tre månader har gått sedan dess. Månader av kärlek. Vi har firat jul med honom och nu inväntar vi ett nytt år med spänning.

Gott nytt år alla! Tack för det som varit.

tisdag 29 december 2009

Julen 2009.

Den första julen med Gustav firades hos hans mormor och morfar. En mysig dag. Gustav sov för det mesta. Alldeles för liten för att förstå det stora. Vi har firat jul med vårt barn hos oss. God mat blev det. Och fina klappar. Och mycket godis i magen. För mycket för min egen del, men det är ju bara jul en gång om året. Gustav tycker om att vara hos mormor och morfar. Han sover mycket och gott där. Nästan hela nätterna igenom. Jag har också kunnat lägga honom ensam för att själv få någon vaken timme på kvällen. Idag är vi hemma igen. Gustav sover sedan klockan halv nio. Jag undrar hur denna natten går. Håller rutinen även på hemmaplan? Vi får se. Än så länge sover han gott. Jag hoppas på någon timme till så även jag får sova. Om jag lyckas lägga mig vill säga. Det finns så många projekt och tankar i denna mammans huvud.

Imorgon åker vi tillbaka till landet igen. Nyår skall firas även den hos mormor och morfar. Sedan är det dags för vardag igen. En vardag i ett nytt år. Jag undrar vad som väntar oss. Jag ser fram emot de kommande dagar, veckor, månader. Ett nytt år med min familj. Det kan inte bli vackrare än så här.

torsdag 24 december 2009

Till er alla.

God Jul kära vänner!
♥♥♥
Jag önskar er en vacker julehögtid med mycket kärlek och värme.
Kram

onsdag 23 december 2009

Stillsamt.

Dagarna är stillsamma och rogivande här. Jag spenderar mycket tid på en fårskinnsfäll i soffan framför brasan med en god bok i handen och en bebis på bröstet. Utanför är marken vit. Vintervackert. Juligt. På kvällarna blir det frostiga promenader under stjärnklar himmel. Det riktigt knastrar under våra fötter där vi går. Gustav sover i sin varma vagn. Vi tittar på lediga tomter och drömmer om att få bo så här. Låta Gustav växa upp på landet. Med naturen. Nära våra kära.

Kanske en dag.

Idag är det lilla julafton. Min fina mamma fyller år. Imorgon firas julen tillsammans med miraklet. Det råder julefrid. Ingen tvekan om det.

måndag 21 december 2009

"Sovarhuset"

Nu är vi framme och etablerade hos mina föräldrar. Här är ett riktigt "sovarhus" kan jag lova. Det är något med huset som gör att man blir så lugn och avslappnad. Gustav sover mycket och länge varje gång vi är här. Igår la vi honom klokan åtta. Klockan två vaknade han för att äta. Sedan lite sömn för att vakna igen klockan fem och klockan åtta. Verkligen lyxigt för både mamma och barn.

Vi mår gott här. Äter, myser och sover.

lördag 19 december 2009

Julstädning pågår.

Imorgon åker vi på julsemester. Det ska bli underbart och vi längtar. Men först måste den tråkiga julstädningen göras. Det finns nämligen lite som är så tråkigt som att komma hem till ett stökigt hem efter en skön semester. Det tar liksom udden av allt så det är bara att bita i det sura.

Bebis ligger i gymmet och pratar, mamma springer runt och undrar i vilken ände hon ska börja städa och pappa inhandlar det sista inför julen. Snart är det julefrid.

fredag 18 december 2009

När Gustav kom till världen. Äntligen.

Söndag: Vi åker in till halv nio. Natten var jobbig, hade värkar och svårt att sova. Vi får en ny barnmorska idag. Vi berättar om läkaren dagen innan (vars förnamn börjar på L. Minns inte säkert hans efternamn så här på rak arm.) Vi poängterar starkt att vi inte vill ha något med honom att göra i fortsättningen, att han inte får visa sig för mig. Det ordnas. Vi får "vårt" rum och jag lägger mig. Man gör ctg och bebis mår bra. Mina värkar ger sig. Kvart i tio får vi möta en läkare. En vänlig själ. Hon undersöker och beslutar att vi ska sätta ännu en ballong. Ajajaj! Vi drar i den en gång i halvtimmen som bekant och väntar. Vi är förberedda på ännu en lång dag. 1140 går jag på toaletten och katetern ramlar ut. Redan!? Vad innebär det? Jag förbereder mig för att de ska sätta en ny. Jag undersöks av en barnmorska som säger att hon kommer åt och att vi ska upp på förlossningen för att ta vattnet! Oscar blir med ens nervös. Jag känner mig lugn. Jag vågar inte tro att något ska hända. Det känns som om bebisen aldrig ska komma ut. Väl uppe på förlossningen sätts ctg och en ny barnmorska undersöker mig. Hon tar vattnet med en skalpelektrod. Nu händer det verkligen! Nu kan vi inte åka utan lilleplutt. Vilken känsla! Jag ber om ett lätt lavemang och alvedon. Har en ihållande huvudvärk. Vår barnmorska här uppe är trevlig. Närvarande, varm och intresserad. Hon frågar om Victor och om min sjukdom. Lyssnar. Det är skönt. Dropp kopplas på strax efter 13oo. Får lite för ofta mellan värkarna så vi sänker dosen efter en timme. Kopplar på TENS som smärtlindring. Skönt. Bebis mår bara bra, tycker ner och jag har bra värkar. Vi längtar så. Jag känner mig stark och motiverad. Trots att jag är sömnig känner jag att jag kommer att klara det. 18oo är värkarna kraftigare. Vid undersökning en timme tidigare hade det gått framåt. Tappen var mjuk och jag var öppen 4 cm. Klockan 20oo har lilleplutt sjunkit längre ner i bäckenet. Jag har onda värkar. Vi höjer droppet nu. Känner att jag vill ha eda snart, börjar bli sliten. Har trots allt starkt fokus. Vid klockan 22oo gör värkarna jätteont, men vid undersökning har det inte hänt så mycket. Det beslutas att droppet ska stängas av. Vi får ett sovrum och jag får en sovdos. Det känns okej, ganska skönt att få sova efter en lång dag.

Måndag: Jag vaknar klockan sex. Har haft en del värkar under natten, men har kunnat sova några timmar. Jag känner mig helt slut idag. Det känns som om någon har tuggat på mig, spottat ut mig och sedan klivit på mig. Kroppen är så öm och motivationen är som bortblåst. Det känns som om jag inte orkar mer nu. Jag väcker Oscar och vi går för att äta frukost. Vid bordet får jag täta värkar. Alla förlossningsrum är upptagna. Jag mår inte bra och litar inte alls på min förmåga att föda. Försöker peppa mig själv att hitta fokus. Oscar med. Han är verkligen en klippa. Vi får ett nytt rum runt klockan åtta. Sjöutsikt och allt! Det är vackert höstväder. En fin dag att föda barn på tänker vi. Vid 1130 kopplas dropp på för att hjälpa på mina värkar. Jag har ett fint regelbundet värkarbete. Tappen är snart utplånad. Jag får även penicillindropp pga långvarig vattenavgång. Man vill inte att jag och lilleplutt ska få någon infektion/inflammation. Jag kommer få penicillin en gång var sjätte timme. Jag har ännu lite huvudvärk från igår. Som smärtlindring har jag TENS och värme. Vid 1300 ska narkosläkaren komma för att sätta eda. TENSen stör skalpelektroden så vi måste koppla bort den. Nu har jag så ont att jag får panik vid tanken på att vara undan smärtlindring. Vår barnmorska erbjuder mig lustgasen vilken jag tar emot. Jag tänker att det är skönt, men vågar inte erkänna det i fall de tar gasen ifrån mig då!

Vid halv två har jag fått eda. Det är himmelriket! Äntligen kan jag tänka klart och fokusera igen. Det är som natt och dag. Halv fem är jag öppen 7 cm. Lilleplutt långt nedsjunken. Duktiga pojken. Jag riktigt känner hur han arbetar sig ut. Vilken mäktig känsla! Barnmorskan undersöker mig och berättar att hon kan känna hans hår! Vi gråter av glädje. Längtar så. Jag får nytt penicillindropp. Eda:n fungerar så bra, jag kan vila. Nu är det spännande. Runt klockan sju tar jag till lustgasen igen. Jag har onda kraftiga värkar. Jag har öppnat mig till 8 cm nu. Bebisen har sjunkit ännu mer. Nu får jag nytt värkstimulerande dropp för att skynda på lite. Nu kör vi tills han är ute! Jag känner mig så lugn och harmonisk och verkligen fokuserad. Vi mår så bra alla tre något som barnmorskan flera gånger påpekar. Hon säger Man skulle inte kunna tro att här pågår en förlossning med värkarbete. Jag sitter upp för det mesta. Vi spelar kort mellan de täta värkarna. Pratar och skrattar. Vår barnmorska är helt fantastisk. Verkligen en ängel! Hon går av vid nio och jag gråter. Önskar så att hon kunde vara där när lilleplutt kommer.

Vi får en ny barnmorska. En Aurorabarnmorska. Hon är varm och även hon underbar. Jag sluter mig mer och mer in i mig själv nu. Andas lustgas. Ligger ner. Pratar väldigt lite. Vid värkarna måste jag kvida och låta för att stå ut. Barnmorskan undersöker och säger att det är minst tre timmar kvar! Det känns som en hel evighet och jag vill krysta NU. Jag ändrar till liggande position på sidan för att få vila lite mellan värkarna. Bm går ut en stund. Under denna tiden får jag tre värkar där jag omöjligt kan hålla emot att krysta. Jag känner att lilleplutt vill ut och jag lyssnar. När bm kommer tillbaka ber hon mig sluta krysta. Jag får inte trötta ut mig själv menar hon. När hon undersöker mig ändrar hon sig. Bebisen är ju snart ute! Det som borde tagit tre timmar har tagit 20 minuter och bm är helt förskräckt. Jag är visst duktig menar hon. Jag är helt inne i mig själv nu. Jag uppfattar väldigt lite av omvärlden, men känner Oscars hand på mig. Jag upplever att jag skriker vid varje värk. Oscar berättar sedan att det är mer som ett kvidande, en urkraft. Under sängen finns en spak som jag hittar med ena handen. Jag tar i allt vad jag orkar när värken kommer. I andra handen har jag lustgasmasken. Vid två tillfällen får jag känna ner på bebisens huvud. Oscar känner också. Vilken känsla! Nu vill bm att jag ändrar ställning till gynposition. Någonstans här slänger jag bort lustgasen. Det är en obeskrivlig smärta och jag tänker att enda sättet att få den att gå över att att trycka på. Krysta. Men sedan, efter några värkar, blir jag rädd, jag känner att jag inte vågar ta i. Bm peppar mig och det fungerar. Jag förstår inte att bebisens huvud snart är helt ute och säger något om att jag vill ge upp. Det får jag inte utan måste ta i nu vilket jag också gör. För allt vad jag är värd tar jag i. Och spricker. Nu är han snart här säger bm. En värk kvar. Jag krystar och så. Klockan är 2252.

Miraklet har äntligen kommit! Han skriker till. Bara lite. Han har navelsträngen två varv löst om halsen. Bm lossar och så får jag upp en varm, hal bebiskropp på bröstet. Han tittar på mig med ens! Hej älskling, säger jag. Hej mamma, svarar han med sin blick. Han söker sig sedan till bröstet och lyckan är fulländad. Kärlek. Obeskrivlig kärlek.

torsdag 17 december 2009

När Gustav kom till världen. Den långa väntan.

Onsdag: Vi åker in på igångsättningbedömning nummer två. Läkaren bedömer det som möjligt och skriver in oss. Hon säger: Nu lämnar ni inte sjukhuset utan bebis på armarna. Det är en svindlande tanke. Vi skuttar lyckliga till avdelningen. Väl där får jag en propess med hormon som ska hjälpa livmodertappen att mogna. Den ska ligga i tills jag öppnat mig eller max 24 timmar. Vi tänker att det nog är klart torsdag kväll. Senast fredag. Vi skämtar och säger att tänk om det tar tre dygn. Vi bedömer det som omöjligt. Jag får ett regelbundet värkarbete. Det är bara några minuter mellan, ca 2-4 minuter. Jag får väldigt ont i ryggen. Man gör ctg ofta och lilleplutt mår bra. Det är skönt att ligga och lyssna på hans hjärtljud. Natten går bra, har värkar så jag har svårt att sova bara. Vi har ett eget rum och Oscar får stanna.

Torsdag: Får ctg på morgonen. Bebis mår bra. Jag har fortfarande väldigt ont. Vi tror att det kan sätta igång snart. Vi är hoppfulla. Vid ronden berättar läkaren att hon tror att bebis är ute senast lördag. Jag ska ligga med propessen till halv tre. Efter det blir det tappkontroll och förhoppningsvis kan de ta vattnet. Spännande! Jag har 4 minuter mellan värkarna. Vid lunch tilltar värkarna och smärtan ökar. Vi ser det som ett gott tecken, men vid kontroll visar det sig att jag inte öppnat mig mer. Vi pratar om att sätta en sk. ballongkateter om det är möjligt, annars måste vi vänta till dagen därpå. Har fortfarande regelbundet värkarbete. Nu är det 2 minuter mellan. Jag är sliten och börjar känna mig lite uppgiven. Jag tröstar mig med läkarens ord. Vi åker inte utan bebis. Det ger mig styrka. Det visar sig sedan att det inte går att sätta ballongen och vi beslutar att jag ska få "sovdos". Smärtlindring, insomningstablett och bricanyl. Oscar åker hem. Läkaren beslutar att katetern ska sättas på morgonen och vi tror och hoppas att bebisen är ute på kvällen.

Fredag: Jag vaknar utvilad. Första gången på månader. Har sovit mellan 22-03 och 0330-06. Det känns oerhört lyxigt. Har ny energi. Nytt hopp. Katetern sätts in klockan 10oo. J**** vad ont det gjorde! Jag ska dra i den en gång i halvtimmen vilket jag också gör. Jag har kraftig mensvärk, blir illamående av smärtan. Jag hoppas att det ger någon effekt. Katetern ska sitta i tills den ramlar ut eller max 7 timmar. Det innebär att vi har till klockan 17oo på oss. Ramlar den ut av sig självt kan man ta vattnet, annars får vi vänta ännu en dag. Jag har starka värkar. I tvåtiden får jag akupunktur som smärtlindring. Det hjälper lite. Jag ligger och väntar. Vi drar i ballongen. Läser lite. Pratar. Väntar. När klockan närmar sig fyra tappar vi hoppet. Precis innan "tiden är ute" ramlar ballongen ut. Vi blir jätteglada. Nu! Nu händer det. Barnmorskan undersöker och kallar på läkare. Vi blir återigen besvikna. Vi måste vänta till nästkommande dag. Åh så frustrerande! Jag är så sliten nu. Man hoppas på att jag ska öppna mig under natten. Får återigen sovdos.

Lördag: Vaknar efter fem timmars sömn. Läkaren skulle ha kommit vid åtta, men gör inte det. Barnmorskan lyssnar på bebisens hjärta. Han mår bra. Jag har ont, men värkarbetet har stannat. Vi väntar och väntar. Och väntar. Det känns hopplöst nu. Det blir nog inget i dag heller. Barnmorskan kommer in och berättar att läkaren är på operation och att det dröjer ett tag till. Jag, ja vi båda är, jättefrustrerade. Jag gråter. Känner mig så sliten och besviken. Ledsen på min kropp, ledsen på att det tar sådan tid. Strax efter ett kommer läkaren och en AT läkare. Jag ser direkt att detta är en riktig typ. Jag hoppas inget längre. Det känns som om målet är lååångt borta. Läkaren tittar nonchalant på mig. Han ber mig komma med till undersökningsrummet. Barnmorskan försvinner och jag är ensam tjej i rummet. Han undersöker mig. Det går inte. Fortfarande. Man kan inte göra något. Jag är fortfarande för omogen. Jag vill kliva ner från gynstolen, men läkaren parrerar. Liksom hindrar mig och blockerar Oscar. Han tittar nedlåtande på mig och börjar läxa upp mig om ivf, endometrios, sammandragningar, smärta. Han berättar för mig att jag inte har ont, har aldrig haft, jag har inte haft värkar, jag är inte infertil, behöver inte ivf. Ja, det kommer det ena påstående efter det andra. Jag känner mig så förolämpad och förödmjukad. Så naken. Det är obehagligt. J*vla skithög. Jag ligger ner och blir sparkad på. Jag får panik och vill hem. Nu. Vi beslutar att åka hem över natten. Jag gråter. Är ledsen och besviken. Vi skulle ju inte hem utan bebis... Snopet.

onsdag 16 december 2009

Vinterdagar.

Vackert och vitt ute nu. Träden har klätt sig i vinterkappan. Jag hoppas det håller i sig så julen blir vit. Mysigare så. Minns när vi firade första julen här i Sverige för 9 år sedan. Det var sol och väldigt lite snö. Jag hade faktiskt svårt att känna julstämning då. Vi var vana med mörkertid och metervis med snö så det var en omställning. Jag fick mig förresten ett rejält träningspass igår när jag gick ut med vagnen på oplogade vägar. Dryga backar, men bra för mammakilona. ;-)

Gustav ligger just nu här bredvid i babygymmet och pratar med figurerna som hänger över honom. Rätt vad det är slår han till en av dem och då spelas musik. Gustavs reaktion då är ljuvlig. Han blir så förvånad och glad. Varje gång. Han är en nöjd och glad bebis. Han pratar mycket och ofta. Sover bra gör han också. Vissa nätter sover han sex timmar innan han vaknar och vill ha mat. Han skrattade med ljud första gången igår. Så härligt. Han växer så fort. Vid tillväxtkontrollen idag visade vågen 6410g. Han lider inte av näringsbrist inte. Finns det grädde i brösten månne? Det är härligt att se honom utvecklas och växa. Han har "hittat" munnen nu och äter på sina händer. Dreglar lite. Kanske är det ett förstadium till små tänder. Nu somnade han i gymmet lillprinsen. Man blir trött av att träna.

Jag svämmar över av kärlek när jag tittar på honom. Det finns inget vackrare än att få vara hans mamma. Att mötas av hans leende, bli kramad om fingret av hans små händer. Det är obeskrivligt.

måndag 14 december 2009

Lucia.

Vår alldeles egna tomtebebis på Lucia-dagen. Gustavs första. Lussade för oss gjorde sötaste småkusinerna. De bjöd på lussebullar och mys. De är så fina och duktiga med Gustav fastän de är så små. Gråter Gustav tröstar de båda. Det närmar sig jul med stormsteg. Drygt en vecka kvar nu. Vi längtar.

Dop.

Lilla hjärtat nydöpt och nyfiken.

Mamma, pappa, barn och gudföräldrar.

Stolta och aningen trötta föräldrar och sovande Gustav.

Så blev han döpt vår lilla kille. Det blev en fantastiskt vacker dag. Det var Gustavs farfar som döpte honom och det blev så fint. Gudföräldrar är mina två bröder, Oscars äldsta bror och hans fru. Det blev vacker sång av faster och äldsta farbror, diktläsning av gudmor, pianospelning av yngsta farbror och sång småkusinerna. Dopklänningen är sydd av Gustavs gudmor. Fantastiskt vacker i bomull/lin, spets från Oscars mormor och Gustavs namn broderat längst ner. Gustav var så duktig i kyrkan. Låg nöjt i gudmors armar. Han blev lite trött på slutet, men när han kom till mamma somnade han skönt. Efteråt åt vi god smörgåstårta och fikade. En riktigt lyckad dag på alla sätt och vis.

Faster och farbror sjöng Sång till friheten. Det var svårt att inte gråta.

Du är det finaste jag vet.
Du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna,
som vindarna,
som vågorna,
som fåglarna,
som blommorna på marken.

Du är min ledstjärna och vän.
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek.
Du är mitt blod
och mina lungor,
mina ögon,
mina skuldror,
mina händer och mitt hjärta.

Friheten är ditt vackra namn.
Vänskapen är din stolta moder.
Rättvisan är din broder.
Freden är din syster.
Kampen är din fader.
Framtiden ditt ansvar.

Du är det finaste jag vet...

Vi har gett Gustav tre namn. Två är släktnamn och ett för att det är så fint.

Karl: Namnet är ett släktnamn på Oscars sida. Gustav är femte generationen som bär namnet som betyder fri man. 212202 män i Sverige heter Karl.
Gustav: Betyder stöd, ledare. 78492 män bär namnet i Sverige.
Nikolai: heter han efter sin morfar, min pappa. Det finns ännu en på min pappas sida som bär namnet. Jag hittade ingen betydelse på just Nikolai, men troligen kommer namnet från Nikolaus betyder människan som segrar. 595 män bär namnet Nikolai i Sverige.

torsdag 10 december 2009

Fullt upp.

Här är det full rulle. Det har varit en del att pyssla med innan dopet som är på lördag. Ikväll åker jag till mina föräldrar som bor precis vid bystugan där vi ska ha dopfesten. Det ska dukas och fixas med det sista.

Gustav mår lite bättre nu. Han hade ingen inflammation, men däremot undertryck i ögonen som gör ont. Lilleplutt. Det är svårt att se honom ha ont.

Vi har varit hos barnmorskan på återbesök idag. Allt såg bra ut. Så när som. Jag måste troligtvis klippas och sys om i underlivet då jag är felsydd... Aj. När man ligger där vid förlossningen bryr man sig inte så mycket om smärtan när man har ett alldeles nyfött barn på bröstet. Nu blir det nog något annat... Jag fick även vaccin mot svininfluensan idag. Öm arm, huvudvärk och en smula yrsel fick jag på köpet. Hoppas det stannar därvid.

Trevlig helg om vi inte hörs något innan.

tisdag 8 december 2009

Ont.

Gustav har varit extra gnällig både idag och igår. Jag har vaggat, bytt blöja, sjungit, promenerat, kramat, tröstat. Ja, allt jag kunnat. Han fortsatte att vara ledsen. Nu i kväll efter badet när Gustav låg i sin pappas armar böjde jag mig fram för att pussa hans hals. Gustavs alltså. Oscar frågade om det luktade gott. Nej. Faktiskt inte. Det luktade öronont. Som tidigare öronbarn kan jag känna den lukten på mils avstånd. Och vid en närmare titt kunde vi se att det fanns vax och örongrus i hörselkanalen. Lillplutten. Kan han ha fått öroninflammation tro..? Stackars liten. Såklart han gråter. Det gör ju ont och han har desperat försökt att berätta det för mig. Dumma mamma. Vid lite närmare eftertanke har han faktiskt varit ovanligt varm idag också. Får ta och mäta tempen på honom. Det blir ett samtal till bvc det första i morgon.

måndag 7 december 2009

Första gången.

Det är många "första gången" när man är nybliven mamma. Idag var det dags för en inte lika kul första gång. Första gången ifrån bebis. Jag hade tandläkartid och var borta i tre timmar. Svårt. Kände mig naken på något vis, men Gustav hade det bra hemma med pappa. Lite mysig egentid för grabbarna. Själv var jag tvungen att laga en trasig tand. Dyrt. Ännu dyrare blir det. Mitt bettskena åkte ner i napp- och flaskoket en trött morgon och förstördes. Fint liksom. 3500 kr. Lite lagom såhär innan jul på mammapenning. Just nu känner jag faktiskt för att trösta mig med godis. Trots mina nyrengjorda tänder. Ja, jag vet. Inte bra. Skyller på hormoner och tar nog en liten bit. Bara en liten. Kanske två.

söndag 6 december 2009

Söndag. 2 adevent.

Lugnt hos oss idag efter två griniga dagar. Vi lyssnar på julmusik jag och Gustav. Jag är väldigt gråtmild för tiden och blir rörd av det mesta. Gråter till tv-serier, filmer, lyckliga ögonblick, sorgliga stunder, reklamer(!) och julmusik. Jag ser så fram emot julen i år. Det känns speciellt. Lyckligt. Och vi har Gustav att tacka för det. Hans första jul. Vår första med honom. Jag tror faktiskt att vi ska ta in julgranen idag. Så vi hinner att njuta av den. Jag tror Gustav kommer gilla den. Han älskar allt som glittrar och glimmar. Som mor sin. ;-)

Det är mycket man inte hinner med med en liten bebis. Vi har varit utan gardiner över en vecka i vardagsrummet, men idag hann jag medan liten sov. Blev fint. Nu ropar han på mig. Är visst dags för mat igen.

Trevlig 2. advent!

torsdag 3 december 2009

Trött mor och son.

Det är lugnt i stugan idag. Vi är så trötta både jag och Gustav. Vi har vilat och sovit hela dagen. Jag har inte ens låtit näsan andas in frisk luft. Har inte orkat att gå ut. Jag har inte haft lust heller. Så är det vissa dagar och jag tror inte vi far illa för det. Tvärt om kanske. Kanske behöver man en riktig vilodag efter några hektiska. Vi har mest bara legat och tittat på varandra. Emellanåt har jag kikat på TV och Gustav på adventshjärtana (vi har hjärtan istället för stjärnor). Vackert och fascinerande tycker han. Han kan ligga och titta länge. Min lilla älskling. Så intresserad av sin omgivning. Han verkar se det vackra i de små sakerna. Kanske är det så när man är alldeles ny att man förstår att värdesätta även det mest vardagliga. Jag lär mig mycket av honom. Om livet. Saker jag inte visste. Vackra saker.

Tack fina ni för era tankar kring mitt föregående inlägg. Ni är guld värda. Kram!

onsdag 2 december 2009

Funderingar.

Jag skriver i första hand bloggen för min del. För att stilla mitt behov att uttrycka mig. Det är mitt sätt att få ut tankar och känslor. Precis som konsten, den bildliga, är ett sätt är orden mitt. Innan Gustav kom var behovet starkare. Av fullt naturliga skäl. Nu, ibland, kan orden kännas lite uttjatade. För mig är de starka. Känslorna är starka. Men när jag tryckt ner bokstäverna på tangenterna och orden hamnar på skärmen framför mig inser jag, med en objektiv syn, att det kanske inte är så kul att läsa. För bloggen blir ju läst av många. Och då kan det dyka upp en känsla av prestationsångest. För visst vill jag, även om bloggen är för mig, att de, ni, som läser ska finna det intressant. Vettigt. Och även om bajsblöjor är något av det viktigaste för mig just nu, är det nog inte så spännande för er. Jag har inte riktigt vetat i vilken riktning jag vill styra bloggen. Ska jag behålla bloggen på den sidan jag varit på? Eller är det dags att vända blad? Kanske gör jag helt enkelt så att när orden kommer så får de komma. Precis som de är.

Jag har funderat på att skriva ner förlossningsförloppet här i bloggen, men aldrig kommit så långt. Är det något ni vill läsa? I så fall skriver jag om det någon gång.

Det är fint väder idag med. Krispigt. Frosten ligger som kristaller kring mark och träd. Vackert. Det vankas vinterpromenad igen. Hoppas solen skiner på er med!

tisdag 1 december 2009

December.

Vilket vackert väder december bjöd på idag. Underbart. Vi tog oss en vinterpromenad i skogen jag och kärleken. Skönt att få se solen igen. Skönt att vattnet fryser till is innan den når marken. Vi har haft en fin dag. Solsken både inne och ute.