Sidor

fredag 31 december 2010

Happy new year.

Sista dagen på året. Imorgon börjar ett nytt. Spännande. Jag har inventerat på jobbet och sedan varit på kyrkogården och lyst upp Victors kruka med nya ljus och en marschall. Blev mysigt.

Nu ska jag landa lite här hemma innan vi drar igång med tre rätters och sedan lite rosa bubbel vid tolvslaget.

Gott nytt år vänner! Tack för det som varit så "ses" vi nästa år.

Kram

onsdag 29 december 2010

Lugn i stugan.

Båda de två av manligt kön sover. Kvar sitter jag uppe och har hemmet för mig själv. Bara jag och lugnet. Jag och fyra väggar. Jag och min dator och en hård stol under rumpan. Egentid. Bara min tid. Jag kan göra vad jag vill. Jag har tid. All tid i världen. Typ.

Tystnad. Ahh, härliga tystnad.

....
...
..
.
.
.

Men är det inte lite väl tyst?

Jul på kyrkogården.

Tomhet efter dig mitt hjärta. Alltid tomhet. Alltid sug i magen av saknad. Alltid orättvisa. Alltid är du saknad. Och innerligt älskad.

När vi stod där och betraktade de två små ljus som brann bubblade ilskan i mig. En impuls att sparka ner allt drog kraftigt över mig. Slå och skrika. Kasta hela fåniga lådan ner mot den isfrusna sjön.

Varför står vi här på julen? Två frusna föräldrar på en frusen kyrkogård. Över en frusen urna. Och tänder två små ljus. Varför får vi inte ge kärlek och klappar till dig på julen? Varför finns där tystnad där ditt skratt skulle höras? Varför är det tomt där hela din person skulle fylla vår vardag?

En fruktansvärd sanning. En smärta oförklarlig.

Alltid tomhet efter dig.

Jul 2010.

En mysig och skön jul tillända. Nu står ett nytt år för dörren. Vi väntar med spänning på vad det ska ge oss. God fortsättning!

lördag 25 december 2010

God Jul kära vänner!

tisdag 21 december 2010

Inför julen.

Tiden rusar. Huvudet är fullt av tankar, men tom på ord att fylla bloggen med. Jag tittar in här dagligen och funderar och försöker skriva en rad eller två. Det slutar oftast därvid. Kanske har jag drabbats av lite prestationsångest?

Julen är snart här nu. Bara några få dagar kvar. Jag försöker beta av på listan. Det mesta står ostruket och jag hoppas jag hinner med. Annars får det vara. Så enkelt var det. Jag får helt enkelt bara finna mig i det. Men skönast skulle förstås vara om det blev klart. Om listan blev överstruken och sedan slängd i soporna. Det skulle underlätta för huvudet. Jag är beroende av ordning och reda. Blir lätt kaos annars. Sliter med kontrollbehovet som väcktes för 3 år och 5 månader sedan. Det är en tung ryggsäck att bära.

Gustav drar på förkylning och feber. Lite lagom till jul sådär. Jag känner mig också lite misstänksamt tung i huvudet. Jag hoppas vi får vara friska under högtiden. Åtminstone lilla kärleken.

Det är blandat såhär in för julen. Sorg och saknad vaknar extra mycket. Alltid vemodigt inför högtider. Alltid lite tungt. Tomt. En diffus känsla av att vara rotlös. Som ett obehag som gnager utan att riktigt slå sig fast. Jag är alltid lite förvirrad innan jag förstår av det handlar om. Att det är Victor. Eller snarare att det inte är Victor.

Jag har jobbat morgon till kväll och längtar till morgondagen då jag är ledig och får pussa och krama. Och leka och läsa. Att vara med under den vakna tiden. Jag längtar efter barnaskrattet och det härliga liv som Gustav sprider.

torsdag 16 december 2010

I snöyran.

En hektisk dag med många krävande uppgifter.

I snöyran blåste körkortet iväg, men jag kan ändå ana det där på andra sidan. I ett bättre väder förhoppningsvis. Upp i sadeln igen. Ny tid skall bokas och då kanske solen skiner. Mina grundförutsättningar var bra sades det. Otur med väder skapade osäkerhet och hindrade. Öva mer så klarar jag även oväder. Nåväl, efter peppning av kontrollanten gick jag ändå därifrån med huvudet högt. Jag kan. Nästa gång.

Sitter på jobbet och försöker landa i dagens sanningar och i verktyg som gavs. Jag sover nog gott till natten.

torsdag 9 december 2010

Och så går dagarna.

Gustav sover i vagnen och jag försöker få undan projekt och måsten medan det finns lugn och ro. Det är skönt att beta av lite på listan. För den är lång.

Julklapparna är nästan klara. Bara ett fåtal kvar. När vi slog in några häromdagen grät Gustav stora krokodiltårar för att han inte skulle få det där fina som lades i paketen. Älsklingen. Inte lätt att bara vara 1 år. Snart så får han öppna många och alla får han behålla. Tror det blir en lyckans dag för honom.

Pappa O kom hem med en pulka igår som givetvis skulle testas på momangen. Liten G satte sig i och manade på mamma att dra honom. Inomhus. Ja, vad gör man inte för kärleken. Mamma drog över mattorna och Gustav skrattade. Det får bli en tripp till pulkabacken snart.

Det närmar sig uppkörning och jag känner mig märkligt nog lugn. Kanske så klarar jag det, eller så inte. Köra kan jag så jag hoppas det går vägen. Det vore roligt att kunna ta mig dit jag vill själv. När jag vill. Ja, det kommer jag ju att kunna någon gång, men roligt om det blir snart!

Skolan rullar på och det känns helt ok. Lagom takt för mig. Det enda som ställer till problem är schemalagda seminarium på nätet som inte alltid passar vårt här hemma. Det blir lite pussel och det är inte alla gånger det går ihop. Jag är ändå glad så länge jag kan vara hemma med honom. Som det ser ut nu kan vi dryga ut våra föräldradagar till sommaren. Minst. Lycka! Jag vill vara med när han växer upp. När han lär sig. När han skrattar. Och gråter. Jag är så tacksam över att jag också kan det. Att jag har ett flexibelt jobb som gör det möjligt.

Lillebror mår fysiskt bra igen efter allergichocken. Utredningen är i full gång. Själv har jag inte kunnat ta in allt ännu. Det kommer små stunder där paniken sätter sig i bröstet. Så fel det kunde gått. Det är läskigt. Tidningen följer upp händelsen och nya artiklar har skrivits. Läs gärna på dt.se.

Vi hade finbesök på middag igår. Bästa familjen med Gustavs fästmö kom oväntat och välkommet. Mycket skratt och värme, som alltid när vi ses. Det är så härligt att se hur de växer, de små som låg tillsammans på bb. Så mycket som hänt sedan dess! Var tar tiden vägen?

Själv känner jag mig ännu hormonpåverkad. Blödningarna ger sig inte och smärtorna är de samma. Märkligt, men det känns som om kroppen blivit immun. Jag ger det en spruta till innan jag ringer och rådfrågar. Januari som startpunkt är förbi. Den saken är klar. Det känns inte lika nedslående eller stressande denna gång. Vi har fått två barn. Den största kärleken.

Nu hör jag hur Gustav börjar vakna till där nere så jag ska skynda mig dit för att pussas lite.

lördag 4 december 2010

Slarv tog nästan livet av min bror.

Trauma. Rädslor som försätter hela kroppen i chock. Tårar som bränner när jag känner efter. Jag kunde ha mist min bror.

Min bror har allergier. Många och flera allvarliga. För honom kan det vara förenat med dödsfara om han får i sig något ämne han inte tål. Han äter specialkost och har så gjort hela sitt liv. Han har ätit den även på skolan. Det är inget nytt.

I torsdags fick jag ett samtal av mamma. Min bror ligger i ambulans med fullt pådrag till akuten. Allvarlig allergisk chock. Skolan har inte läst innehållsförteckningen på dagens lunch. De lägger fram pannkakor med vetemjöl på bordet för glutenallergiska- till min bror. Det kostar honom nästan livet.

Det är oförlåtligt, men ingen vill ta ansvar. De skyller på än det ena, än det tredje. Vi har inte råd med slarv. Det är liv man leker med när man slarvar. Läs på! Tag ert ansvar. En gång kan vara en gång för mycket.

Läs mer HÄR och HÄR.

fredag 3 december 2010

ps.

Gustav favoritvisa har fått ny text.

Nu sjunger han:
Mba mba bababa BAJS.

Och så skrattar han högt. Alltid uppskattat med lite kiss- och bajshumor. Eller?

Lillfisen. <3

Mammatankar.

Oj, vad tiden går. Och ett ännu större oj inför hur mycket jag skulle vilja hinna med. Önskar jag kunde trolla till mig fler timmar på dygnet. Bara några få. För att hinna pussas lite mer. Och läsa fler böcker. Och sedan för hämta andan. Och kanske en timme till för ett kvällsbad. Det vore en skön rutin.

Dagar och nätter liksom flyter ihop och mitt i allt plugg, jobb och vardagskaos får jag dåligt samvete. För att jag vill mer. Vill ge mer. Finnas till mer. Och kanske är allt precis lagom. Kanske saknar han intet min son, men ändå. Det där mammahjärtat skär emellanåt.

På toppen av allt, som lite grädde på moset mår kroppen inte bra. Jag svarar inte på behandlingen och tvingas inse att det inte blir ivf i januari. Jag blöder och har hemskt ont. Hormonkossa har jag också blivit och det ogillas skarpt. Och när jag mår såhär smyger sig en liten tanke på. Är det värt det? Orkar jag igen? Och ja, jag önskar så ett syskon till mina barn. En till liten älskling att pussa på och överösa med kärlek. Åh, vad jag önskar. Det gör jag. Men jag är också nöjd. Mer än nöjd. Snarare överlycklig och sprickfärdig av tacksamhet inför den gåva vi faktiskt fått.

Om det ändå vore enkelt. Tiden får visa vad som är meningen för oss. Vad som än blir finns Gustav. Och Victor i våra hjärtan.

Och jag fick bli mamma.

tisdag 23 november 2010

Umpa umpa falle-ralle-ra.

Här hemma går dagens favoritvisa på repeat.

Mamma sjunger: Tänk om jag hade en liten liten apa.

Gustav svarar: Mba Mba ballaralllala.

Mamma: Tänk vad folket skulle stå och gapa.

Gustav: Mba Mba ballaralllala.

Och så runt och runt och runt igen. Och Gustav skrattar. Och mamma skrattar. Och så härligt livet blev.

söndag 21 november 2010

Konst.

Av Gustav 1 år.

lördag 20 november 2010

Yes!

Stressen över för denna gång. Halkbana avklarad och godkänd. Lättnad. Nu är det bara resten kvar sedan sitter Linda bakom ratten. Någon gång. Förhoppningsvis snart.

Jobbhelg och snöfall. Allt lunkar på i sin vanliga takt.

Trevlig helg!

onsdag 17 november 2010

Utmaning antagen.

Antar en utmaning från Angelica. Gör den du med. ;-) Lite kul ju.

4 TV-program jag ser:
  • Grey's anatomy.
  • House.
  • The event.
  • Skavlan.
4 saker jag gjort idag:
  • Övningskört.
  • Redigerat foton inför fotoredovisning.
  • Gått långpromenad i vinterkylan.
  • Lekt "nu kommer jag och tar dig".
4 saker jag längtar efter:
  • Körkort.
  • Ett hus på landet.
  • Syskon till mina barn.
  • Att åka och basta. När det nu blir av.
4 saker på önskelistan:
  • Att vakna utvilad.
  • Ny soffa.
  • En kock.
  • Ett städat hem. Som förblir städat. Jämt.

Mycket nu.

Morgondagen blir aningen hektisk för min del. Jag jobbar morgon, sedan schemalagd lektion, och så öva på manöverbana innan jag ska göra manöverbanan "på riktigt" och på det göra halkbana. Nio till nio med energikrävande moment. Jag hoppas jag lyckas. Och blir godkänd.

Pust. Det blir tidig kväll. Men först Grey's.

tisdag 16 november 2010

Lycka är att vara två.

Så mycket kärlek.

Att vara mamma efter 1 år.

  • Livskvalitet har fått en helt ny innebörd.
  • Lyckan bara växer och växer.
  • Att sätta gränser är svårare än jag trodde.
  • Tiden räcker aldrig till.
  • Ett ständigt dåligt samvete förföljer mig. Ger jag nog?
  • Hjärtat hänger utanför i en tunn tråd.
  • Jag har aldrig haft så snabb reaktionsförmåga som nu.
  • Tålamod är en bragd. Som är svår att behålla alla gånger.
  • Att få följa Gustav i hans utveckling och i hans lärande är det mest fascinerade jag varit med om.
  • Jag har otroligt svårt att prioritera mig själv och min egentid.
  • Och det har aldrig varit så viktigt som nu. En sliten mamma är inte den bästa mamman.
  • Jag har inte längre insomningssvårigheter. Här gäller det att snabbt somna och somna om för att utnyttja nattens timmar för återhämtning.
  • Jag har inte sovit en enda natt från Gustav. Och bävar inför att göra det. Trots att jag nog skulle behöva.
  • Jag slutar aldrig få fjärilar i magen när jag ser de små tecken som finns här hemma. Tecken på att ett mirakel bor här.
  • Mina matvanor har blivit betydligt bättre. Nu äter jag till och med mellis. Ibland.
  • Jag får allt mer friare händer att pyssla om hemmet då Gustav blivit mer självständig.
  • Med det sagt; det är långt ifrån jämt som jag orkar. Roligare att leka ju!
  • Att pussla mammaliv, arbetsliv och studieliv är ingen lätt ekvation.
  • Det händer att jag kallar maken för pappa. Jisses, har jag blivit en sån!?
  • Jag har fått armmuskler. Inte från något gym. Jag är bara mamma. Det räcker.
  • Jag bär med mig hela apoteket, skötbordet, Gustavs garderob och badrummet och lite därtill i väskan innan jag går ut. Trots att jag ska ut ensam. Man vet ju aldrig.
  • Jag passar på att skura badkaret och handfatet när jag ändå ska duscha.
  • När något saknas tittar jag först i toaletten. Sedan i tvättmaskinen och så bakom tv-bänken. Det är Gustavs hemliga ställen.
  • Dagarna är indelade i 5 delmål. Efter dem planerar jag vår dag. Frukost. Lunch. Mellis. Middag. Nattning. Nu är det dags för steg två.
  • Och ja, jag har skrivit på detta inlägg i flera dagar.
Att vara mamma efter 10 månader.

Vinterlandet är här.

Vilket vackert vinterväder vi har nu! Strålande sol och härliga flingor på marken. Tror minsann det blir utelek efter lunch. Har inte orkat mig ut ännu. Sitter faktiskt fortfarande i pyjamasbyxor. Jag tror latmasksyndromet har tagit överhand idag.

Jag har haft några låga dagar. Lite sömn och hormonpåverkning gör inte direkt underverk för kroppen. Gustav har onda tänder på gång och är klängig och gnällig och vill varken sova eller äta ordentligt. Vi längtar till alla de där småttingarna tittat fram. Fyra har han fått nu. Bara (...) sex kvar.

Tiden går snabbt. Det är snart advent och sedan är det jul igen. Den andra med Gustav och den fjärde utan Victor. Det är med blandade känslor vi går den till mötes. Jag slås av ett sådant kraftigt vemod när jag inser att ännu en jul utan älskade Victor snart är här. Hur kunde det få bli så? Och samtidigt är det med förväntan för Gustavs skull. Han ska få sitta och riva julklappspapper och busa med granen. Det blir den första julen han kommer vara medveten om. Stort!

På torsdag har jag tid för manöverbana och halkbana. Läskigt. Jag pluggar teori och känner mig ganska uppdaterad på den fronten. Det är uppkörningen som är mest nervöst. Vill så gärna klara den. Vill så gärna. Tog bussen ner till stan igår. Trångt och drygt. På hemvägen fick vi inte ens åka med då det var fullt. Jag orkar inte bussresor med vagn längre. Ett körkort är mer än välkommet.

Dags att förbereda lunch. Sedan bylsar vi på oss och går ut i snön. Ha en fin dag!

torsdag 11 november 2010

Skräck-monstret har vaknat.

Skärrad och ångestfylld idag. Vill mest bara sova efter urladdningen. Bakom stängda dörrar lät jag känslor komma och tårar falla. Sedan sov jag. Hårt och drömlöst. Det har inte funnits tid för reaktion. Nu började O sent och jag kunde stänga in mig.

Gustav har blivit förkyld och har redan vaknat gråtande och heltäppt. Det lär bli regelbundna uppvak i natt. Jag kryper upp i soffan en stund innan jag kryper till sängs.

Tack fina ni för ert stöd och era tankar som ni lämnar här. Det betyder så mycket och är så stärkande.

onsdag 10 november 2010

Kistor och gravstenar.

Mardrömmen blev nästan besannad igår. Jag skakar fortfarande när jag tänker på det. Vilket ju är hela tiden. Tårar bränner för hur det kunde blivit. Och rädslan väcktes. Som ett monster. Jag har drömt om vita små kistor och gravstenar under natten.

Mamma Linda stod och lagade mat under gårdagen medan Gustav lekte kring mina ben. Han ber att få smaka lite och det får han. Gottigott tycker han att det är. Jag skär upp hans mat i lagom stora bitar och vi sätter oss för att äta. Han med god aptit. Plötsligt sätter han i halsen. Jag dunkar på ryggen och förväntar mig att han ska hosta upp biten. Det händer rätt som det är att en liten bit harmlöst hamnar lite snett, men den kommer alltid upp efter ett dunk på ryggen. Inte denna gång.

Jag dunkar igen. Lite hårdare. Och sen igen. Inget sker. Eller, allt sker. Gustav blir blå och jag får panik. Jag rycker upp honom och gör heimlich manöver. Biten lossnar inte. Jag hör hur han försöker, men han kan inte andas. Jag gör allt jag kan. Jag känner med fingrarna. Biten blockerar hela svalget, men lossnar inte. Här blir Gustav alldeles slapp och liksom hänger livlös. Jag hör hur någon panikartat skriker långt borta. Det är jag. Jag skriker Han kvävs ju! Han dör!

Jag minns hur jag hinner tänka att det tar 6 minuter för ambulansen att komma. Telefonen är uppe. Släpper jag Gustav dör han. Ringer jag inte dör han. Jag gör allt jag kan och vet, men det räcker inte. Jag kan inte rädda honom. Det är ren skräck. Jag vet inte hur lång tid det tog, men det kändes som timmar. Plötsligt fick jag ner fingret förbi biten och kommer åt kräkreflexen. Och han hostar till. Och kräks. Och lever.

Gustav gråter en stund, men sedan vill han äta upp maten. Själv vill jag kräkas av rädsla. Gustav äter upp och är precis som vanligt. Själv fick jag nära döden upplevelse och all energi lämnade kroppen. Jag skakar som ett asplöv.

Trauma. Chock. Tänk om.

Tänk om.

Tänk om.

Tänk om...

tisdag 9 november 2010

Nyfiken i en strut.

Gustav är en nyfiken liten plutt. Han pekar och frågar om precis allt.

Va ä det? eller E det då? är standardfraser här hemma.

Där e den används också flitigt när han vill ha något, läsa en bok, vill bli förstådd eller hittar något kul att leka med. Lyssnar man inte omedelbart eller ännu värre, inte förstår sätter han igång. Där, där, där, där, där.... tills man lyssnar och/eller förstår. Någonstans mellan fjärde och femte där hinner han bli riktigt frustrerad. Det är inte lätt att vara 1 år.

Vi har hund till låns här hemma ett tag nu. Bästa Alice, mina föräldrars hund. Gustav tycker det är jättekul att ha sällskap på golvet hela tiden och bjuder henne gärna på en liten godis. Som han är snabb att äta upp själv innan hon hinner ta för sig. Buskillen. Det är mysigt att ha hund. Om än bara för en stund.

fredag 5 november 2010

Lycklig.

Härlig hösteftermiddag ute på lekplatsen.

torsdag 4 november 2010

Träna, öva och plugga.

Dagen har så långt spenderats på lärandets väg. Jag har övningskört och repeterat saker som jag trodde skulle vara svåra, men som satt på första försöken. Jag kommer mig också igenom vältrafikerade rondeller smidigt och utan att få panik. Det har varit det jag fasat mest inför. Tät trafik och motorstopp = ångest. Det har varit två ordentligt svettiga ögonblick som jag helst inte upplever igen. Men nu känns det bra. Snart dags för halkbana. Det kanske blir körkort på mig till slut.

När jag kom hem blev jag påmind av maken om att jag ju hade lektion idag. Virrpannan hade glömt. Bara att bänka sig framför datorn efter en kaffe och sätta igång. Det är kul att lära sig. Idag var det photoshop del 4 och hur man redigerar tex smink och tar bort ojämnheter så nu blir det bara retuscherade bilder på mig här i bloggen, haha. Nejdå, men kul att veta hur man gör.

Själva fotograferingsdelen av kursen är lite knepig. Där får jag så lätt prestationsångest att jag låser mig och tappar inspiration. Tråkigt. Det är en känsla jag måste jobba bort.

Annars mår vi bra. Lite trötta bara. Gustav har fått ännu en tand och en till är på väg så han har ont och är gnällig stundtals. Vi har börjat vara ute och leka nu (tidigare har han ju inte kunnat gå så bra och därav inte velat) och det är superkul att få springa omkring själv tycker han. Vi har haft snö, men nu ligger vi återigen på plussidan på termometern så det är skönt att vara ute.

Snart helg och alla helgona. Vi åker till kyrkogården för att plantera nytt och tända ljus. Alltid en saknad. Alltid.

Full fart framåt. Gustav älskar att vara ute och leka.

onsdag 3 november 2010

Operation omöjligt.

När Gustav sover om dagarna försöker jag vara effektiv genom att åta mig olika projekt här hemma. Listan är lång och tyvärr blir den bara längre och längre ju mer jag försöker att beta av. Jag hinner nämligen aldrig klart och de resulterar i en ännu större röra än det var innan jag började. Igår började jag i hallen. Jag tänkte att jag skulle få lite ordning bland skor, jackor, mössor och allt som hör en hall till. Jag rev ner och började. En påse full till förrådet. En till. Och en till. Hatthyllan blev städad och skohyllan lika så. Och vips hade ännu en punkt på listan dykt upp. Bära ner till förrådet. Jag kommer aldrig bli en sådan helyllemorsa som alltid har hembakade bröd, skinande golv, städad diskbänk och organiserade rum.

Pust och stön. Ska vi någonsin få fint och behålla det fint här hemma? Jag skäms när vi får besök. Jag till och med skäms när det kommer försäljare på dörren. Ehhh... Nej, tack jag vill inte ha och jag ber om ursäkt för att du fått bevittna detta slagområde.

Och aldrig lär jag mig heller. Tror ni inte fröken Linda har påbörjat ett nytt projekt idag. Utan att göra klart det jag påbörjat. Hopplös var ordet. Verkligen hopplös. Jag började att tvätta kläder idag. För att kunna hänga tvätten på tork måste jag ta ner den gamla som hängde på tvättlinan. Ja och den tvätten måste ju vikas. Och för att kunna vika måste jag ha plats. Ergo måste jag ju städa i sovrummet. Så där börjar jag. I sovrummet. Och inser irriterat att jag har för få garderober. Oscar skulle garanterat sagt att jag har för mycket kläder, men han förstår ingenting. En kvinna kan inte ha för mycket kläder. Inte heller för många par skor eller för många väskor. Jag har för liten plats. Och där, mitt i operation omöjligt vaknar Gustav. Det ser värre ut än när jag startade och jag är helt slut.

Dags för lunch. Ha en fin onsdag.

lördag 30 oktober 2010

Segast.

På jobbet igen. Det var hjärtskärande att kliva ur bilen och säga hejdå när min allra bästa älskling satt och pratade och visade och var så lycklig över att jag satt där bredvid och lyssnade på hans babbel. Det är lättare när han sover. Då är det bara puss och inte mamma mamma titta och så leendet. Saknar.

Jag har sovit som en kratta i natt. Gustav vaknade och ville ligga hos oss och han är en riktig egoist i sängen. Jag skämtar inte när jag säger att jag hade halva huvudet och halva kroppen utanför sängen. Dessutom passade den store marodören på att ha snarkorkester så när det var dags att kliva upp var jag mer död än levande. Jag känner mig bakis. Eller, snarare i det stadium då man är både full och bakis och bara vill ligga i fosterställning och kräkas. Laddar med frukt och kaffe så får vi se vad det blir av denna dag.

fredag 29 oktober 2010

Förändringar.

Jag kommer på mig själv känna hur jag förändrats. Hur jag ständigt förändras. Jag står aldrig still. Jag utvecklas varje dag. Jag växer och mognas varje dag. Livet har ett högt tempo och jag följer med. Aldrig har livet varit så rikt som nu. Och jag undrar hela tiden vad jag fyllde mina dagar med tidigare. Vem var den Linda, den som fanns tidigare? Hon med hålet i hjärtat. Vad tänkte hon? Vad kände hon? Hur fick hon tiden att gå? Jag kan inte minnas att hon såg alla nyanser som jag gör nu. Jag tror inte ens att hon kunde skratta som jag gör nu. Eller le.

Det är märkligt hur en enda liten person kan göra detta med mig. Fylla mig så.

Vi hade hoppats på en flytt innan jul, men lägenheten gick till någon annan. Det var en fin lägenhet. En stuga med plats för en familj som vår. Nu blev det inte så. Nästa gång kanske.

Jag jobbar i helgen, heltid. Konstigt att vara borta så mycket, men Gustav och pappa har det bra och håller ställningarna på hemmaplan.

tisdag 26 oktober 2010

På semester.

Känner att jag är dålig med uppdateringar här. Tiden räcker liksom inte till. Det är familjeliv, jobb och plugg hela dagarna.

Just nu pausar vi lite dock och har tagit oss en liten minisemester till Stockholm. Har precis landat hos min bror och pustar ut efter högt tempo på vägarna. Kan säga, utan att ljuga, att jag är GLAD att jag inte är klar med körkortet än så jag behövde köra.

Att vara mamma efter 1 år, allmän uppdatering och bilder kommer så snart det finns tid.

Ta hand om er!

Kram

onsdag 20 oktober 2010

Vardagsliv.

Livet går sin vanliga (fantastiskt att detta underbara är det som blivit vanligt) gång här. Dagar och nätter flyter samman med bus, sömn, matbestyr, bokläsning, blöjbyten, höstpromenader, skratt, tårar, tröst, kärlek.

Gustav mår mycket bättre efter vaccinet. Vi har varit på första tandläkarbesöket där Gustav fick en ny tandborste. Glatt valde han ut en rosa fin, varpå tandsköterskan lite försiktigt frågar om han inte ska få en annan färg. Hm, så stereotypiskt. Den rosa valde han och den rosa fick han. Varför inte liksom. Färg som färg. Bara han blir nöjd.

Jag ringde trafikskolan nyss och meddelade att jag inte kommer att fortsätta köra hos dem. 1500 kr har jag innestående där så helt plötsligt blev jag ju rik. Ska snart åka och hämta ut pengarna. Det finns hål att fylla. Som alltid. Jag har börjat övningsköra med min bästa granne och det går jättebra. Tid för halkbana, kunskapsprov och uppkörning är bokade. Det ligger en tid fram, men innan jul. Som det känns nu är det absolut inte omöjligt.

måndag 18 oktober 2010

Blä-dag.

Vi har haft ont i dag, jag och Gustav. Trötta har vi också varit. Jag har endo-ont. Jag har tagit första sprutan och hoppas att det värsta lägger sig snart. Det blir mycket smärtlindring för att orka med. Den hjälper inte riktigt, men det är värre utan.

Gustav har ont i låren. Jag kom på i sista stunden att vi hade tid på bvc för vaccination idag. Bara att packa familjen i bilen och stressa i väg. En spruta i vardera lår för lilleplutt. Själva sticken gick bättre än väntat, men ont nu efteråt. Stackars liten älskling.

Jag hoppas han kan sova i natt. Det är mycket vaket om nätterna nu. Har varit länge. Gråt, mardrömmar och svårigheter att somna om. Jag blir en zombie av att inte få sova. Ännu värre när jag har ont i tillägg. Vill bara dra något gammalt över mig. Typ.

Dålig dag. Egentligen. Har tröstätit lite. Nu ska jag lägga mig och hoppas på några sammanhängande timmars sömn och en bättre morgondag.

fredag 15 oktober 2010

Drömmen som blev sann.

Så här började en resa. Drömmen som blev sann. Bildspel på mina andra blogg Mina moln.



torsdag 14 oktober 2010

En riktig favorit.

Igår testade jag ett nytt recept som jag vill tipsa om. Lätt, snabbt och så gott! Jag har själv aldrig gillat kassler, men har nu ändrat mig. Detta är en god allt-i-allo-rätt.

Broccoligratäng med kassler

ca 400 g kassler
Broccoli (frysta eller färsk, valet är ditt)
1 lök
4 dl grädde
2 dl riven ost
Salt
Peppar



Sätt på ugnen på 225 grader. Smörj en ungsfast form och lägg i broccolibuketter så det täcker formen. Väljer du färsk broccoli måste den förkoka i 3-4 minuter. Strimla kasslern tunt. Hacka/skiva löken och stek den i pannan så den blir mjuk. Jag hade en liten vitlöksklyfta i också, bara för att jag är så tokig i vitlök. Häll på grädde och lägg i osten och kassler. Krydda och låt puttra i ca 5 minuter. Häll såsen över broccolin och ställ i ugnen. Grädda i ca 15 minuter. Servera med kokt potatis. Ris, pasta eller bara som den är fungerar säkert utmärkt.

Gustav fick en egen gratäng utan ost och med iMat istället. Han slukade allt med ett belåtet mmmmm efter varje tugga.

En kort och en lång.

Idag har jag haft redovisning av mitt arbete. Det fungerar mycket bra med seminarium via nätet. Jag har haft tur varje gång så det löst sig med barnvakt eller att pappa O varit hemma. En del av uppgiften var dessa två bilder ovan. Att ta en bild på ett rörligt motiv med olika slutartider. Bilden längst upp har en lång slutartid medan den under en kort. Skillnaden blir markant. Själv gillar jag skarpt resultatet av en lång slutartid när man fotograferar vatten. Älskar hur allt liksom flyter ihop som bomull.

Små barn roar sig lätt.

Idag Gustav roar sig med att stoppa ner saker i min tröja och sedan plockar han fram dem igen. Han ser ordentligt finurlig ut medan han säger:

Bota!
Vae den?

Där eden.


Sedan upprepa. Och upprepa. Och så upprepa lite till. Min älskade. Så underbar. En sådan glädje att han finns och förgyller mina dagar. Två tänder börjar titta fram i lilla munnen så där har vi förklaringen på gråt. Idag har han dock haft en bra dag. Och jag med.

Gustav och mamma öppnar paket på 1-års kalaset.

onsdag 13 oktober 2010

Framtidsdrömmar.

Gustav är ledsen för tiden. Ängslig och vill vara nära, bli buren, hela tiden. Han är ju inte en minifis längre så det tar hårt på ryggen. Hårdast på hjärtat. Han äter dåligt och har väldigt svårt att sova om dagarna. Lilla hjärtat. Misstänker att det är tänder på gång. Oroar mig som bara en mamma kan.

Det slog mig idag att sedan Gustav föddes har jag bara tänkt en dag i taget. Möjligen planerat för flera, men aldrig tagit det för givet. Rädslan att förlora honom finns jämt. I dag när vi hängde tvätt (Gustav kastade på golvet...) kom jag på mig själv att tänka på en framtid. Där han finns. Jag tänkte på de stunder som kan komma. Speciellt tänkte jag med ett leende på när Gustav kanske kommer med en teckning som han gjort åt mig. Och jag frågar vad det är han ritat och han liksom dumförklarar för att jag inte ser. Vi ska dit. Dit då Gustav växer och blir äldre. Vi ska dit. Till framtiden. Tillsammans. Det var stort att våga känna sig fram dit.

Gustav sover för natten nu. Själv ska jag ta en kvällsmacka (nybakat bröd) och bänka mig framför TVn. Grey´s har ju börjat igen!

tisdag 12 oktober 2010

Plugg, plugg, plugg.

Nästan hela dagen har försvunnit i skolarbete. Jag har haft en inlämningsuppgift med olika kameraövningar. Frustrationen har varit stor emellanåt då inget ville som jag ett tag där. En liten paus och sedan på igen. Just i detta nu laddas hela arbetet över till portalen. Skönt att äntligen bli klar. Helt 100 nöjd blev jag ju inte, men så har jag höga krav också.

Ett besök på minneslunden blev det under pausen. Vi har bytt ut krukan med en som vi haft där tidigare. Jag klarade inte längre att komma dit och bli påmind om att vår finaste blivit stulen och sedan ersatt av oss med en billig ogenuin. Nu är blev det det näst bästa. En som vi valt till Victor med omsorg för en tid sedan. Kottar och mossa smyckade jag den med. Till alla helgona planterar vi nog en ljung eller något liknade i den.

Tror jag kryper upp i soffan med min bok medan uppgiften laddas upp.

måndag 11 oktober 2010

En hemlis.

Idag ska jag hämta recept.

En ny kula börjar.

Förhoppningsvis kommer den växa på min mage.

Snart.

Kulan alltså.

Med Victor och Gustavs lillasyskon i.

Vågar knappt att tänka tanken. Kan man ha sådan tur igen? En röst viskar och väser. Jag stöter bort och håller mig fast vid den andra känslan. Den som liksom lättar från marken av glädje när jag tänker att det kan bli verklighet. Igen.

Eftersom jag ju har endometrios blir det även denna gång en långdragen process. Minst fyra månaders nedreglering. I januari bör jag vara låg nog. Och sedan. Om de, något av dem eller båda av våra små ärtor, överlever upptiningen flyttar det/de in. Och ut.

söndag 10 oktober 2010

Snart framme.

Ännu ett kilo borta när jag klev på vågen. Jag närmar mig. Ytterligare 3 cm i midjan har också försvunnit. Jag kommer inte efterlysa dem. Nu återstår 4 kg så har jag nått vikten jag hade vid inskrivningen hos barnmorskan när Gustav var en liten lilleplutt i magen. 3 kg till efter det skulle jag önska bort, men det är inte nödvändigt. 7 cm i midjan ska också bort. Sedan är jag ett hälsosammare jag. Målet är att jag når mitt mål i januari. Senast.

lördag 9 oktober 2010

Kalas.

En hektisk, men fantastiskt rolig dag till ända. Vi har haft 1års kalas och Gustav har njutit hela dagen av kompisarna, fika, paket och bus. Pak-het, sa han med största glädje. Och tårtan var ljuvlig också tyckte han.

Vi är helt färdiga nu. Gustav somnade på stört. Nu blir det soffmys och ladda batterierna innan jag ska jobba imorgon.

Hoppas ni har en fin helg!

fredag 8 oktober 2010

Det går i ett. Verkligen.

Plugga.

Jobba.

Avklarat besök på endometrioskliniken.

Baka.

Städa.

Nya planer. Spännande sådana.

Mysa.

Lite uppfriskning av inredningen hemma.

Fredagsmys.

Sedan kalas nästkommande dag.

torsdag 7 oktober 2010

Award.


Jag har fått en så fin utnämning för en stund sedan. Det är andra gången, men jag blev precis lika glad denna gång. Det är min fina, underbara vän Sandra som gett mig den. Vi har delat mycket. Stor sorg efter våra förlorade pojkar och sedan delat tiden på förlossningen och bb tillsammans då våra efterlängtade småsyskon föddes. Hon står mig nära. Titta gärna in i hennes blogg. Den är varm, vacker och kärleksfull. Tack fina du för awarden!

Med utnämningen följer: Kopiera bilden & visa att man fått den. Tacka & länka personen man har fått den av. Nominera 7 andra bloggare & länka till dem. Berätta 7 fakta om dig själv.

1. Jag är rädd för spindlar. Speciellt de som hoppar.
2. Småpill ger mig krypningar. Med småpill menar jag tex att sy, virka, trä tråd i nål, ja allt som innebär att jag måste koncentrera mig på att pilla med små saker.
3. Jag är en listoman. Jag skriver listor för allt, till allt. Jämt. Kan inte sova annars.
4. Det kniper alltid i magen när jag hör en ambulans med fullt pådrag.
5. Jag drömmer om ett rött hus med vita knutar på landet.
6. När jag var liten ville jag bli kock. Sedan polis. Ja, jag blev ju ingetdera.
7. Jag är mörkrädd.

Jag följer så många fina bloggar så att bara nominera sju är svårt. Kan inte välja. Gör i stället så att jag uppmanar alla som vill att berätta minst sju saker om er själva på er blogg. Berätta gärna så jag kan kika in och läsa. ;-)

tisdag 5 oktober 2010

Födelsedagen. En härlig, lycklig, underbar dag!

1 år.


Här är bilden som finns i tidningen i dag. Vår lilla bebis fyller 1 år.

Grattis sötnos! Mamma älskar dig!

måndag 4 oktober 2010

Förberedelse.

Imorgon fyller lilleplutt år. Hans första födelsedag. Han anar inget. Bryr sig nog inte alls. För oss är det stort. För ett år sedan i dag låg vi äntligen uppe på förlossningen efter 4 dagar på annan avdelning. Lång och tuff väntan. Mest för mig och min stackars kropp. Jag var ordentligt slut vid denna tidpunkt, men vi trodde ändå att han skulle komma snart. Innan det blev en ny dag. Han passade på att bada lite till i magen. Hela kvällen. Jag fick en sovdos och hoppades på nästa dag. Igen. Men i morgon för 1 år sedan. 22:52. Det var dagen som förändrade allt. Dagen då vi började leva.

Idag har förberedelser stått på schemat. Presenter har inhandlats. Bara något litet, han ska få möbler också. På onsdag kommer de. Jag har städat och bakat också. Kanelbullar blev det. Minikanelbullar till lilleplutt. Imorgon kommer ett ljus brinna. Stort. Och makalöst. Han fyller 1 år!

Redan!

lördag 2 oktober 2010

Världens bästa.

Drömmer om en pojke.

Rätt som det är, när tiden inte finns på dagarna, får jag besök om nätterna. Det är en liten pojke som hälsar på.

Det river alltid upp känslor när jag förvirrad vaknar upp om morgnarna. Det var bara en dröm.

Och jag vill inte att det bara skall vara drömmar. Jag önskar så att det var min verklighet. Att jag fick hålla honom tätt intill. Lukta på honom. Pussa de små kinderna. Se honom le. Se hans tindrande ögon. Höra hans skratt. Och dela en vardag med honom. Få se honom växa upp. Så som man bör. Om det vore rättvist.

Men det är, och förblir, i drömlandet jag får ana.

fredag 1 oktober 2010

Fullspäckade dagar.

Här går det i ett. (Gustav går också förresten. Hurra för honom!) Dagarna är upp till kanten fullspäckade. Gårdagen och dagen idag spenderades på högskolan. Våra första träffar irl. Jag har haft jättekul. Visst, slitsamt också. Jag är så ovan och säckar ihop så fort jag kommer innanför mitt hems väggar. Men kul. Så kul. Nu förstår jag min digitala systemkamera så mycket bättre och när jag nu kommit in i det så skiljer det sig inte allt för mycket mot en analog systemkamera som jag är van vid sedan tidigare. Givande kurs.

Imorgon ska vi på kalas. Gustavs första kalas. Det är bästa fästmön som firar några dagar i förväg. Hon föddes en dag innan Gustav. Vi låg inne samtidigt, jag och min fina vän -Eiras mamma, under hela det långdragna förlossningsskedet. Det känns som igår. Minns ni? Oktober 2009. Scrolla hela vägen ner för att läsa hur månaden startade. Hur vi väntade på det största och vackraste. Tänk att det gått ett år. Det är inte klokt! Snart fyller han ett. Vårt mirakel. Han som väckte oss till liv genom att finnas till. Vi har bokat födelsedagsannons och planerar kalas. Underbart. Ja, jag hittar inga ord. Jag är så lyckligt lottad.

När Gustav var nyfödd.

Nu får det bli lite mat i magen, samla och sortera dagarna som gått och sedan Skavlan på ettan. Trevlig helg!

onsdag 29 september 2010

Vad händer nu?

Inte många rader skrivna här den sista tiden. Men tillbaka från akuten är jag. Det var jag redan efter några timmar. Den hemska spiralen är ute, tack och lov. De allra värsta smärtorna har gett sig. Kroppen reagerade verkligen negativt på den och gjorde allt i sin makt för att stöta ut den vilket har lett till mina veckor långa blödningar, kramperna i livmodern och alla smärtor som fått mig att ligga kvidande i fosterställning.

Lite smärtlindring fick jag med mig hem och ett Nu blir du smärtfri från herr doktor. Nej, sa jag. Det blir jag inte. Ja, det vet jag med 110% säkerhet för dessa mediciner är ju de jag tar. Som hjälper föga, men är bättre än inget. Herr doktor insisterade och sa Joooo, hela natten och hela förmiddagen och sedan tar du en till och så är du smärtfri hela resten av dagen. Mmmm, visst. Nu när du säger det så. Tackar så mycket.

Tröttsamt!

Alltid denna okunskap. Och alltid vet de bäst. Bättre än mig. Trots att de träffat mig i ynka 5 minuter. Nå väl, ingen idé att slösa energi på det. Min tid i Uppsala skulle varit i går, men blev inställd då det blivit något fel i deras system. Ny tid onsdag nästa vecka. Vad händer framöver? Vi får se vad de säger. Jag ska ringa ett annat samtal till Uppsala innan den tid och kanske har vi själva en plan.

söndag 26 september 2010

Akut smärta.

Akuten så fort Gustav vaknar imorgon bitti. Jag står inte ut längre.

lördag 25 september 2010

Ny tumregel.

Saknas något?

Titta i toaletten.

fredag 24 september 2010

40 grader.

En hård natt för denna familjen. Gustav vaknade varje halvtimme fram till att jag la mig några timmar efter honom. Sedan fortsatte han att vakna med alldeles för jämna mellanrum. Strax efter två vaknar jag av att något kokar bredvid mig. Någon. Gustav vaknar också. För det är han som kokar. Gustav skriker och jag river av honom pyjamas, O springer efter kallt vatten och jag efter termometer och febernedsättande. 40 grader varm är han. Stackars liten. Efter ren blöja, en supp i rumpan och vatten somnar han till slut om. Oroligt. Jag törs inte somna. Jag vakar resten av natten.

Idag är han piggare. Inte lika hög temp. Själv är jag feberfri och tacka för det. För det tar på krafterna att sköta om sjukt barn.

torsdag 23 september 2010

Röda näsor och beslöjade ögon.

Här är vi sjuka. Först jag, sedan lilla älsklingen. Jag har ju haft känningar i veckor nu. Feber och röda näsor har vi nu. Och ögon som tittar, men som inte riktigt är med. Värst har Gustav det. Älskade liten.

Vid middag idag satte han i halsen. Det, med god hjälp av genomtäppt näsa, resulterade i total panik. Jag är glad stunder som den att jag gått första-hjälpen kurs. Att jag kan heimlich manöver och att jag därmed handlar snabbt och kontrollerat. Biten kom upp till slut. Och efteråt kom resten av middagen. Vi var ordentligt skakiga båda två. Det blev tidig kväll där han somnade i min famn med Ola och vällingflaskan. Han har svårt att komma till ro och vaknar ofta och gråter nu när han är sjuk. Helst vill han sova i mina armar. Och allra helst ska jag sitta upp. Vilket innebär att jag inte sover så värst mycket. Tråkig spiral då min sjuka kropp också behöver sömn. Vi har haft tur några morgnar då O börjat sent på jobbet så jag fått vila då.

Ola är förresten bästa favoritnallen som måste vara med i sängen.

Vi har varit till bvc och pratat allergier, men det tar jag en annan gång för nu vaknade han och ropar.

fredag 17 september 2010

Näsont, seminarium och minus 5 cm.

Gustav är i en riktig mysperiod. Han vill ju kramas mest hela tiden. Underbart är det. Problemet är att han ibland är lite oförsiktig och kastar sig på en. Imorse var en sådan gång. Han missade dessutom och landade med sitt bakhuvud rakt på min näsa. Krrrrraaaak, lät det och sedan blev det varmt. Om näsan alltså. Nu är den lite blå och väldigt ond. Lite svår att andas genom också. Kanske gick något sönder?

Mitt första seminarium har jag också haft. Kul! Tekniken strulade. Så klart. Där satt jag med en mikrofon som inte fungerade trots att jag kollat, dubbelkollat och trippelkollat allt dagen innan. Jag var lagom svettig de sista minuterna innan det började. Jag tror jag testade allt som gick att testa innan det plötsligt dök upp en ruta på skärmen som tillhörde webkameran. Där var en liten, liten knapp för den inbygda mikrofonen intryckt på mute. Pust! Bara att kliva in i samtalsrummet och börja. Det här blir bra. Det känner jag. Det blir roligt och intressant. I maj nästa år är kursen klar. Sedan blir det fortsättning av studier i okänd riktning till hösten.

En glad siffra dök upp på måttbandet idag också. Minus 5 cm i midjan. Puts borta. Hurra! Och utan större ansträngning. För visst har jag fuskat en del. Men promenader har det blivit fler av. Och betydligt mindre sött. Och mer mat. Jag känner mig piggare. Det kan ju också bero på mer effektiv sömn, men jag tror allt hör ihop.

Jobbhelg för min del. Och mys. Hoppas ni får en trevlig helg!

torsdag 16 september 2010

Hösten har smygit sig på.

onsdag 15 september 2010

Trådar som lossnar.

Idag har varit en bra dag. En dag som bjudit på lösningar och inga problem. Det känns skönt. Jag har också fått sova mycket. Dock inte under natten då Gustav hade mardrömmar av och på i flera timmar. Lilla hjärtegullet. Dumma drömmar. Tänk om man kunde få styra över dem. Göra dem fina, roliga och fulla av värme i stället.

Vi har återigen varit och letat skor åt Gustav och hittat bra skor i rätt storlek. Hurra!

Gustav var jättenöjd och klappade och smakade på de nya fotfodralen. Han går väldigt bra i dem också och det är det viktigaste.

Jag har samtalat med Uppsala och Endometrioskliniken idag om min ohållbara situation med bland annat blödningar varje vecka och smärtor så jag kräks. Vi pratade lite om svaret på mr röntgen som visade endometrios på fler ställen än jag tidigare haft och rekommendation/förslag om operation om situationen förvärras. Vilket den ju har. I framtiden ligger ju även en efterlängtad plan och önskan om ivf-försök nr 2. Hur gör vi fram tills dess? Jag blev återuppringd efter samtalet och har nu fått tid för läkarbesök. Två veckor fram. Det känns skönt. Så här kan jag inte ha det.

Imorgon har jag mitt första seminarium. Jag ska titta över tekniken ännu en gång och sedan får jag säga mig redo. Spännande.

Nu blir det lite valfrågor innan läggdags.

tisdag 14 september 2010

Presentjakt.

Dagarna springer verkligen iväg. Tisdag snart förbi. Vi har varit till grannstaden. En stad jag känner blandade känslor för. Där har jag upplevt min allra största sorg- att föda ett dött barn. Där har jag också upplevt den största lyckan- att föda ett levande barn.

Vi hade en fin stund. Skönt med ett litet avbrott och lite shopping. Gustav fick en ny mössa. Vi letar också skor åt honom, men det verkar svårt att hitta. Hans storlek är alltid slut. Kanske får vi leta på nätet.

Födelsedagspresenter letades också till två ljuvliga guldklimpar som föddes på nästan samma dag för snart ett år sedan. Två små mirakel med var sin bror i himlen. Vi kom hem med idéer, men inga presenter. Nästa gång så.

Nu blir det några sidor lästa i min bok innan läggdags.

måndag 13 september 2010

Härlig dag.

Gustav är så ljuvlig just nu. Vill kramas hela tiden och jag njuter av varje sekund min lille fartfyllda kille har tid med lite mys med tråkiga morsan. Värmer i hela hjärtat. Mitt i buset kan han hejda sig och snabbt krypa fram till mig. Upp i famnen där han försiktigt lägger sitt huvud mot min kind och håller om mig hårt med sina armar. Ljuvliga! Mycket skratt har det blivit i dag. Det är så kul att vi kan kommunicera på en helt annan nivå nu. Vi förstår varandra på helt andra plan. En ny värld.

Dessutom startade dagen bra med sovmorgon och sedan på det, ännu mer sömn då Gustav bestämde sig för att krypa ner under täcket och sova en stund han med då han kom för att väcka mig. Var gott för den slitna kroppen att få vila ut, men tjockt i huvudet ännu.

Stressar lite över skolstart. Tre dagar kvar nu. Hur ska det gå? Kommer jag hinna? Orka? Lyckas? Är medveten om att jag har skyhögra krav på mig själv, men kan inte släppa efter. Kanske känns det lättare efter första seminariet. Via nätet blir det. Klurigt, men jag kommer nog underfund med hur man loggar in med webbkameran och mikrofonen och hela baletten. Trodde jag var lite världsvan i datavärlden, men icke. ;-)

Nej, nu tar jag gröthuvudet med mig och lägger mig.


Ja, mitt eget alltså. Om någon undrade.

söndag 12 september 2010

Utslagen.

Dryga sjukan ligger ännu och lurar. Tjockt i huvudet och trött i kroppen. Drömmer om en skål med godis och några chokladbollar. Har nog utvecklat ett maffigt sockerberoende. Icke bra.

Lite mamma mia innan jag stupar i säng. En fin helg har vi haft. Hoppas ni haft detsamma!

lördag 11 september 2010

Kärlekens under.

Jag kan inte förstå att jag har sådan tur. Det finns inga ord. Det finns ett barn som är av mitt kött och blod. En levande pojke som älskar mig. Som älskar mig.

Jag sitter ensam denna lördagskväll och ser en film på tv. På nedre våningen sover liten bebis. Min. Och någonstans mellan drömmar och vakenhet gråter han till. Jag är där på fem röda. Och när han hör att jag stiger in i rummet, för han hör att det är jag, reser han sig i sängen. Torkar tårarna och ropar;

Mamma! Där mamma.

Och jag pussar honom och stoppar om honom och berättar att mamma är här och älskar dig. Med de orden sagda drar han en suck och somnar om. Älskade. Älskade fina. Mitt barn. Jag sitter där och hör honom andas. Tryggt. Medan mina tårar faller.

Jag kan inte förstå att jag har sådan tur. Jag får vara hans mamma! Jag får vara den han ropar på. Söker trygghet hos. Jag får älska och älskas.

Det är kärlekens under.

Liten lässtund i en korg.

Varning för bebis.

Han bits! En liten puss lurar han med först, sedan sätter han tänderna i mig den luringen. När jag säger nej ler han. Hujeda mig sånt barn han är. ;-) Svårt att vara hård och konsekvent när man möts av solskensleendet. Kanske är det tänderna som vill upp. Tycker mig minnas att det var samma visa när de första två kom.

Galt galt galt golla golla golla. Gustavs nya favorituttryck. Hela dagarna i ända. Förövrigt pratar han mer och mer. Mest hela tiden. Jag undrar vad han pratar om min älskade kille. Högläsning bjuder han också på, men roligast är att läsa för sig själv när mamma inte ser. Här om dagen hittade jag honom i leksakskorgen (en ganska rymlig sådan) med sina favoritböcker som han släpat med sig dit i. Där satt han och läste och skrattade högt för sig själv medan jag lurade runt hörnet med handen för munnen för att inte brista i skratt. Kamerna hade jag också redo så jag paparazzifotade honom. Bild kommer.

Helgen ägnas åt jobb för min del. Inspirerande.

Trevlig helg!

torsdag 9 september 2010

Nya tavlorna.

Nu är de nya tavlorna uppe. Gustav så klart. Vårt hjärtegull. Ramen My first year är en doppresent från ena gudfadern. Det fattas bara ett kort. Makalöst!

Upp igen.

Ny energi idag. Sömn och smärtlindring gör sitt. Känner att trådarna har lossnat något. Jag har i alla fall börjat sortera. Jag har sovit många sammanhängande timmar under natten, fått sovmorgon och sedan en stund i badet. Gustav pekade på badkaret och upprepade ba mamma, ba. Så duktig han är och så stolt han gör mig! Nu sover han och jag hänger upp tavlor och plockar i vardagsrummet. Vi får besök imorgon. Bästa bror, Gustavs gudfar kommer över helgen. Mysigt!

onsdag 8 september 2010

Jag är nog lite låg.

Dagarna går i varandra. Om varandra. Förbi varandra. Det går i ett. Full fart. Huvudet är precis fullt av tankar, måsten, drömmar, planer, glädje, funderingar, oro, kärlek. Av livet. Och visst är det underbart i det stora, men jag kan inte riktigt sortera. Jag vet inte i vilken tråd jag ska dra i först. Jag vill så mycket och på många sätt känner jag mig fast. Mest i min egen oro. Jag är jobbig så. Mot mig själv. Någonstans där inne sitter en liten Linda och mår inte så jättebäst just nu. Jag tror jag måste skriva listor. Börja någonstans. Skriva bort känslan av ovisshet.

Jag känner också att det lurar sjukdom runt hörnet. Jag har försökt blunda, men jag blir allt hängigare. Har inte tid. Ingen lust. Jag hoppas jag klarar mig lindrigt.

Jag är också i en period där jag är rädd. Rädd för att förlora Gustav. Känslan är förlamande. Jag vaknar flera gånger om nätterna för att kolla om han andas. Jag tröttar ut mig själv.

Det är höst på ingående. Frisk luft och gula blad. Dimma. Sval sol. Mörka kvällar. Det är ganska skönt faktiskt. Skönt att slippa hettan. Märkligt att det kommer från mig, men så är det. Skönt. Något befriande. Kravlöst på något vis. Och lättare att andas. Jag välkomnar hösten. Färgglada höst. Och så var det på hösten allt förändrades. Blev vackert. Välsignat. En liten pojke. Jag tror hösten har blivit en favoritårstid.

lördag 4 september 2010

Hurra!

Öppnade nyss min mail och fick en glad överraskning.

Jag är antagen på högskolan!

Hurra!

Hurra. Hurra. Hurra!

torsdag 2 september 2010

Fler bilder från semestern.

Jobb.

Sista dagen på jobbet denna vecka. Oj oj vad det har tagit på krafterna att jobba så intensivt. Tre hela dagar och en halv. Inte illa för en småbarnsmamma. Det är ju trots allt över ett år sedan jag jobbade varje dag. Nu i samband med att det närmar sig Gustavs 1 års dag har jag fått brev från försäkringskassan att jag måste ta ut 5 dagar/vecka för att få behålla min sgi. Ja, och då försvinner ju dagarna snabbt. Just nu tar jag ut tre dagar så vi får se hur jag ska pussla ihop det. Kanske blir det lite mer jobb för att spara dagarna.

Gustav är så duktig och gör stora framgångar både fysiskt och i tal. Här om dagen när vi läste favoritboken pekar Gustav på en katt och utbrister katten!. Gissa om mamman var stolt. Vi läser vidare och återigen kommer en bild på en katt och från Gustav hörs katt. Jag är så imponerad. Älskade liten. Nu har han tagit 6 stapplande steg och är så lycklig för att kunna ta sig dit han vill som han vill. Det är en bestämd liten kille jag har och får han inte som han vill skriker han rakt ut och sätter sig rakt ner i ren protest och slår i golvet. Gosungen att vara så truttig. Han testar gränser också, men nästan bara hos mig. Hoppas han lär sig snabbt. Jag gillar inte att bli arg på honom. Speciellt inte då han blir ledsen. Tufft jobb att vara mamma.

Håret blev bra förresten. Ja, då när jag var hos frissan för någon vecka sedan. Jag behövde som vanligt en liten invänjningsperiod, men nu känns det bra.

Risotto.

Valfritt kött, tex skinka. Vi hade kyckling hemma så det fick det bli.
1/4 Purjolök
4 soltorkade tomathalvor. Om de inte redan är inlagda bör det läggas i blöt ett tag.
1 klyfta vitlök.
Kokt ris, rester eller nykokt.
(1 skvätt vitt matlagningsvin)
Grädde, i vårt fall oatly iMat
Saltfri kycklingbuljong
Lite ost (kan uteslutas, jag hade bara på min del)

Fräs kyckling, lök, soltorkad tomat och vitlök lätt i olja. Tillsätt det kokta riset, (häll på lite vin) och vatten. Smula över lite buljong och låt puttra. Mot slutet tillsätter du grädde och ost till önskad konsistens.

Betyg från Gustav; Lite skeptisk vid första tillagning, men godkänt. Andra tillagningen slukade han allt. Betyg från mig; Lätt, fräscht och gott.

tisdag 31 augusti 2010

Provocerande tanter.

Jag är mitt i ett minimaraton på jobbet nu. 3 heldagar á 9 timmar på raken. Det betyder 12 timmar från älskade Gustav per dag. Det värker i hjärtat att bara få en dryg halvtimme med honom om dagen. När jag kommer hem sover han för natten. Som tur är älskar jag mitt jobb och njuter av att vara här med. Här får jag pyssla med det jag gillar bäst. Lyckligt lottad är jag.

Det är den dryga resan fram och tillbaka som är värst. Jag gillar egentligen inte att spy galla över andra, men nu måste jag. Jag blev så irriterad på bussen idag. Jag satte mig, så som jag ofta gör, på handikappsplats där det finns 4 stolar. Jag sitter där eftersom jag anser att jag får. Jag har ibland, ofta, så svåra smärtor att det är en ren kamp att åka kommunalt och då vill jag av och på så smidigt som möjligt. Idag kommer en äldre dam och ställer sig och tittar surt på mig. Hon kräver att få sitta bredvid mig där jag lagt min packning. Och visst, absolut inga problem, men man kan väl fråga fint. Jag flyttar på mina saker, ler och säger varsågod. När hon satt sig tittar hon på mig och fnyser. Det här är handikappsplatser faktiskt! snäser hon fram. Ja, jag är medveten om det, svarar jag artigt. Hon fnyser ännu mer. Handikappsplatser, upprepar hon. Jag bara tittar på henne. Biter mig i tungan för att inte tappa masken. Här sitter tanten och antyder att jag inte har rätt att sitta där. Och att hon har, medan jag oartigt tar upp plats. Jag blir så provocerad av sådant. Vad vet hon om mina sjukdomar och problem? Bara för att jag är ung och hon gammal har hon inte större rätt att sitta där. Ja, och det fanns ju platser! Tre utöver min. Ung är visst lika med frisk, smidig och rask. Kärrig! Får man säga så...? När jag reste mig för att gå av överdrev jag väldigt hårt och nästan stapplade ur bussen. Tanten skickade några, en smula skamsna, blickar efter mig. Hade god lust att läxa upp henne, men lät bli. Nästa gång, ja för det lär hända, ger jag nog svar på tal.

söndag 29 augusti 2010

Daller och ohälsa.

Det här mammalivet gör inte direkt undervärk för kroppen har jag konstaterat. Flertalet gånger. Jag kanske inte ska skylla allt på graviditet och mammaskap för jag har dålig karaktär med. Lite.

Mycket.

När jag väntade lilleplutt gick jag upp 25 kg. Eller, efter 25 slutade jag väga mig. Möjligen smög det på några kilo till där de sista två veckorna. Många av kilona var vätska visserligen, men 25 kg. Jisses! Min barnmorska tröstade och sa att allt var i sin ordning. Ingen onaturlig viktuppgång och det skulle ta ca ett år innan kroppen återhämtat sig. Jag hörde till höger och vänster om alla som ammade bort sina kilon. Underbart. Det skulle jag också göra. Vart enda ett.

Trodde jag ja.

Direkt efter förlossningen försvann 10 kg. De andra 15 ville då rakt inte ammas bort. Ja, och när jag gick här hemma var det så lätt att småäta. En liten bit här och en där. Och så hann jag ju aldrig äta ordentliga måltid den första tiden. Det fick bli som det blev, tänkte jag och tröstade mig själv med jag varit gravid när jag såg mig själv i spegeln.

Nu är det snart ett år sedan jag jag sitter på +10. Inte kul. Alls. Det mesta sitter runt midjan och kläderna sitter varken bekvämt eller snyggt. Jag äter dåligt och sällan (gammal släng av ätstörningar) och hinner aldrig träna. Yogan som jag så stort började med rann ut i den berömda sanden. Jag orkar inte när jag är ensam. Dålig karaktär. Jag måste tydligen träna i grupp för att komma igång. Och när ska jag hinna det? O jobbar skift och oregelbundna tider. Den ena veckan är den andra aldrig lik så någon gruppträning lönar sig inte. Dessutom får jag inte komma upp i hög puls på grund av min sjukdom, endometrios. Gym? Usch, låter så himla tråkigt, men jag kanske måste ge det en chans. Eller simma kanske. Sedan måste jag bli bättre på att gå mina promenader. Det är ju mycket skönare att gå nu när det är svalare så det kanske inte blir såå svårt?

Steg ett i rätt riktning har blivit att äta ordentlig lunch med frukt som efterrätt tillsammans med Gustav. Och sedan har O och jag lovat varandra att hitta matglädje och börja laga ny, nyttig och spännande mat. Nu ska dallret bort.

lördag 28 augusti 2010

Vacker natur.