Sidor

söndag 31 januari 2010

Jag balanserar däremellan.

Jag funderar mycket för tiden. Minns. Med livet här minns jag döden så väl. Jag försöker hitta en plats som är min. Som jag kan stå på. Balansera kanske är mer rätt. Mellan den bottenlösa sorgen och totala lyckan. Det är en svår plats att befinna sig på. Ena foten på en sida, andra på en annan. Att sväva och falla på samma gång. Det är omöjligt, men jag gör just det.

Jag önskar att det vore annorlunda. Att det bara varit lyckan. Att det hade inneburit att båda fanns. För jag vill aldrig vara utan.

Jag funderar mycket för tiden. Sorterar. Känner på. Undrar. En svag känsla av illamående finns. En svag känsla av smärta på den välbekanta platsen i magen. En skugga. Jag ser den i ögonvrån. Den andas på mig emellanåt. Jag undrar tills jag kommer på.

Det är saknaden.

Emellanåt är jag rädd att erkänna. Jag är så rädd att verka otacksam, men jag gråter om nätterna ibland. Gråter över det barn som inte är här. Lyssnar till det barn som ligger bredvid och sover. Och gråter sedan av lycka för att få vara med om honom.

Det är svårt att befinna sig här. Mitt emellan två världar. Jag försöker hitta balans. Acceptera är kanske fel ord, men något i den stilen. Det är det jag försöker. Sluta fred kanske? Jag är här. Jag är här.

Livet kan vara så obarmhärtigt smärtsamt, men också så lent och vackert lyckligt. Jag vet de båda delarna. Jag balanserar däremellan.

lördag 30 januari 2010

Pretty in pink.

Rosa är en härlig färg tycker jag. En glad färg. Jag är lite emot tjej-och killfärger så här finns inget sådant. Bara färger. Gustav har på sig sin fina barbapapa tröja idag. Sötnosen.

Han mår bättre idag. Jag med. Jag blir så trött och ledsen när han mår dåligt. Det är inte bara rosa moln att vara mamma. Emellanåt gråter även jag. Så är det. Men jag är inte mindre lycklig för det.

Gustav har fortfarande en trött period. Han vill sova oftare på dagarna. Sedan är han lite ledsen och arg emellanåt och har ibland lite svårt att komma till ro vid bröstet. Jag oroar mig mycket till och från, men känner innerst inne att han mår bra. Han är varken slö eller blek eller sjuk. Och han får ju i sig mat. Det vet jag, även om jag ibland undrar om min mjölk räcker till.

Vi ska prata smakportioner på bvc till veckan. Det blir spännande. Gustav är väldigt intresserad av mat. Han tittar så nyfiket när vi äter. Han sträcker sina små fingrar mot maten. Jag tror han kommer tycka om att få äta när vi börjar ge. Kanske kommer vi snart att ge honom lite gröt eller välling mot kvällen. Ja, spännande som sagt. Det är så underbart, obeskrivligt underbart att han finns hos oss. Att våga tänka på en framtid med honom. Att han är här för att stanna.

fredag 29 januari 2010

Kraftlös.

Vackraste halsbandet, vackraste namnen.

Idag är kontot med energi nästintill tomt. Det är okej. Det får vara så. Jag har sänkt mina krav. Disk och tvätt är inte viktigt. Gustav har haft en jobbig dag. Mycket gråt. Mest gråt faktiskt. Tufft att se. Tufft att höra. Hoppas på en bättre dag imorgon. Idag orkar jag inget mer. Det blir soffa, chips och tv innan jag lägger mig. Jag tänker vara så lat jag bara kan. Det måste man få vara emellanåt som mamma.

Trevlig helg mina vänner! Tack för alla era inlägg här. Det är stärkande, roligt, värmande, rörande, betydelsefullt att läsa de spår ni lämnar efter er! Jag är glad att ni väljer att följa mig.

Kram!

torsdag 28 januari 2010

28 januari 2009.

Så började ett liv. Så förändrades vår värld.

Ett år sedan idag.

onsdag 27 januari 2010

Struliga nätter.

Strulig natt. Jobbigare än den brukar vara. Gustav har vaknat mycket. Jag kunde inte sova. När jag somnade vaknade Gustav. Så gick natten.

Funderar mycket över våra kvällar och nätter. Önskar att vi kunde sova mer jag och Gustav. En period sov Gustav mellan 2100 och 0430. Ett nattmål, sova och sedan stiga upp ganska pigga klockan 0900. Det var skönt. Nu somnar han 2000. Vaknar ca 0030. Sedan igen vid 0300. Och 0500. Och igen vid 0700. Kanske är det fullt normalt. Saknar den gamla rutinen när jag är så trött bara.

Vi stannar nog inne idag. I soffan. Det snöar så mycket ute. Finaste Gustav ligger just nu och försöker fånga sina tår. Det går inte, men han kämpar på. Han har nya byxor. Söt som få. Min vackra prins. Kärleken gör att man orkar. Allt om man måste. Ett leende från honom och man svävar. Hur trött man än är.

tisdag 26 januari 2010

Bra dag.

Glad Gustav. Glad mamma. Glad pappa.

Gustav sover, äter och skrattar precis som vanligt idag. Inget gör en mamma lyckligare! Vi har passat på att göra en liten utflykt idag. Lite shopping och fika. Vi köpte en spikmatta som jag hoppas ska hjälpa mig slappna av och ge lite smärtlindring. Ska bli spännande att se om det ger resultat. Gustavs kläder som vi beställde kom idag och jag fick paket på lådan av min svägerska. Två jättefina halsband som hon gjort. Duktiga, underbara svägerskan. Det ena med mina barns namn. Visar bild en annan dag. Vi fick också vyssan lull tassar till Gustavs säng som vi ska prova. Kanske blir det lite skönare nattsömn för lillkillen.

Bra dag. Känner att jag fått lite energi.

måndag 25 januari 2010

Det är som det är.

Trötta är vi idag. Gustav är nog tröttast. Han vill sova mycket och ofta. Gäspar och gnuggar ögon bara någon stund efter att han vaknat. Han gråter inte lika mycket idag, men är gnällig och sur mest hela tiden. Han har ätit dock. Utan problem. Oj, vad det finns mycket att oroa sig över som mamma! Idag har jag dock bestämt mig för att det är som det är. Det går som det går. Vi kämpar på. Det är med största sannolikhet övergående. Nästa vecka har vi tid hos bvc. Ska ta upp mina frågor då.

Hade tid hos gyn imorgon, men den blev ombokad till torsdag. Bara att ladda om.

söndag 24 januari 2010

Svårt.

Usch så ont det gör i hjärtat att se Gustav må så här. Visst ler han och skrattar emellanåt, men det är mycket gråt nu. Jag funderar. Läser. Vrider och vänder. Undrar vad jag gör fel. Undrar vad jag kan göra. Undrar, undrar, undrar. Känner mig maktlös. Otillräcklig. Obehaglig känsla.

Tack för era ord och råd i föregående inlägg! Jag har funderat på det här med amningen. Gustav har rätt grepp. Jag ser hur han sväljer. Han suger rätt. Det känns bra. Inga smärtor. Jag känner instinktivt att det finns mat som är bra. När det går alltså. Men tänk om jag har fel. När jag var runt tre månader ville jag inte längre ta bröstet. Kanske håller Gustav på att bestämma sig för att sluta. Kanske är det bara en period? Bara att kämpa på? Jag vill inte sluta amma. Så känner jag. Inte sluta än. Ska ringa bvc imorgon.

Han sover nu, lilla hjärtat. Gott hoppas jag.

lördag 23 januari 2010

Utvecklingsfaser och rutiner.

Det är lite struligt här hemma nu. Gustav har svårt att veta riktigt vad han vill. Han är ofta gnällig och missnöjd. Amningen är bökig och nätterna likaså. När han ska äta suger han två gånger, släpper för att titta över axeln, gråter och skäller, böjer sig som om han hade ont i magen, suger två gånger för att sedan titta bakåt igen. Ja, det är svårt att få honom att komma till ro. Det är samma när det gäller sömnen. Han är jättetrött, men vägrar somna. I natt gick det ganska bra, men hela veckan har varit upp och ner. Det blir långa nätter för mig. Och det är svårt när jag inte vet vad han vill. Kanske är det en utvecklingsfas. Det händer ju något nytt varje dag för lillkillen så jag kan förstå att det är svårt att sortera alla intryck.

Jag tror nog också att vi måste börja göra om nattrutinen något. Jag sover så lite och orkar därför mindre om dagarna. Som det är har jag hand om nattning och nätterna. Gustav vaknar tre gånger ungefär för att äta. I början var det helt okej och väldigt mysigt, men nu börjar kroppen reagera och måste få mer sömn. Jag skulle vilja få ner nattmatningen till en gång. Amningen innan natten har varit i direkt koppling till sova. Kanske är det bra att ha något annat, tex en liten saga mellan mat och säng så även pappa kan börja natta.

Jag har låtit Gustav sova så länge han vill om dagarna, men jag kanske ska börja väcka honom om han sover längre än ett par timmar så han kanske "sparar" det till natten.

De rutiner vi haft har fungerat så bra hittills så vi har varit lite fega för att våga testa något annat. Det är underbart, men ibland är det också lite svårt att vara förälder.

________________________
Förtydligande: Jag vill få ner nattamningen till en gång utan att Gustav ska ligga hungrig. Är det så att han helt enkelt är i behov av att äta så ofta är det ju så. Det är inget jag kommer ta från honom för mitt eget egos skull om han behöver det.

fredag 22 januari 2010

Playdate.

Eira och Gustav hand i hand. Kärleksparet.

Idag har vi haft besök av bästa Sandra och hennes söta dotter Eira. Vi har båda förlorat ett barn och träffades på spädbarnsfondens samtalsgrupp. Vi blev gravida igen ungefär samtidigt med Eira och Gustav. Vi har sedan följts åt hela vägen till förlossningen och bb. Vi lades in samma dag för igångsättning och Eira föddes en dag innan Gustav. Ovärderligt att få dela resan med dem.

Det har varit en jättehärlig dag. Gustav var så nyfiken på Eira. Det är första gången han är medveten om en annan bebis närvaro. Lite ledsen blev han dock när Eira ville nypas lite i örat, men annars lekte de fint de söta små. Underbara mirakel.

torsdag 21 januari 2010

Barbaskön.

Bilder lånade från nätet.

Vi har en kille som växer i rekordfart. Han växer ur kläder så snabbt att han knappt hinner ha dem. Det är jättekul att se honom utvecklas, men även en smula sorgligt att packa undan små kläder. Tiden går ju så snabbt! Det blir ju lite dyrt också, men kul att köpa nytt också tycker mamma (köper både nytt och begagnat). De fina kläderna ovan har jag beställt åt honom. Kul med barbapapa. De var favoriter när jag var liten.

Gustavs sömn strular lite. Igår sov han knappt tre timmar innan han vaknade och ville ha mat. Jag hade hunnit sova en halvtimme. Efter det var det bök och stök och 2 timmars sammanhängande sömn på sin höjd. Trött mamma när morgonen kom! Jag hoppas att natten som kommer blir lite lättare. Stor dag framför oss imorgon. Gustavs söta fästmö Eira kommer på besök.

onsdag 20 januari 2010

Jag måste få älska dem båda.

Efter Victor gick, innan Gustav kom fanns ett vakuum och en längtan. Ett hål. I mig. I bröstet. En kraft. Ett vakuum. En längtan. Att föda ett barn, men inte få hålla, vårda, ge liv. Jag kan inte förklara. Rakt in i själen gör det ont. Man vrids ut och in.

Nu finns Gustav hos oss. Det vakuum som fanns har stillats. Den tystnaden som fanns har blivit liv. Gustav är bomull, men sorgen finns ju. Alltid. Ändå.

Det är lättare nu. Visst är det det. Ljusare. Vackrare. Han har den effekten Gustav. En solstråle. En ängel på sitt sätt. Och Victor på sitt. Ingen utesluter den andra. Det är viktigt att poängtera. För det är så. Gustav har inte ersatt Victor. De är två individer. Två barn med samma föräldrar. Victor var lika levande. Tills han dog. Hans hjärta slog också. Han väntades också.

Jag upplever att omgivningen liksom rycker till när jag nämner Victor numera. Varför svärta ner lyckan. Förstöra den. Varför inte bara vara lycklig och gå vidare. Det är det jag hör i det som inte sägs. Det är det jag läser i det oskrivna. Kanske är det bara i min ängslan och oro som jag tolkar det så. Kanske är jag så rädd att det är det andra ska tänka så att jag faktiskt tror det? Jag vet inte. Någonstans kommer det ifrån och jag ogillar det.

Victor är inte smärtsam. Sorgen är. Victor är min son. Gustav är min son. Jag har burit och fött dem båda två. Jag älskar inte Gustav mindre för att jag har sorg. Jag är inte mindre lycklig över honom för att jag har sorg. Jag måste få kunna krama Gustav och samtidigt önska att Victor fanns. Också. Ingen utesluter den andra.

Jag måste få älska dem båda.

tisdag 19 januari 2010

När sorgen knackar på.

Öppnar jag oförberedd dörren. Anar inget. Ramlar hårt.

Saknaden ligger som ett stilla vemod. Jämt.

Men sorgen är obarmhärtig. Svart. Smärtsam.

Det är en Victor-dag idag.

Jag kramar om lilleplutt extra hårt.

söndag 17 januari 2010

Att vara mamma så här efter dryga tre månader.

  • Jag hinner att ta en dusch. Om pappan är hemma.
  • Jag kan till och med bada ibland.
  • Ofta får jag sällskap av en liten kropp i badet. Mysigt.
  • Jag hinner oftast att äta tre mål om dagen. Frukost: Smörgås. Lunch: Smörgås. Middag: Det ska gå snabbt att göra, vara snabbt att äta och lämna så lite spår som möjligt på bord och bänkar. Behöver jag säga att det ofta blir smörgås även då..!
  • Jag sover länge om jag sover fyra timmar i sträck.
  • Jag vaknar inte längre om nätterna och undrar när Gustav ska vakna. Man måste passa på att sova när man får.
  • Jag törs utmana ödet och göra planer för dagen. Det är inte alltid det går, men vad gör väl det.
  • Jag hinner oftast att klä mig om dagarna. Och faktiskt inte bara i mjukiskläder. Det är skönt att se lite pigg ut, även om man känner sig allt annat än.
  • Ibland hinns det även med lite mascara på ögonfransarna!
  • Vi har fortfarande ett berg av tvätt. Och fortfarande består det av bajsiga handdukar.
  • Däremot nästan aldrig disk. Hur vi lyckas? Det stavas diskmaskin!
  • Egentid är fortfarande en stund för sig själv på toaletten, men det finns även utrymme en timme på kvällen numera.
  • När jag sedan lägger mig efter egentiden på kvällen oroar jag mig för att inte hinna somna innan Gustav vaknar.
  • När Gustav sover på dagarna sitter jag mest och stirrar. Hinner jag göra något? Troligtvis inte, så där blir jag sittande. Ofta inser jag efteråt att jag skulle kunnat bada, sova eller städa. Eller äta. Ibland till och med fler av nämna alternativ.
  • Jag vaggar kundvagnen på ICA.
  • Vore det inte för almanackan hade jag ingen koll på dagarna. Det är visst söndag idag ser jag.
  • Förbannar mig själv när jag råkar sparka till babygymmet som börjar spela när jag äntligen lyckats få Gustav att somna.
  • Blir jätteglad när det äntligen kommer bajs i blöjan. Det händer inte varje dag.
  • Det är inte bara barnvisor som snurrar runt i huvudet längre. Numer kan även pestiga hits fastna. Den senaste sjunger Lady Gaga och jag driver mig själv till vansinne.
  • Jag har varit i från Gustav tre gånger. Jag saknar omedelbart, men det har gått bra.
  • Den mammakropp som jag för tre månader sedan tyckte hade blivit så liten är nu inte alls så liten längre. Det vore skönt att få stramat upp lite.
  • Det tog bara några timmar att skriva detta inlägg.

lördag 16 januari 2010

Han växer så fort min son.

fredag 15 januari 2010

Övertrött.

Jag somnade inte förrän närmare två natten till idag. Ont i kroppen gjorde det svårt att slappna av. (Hemska, hemska endometrios!) Hela dagen i dag har varit seg. Trevlig, men seg. Jag har pendlat mellan ett komatillstånd till övertrötthet. Borde nog lägga mig nu och ge kroppen en chans, men det samtidigt är det skönt att kunna vara bara mig en stund. Att veta att lilla hjärtat sover tryggt och att jag kan luta mig tillbaka i soffkroken. Har sett Skavlan och ätit chips. Mys.

Nej. Tomma ord utan specifik mening från mig nu. Sängen var det visst. Tycker mig höra att den ropar. Fast. Jag vill inte lägga mig.

Trevlig helg!

torsdag 14 januari 2010

Apropå.

...aktiviteter för föräldrar läste jag i en tidning idag att det finns något som heter barnvagnsbio. Åh vad kul, tänkte jag. Det är ju perfekt. Bio har jag velat gå på länge och på barnvagnsbio får bebisar vara med! Det är ljusare i salen, ljudet mer dämpat, paus mitt i filmen och det finns skötplats. Jag går in på sf:s sida för att titta vad som gäller för oss. Och givetvis. Vi på landet får helt enkelt vara utan dessa skojigheter. Se även barnguiden.se står det sedan. Okej, tänker jag. Går in och tittar. Kanske finns det något annat kul för oss "bönder" då om vi får avstå från bio. Gör en sökning. Oj, så många spännande alternativ som passar för en mamma med bebis! Framtidsmuseum, gruvbesök och ravinbesök. Kan inte bli bättre. Kan nästan se mig själv konkande med Gustav i vagnen för att titta på en ravin. Eller varför inte en sväng under jorden i en gruva. Spännande och precis det en nybliven mamma längtar efter. De kan de som tipsat om detta. Verkligen.

Nej, då låter det så mycket roligare att spendera dagarna inne med babygymmet, bajsblöjorna, tv-repriser och blöta bebispussar.

Nyfiken i en strut.

Gustav har fått för sig att allt är så mycket roligare när han ska äta. Han äter lite, men släpper snabbt taget för att vända sig om. Kanske händer det något spännande? Sedan blir han sur för att han inte får mat. Tittar argt på mig och liksom skäller lite. Tar tag igen. Släpper. Blir sur. Och så repetition. Jösses.

Det märks tydligt att det händer stora saker i lilla killen. Varje dag händer något nytt som ska tas in och sorteras. Tänk vad mycket intryck. Själv kan jag tycka att det inte händer något alls vissa dagar. Att det nästan kan bli lite tråkigt emellanåt och funderar om han kanske blir understimulerad. Men Gustav är så nöjd så. För honom är ju varje ny dag ett äventyr även om vi bara är hemma och ugglar hela dagen. Det är nog mest mamman i huset som vissa dagar känner sig understimulerad och jag tror nog att alla babyaktiviteter egentligen är mest för föräldrarna. Inget fel med det alltså. Det är jättebra att kunna träffas så och jag själv känner att jag kanske skulle vilja göra något där jag träffar andra föräldrar. Vi har ingen föräldragrupp här av någon anledning och det är ju lite tråkigt. Har funderat lite på babysim, men tror vi tar det längre fram. Babymassage däremot tänker jag nog kanske anmäla oss till.

Gustav blir duktigare för varje dag som går. Han får mer och mer koll på sina händer och de gör ofta som han vill nu för tiden. Han för leksaker jättebra till munnen. När det inte går som han vill skriker han argt upp i falsett. Så frustrerande. Dumma leksak! Han blir verkligen skitsur. Han är bestämd och vet precis vad han vill. Vi måste ofta agera medlare mellan Gustav och leksak när bråket blir för intensivt.

Han pratar så mycket. Han för långa samtal med allt och ingenting. Det är så häftigt när han tar ögonkontakt och berättar något för mig. Jag undrar så vad som försiggår där inne i det lilla huvudet. Intressanta saker berättar han även om jag inte kan språket. Det hörs på tonfallet om det är positiva eller negativa berättelser.

Nu är det nattning på gång. Sent för lillen. Jag har förresten börjat få en timme eller två på kvällarna. Skönt.

onsdag 13 januari 2010

58 saker om mig.

1.Hur gammal är du om fem år?
30.

2. Vem var den senaste du träffade?
Förutom min familj var det... Hmm. Ja vem var det? Någon av Oscars kollegor eller min bästa granne.

3. Hur lång är du?
168cm.

4. Vilken var den senaste film du såg?
Jag har älskat dig så länge. Jag grät.

5. Vem ringde du senast?
Min fina mamma.

6. Hur löd ditt senaste sms och till vem?
"Puss!" Till min man.

7. Vad är dagens planer?
Att ge så mycket kärlek jag bara kan. Utöver det tänkte jag äta, busa, mysa och bara vara. Möjligen blir det en promenad också.

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Skicka sms. Utan tvekan. Jag är en riktig sms:are och skickar säkert 500 i månaden. Minst. Jag gör det gratis också. Så då blir det nog ännu fler. Den enda som jag egentligen gillar att ha långa telefonsamtal med är min mamma. Och min svägerska.

9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda?
Gifta.

10. När såg du senast din mamma?
På nyårsdagen.

11. Vilken ögonfärg har du?
Blågrå.

12. När vaknade du idag?
När blir natten till morgon? Jag har gått upp och sedan lagt mig tre gånger sedan jag la mig igår kväll.

13. Har du någon gång hittat en katt?
Ingen hemlös katt, men jag har hittat båda mina förra katter som varit bortsprungna.

14. Vilken är din favoritplats?
Hemma och hos mina föräldrar.

15. Vilken plats föredrar du minst?
Folktäta köpcentra och sjukhus.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Jag hoppas att vi har hittat vårt hus på landet. Att Gustav är en glad och lycklig 10åring. Att vi alla mår bra. Kanske finns det ännu ett till barn.

17. Vad skrämde dig som barn?
Jag hade ofta mardrömmar om att det skulle finnas vargar under sängen.

18. Vem fick dig att skratta senast?
Gustav.

19. Är du för ung för att äga vinylskivor?
Ja. Jag är nog det.

20. Har du stationär eller bärbar dator?
Stationär.

21. Sover du med eller utan kläder på dig?
I pyjamasbyxor och amningstopp.

22. Hur många kuddar har du i sängen?
Fyra.

23. Har du någon gång spytt på fyllan?
Ja, i mitt förra liv.

24. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Mjuka strumpor med insida i frotté.

25. Är du social?
Ja, det är jag. När jag vill och i rätt miljö. Jag har också ett stort behov av att vara ensam.

26. Vilken är din favoritglass?
Piggelin.

27. Vad skulle du göra om du vann en miljon?
Flytta. Först och främst.

28. Tycker du om kinamat?
Nja. Egentligen inte. Jag tror att jag gör det, men när jag sedan ska äta det inser jag att jag tycker att det är för sliskigt. Det slutar med att jag bara äter ris med soya.

29. Tycker du om kaffe?
Ja, men är för lat för att koka kaffe hemma.

30. Vad dricker du till frukost?
Svart te. Det är ett måste.

31. Sover du på någon särskild sida?
Jag sover på den sidan av sängen som är längst bort från dörren.

32. Kan du spela poker?
Ja.

33. Tycker du om att mysa?
Ja.

34. Är du en beroendemänniska?
Ja, det är jag kanske. Jag är svag för socker, sms, bloggandet, bebismys, närhet och kärlek. De tre sistnämnda är definitivt viktiga för min existens.

35. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Ja. Min mosters man.

36. Vill du ha barn?
Jag har fått äran att vara mamma till två vackra pojkar. En liten Victor som inte fick stanna hos oss och en liten Gustav som i detta nu sover sött i sin säng. Vi har också två små embryon i en frys som en dag kanske kan bli till ytterligare barn eller två. När blir ett liv ett liv är en fråga som dyker upp när man tänker på våra små ärtor i frysen. Vill jag ha fler barn? Ja, men får vi inte det har vi redan fått den största gåvan och jag är så oändligt tacksam för det.

37. Kan du några andra språk än svenska?
Norska och engelska.

38. Har du någonsin åkt ambulans?
Ja.

39. Föredrar du havet eller en pool?
Havet.

40. Vad spenderar du helst pengar på?
Matvaror. Jag älskar att storhandla och sedan fylla kyl, frys och skafferi när vi kommit hem.

41. Äger du dyra smycken?
Ja.

42. Vad var det senaste du stoppade i munnen?
Tuggummi... Jag får egentligen inte tugga tuggummi eftersom jag har slitningar i käklederna.

43. Vem är den roligaste människan du känner?
Roligaste... Jag har som roligast när jag är med Oscar och Gustav.

44. Välj ett ärr på din kropp?
Det som är mest synligt är det efter en blindtarmsoperation.

45. Vad har du för ringsignal?
En "vanlig" som säger ringring. (Låter som en telefon alltså.) Annars förstår jag inte att det är telefonen som ringer.

46. Har du kvar klädesplagg sen du var liten?
Nej, men mina föräldrar har.

47. Flirtar du mycket?
Nej, inte vad jag vet.

48. Vart togs din profilbild för din blogg?
Jag har ingen profilbild, men bilden under "rubriken" är tagen på en strand i Antibes i Frankrike. Bilden på mig (och Gustav i magen) på vänster sida av bloggen är tagen i skogen där jag bor.

49. Kan du byta olja på bilen?
Nej det tror jag knappast. Hade jag en bil skulle jag nog kunna lära mig.

50. Har du fått fortkörningsböter?
Nej. Jag saknar körkort.

51. Vilken var den senaste bok du läste?
En shopaholic i väntans tider. En lättsam bok. Annars läser jag gärna lite tyngre romaner.

52. Läser du dagstidningen?
Nej, jag gör inte det. Innan Victor dog läste jag regelbundet tidningen. När han sedan var borta försvann stora delar av min förmåga att koncentrera mig. Det är först efter ca två år som en önskan att läsa igen har infunnit sig. Dock har jag ännu svårt att läsa dagstidningar. Idag är det av andra anledningar. Jag bryr mig helt enkelt för lite. Gustav tar upp hela mitt intresse.

53. Prenumererar du på någon veckotidning?
Nej.

54. Dansar du i bilen?
Nej.

55. Vilken radiostation lyssnade du på senast?
Jag lyssnar så sällan på radion. Frivilligt och medvetet i alla fall. På bussen brukar det surra lite i bakgrunden, men vilken kanal som står på vet jag inte.

56. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
En handlelista.

57. När var du i kyrkan senast?
Den 12 december när Gustav döptes.

58. Vad ska du göra nu?
Titta till min son som ännu sover.


tisdag 12 januari 2010

Ljusare tider.

Idag var det dags att gjuta ny bettskena hos tandläkaren. Dyrt... Som tur är har jag ett bra försäkringsbolag som stod för summan över självrisken på 1500 kr. Det märks om morgnarna att käken saknar skenan. Är så spänd att jag har svårt att öppna munnen och det medför huvudvärk. Ska bli skönt att få en ny.

Det börjar bli lite ljusare ute. Och varmare. Vi har kunnat vara ute lite mer nu och det är så härligt. Vi har städat ut julen nu. Skönt att bli av med den även om den är härlig när den kommer. Jag har som mest inspiration på kvällen så igår när jag egentligen borde ha sovit bestämde jag mig för att förnya vår fula svarta soffa. Jag la över ett gammalt överkast som vi inte använt på länge. Det blev mycket ljusare på en gång. På bilden är det provsittning av lilla finaste. Godkänt blev det nog också. Man kan köpa mina favoritblommor i affären nu. Vita tulpaner. De lyser verkligen upp. Precis som vår solstråle Gustav.

Hoppas ni får en fin vecka.

söndag 10 januari 2010

Hemma.

Nu är jag hemma efter min lilla tripp. Redan på bussen fick jag lov att plocka upp mobilen för att titta på bilder av finaste. Hur kan man sakna efter bara några minuter? Tok-mamman. Fick några timmar strosande i butikerna innan jag styrde hemåt igen. Jag hade tänkt att unna mig själv något, men kom hem med bebiskläder. Så kan det gå!

Visst var det skönt att åka i väg lite, men roligare är det när familjen är med. Gustav tittade på mig med stora ögon när jag kom hem. Sedan lite gråt. Var har du varit mamma?

lördag 9 januari 2010

Isolerad.

Denna kylan... Visst, det är bättre än slask, men lite lagom hade väl varit bra! Det är så kallt att jag och Gustav måste stanna inne. Det, hur mysig Gustav än är, resulterar i en känsla av tristess. Jag känner mig lite isolerad och ensam. Idag har jag känt mig mycket isolerad. Så att jag velat klättra på väggarna och känt en smärre panik krypa upp över ryggen. Problem är till för att lösas. Ja, några i alla fall.

Så.

Imorgon är det denna mamman som helt allena ska ut och göra stan osäker under några timmar. Jag planerar lite shopping och kanske en kaffe latte om jag vill lyxa till det ytterligare. På hemmaplan blir det pappa-son-mys. Jag ser fram emot morgondagen. En mamma-lyx-dag. Det måste man ha emellanåt.

torsdag 7 januari 2010

Ont.

Lilleplutten har fått vaccin idag. En hemsk spruta i vardera lår. Han skrek till vid sticket. Tårarna stod mamma för. Usch så hemskt att se. Efteråt verkade det ganska lugnt. Gustav somnade i vagnen och sov hela vägen hem. Lite mat och sedan sova lite till. Var tanken. Han fick plötsligt jätteont. Vilket skrik. Han somnade sedan en stund. När han vaknade igen var det ännu ondare. Älskade liten. Han fick lite alvedon som jag hoppas lindrar. Det är inte kul att se honom ha ont. Hoppas det snart känns bättre i de små korviga låren.

Det var också tillväxtkontroll idag. Vikten närmar sig 7 kg. 6920g idag. Stora killen. Det står väl inte på förrän han är tonåring.

onsdag 6 januari 2010

Träna, träna.

Oj, det är lite jobbigt det här mamma.

Men så spännande ändå.

Efteråt är det skönt med lite vila med napp och nalle i mammas knä.

Fick tips av fina Sandra att lägga en handduk (filt i vårt fall) under Gustav när han ligger på mage och visst gick det lättare för lilleplutt. Han låg över fem minuter och tittade på aktivitetstavlan. Rekord! (Tavlan har han fått i doppresent och den är jättekul.) Visst var det fortfarande lite jobbigt, men nu kunde han uppskatta det lite mer. Kul!

tisdag 5 januari 2010

Vår lilla kille blir stor.

Tack fina ni för era tankar i föregående inlägg. Tyvärr vet ingen hur jag ska göra med endometriosen så jag får själv agera läkare och gissa mig fram till vad som kan vara bäst. Min barnmorska skrev ut cerazette till mig, ett p-piller utan östrogen. De skulle kunna hjälpa, men bara om det blir så att de tar bort blödningarna. Den är en chansning eftersom det lika gärna kan bli så att jag blöder mer av dem. Jag vet inte om jag vågar ta dem. Det ligger här hemma i alla fall. Jag har mer ont i dag. Den är tillbaka. Det gör mig ledsen. Att jag aldrig ska få vara i fred från denna hemska sjukdom.

Känner att jag har en del stress som ligger under ytan och bubblar. Trådar jag inte kan knyta fast. Det gör mig alltid lite orolig. Jag försöker att vara här och nu. Göra saker som får mig att må bra och stressa ner för stunden. Jag vill inte att det ska få komma i vägen för mjölkflödet.

Nåväl.

Annars är det en stor dag för liten kille. Lilla hjärtat är tre månader idag. Min solstråle. Tänk att han funnits hos oss i tre månader. En sådan lycka. Han utvecklas så snabbt. Han kan saker nu som han inte kunde för en vecka sedan. Det är fascinerande att se. Ett privilegium att få vara med. Han pratar så mycket nu och gråter nästan aldrig. Jag hör precis vad han vill med sina ljud. De är olika för olika behov. Så häftigt. Han får bättre och bättre motorik. Han kan ta tag i leksaker och föra dem till munnen. Även leksakerna i babygymmet greppar han tag i. Han har också börjat försöka ta tag i sina tår. Det går inte alls och det irriterar honom. Godingen.

Han avskyr att ligga på mage något som resulterat i platt bakhuvud. Jag oroar mig lite över det. Så klart. Jag hoppas det jämnar till sig. Vi lägger honom på mage så fort tillfälle ges och så länge som möjligt. Oftast blir det bara upp emot en minut tyvärr. Han är stark och stabil i nacken så han är kanske bara lite lat? Förstår honom där. Varför träna när man kan slappa. ;-)

måndag 4 januari 2010

Inte på topp. Inte alls.

Har haft några oroliga nätter med mardrömmar som avlöst varandra. Ena värre än den andra. Har flera gånger vaknat skräckslagen, fastfrusen i sängen. Någonstans mellan slummer och vakenhet har jag haft svårt att förstå att det varit en dröm. Gustavs trygga andetag bredvid har hjälpt mig komma till ro igen, men dagarna blir sega ändå. Maran biter sig fast på ett hörn hur mycket jag än försöker skaka den av mig.

Jag har fått tid i slutet av månaden för att få underlivet uppklippt och omsytt. Mår illa när jag tänker på det. Tycker det får vara nog med smärta i det området nu. Skulle helst vilja ha narkos! Men för allt jag vet kanske det går bra. Jag tvivlar, men hoppas.

Endometriosen gör sig påmind. Jag har haft kraftiga smärtattacker till och från i några veckor. Hemska, elaka sjukdom. Jag känner mig rådvill om hur jag ska göra. Jag har fått p-piller utskrivet av min barnmorska, men har inte börjat ta dem. Chansen finns att bli helt blödningsfri med dem, men även risken att småblöda oregelbundet. Blödningsfritt är det jag eftersträvar, men småblödningar är inte bra. Jag vill inte behöva varken opereras eller avbryta amningen pga starkare hormonbehandling. Så här sitter jag med mina funderingar som ingen kan hjälpa mig med. Utelämnad i min sjukdom. Orättvist.

Jag tröstar mig med att det är vackert väder. Tyvärr är det kallt så jag får nog njuta av det från insidan.

söndag 3 januari 2010

Trötta dagar.

Det har verkligen blivit en mjukstart på 2010. Vi bara sover och myser jag och Gustav. Orkar knappt klä mig anständigt om dagarna. Idag har jag bly i kroppen och vill helst bara ligga i sängen. Gustav ligger just nu och sover ett tredje pass sedan i morse. Jag blir bara tröttare av att sova märkligt nog så jag pressar mig uppe. Skulle gärna tagit mig en promenad, men det är så kallt så det är inte skönt. Gillar inte heller att gå ut med liten när det gör ont att andas ute. Våren är välkommen. Nu är jag trött på vinter.

God fortsättning. Själv kryper jag tillbaka till soffan med mitt te och de sista pepparkakorna i burken.

Det måste förresten bli slut på detta godis hela tiden. Det är dags för lite nyttigare dagar.

Snart.