Sidor

onsdag 31 mars 2010

Sömn föder trötthet?

Två hela nätter på rad har jag fått sova nu. Det är rena lyxen. Gustav har bara vaknat en snabbis vid halv tre båda nätterna och velat ha en napp och sedan somnat om till klockan sex. I morse fick jag dessutom ytterligare någon timme sovmorgon då pappa och son hade lite kvalitetstid. Skönt, men jag känner mig märkligt nog inte så värst mycket piggare. Snarare tvärt om..? Nu sover Gustav för natten. Vi får se om det blir tre i rad. Jag hoppas inget, men det vore skönt.

Här går dagarna så snabbt att jag knappt hinner med. Det är ju påsk nu också fick jag berättat för mig igår. Trodde det var nästa helg. Jag får skylla på amningshjärnan. Vi firar hemma i år eftersom det går så mycket förkylningar och influensor nu. Vi vill hålla oss friska ett tag framöver så vi gör vad vi kan för att undvika sjukor. Gustav har lite hosta kvar så vi vill inte riskera något. Vi får nog en mysig påsk. Jag tänker mig promenader, god mat, film och bebisgos.

Vi hamnade på en tipspromenad i dag när vi var ute och gick förresten. Det var frågor om påsk för barn i årskurs 1-3. Jag kunde svaret på alla och kände mig smart. ;-)

Glad påsk mina vänner!

tisdag 30 mars 2010

Min pärla.

Bild lånad från nätet.

Min nya pärla. Vit och vacker. Jag fick den i födelsedagspresent. En månad för tidigt, men jag klagar inte! Nu försöker vi lära känna varandra.

Full rulle även idag, livet leker. Hinner knappt sitta vid datorn.

måndag 29 mars 2010

Blivande fotograf?

Lilleplutt är väldigt fascinerad och intresserad av min mobil. Ser han den ska han ha. Han får inte alltid som han vill i den frågan och det gillas inte. Gustav är en bestämd kille som gör allt för att få sin vilja igenom. Han hittar vägar den där lille mannen. I morse när jag stod och gjorde gröt åt honom hörde jag ett klick bakom mig. Gustav hade snott åt sig min mobil (genom att dra lite i duken), öppnat kameralinsen och tryckt av en bild. En fin en måste jag säga. Lägg märke till munnen. Det är hans full-fokus-min. Hihihi, jag lyckades. Måste skynda mig att äta lite på den innan mamma ser. Klick. Neeej, avslöjad.

Vi har haft en rolig dag full av bus. Gustav är så glad och härlig och förgyller mina dagar. Lycklig rakt in i själen är jag. Tänk att han kom. Vilken gåva.

Dags för sängen nu. Natti natt.

söndag 28 mars 2010

På håret.

Ja, så var det och så blev det. Ostylad på båda bilderna. Luggen på efterbilden är dock väl gömd med spännen. Jag kan nog inte säga att jag saknar det långa, men att jag önskar att det blev bättre kort. Det kanske går till sig. Nya frisyren har i alla fall blivit bättre sedan dag ett. Ska erkänna att jag grät lite när jag kom hem. Nå väl, det är bara hår. Det växer ut. Man måste ju våga, eller hur. ;-)

lördag 27 mars 2010

Lång dag.

Här hinns inte mycket. Gustav är bättre, men klängig och gnällig. Bära, bära, bära är det som gäller. Ont i ryggen har jag nu. Han är ju inte precis lätt längre min lilla tjockis.

Igår somnade han halv sex och ville visst sova för natten. Det innebar att det plötsligt var morgon vid tre i natt. Underbart. Jag lyckades få honom att somna om till slut, men han vaknade efter tjugo minuter. Bara att gå upp. Det är tur att han är världens härligaste. Älskade.

Det har varit en lång dag. Det lär nog bli en tidig kväll, men först lite påskmust i magen. Och kanske en kaka. Eller två?



Eller tre?

fredag 26 mars 2010

Studier.

Nu har jag skickat in anmälan till två kurser för höstterminen -10. Digitalt foto och bildskapande och marknadsföring. Spännande. Jag vill ju, om jag blir antagen, läsa dem båda, men fick kryssa i i vilken rangordning jag söker dem. 1 för den kurs jag helst vill läsa och 2 för den andra. Betyder det att jag bara får läsa en kurs åt gången? Det fanns flera kurser jag kan tänka mig, men börjar smått och ser var det för mig.

Känner mig fortfarande lite ful, men mycket bättre än igår. Ett plus är i alla fall att jag använder mindre schampo nu och då spar vi pengar. Alltid något. Bild kommer kanske snart om jag känner mig modig. ;-)

Fredagsmys.

Trevlig helg!

torsdag 25 mars 2010

Tant Linda.

Nej usch som jag ser ut. Fick den överblivna frisyren ingen ville ha i tantlandet. Tack och bock och hurra. Jag ska nog sluta att gå till frisören. För alltid. Den berömda tofsen på huvudet är här för att stanna. Nu är den lite mindre bara. Skulle behöva tröstäta, men det finns inget gott hemma. Typiskt.

Traderi, tradera.

Detta med tradera har ju alla pratat om så länge. Jag är trög som vanligt och har knappt varit in dit. Nu har jag dock registrerat mig och lagt ett litet bud. Jag vet knappt hur man gör, men jag lär mig nog. Kanske kan jag göra något fynd där någon gång. På barnkläder alltså. Det är det enda jag spenderar pengar på utan att få dåligt samvete. Det och mat. I måttliga mängder förstås.

Kom i säng sent igår. Det resulterade i många timmars vridande innan sömnen till sist infann sig. Det sista sömntåget går vid elva. Missar jag det är det kört. Då får jag stå på perrongen och gäspa och vänta. Lääänge.

Har en sur liten kille idag. Oj vad han kan skrika. AHHHHHHHH. God morgon eller nått.

onsdag 24 mars 2010

Gustavs resa fortsätter.

Gustav fick feber igår så det vände åt fel håll, men efter god natts sömn var febern borta nu i morse. Hostan har blivit lite bättre under dagen också. Snuvan är bättre den med. Så nu kanske det vänder åt rätt håll.

Jag fick sova mycket i natt. Jag gick och la mig närmare elva (för sent i vanlig ordning). Gustav vaknade till vid tre och ville bara ha sin napp och innan jag hunnit blinka somnade han om. Jag förberedde för matdags, men icke. Först klockan fem ropade hans lilla mage efter mat och gissa om mina bröst skrek efter hans lilla mage då. Aj aj. De har fortfarande inte återhämtat sig efter natten trots att vi ammat som vanligt under dagen.

Gustav lär sig mycket och snabbt. Just nu spottar han och gör pruttljud med munnen. Han kan också göra t-ljud och s-ljud. Hans standarduttryck är hejhejhejhej. Att skrika iiiiiii i den högsta möjliga ton är fortfarande jättekul. Han kan förflytta sig i sidled, baklänges och runt i cirklar. Duktig kille. I vagnen vill han nästan bara sitta. Och sitta gör han utan problem med lite stöd i ländryggen. Han har sedan någon vecka börjat med förstadiet till kryp, knäna upp under magen och rumpan i vädret. Nu ska bara armarna hänga med så står han på alla fyra.

Bland annat. Här går det undan. Det är fantastiskt. Tänk att jag får följa med på denna resa!

Jag är mest bara mamma (bara och bara- det är ju det mest fantastiska jag varit med om), men har jag tur (otur?) kanske jag har ny frisyr imorgon. Sedan ska jag på ICA. Egentid. ;-)

tisdag 23 mars 2010

Jodå.

Än finns det hopp om vår. Underbart.

Det verkar vända.

Gustav har sovit en stund. Nu verkar han bättre. Kanske har han sovit bort det värsta. Sömnmedicin. Visst, han hostar och snorar mycket ännu, men han är glad. Han leker i babygymmet just nu. Leker, skrattar, pratar och pruttar. Jag har också sovit lite. Välbehövligt. Maken lovade att ha något gott med sig när han kommer hem i kväll. Jag längtar. Efter gott.

Ny klipptid bokad nu. Torsdag. Ny frisör. Ny salong. Nära. Så nu kan jag bara smita undan utan större planering.

Och. Vi får tillbaka på skatten. Ingen stor summa, men vi får tillbaka.

Tisdagar suger också?

Men. Igen?! Det är en vägg av snöflingor på väg mot marken. Igen. Deprimerande.

Gustav gråter. Han mår så dåligt. Som mest har det varit lugnt i tio minuter. Stackars liten. Sover dåligt gör han också vilket innebär att jag gör det med. Trött, tröttare, tröttast.

Nej, det är visst ingen bra dag i dag heller.

måndag 22 mars 2010

Måndagar suger.

Blä.

Sura miner och sjuk Gustav. Inget frisörbesök blev det heller. Det som tog två veckor att planera in blev avbokat en kvart innan eftersom frisören var sjuk. Det var ju typiskt när jag åkt fyra mil för att klippa mig. Så. Här sitter jag med kalufsen kvar och mungiporna i knävecken medan Gustav gråter av hosta och nästäppa.

Blä. Blä.

Blä.

söndag 21 mars 2010

Dagar som kommer och går.

Vi vaknade till snöyra denna söndag. Chock. Vi har ju blivit så bortskämda med våren och den blyga värmen som varit. I går när jag var ute och gick svettades jag under halsduk och kappa. Jag var tvungen att klä av mig några lager. I dag åker de på igen. Lurad. Det blir jag varje år när vintern klamrar sig fast in i det sista. Den ger inte upp utan kamp. Jag hoppas mina små lökar i rabatten orkar kämpa på.

Jag var med i tidningen igår. Roligt och samtidigt lite nervöst. Den nya sidan blir fin, jag hoppas bloggen blir det med. Det känns bra.

Gustav är sjuk igen. Han hostar och snorar. Hans ögon är bleka, men han ler ändå. Nyfiken och vill så mycket, men orkar inte riktigt. Mammas lilla hjärta. Jag hoppas han blir frisk snabbt! Det gör så ont och se honom såhär, trots att det "bara" är en förkylning. Han har fula utslag på kinder och under hakan. Jag hoppas att det inte är allergi. Vi har tid hos läkare i början av april. Vi får se vad hon tror.

Jag har nyfärgat hår. Imorgon är det kort. Hur kort får vi se. Ni med, om det inte är heltaskigt.

Trevlig söndag.

fredag 19 mars 2010

Nu bloggas det.

Oj, vad fort veckorna går. Fredag igen. Har just sett Skavlan och har ont i kärkarna. Det är något med programmet. Jag kan bara inte sluta le när jag ser det. Gustav sover gott. Kvällarna och nätterna är så mycket bättre nu när han äter gröt. Somnar gör han runt klockan 20:00 och vaknar runt 02:30 för att äta. Efter det brukar han vakna runt 04:00. Upp går vi någonstans mellan 05:00 och 06:30. Nu är det bara denna mamman som måste lära sig att lägga sig i tid. Annars har det ju ingen effekt för min trötthet. Frågan är ju bara hur det kan finnas så mycket att göra på kvällskvisten? Jag hinner inte ens sova.

Nu finns bloggen uppe förresten. Så som det ska se ut. Kika gärna in.

Trevlig helg vänner!

torsdag 18 mars 2010

2012.

Har just sett årets sämsta film. 2012. Två och en halv timme blablabla, katastrofer och plattityder. Bortkastad tid. Icke att rekommendera. Inte ens om man gillar lite katastrofer (tycker jag alltså). Smörigt och löjligt förutsägbart.

Förövrigt mår jag bra och det har varit en väldigt fin dag. Lång dock. Sovmorgnar var länge sedan. Lilla Gustav är uppe med tuppen klockan fem. Har jag tur får jag honom att somna om till närmare sex. Men bara om jag har tur. Fördelen med att gå upp när det nästan är natt är ju att jag får mina extra timmar som jag pratade om. Jag har hunnit tvätta kläder, laga babymat, städat köket några omgångar och tagit en skön promenad.

Nej, nu måste jag lägga mig efter att ha pinat mig uppe alldeles för länge.

Smygis.

Vill ni ha en liten förhandstitt på det som komma skall? Eftersom ni är mina alldeles bästa och speciella läsare bjuder jag på ett VIP-kort. ;-)

Min nya blogg finns här. Det är bakom kulisserna just nu och det finns ingen klar layout. På lördag är den offentlig och allt ser då ut som det ska. Välkomna.

onsdag 17 mars 2010

Hårigt värre.

Mitt hår är långt. Det är ganska fint också om jag får skryta. Men det syns inte. Jag har det i en ständig knut á la denna bild. Anledningen är en liten pojke. Han har små händer som virrar sig in och sliter av det. Som klämmer in gröt och annan god mat i det. Och kräks i det. Och så var det ju det där med tid. Den finns inte. Inte till att styla långt hår i varje fall. Det är helt enkelt opraktiskt med långt hår och små barn. Så därför måste det ändras på. Det måste bli kort(are).

Jag har bokat en tid för klippning. På måndag ryker hårtussarna. Börjar nästan ångra mig. Jag har haft långt hår så länge. Relativt kort några få gånger, varav en gång var en ren katastrof. Det är den katastrofklippningen som gör mig nervös. Jag litar inte riktigt på frisörer. Nåväl, tiden är bokad så jag få bara bita ihop.

Jag har i alla fall tänkt mig något i den stilen på bilden nedan. Vad tror ni?

Bild lånad härifrån.

Kär.

Bilden är lånad från nätet.

Ja, nu har jag gått och kärat ner mig i denna dator. Tyvärr är jag sent ute. Det är en special edition som tydligen utgått. Typiskt mig. Nu har jag fått ha-begär som heter duga. Vill ha. Bara denna. Jag har länge varit ute efter en bärbar. Nu närmar det sig födelsedag och jag ska få en ny dator då. Ja, det hoppas jag i alla fall;-) Idag var vi på jakt och jag föll pladask för denna skönhet från hp. De hade bara visningsexemplaret kvar. För fullt pris... Känns inte helt bra med alla lortiga fingrar och den är ju då i princip begagnad. För fullt pris. Men jag vill ha.

tisdag 16 mars 2010

Kärlek.

Det är en sådan gåva att jag fått föda och ge liv. Större än allt.

Fullt upp av allt och inget.

Ja, det är fullt upp här. Av både inplanerade saker och av att inte göra något alls. I går åkte lilla familjen till tidningshuset för att låta mamman bli fotograferad inför blogglanseringen till helgen. Någon modell blir jag aldrig. Jag blir så obekväm framför kameran att jag nästan fryser till is. Nåväl, det blir nog bra. Både bild och blogg, men lite pirrigt känns det. Jag sitter just nu och försöker lära mig den nya bloggens upplägg och funktioner.

Dagen i dag har sprungit i väg. En promenad, lite scrapbooking och en tupplur har jag hunnit med. Timmarna däremellan vet jag inte var de tog vägen. Dagens timmar räcker inte till. Jag skulle vilja ha tre till. Det är rätt segt i dag. Jag tror Gustav är glad att bara vara hemma. Han är glad som en sol. Men det är han ju nästan jämt min lille prins.

Nej, jag har (inga) saker att göra så här jag kan inte sitta och låta kvällen passera. Trevlig kväll. :-)

måndag 15 mars 2010

Det är ett faktum.

Våren har anlänt. Med besked. Lycka!

söndag 14 mars 2010

Hemma.

Väl hemma. Det är skönt att se våra kära dammråttor och de många högar av tvätt igen. Välbekant och tryggt. Imorgon känner jag nog inte detsamma inför dessa två ständiga fenomen vi har här hemma.

Resan hem var exemplarisk. Gustav satt i babyskyddet och sov halva vägen. Andra halvan var han glad som en sol. Vi bokade en egen plats åt honom för 10 kr extra. Underbart att ha svängrum och perfekt för liten kille att kunna sitta i sin stol på sätet. Rekommenderas varmt för dem som färdas med liten på tåg. Jag är så trött att det bara snurrar runt i huvudet. Det får bli några fler rader imorgon. Dags för mig att checka ut.

lördag 13 mars 2010

Andrum.

Det är vackert väder även här i Uppsala hos Gustavs farfar Det blir en dag med diverse äventyr och utflykter då Gustavs faster fyller myndigt Det blir nog en mysig dag. Gustav är i centrum precis som det ska vara. Han njuter för fullt. Vi med. Det är skönt med miljöbyte emellanåt. Vi ligger just nu i var sitt hörn i soffor och fåtöljer och lyssnar på Nora Jones medan solen skickar varma strålar in. Andrum.

Trevlig lördag!

torsdag 11 mars 2010

I februari fick jag ett samtal.

Våren står och lurar runt hörnet. Trippar lite otåligt på tå. Väntar på sin tur. Solen skickar uppmuntrande strålar. Det blir vår även i år. Våren är hoppfull. Varje år är får natur och människa en möjlighet att börja om, tinas upp, leva. Det är vackert. Jag älskar våren. Jag älskar även den pirriga tiden innan våren bryter ut. Den tiden då man bara anar. Väntar. Vi har en strimma bar mark på uteplatsen. Hjärtat tog ett skutt av lycka när jag tittade ut och gjorde den härliga upptäckten häromdagen. Och det inte bara droppar från taket, det rinner.

Samtalet då? Jo, så här är det alltså mina vänner att jag har blivit tillfrågad att börja blogga för Pralin. Det är Dalarnas Tidningars lördagsbilaga och den ska i samband med sitt 5 års jubileum ut på nätet. Ett Pralin Community. Det är där lilla jag kommer in i bilden. Nästa vecka tar jag ett steg ut i en annan värld. Nytt och spännande. Framförallt känns det kul att blivit uppmärksammad.

Jag behåller dock en fot även här i bloggen. Den är mig mycket kär. En god vän och lyssnare sedan snart två år tillbaka. Jag är inte redo att göra slut. Vi har delat så mycket. Jag har suttit här, bakom en skärm, och skrivit och lämnat ut. Jag har skrivit om livet, om döden och om det som ryms däremellan. Om mina moln. De som är svarta i kanterna. Och bloggen har lyssnat. Ni med, mina fina läsare. Det betyder mycket. Jag hoppas att ni vill följa med mig nu när jag kliver ut i en lite större värld. Jag hoppas också att ni vill stanna kvar här där allt började. Och kommer fortsätta.

Jag läser början av min blogg. Med ett leende fastnar jag på en mening. Jag nickar lite.

En klok kvinna sa till mig att det är bra att jag väljer livet för förr eller senare kommer livet att välja mig.

Livet har valt mig.

On the road again.

Ja, nu är vi ute och flänger igen. Vi små bönder har styrt skutan mot stora huvudstaden. Här bor Gustavs gudfar/morbror. Vi är här till imorgon och bara myser. Sedan åker vi några mil norrut för att hälsa på Gustavs farfar med familj över helgen. Det är premiärtur för Gustav till båda platserna. Mysigt. När vi är hemma igen stannar vi där. Ett bra tag tror jag.

Ännu ett cancerbesked skakar familjen. Grymhet.

onsdag 10 mars 2010

Utmattad.

Jag är så trött att det värker ända ut i nageltopparna. Vi kom hem sent igår. När vi hade tio minuter kvar blev Gustav ledsen och otålig. Då ville han inte mer. Med en ficklampa och lite vatten fick jag honom att hålla ut hela vägen hem. Vi åt lite kvällsmat och tog sedan ett efterlängtat bad innan vi stupade till sängs. Gustav har varit lite bökig under natten, men jag förstår honom. Så många intryck på så kort tid.

Jag måste säga att han klarade gårdagen exemplariskt. Inte en enda gång blev han ledsen. Lite less bara, men det fixade mormor galant. När jag var hos läkare och inne på röntgen busade, lekte och sjöng de. Att resa med Gustav är oförskämt lätt. Min duktiga, fina kille. Jag är så stolt över honom.

Hur gick det då?

Overkligt bra. Så otroligt bra att jag väntar mig en hake. När ska nederlaget komma? Ungefär så.

Men det kommer inte komma. Hoppas jag. Inte den här gången. Jag har fått hjälp! Jag kommer fortsätta få hjälp hela vägen. Så länge jag behöver den. Vad det än är jag behöver. Jag får hjälp. Jag kanske kommer leva resten av mitt liv smärtfritt. Det är det vi ska sträva efter nu. Förstår ni? Smärtfritt. Vilket vackert ord. Jag drömmer mig bort. Funderar över alla saker som jag kanske kommer att kunna orka med. Det känns overkligt. Jag kanske får ett drägligt liv. Orkar med. Jag kanske får vara pigg. Jobba som vanliga människor. Kunna ha knappen i byxorna knäppt. Slippa veckorna i dimma. Kunna gå på toaletten utan problem. Kanske träna. Smärtfritt. Livskvalitet.

Jag lärde mig mycket i går också. Min migrän till exempel, den hör ihop med endometriosen. Svullnaden i tarmarna lika så. Min överkänslighet mot vissa födoämnen också. Gluten, laktos och rött kött. Jag har alltid vetat att jag inte mår så bra av detta, men inte att det var så direkt kopplat mot endon. Laktos och rött kött har jag reagerat på sedan jag fick mens. Gluten, när jag tänker efter, gör också att jag mår dåligt. Nu utesluts det från min kost. Inte i frenesi, men jag kommer undvika det så gott det går. Jag har ett nytt smärtlindringsschema nu. Och två nya hormonbehandlingar ska sättas in. Men det är inte klimakteriet. Det slipper jag. Fram tills det riktiga kommer. De har också gjort mrt för att se om endometriosen ligger djupt och behöver opereras. Jag får svar om två, tre veckor.

Jag kan inte beskriva lättnaden. Jag nästan gråter när jag tänker på det. Aldrig mer kommer jag behöva försvara mig inför läkare. Bli misstrodd och hånad. Bli lotsad än hit, än dit. Till någon annan som inte heller vet eller vill. Eller orkar bry sig. Som ger upp. Jag har en läkare som vet nu. Som lyssnar. Som förstår. Jag får hjälp.

tisdag 9 mars 2010

Road trip.


Vi har det bra, vi här bak i bilen. Allt går väl så långt.
Gustav är så glad och nöjd så. Min duktiga kille!
Snart framme i Uppsala med god marginal. Skönt.

måndag 8 mars 2010

Imorgon.

Det har varit fullt upp idag. Dagen bara sprang i väg. Jag hann inte med den och det fina vårvädret som varit. Jag har planerat och förberett inför morgondagen då jag åker till endometrioskliniken i Uppsala. Min mamma kör och passar Gustav medan jag är hos läkare och sedan när jag är på mrt. Oscar jobbar och kunde inte ta ledigt så det är jätteskönt att få mamma med mig. Känner mig lite nervös. Orolig efter alla dåliga bemötanden med läkare som jag gått hos. Hoppas att de är bra där i Uppsala. Jag får alltid en känsla av obehag inför läkarbesök. Känner mig lite som en bluff efter alla år av intalade att jag "hittar på".

Mest nervös är jag dock över resan och över hur den ska gå för Gustav. Vi åker på morgonen och kommer hem på kvällen efter läggdags. Tänk om den blir jättejobbigt för honom. Först timmar i bilen. Han gillar det inte så värst. Kan bli gråt. Sedan lunch på okänt ställe. Stressig miljö stressar honom. Sedan läkarbesök då jag inte är där. Efter det blir det väntan. Nu kanske liten är trött och vill sova. Vagnen har inte varit en favorit den sista tiden. Sedan röntgen och jag är borta igen. Och resa hem igen på det. Kan bli tufft. Jag hoppas dock att det ska gå bra.

Dags att lägga sig och ladda energi.

Ps. Jag funderar på att klippa mig kort. Vet inte om jag vågar. Får funderar lite till.

söndag 7 mars 2010

Den osynliga sjukdomen.

Vi är många som lider i det tysta. Som lidit i många år utan att blivit betrodda. Som fått höra att vi har psykiska problem. Att lite smärta har alla vid mens. Vi är många som sökt hjälp och gråtit hos läkare som fnyst åt oss och sagt att det inte är något fel på oss. Vi är många som inte kan leva ett normalt liv. Där dagar och veckor varje månad försvinner i en dimma av smärta. Som inte kan jobba eller plugga som alla andra. Som har ont även dagarna emellan all smärta.

Allt mer börjar det uppmärksammas i media. Den osynliga sjukdomen blir allt mer känd. Det är bra. Viktigt. I Efter tio på kanal 4 var det i fredags ett inslag om endometrios. Samma kvinna som i fråga doktorn blir intervjuad. Det skulle lika gärna kunnat vara jag som svarat. Sedan bjuds överläkaren på Akademiska i Uppsala in. Han ger så många bra förklaringar och beskrivningar av sjukdomen.

Åh vad jag är glad att jag ska dit nu när jag sett detta inslaget. Det är ett jättebra inslag. Se det. Här och här.

lördag 6 mars 2010

Hönsmamma.

Gustav kliar sina öron.

Det började när han blev sjuk. En liten hand som for över ena örat i frenesi. Det blev bättre när det täppta i näsan försvann. Nu är den tillbaka igen. Handen som kliar. Och kliar. I kväll blev nattningen lång. Precis när han skulle till att somna in började det att klia i örat och irriterat flög handen dit och Gustav vakande.

Jag har pratat med bvc som sa att så länge det inte vätskar eller gör ont så är det nog ok. Nog? tänker jag. Det räcker inte för mig. Jag har sökt mig fram och tillbaka på nätet. Jag har hittat många anledningar. Kan det vara ett trötthetstecken? Eksem? Tänder på gång? Inflammation? Bara ett ticks så han upptäckt att han har öron? Oj, som jag kan oroa mig. För allt. Jag har visst blivit mamma.

Jag ringer nog bvc igen på måndag. Hönsmamma. Någon med erfarenhet i ämnet?

Lördagsmys.

Vilken vacker dag det varit! Solen sken, det har varit plusgrader och det droppade från takrännor. Jag tror nog det är våren som står och knackar på.

Vi har sovit mycket, Gustav och jag. Först hela förmiddagen, sedan en sväng efter lunch igen. Gustav är så mycket nöjdare nu när han får äta mat. Han är en sol mest hela tiden. Nätterna är bättre de med. Om det beror på maten vet jag inte, men skönt är det. För oss alla.

Har pizza i ugnen, tända ljus och en hyrd film som väntar. Det vankas lördagsmys.

fredag 5 mars 2010

Jag fick mitt godis.

Minns ni, ni som varit med ett tag (Ni som kommit längs vägen, klicka på länken om ni vill)? Jag bad om godis på en vardag. Ajjabajja. Jag stod där i mataffären på en vardag och bad. Och fick nej. Och nej. Och nej. Och kände mig dum. Och ledsen. Och ignorerad. Och jag längtade. Drömde.

Det känns så länge sedan nu. Så långt bort. I en annan värld. Men samtidigt nära. Det är färska minnen. Där, i den andra världen fanns en Linda som kämpade. Som bönade och bad. Det var jag. Eller möjligen ett skal av det som skulle bli jag. Den som finns nu. Som började leva när livet kom.

Jag fick mitt godis. Jag vann. Jag ler vid blotta tanken. Det är lördag varje dag. Mitt godis ligger i sin säng och sover. Och nu ska jag lägga mig bredvid. Tacksamhet. Jag spricker av tacksamhet.

Lycka.

För fem månader sedan föddes liv. En dröm. En son. En kärlek som var starkare än allt. Jag kan ännu inte riktigt förstå att det är sant. På riktigt.

Det är en sådan lycka att du finns hos mig. Älskade.

torsdag 4 mars 2010

Mer mat.

Idag var det dags för tillväxtkontroll på stora liten. Viktkurvan stod nästan still sedan förra vägningen för en månad sedan. Efter sjukdom och ökad rörlighet kräver Gustav mer mat. Nu kör vi gröt morgon och kväll och ett mål mitt på dagen utöver amningen (som fortsätter i samma mängd) i fortsättningen. Mamma Linda har lagat babymat i olika smaker och färger och fryst ner i isbitsformar. Nu kan det tex bli majspuré i form av en blomma till lunch. Eller varför inte en grönsakspuré med broccoli, haricot verts, sockerärtor och blomkål. Spännande tider! Vi kan förresten inte dricka vatten i glas längre utan att små fingrar söker sig fram och tar ett stadigt grepp om glaset och snor åt sig vattnet. Gottigott, säger Gustav och hoppar till i knät så fort han ser skymten av ett vattenglas.

onsdag 3 mars 2010

Tusen tack...

...för era tankar kring mitt förra inlägg. Det är skönt att veta att man inte är ensam om sina tankar och funderingar. Jag är så glad att ni alla vill följa mig och vår vardag. Jag har de bästa bloggläsarna. Tack fina ni!

Gustav har fått smaka gröt idag. Mumma, sa han. Det kallas ju smakis, men han inte bara smakade utan åt med stor aptit. Han till och med protesterade högljutt när jag ville ta undan tallriken. Så härligt att se. Tänk att han är så glad i mat. Nu sover han med mätt mage. Kanske sover han lite bättre? Vi får se.

Ni har väl inte missat att det är Grey's anatomy idag? Snart börjar det! Jag har laddat med ballerinas nya kakor med kladdkaka.

Dagens sanning.

Jag har tråkigt. Jo, faktiskt. Inte jämt, men ofta. Jag känner mig ofta ensam och dagarna kan vara så långa. Det är fantastiskt att vara mamma. Det är det vackraste jag varit med om och jag nästan spricker av tacksamhet. Jag älskar med varje cell i kroppen. Mitt barn fyller mig med en glädje jag inte trodde var möjlig.

Men.

Jag har tråkigt. Inte så att jag är deppig. Nej, det är jag inte. Inte alls. Jag är oförskämt lycklig faktiskt. Jag är snarare understimulerad. Jag saknar att använda hjärnan. Saknar att träffa andra. Vissa dagar är så långsamma. Vissa dagar ser jag knappt en människa på hela dagen. De dagarna är de segaste. Jag kan komma på mig själv att räkna timmarna tills O kommer hem från jobbet. Och så småäter jag. Mycket. Bara för att göra något. Jag försöker fylla ut tiden, men vintern blir lätt ett hinder. Det är svårt att ta sig någonstans. För kallt, för mycket snö, det tar för lång tid att komma sig ut. Det kan lätt bli en dålig cirkel. Jag längtar så efter våren och lättillgänglighet. Jag tror nog att jag ska försöka komma iväg på någon aktivitet en gång i veckan. Babysång, babymassage eller kanske öppna förskolan.

Idag är O ledig. Gustav och jag drar jämnt igen. Och solen skiner. En perfekt dag att ta tag i saker.

tisdag 2 mars 2010

Gnällpelle och Surbritta.

Det är vi det. Gustav och jag. Han gnäller all sin vakna tid och jag surar all min. Det finns ingen ork hos någon av oss. Inte kan vi sova heller. Gustav sover tjugominuterspass och jag två. Typ. Skillnaden mellan oss är att jag hamnar i ett komaliknade tillstånd när jag blir så här trött. Gustav i ett hyperaktivt. Vi är inget radarpar idag. Jag tror han är rätt trött på mig. Jag är bara trött.

Några timmar kvar till O kommer hem med choklad. Det är ett bra botemedel sådana dagar som denna.

måndag 1 mars 2010

Kommer hjälpen nu?

I januari tog man upp ämnet endometrios i Fråga doktorn. Ett bra inlägg om hur sjukdommen är. Först är det ett inslag om endometrios centret i Uppsala sedan blir en drabbad kvinna intervjuad. Jag känner igen mig i så mycket av det hon berättar. Hon beskriver sin endometrios som migrän i underlivet och så är det för mig med. Jag har fått tid i Uppsala nu. Nästa vecka ska jag dit. Jag ser fram emot det och hoppas på att äntligen kunna få hjälp.

Nej, nu får det väl vara nog?!

Det tycks inte finnas något slut på eländet. Det fullkomligt bara vräker ner. Visst, det är fint med flingor på julafton. Och möjligen på nyårsafton. Sedan räcker det. Snö, snö, snö. Jag är så trött på det nu. Vintern överhuvudtaget är jag trött på. Skottar gör de inte heller så jag har kört fast med barnvagnen sjuttioelva gånger idag. Att packa ner en liten bebis i vagnen är inte heller underbart. Jag hinner bli genomsvettig och Gustav arg som ett bi innan vi ens kommit utanför dörren. Jag längtar så efter lite värme. Och bara vägar. Och droppar från takrännan när solen ligger på. Och små blommor som målmedvetet och ihärdigt letar sig upp ur den sista snön. Tänk att kunna gå ut utan att bylsa på kläder. Kom när du vill vår. Helst snart. Vi är många som väntar på dig.

Det händer mycket på Gustavsfronen nu. Mat är väldigt intressant just nu. Varje gång jag äter eller dricker något sträcker han sina små fingrar efter vad det nu är jag äter eller dricker. Han gapar stort och tittar trånande. Om han inte får smaka blir han jättebesviken. Busfrö. Snart dags att introducera gröt.

Han hittade sina fötter nu i eftermiddags. Det var så roligt att jag knappt fick byta på honom. Han hade ett stenhårt grepp om tårna så jag fick lirka av blöjan. Som förövrigt var full av bajs. Det är många sådana nu igen. Bajsblöjor. Illa luktar de också nu när det finns fast föda i magen.

Nu ropar han på mig lilleplutten. Dags att bada tror jag. Sedan sova.