Sidor

fredag 30 april 2010

Vår på minneslunden.

Ute på vift.

Idag är första dagen jag är borta från mitt hjärtegull en längre tid. Fem hela timmar och magen värker av saknad redan... Lilleplutt. Vill nästan gråta. Jag känner mig halv. Hur ska det bli när bli när jag återgår till jobbet på riktigt?

Valborg är det också idag. Ingenting vi egentligen firar. Vi ska till Victor och plantera vårblommor och tända ljus. Kanske grillar vi till kvällen om vädret är med oss. Någon brasa och ståhej blir det inte. Vi kör nog på den gamla hederliga varianten av fredagsmys.

Trevlig helg!

torsdag 29 april 2010

Utpumpad.

Undrar om det är för tidigt att lägga sig för natten? Jag är så trött att jag mikrosover när jag blinkar.

Nej, jag tror jag bara stupar i säng. Varför vara uppe och pina sig när man kan ligga nerbäddad i en skön säng med nya lakan och sova? Måste dock vänta in lilleplutt. Illa när mamman vill lägga sig innan barnet.

Hörs imorgon.

PS. Har jordens träningsvärk efter yogan igår. Ja, här snackar vi kropp i elitform...? DS.

onsdag 28 april 2010

Heffaklump.

Jag utövade yoga i flera år tidigare. Både i grupp och individuellt. Ashtanga vinyasa yoga, den lite mer fysiska yogan för att rena och stärka kropp och själ. Ja, enda fram till Victor dog utövade jag den regelbundet. Sedan tappade jag det. Det fanns varken ork eller lust. Eller ro. Ingen glädje i det. I något egentligen. Sedan gick tiden och kroppen stelnade mer och mer. Och då orkade jag ännu mindre. Mattan här länge legat och viskat åt mig. Ta tag i mig igen. Du behöver det. Jag har inte lyssnat så noga, men i förra veckan dammade jag av den igen. Åh, min stackars kropp. Varför har jag väntat så länge? Idag tog jag mig igenom hela serien av positioner (minus handstående)! Ja, som en heffaklump mitt på vardagsrumsgolvet, men ändå. Jag gjorde det. Till och med huvudstående. Min kropp kommer ihåg, trots stela muskler och tiden som gått. Det känns skönt att vara på gång. Efter ivf, graviditet, förlossning och nästan sju månader av hittills amning behöver jag det. Yoga gör verkligen underverk för kropp och själ. För mig åtminstone.

tisdag 27 april 2010

Titta vad jag kan!

Helt plötsligt händer det så mycket. Gustav kan sitta själv. Och stå med stöd. Duktiga killen! Han är också en höjdare på att åla sig fram. Snabbt går det. Speciellt om det är min mobil han har siktat in sig på. Busbebis! Vad stor han börjar bli. Nyss var han ju en liten, liten kille som bara låg i famnen och mös. Nu är det ett under om han har tålamod nog att ligga en stund och mysa. Här ska upptäckas. Inte kramas.

Vi mår bra. Njuter av våren och varandra. Just nu är Gustavs ena gudfar här på besök. Mysigt.

söndag 25 april 2010

Magiska ögonblick.

Gustav hade svårt att somna nu på eftermiddagen. Hur trött han än var så ville inte sömnen infinna sig och lilleplutt blev bara mer och mer ledsen och frustrerad. Det är ganska vanligt nu för tiden. Tur att mamma har små knep att ta till. Lite musik i högtalarna (Lisa Ekdahl idag. Annars är Bob Dylan eller Johnny Cash ett säkert kort), hålla tätt intill sedan dansar vi runt över golvet och sjunger med i låtarna. Rörelserna måste vara oregelbundna, men i takt med musiken. Kul tycker Gustav. Sedan skönt. Och sedan avslappnande.

Och medan jag vaggar, dansar och viskar texten i hans öra blir ögonlocken så tunga att de omöjligt går att hålla öppna. Och precis så somnade han. Tungt. Mot min axel. Och jag slogs av en sådan mäktig känsla. Medan jag dansade med honom över vardagsrumsgolvet i solens strålar och medan Lisa sjöng ut om kärleken föll tårarna. Och jag ville stanna i den stunden för alltid. Stanna det vackra ögonblicket. Han kom! Han är här. Så rik jag är!

lördag 24 april 2010

Min Victor.

Bild från fotoakuten

Victor. Det är några som undrat hur jag ser på honom. Var han finns, om han åldras där han är? Det har också varit ett samtalsämne under Spädbarnsfondens stödgrupp som jag deltog i tidigare. Jag har funderat mycket över detta. Vad händer när man dör? Jag måste tro att det finns något vackert efter. Så jag gör det. Jag tror på frid efter döden. Och återförening. På något vis. Jag tror att det finns lycka och kärlek där. Och Victor. Hur ser jag på honom? För mig, i mitt fysiska liv, kommer han alltid att vara en bebis. Han stannade i tiden alldeles för tidigt. Han är en liten bebis med mina händer och fötter. Med smala axlar och något blank hud. Han ser ut som han gjorde när jag såg honom. Skör, men vacker.

Samtidigt finns en annan bild. Den bar jag med mig redan under graviditeten. Och nu, efter, finns en tro och en föreställning om att det är så han är. Där han är. Han är frisk och stark. En pojke på två år. Han har bruna lockar i nacken och kring öronen. Hans ögon är stora och uttrycksfulla. Kloka, men samtidigt fulla av barnsligt bus. De är bruna och kantade av långa, täta fransar. Hans lilla näsa är rund. Huden är svagt solbränd. Och han ler så hela han strålar. Han är klädd i blå hängselshorts och en randig t-shirt som är något smutsig. Kanske av jordgubbar och glass? Han skrattar hjärtligt medan han springer barfota över en äng med solen i ryggen. Det växer alla möjliga blommor där och pollen dansar upp när han banar sin väg fram. Han är på väg mot mig. Jag står med öppna armar. Det finns bara lycka. Liv. Det är ett paradis.

Och det är min bild. Mitt hopp. Min Victor.

fredag 23 april 2010

Vilken härlig dag.

Lalalalallalaaalaa.

Ja, idag har det varit en extra bra dag. Av små anledningar som tillsammans blir så stora.
  • Jag vaknade med högt till smärttaket. Säg en 3:a på en skala från 1-10. Inte illa.
  • Efter att ha sovit nästan hela natten.
  • Gustav var som en lärka efter morgonmat och morgonmys.
  • Vi låg kvar i sängen till klockan sju.
  • Jag har lyckats ta en dusch. Helt utan krusiduller. Medan Gustav sov!
  • Solen har visat sig idag.
  • Vi gick en långpromenad bland tussilago.
  • Sedan sov vi tätt intill varandra en stund.
  • Gustavs ögon har varit fulla av bus. Varje gång jag tittat på honom har han skrattat!
  • Gustav visade sedan hur duktig han blivit på att åla. Framåt. Hela två meter!
  • Nytt läte har han också lärt sig. Hebebebebebebe. Jättesnabbt.
  • Vi fick en överraskande stor summa på kontot idag. Nu ska jag ta körkort!
  • Vi mötte upp pappan och tog en fika. Kaffe latte är bra gott.
  • Kyl, frys och skafferi är fulla.
  • Jag har varit blödningsfri sedan klockan två idag.
  • Jag har kunnat bada med min finaste son.
  • Fredagsmys framför Så ska det låta.
  • Jag har magen full av tacos.
  • Och nu väntar lite chips.
Mys mys. Mys. Trevlig helg!

torsdag 22 april 2010

Hemska hormoner.

Idag har jag en äckel-dag. En av många sedan behandlingen påbörjades. Jag känner mig ful. Och fet. Och smutsig. Och blodig. Och äcklig. Sa jag ful och fet? Usch. Det känns som jag väger mer än tio elefanter. Hormoner som går bärsärkagång. Hemska hormoner. På kort tid har vikten ökat (plus att jag bär på extra kilon sedan graviditeten) och det spär ju på fet-känslan. Dessutom är jag jämt hungrig. Har liksom ingen mättnadskänsla. Vill bara ha onyttigt också. Ja jag behärskar mig, men jag har mer cravings nu än som gravid. Magen är svullen och jag ser fortfarande gravid ut. Kvinnor sneglar lite på magen och ler. Ja, jättkul. De tror väl att jag är gravid på riktigt. Kläderna stramar. Jag kan inte ens knäppa byxorna.

Och för att inte tala om smärtorna jag får på köpet. Det är väl egentligen de som är värst. Jag har svårt att sitta och att anstränga mig finns inte på kartan. Det räcker med mina vanliga smärtor. Jag har haft fem migränanfall sedan behandlingen påbörjades. Det är 22 dagar sedan. Det här är den värsta behandlingen jag gått på. Och den skulle vara bäst... Nej, jag vet inte alls. Försöker tänka att jag ska ge det lite tid. Stå ut. Kanske en månad till. I samma tanke finns också men jag orkar knappt med nu. Ska jag störtblöda ännu en månad? Och öka ännu mer i vikt? Och ha så här ont ännu en månad? Och känna mig ännu tröttare? Vill inte. Ja, det går ju ut över allt. Jag är sååå trött. Jag tror det blir ett samtal till Uppsala snart. Allt fungerar inte för alla. Den här behandlingen fungerar inte för mig.

onsdag 21 april 2010

Mamma-barn-träff.

Full fart i dag. Jag och Gustav har hälsat på hemma hos en mamma och hennes son tillsammans med fem andra mammor och fem andra små godingar. Jättetrevligt. Gustav var väldigt nyfiken på allt och alla. Med stora ögon betraktade han de små liven. Lite skeptisk var han dock, så han var tyst som följd. Det släppte lite efter att Gustav fått låna sängen och sovit lite. Då satt han och flirtade och lekte med en av tjejerna och fick en stor blöt puss på pannan. Inte kul, sa Gustav och grät lite. Sedan fick han leksaken för sig själv och allt blev frid och fröjd igen. Han testade också en gåstol. Jättekul. Inte att gå i den, det förstod han sig inte på. Men det fanns ett litet jättekul bord som kan kunde slå på. Små barn roar sig lätt.

Vi var lagom trötta när vi kom hem. Gustav såg i kors och jag hade svårt att hålla balansen. Jag laddade inför Grey's ikväll, men tror ni inte det får ge vika för fruktansvärd tråkig hockey. Igen!

tisdag 20 april 2010

Mammalivet efter sex månader.

  • Jag skrapar gröt från Gustavs kinder. Och ja, det händer att äter det själv. Ofta.
  • Eftersom jag tydligen saknar hämningar och så tycker jag att babygröt är gott.
  • Tre timmars sammanhängande sömn är fortfarande lyxigt.
  • En dusch däremot är inte längre en lyx utan en nödvändighet.
  • Men det gäller att vara uppfinningsrik för att få tillfälle.
  • Byta smutsiga kläder är ingen idé. De blir smutsiga snart i alla fall.
  • Egentid? Vad då? När jag går ut med sopor kanske. Och får åka och handla ensam. Och får sitta på toaletten ensam. Med stängd dörr. Och kanske till och med låsa om mig. Det är egentid. Nödvändig sådan.
  • Jag blir tafatt och har svårt att veta var jag ska ha händerna om jag går utan vagn.
  • Och kundvagnen vaggas frenetiskt mataffären.
  • Handväska? Du menar väl skötväska?
  • Sovmorgon är allt efter klockan sex på morgonen.
  • Klockan 19 finner ni mig oftast i pyjamas redo för kvällen.
  • Sedan dyker det helt plötsligt upp en massa måsten så jag hinner inte lägga mig i tid i alla fall.
  • Minnet är ett minne blott.
  • Sms är bra. Hinner inte prata i telefon.
  • Det står muggar med kaffe och te i hela lägenheten. Det hinns inte att drickas eller diskas upp.
  • Jag är uppkopplad på Gustav-linjen dygnet runt. Man blir lite trött emellanåt, men jag älskar det.
  • Jag är stenhög på kärleksrus.
  • När Gustav sover saknar jag så det värker i magen.
  • Om jag ska handla något till mig kommer jag hem med något till Gustav. Enbart. Alltid.
  • Lite bajslukt under middagen är väl ingen fara?
  • En prutt om natten från sängen bredvid får mig alltid att le.
  • Och lycka är att bli dränkt av dregel. Bli pussad av bebis alltså.
  • Tvätthögarna finns fortfarande kvar. Tänk att de inte viker sig själva?
  • Disken har också börjat hopa sig. Trots diskmaskin..?
  • När jag pratar med någon utgår jag från att alla vill veta allt om det senaste. Ja, om Gustav alltså.
  • Mina bröst flyter omkring när jag ligger i badkaret. Så där ja , nu var det avslöjat. Inga hämningar var det. Välkommen mammakropp.

måndag 19 april 2010

Tiden går...

...så fort. Jag har påbörjat flera inlägg här på bloggen, men hinner aldrig klart med något. Jag har fullt upp med allt och ingenting och orden har liksom inte fått något utrymme.

Dagarna fylls med bus och kärlek. Att få vara nära Gustav på hans resa är så fantastiskt. Det händer verkligen något spännande varje dag. Min underbara.

Vi lägger planer inför sommaren. Vi, min lilla familj och jag, ska på semester! Stort. Ser så fram emot det. Vi ska åka till Nord-Norge till mina hemtrakter i augusti. Lång väg att köra, för vi kommer båda ta körkort innan (i alla fall maken. Jag hoppas jag hinner klart också), men jag har åkt den vägen som passagerare många gånger så vi bör hitta fram. En underbar barndomsvän ska gifta sig. Jag har inte varit i Tromsö på många år så jag längtar verkligen. Både till bröllop och efter att få gå och mysa i staden. Hurra för underbara framtidsplaner. De lyfter en verkligen.

I den lite närmare framtiden planerar jag för en mamma-barn träff på onsdag. Det ska bli roligt att träffa lite mammor häromkring att prata bebis och allt som hör till med. Men nu, allra närmast, ska jag sova.

Ta hand om er.

lördag 17 april 2010

Ny favorit.

Majskrokar. Jag har länge gått och klämt på påsen på ICA. Funderat, men jag har inte riktigt vågat köpa. Eller ge. Idag åkte påsen ner i kassen och vilken höjdare det var. Vi satt lite på nålar när vi gav Gustav en krok, lite rädda för att han skulle sätta i halsen. Han tog kroken i munnen och såg ut att tänka jaha en ny leksak? När han sedan förstod att man faktiskt kunde bita av och äta(!) så skrattade han rakt ut av förtjusning. Härliga unge. Han fick några stycken och de smälter verkligen direkt de kommer i munnen. Perfekt. Gustav glad, alla glada.

Matlagning.

Jag har haft fullt upp med matlagning idag. Gustav-mat. Det har blivit nya puréer av rotfrukter och grönsaker, kycklingpuré och köttpuré. Ja, en annan nyhet blev det också. Frikadeller. Luktade riktigt äckligt så till och med jag, som inte är så känslig, fick kväljningar. Kokt köttfärs luktar inte bra. Jag var tvungen att improvisera och göra om hela rätten så jag körde dem i mixern med kokt morot, sellerirot, vitlök och timjan. Luktade genast lite bättre och när Gustav provsmakade blev det helt klart godkänt. Mmmm, sa han. Jag sitter här och mår illa ännu så det är väl tur att det är lillkillen som ska äta och inte jag! Till oss har jag lagt kött i marinad. Var tänkt att vi skulle premiärgrilla till kvällen, men regnet kommer i ny och nä. Typiskt.

Vi har varit en sväng ner på köpcentret i dag med. Gustav är verkligen underbar att ha med sig. Tålmodig och lugn. Och framför allt intresserad. Han sitter så fint i vagnen och betraktar allt och alla med stora ögon.

Nej, dags för mat i magen nu. Sedan blir det lördagsmys eftersom gårdagens mys gick förlorad i smärtor.

fredag 16 april 2010

Ajajajaj.

Ont i dag. Fruktansvärt ont. Är så svullen i buken så jag ser väldigt gravid ut. Hela livmodern krampar kring spiralen och jag känner verkligen precis var den ligger. Hemska. Jag är yr, illamående och trött med. Och för att inte tala om mat- och sötsuget som kommit sedan den blev insatt. Jag saknar min andra behandling. Klimakteriet är bättre än dessa smärtor och denna blödning. 16 dagar mer eller mindre störtblödning nu. Känner mig sådär fräsch faktiskt. 3-6 månader brukar det ta innan det värsta lägger sig. Orkar jag? Usch, knappast... Det här är inget jag hoppas på längre. Som det känns i dag vill jag ta ut spiralen och "bara" ha mina vanliga smärtor.

torsdag 15 april 2010

Mata änder. Nej, menar måsar.


Idag har vi varit till parken för att mata änderna. Damerna ruvar nog så det var få av dem där. Desto fler måsar fanns dock. Gamiga fåglar. Gillar dem inte. Inte heller gillar jag skator och kråkor. De är så vulgära på något sätt. Nej, tacka vet jag småfåglar. Och änder. Gulliga. Men nu fick ju måsarna lite mat i alla fall. Vi kunde ju inte dra med oss alla brödbitar hem igen. Gustav tycker det är så spännande att vara i parken. Det låter och det händer något hela tiden. När Gustav sedan ledsnade och ville sova var jag lika barnsligt förtjust över att få kasta brödbitar. Blir visst aldrig vuxen. ;-) Nu sover lillhjärtat och jag sitter i pyjamas och dricker varm choklad. En fin dag har vi haft.

onsdag 14 april 2010

Hormonspöken?

Fortfarande bättre? Nja... Idag är jag låg igen tyvärr. Kanhända är det de nya hormonerna som spökar? Känner mig inte alls pigg. Det känns som om jag skulle kunna sova en vecka i sträck. Minst. Vill bara dra något gammalt över mig och jag vill inte alls må såhär. Blöder av spiralen gör jag också. Hela tiden. Ont och äckligt. Och blä och blä och blä och så vidare.

Veckan glada:
Gustav mår jättebra igen så det som spökade hos honom var nog vaccinet.
Vi har sett humlor.
Gustav har lärt sig göra pruttar med munnen. Det är så kul.
Han gör också pussljud, trrrrrrt- och tssss-ljud medan han suger in underläppen.
Han kan åla sig framåt nu.
Jag har gått ner lite till i vikt. Närmar mig standard igen.
Mitt bleka ansikte har fått vårens första bränna.
Gustav har lärt sig stå i knät. Han tar även små pyttesteg när han står på golvet.
Min lugg har växt ut lite.
Jag har packat undan vinterskor och vinterjackor och gjort plats för våren.
Ikväll är det Grey's.
Och jag har choklad.

måndag 12 april 2010

Bättre.

Fina ni, tack för ert stöd! Det betyder så mycket! Efter att ha läst era tankar och sedan pratat med två vackra kvinnor i mitt liv så känns det hela mycket bättre. Att få släppa ut och att få sätta ord på hjälper. Och det är just det med att vara "änglamamma" som gör att jag inte vågar släppa efter för dessa känslor. Jag är så rädd att förlora så att känna att det är jobbigt emellanåt är inte acceptabelt. Jag har kämpat så för att komma hit. Längtat så efter detta barn. Detta mirakel. Att då säga att det faktiskt inte är en dans på rosor hela tiden känns på ett vis som att säga att jag inte är tacksam och det känns skrämmande. Men det är jag ju. Varje sekund av varje dag är jag tacksam. Jag är hård mot mig själv förstår jag nu. Jag inser att alla känner så här, emellanåt, någon gång. Jag är bara människa jag med. Och jag orkar inte allt även om jag skulle vilja.

Vi har haft en fin dag idag. Maken började sent och jag kunde sitta i solväggen med en mugg kaffe och hämta andan och jag har dessutom fått tid att pyssla i rabatten.

Gustav verkar må bättre, men mot kvällen till börjar det ledsna. Det tog lite tid att somna för honom, men jag hoppas natten blir bra. Jag flyttar ut ur sovrummet för en natt och maken får ha "jour". Troligtvis kommer jag ligga och lyssna hela tiden, men då vet jag i alla fall att jag gott kan ligga kvar. Vi får se hur det blir och om det görs om.

söndag 11 april 2010

Lite gnäll.

Ja, så började även denna dag med tårar. Från både mamman och sonen. Usch... Gustav är glad i fem minuters intervaller. Max tio. Gråter/skriker/gnäller i halvtimmes intervaller. Minst. Det är tungt. Både att se honom så, men också för min del eftersom det innebär noll tid att hämta andan. Sedan är nätterna jobbiga igen. Han vaknar ofta. Inte hungrig, men ledsen. Jag har ju slutat att amma nattetid sedan en tid tillbaka med stöd från BVC. Han behöver inte näringen. Dessutom bestämde han ju själv att han inte ville längre. Det är ju toppen, men det var ett enkelt sätt att trösta på. Nu får vi hitta andra vägar och det tar tid för en övertrött mamma. Jag känner att energin börjar ta helt slut. Får också så dåligt samvete eftersom det innebär att jag inte har samma tålamod när det kommer till Gustav. Han är trött hela tiden, men vill inte sova. Det tar runt två timmar att hjälpa honom att slappna av. Sedan sover han tjugo minuter. Ja, jag är nog ego, men vill så gärna ha en stund som bara är min. En liiiten stund bara. Ensam. Tungt var det. Och det får jag också dåligt samvete för att jag tycker. För jag är ju så lycklig och haft sådan tur och är så tacksam. Och ändå. Tungt nu.

Så, nu får det vara färdiggnällt för idag.

Solen skiner och fåglarna sjunger. Det blir en långpromenad efter lunch. Kanske kan det hjälpa till att städa bort det ledsna.

lördag 10 april 2010

Lite orkeslös.

Dålig dag. Trött och ledsen. Både mamman och sonen. Det har varit några underbara guldkorn under dagen med, men i det stora är jag inte på topp just nu. Sliten.

Just ätit tacos så magen står åt alla håll och kanter. Tror det blir en tidig kväll så hoppas vi på en kanonbra söndag istället.

fredag 9 april 2010

Zombie.

En och en halv timmes sönderhackad sömn i natt. Vi som haft så lyxigt i nio nätter. Gustav mår inte bra och vi vet inte vad det beror på. Han gnäller, skriker, gråter, är mammig och orolig. Kanske har han ont någonstans? Verkar dock inte så. Lilleplutt. Älskade, vackra lilleplutt. Tänk om du kunde prata och tala om för mamma vad som bekymrar dig.

Jag är en zombie idag. Det måste till mycket kaffe för att få liv i den här kroppen...

torsdag 8 april 2010

onsdag 7 april 2010

Lågt.

Gustav mår dåligt efter vaccinet. Han är ledsen, har ont och feber. Det är synd om honom. Han tittar bedjande på mig mellan tårar och jag smulas sönder en bit. Han sover mycket och förhoppningsvis mår han bättre i morgon.

Jag mår inte heller så bra. Upp ena dagen. Ner andra. Känner mig lite deppig och är smärtpåverkad. Man kan inte sväva bland molnen jämt antar jag. Någon gång måste man ner och vila. Hämta kraft. Samla tanken. Vara låg så man kan flyga sedan igen. Jag lyssnar på Katie Melua och låter känslor sväva fritt. Det är skönt att vara här emellanåt. Victor är nära idag. Saknad.

Jag sitter och scrappar bilder till ett album. Ett Victor-album. Jag tänkte att jag skulle skicka efter en fotobok sedan när den är klar. Och så gör jag ett Gustav-album från plus till hemgång från bb också. En annan dag. En glad dag.

tisdag 6 april 2010

Bus och BVC.

Idag har vi varit på BVC. Vi överlevde, men inte mycket mer än så. En enda blick på läkaren och Gustavs underläpp kom ut snabbt som ögat. Darrande. När läkaren sedan började prata var det kört. LÄSKIGA TANT skrek Gustav och slutade inte förrän vi gick. Två sprutor, en varje lår och så började mamma gråta. Positivt var i alla fall att vikten ökat med 700g sedan sist och vi är en bit över 8 kg. Väl hemma blev vi på bättre humör. Bushumör. Nu sover Gustav efter lite gnäll och bök. Är nog vaccinet som spökar. Jag sitter och segar framför datorn med överkokta nudlar och dito kycklingcurry. Så går det när man ska försöka laga mat precis efter nattning. Optimist, javisst. Ja, jag blir ju mätt i alla fall.

måndag 5 april 2010

Däckad.

Sista dagen av påskhelgen spenderades i sängen. Jag har större delar av dagen varit oförmögen att röra mig. Migrän, smärta i underlivet och förkylning. Har inte känt mig det minsta kaxig där jag legat och skakat under täcket. Turligt nog har O varit ledig och kunnat hålla ställningarna. Känner mig lite bättre nu, men ska nog lägga mig för kvällen så kroppen får vila.

I Gustavs mun händer det grejer. Det är ett litet gryn på väg upp och det kliar så för honom. Mot kvällningen har det även varit ont. Jag hoppas att den inte tar för lång tid på sig, lilla tanden. Imorgon är det dags för tillväxt- och utvecklingskontroll för Gustav. Han kommer även få vaccin igen. Han har inte ätit om nätterna på en vecka nu så jag tar det som att det inte längre behövs. Han har visst blivit stor vår lillbebis. 6 månader fyller han i dag! Ett halvår. En lång kort tid. Jag fylls med en sådan värme när jag tittar på den lilla människan som bor här och fyller våra dagar med liv och kärlek. Vårt lilla mirakel. Som vi älskar dig!

söndag 4 april 2010

Gustav och jag.

Våren har kommit. Äntligen. Grannarna har börjat titta ut ur sina iden. De sitter, liksom jag, och tankar solens strålar i tid och otid. Vi är verkligen törstiga på sol och värme nu efter den hårda vintern som varit. På min promenadsträcka är jag inte längre ensam. Nu delar jag den med många andra, stora som små. Barnen leker återigen på gården. Vår lilla plätt utanför är snöfri. Vi möts av fågelsång om morgnarna. Dessa, bland flera, är sanna vårtecken för mig. Nu väntar jag bara på att se en liten tussilago så är känslan fulländad.

Vi har haft en härlig dag, Gustav och jag. Vi har busat så båda kiknat av skratt. Vi har pussats och Gustav har nästan dränkt mig i sina blöta. Vi har kramats så mina hårstrån i nacken dragits ut, ett efter ett. Vi har fört långa konversioner på två olika språk och ändå förstått varandra. Vi har känt på snön och noterat att den var kall och att man blir blöt av den. Vi har läst sagor och sjungit Imse vimse. Vi har ätit. Vi har legat tätt intill varandra och slumrat. Vi har tittat på varandra och lett och känt att det är tur att vi har varandra (åtminstone vet jag att jag känner så. Att Gustav känner så är en tolkning jag gör av hans sätt att betrakta mig). Vi har promenerat i vårsolen och haft snygga solglasögon på. Vi har dessutom sett fjärilar idag. Att få uppleva världen ånyo genom hans ögon är så spännande. Vilken resa vi gör. Varje dag.

Nu väntar vi på pappan. Han jobbar övertid. Jag känner mig lite trött. Huvudet är fortfarande tungt från näsan och upp. Kanske börjar jag med mat. Eller gör klar efterrätten. Kanske gör jag just ingenting. Kanske lägger jag mig på soffan och hoppas på att Gustav också vill göra ingenting. Chansen för det sistnämnda är liten, men man kan ju alltid försöka.

PS. Nu har det gått sex nätter utan att Gustav velat äta. Kanske är det slut på nattmålet nu?

lördag 3 april 2010

Glad påsk!

fredag 2 april 2010

Ovälkommen gäst.

Långfredag och jag känner mig hängig och krasslig. Typiskt. Det rinner ur ögon och näsa och huvudet känns tjockt. Jag har ju i princip bara varit hemma så hur jag blivit smittad är en gåta. Bara inte Gustav åker på detta igen... Det känns som om jag skulle kunna sova i hundra år. Drygt. Knaprar vitaminer och vitlök för fullt. Vik hädan förkylning. Du äro icke välkommen här.

Vi har ätit gott, badat lilleplutt, sjungit en trudelutt och nu sover han, älsklingen. Jag sitter just nu uppkrupen i soffan med min fina dator i knät (så nöjd med den). Vi väntar på Så ska det låta och till det blir det efterrätt. Mysigt.

PS. Gustav slog till med natt nummer fyra. Härligt!

torsdag 1 april 2010

Hat trick.

Tredje natten med sömn. Det här är ju för bra för att vara sant. Halv tre i vanlig ordning ville Gustav ha en liten napp för att sedan lugnt sova vidare till klockan sex. Hurra! Om det blir fyra nätter är ytterst tveksamt, men nog hoppas jag lite nu.

Jag har tid på gyn idag som ska hjälpa mig sätta in en hormonspiral som läkaren på endometrioscentret skrev ut åt mig när jag var dit. På det ska jag ta hormontabletter som jag också börjar med idag. Förhoppningarna är att endometriosen ska hålla sig lugn och att jag nu tillsammans med smärtlindring ska få vara relativt smärtfri. Hoppas!

Har inhandlat lite godis åt påskkärringarna. Vi får se om det kommer några.

(Ja, i ärlighetens namn var det inte åt kärringarna jag köpte godiset... Det var åt mig. De såg så goda ut så jag köpte väldigt många. Sedan visade det sig att de inte alls var så goda så nu ska de bjudas bort. Usch, hemska människa. Jag lär nog inte få några klappar av tomten till jul.)