Sidor

måndag 12 april 2010

Bättre.

Fina ni, tack för ert stöd! Det betyder så mycket! Efter att ha läst era tankar och sedan pratat med två vackra kvinnor i mitt liv så känns det hela mycket bättre. Att få släppa ut och att få sätta ord på hjälper. Och det är just det med att vara "änglamamma" som gör att jag inte vågar släppa efter för dessa känslor. Jag är så rädd att förlora så att känna att det är jobbigt emellanåt är inte acceptabelt. Jag har kämpat så för att komma hit. Längtat så efter detta barn. Detta mirakel. Att då säga att det faktiskt inte är en dans på rosor hela tiden känns på ett vis som att säga att jag inte är tacksam och det känns skrämmande. Men det är jag ju. Varje sekund av varje dag är jag tacksam. Jag är hård mot mig själv förstår jag nu. Jag inser att alla känner så här, emellanåt, någon gång. Jag är bara människa jag med. Och jag orkar inte allt även om jag skulle vilja.

Vi har haft en fin dag idag. Maken började sent och jag kunde sitta i solväggen med en mugg kaffe och hämta andan och jag har dessutom fått tid att pyssla i rabatten.

Gustav verkar må bättre, men mot kvällen till börjar det ledsna. Det tog lite tid att somna för honom, men jag hoppas natten blir bra. Jag flyttar ut ur sovrummet för en natt och maken får ha "jour". Troligtvis kommer jag ligga och lyssna hela tiden, men då vet jag i alla fall att jag gott kan ligga kvar. Vi får se hur det blir och om det görs om.

3 kommentarer:

loba sa...

Skönt att det känns bättre idag.

Du är inte mindre lycklig och tacksam över Gustav för att det ibland känns jobbigt. Du älskar honom inte mindre på tunga dagar.

Självklart är väl mammalivet inte bara en lycklig dans bland mjuka bebiskläder - det är ett slit också. Och slit tar på krafterna och humöret.

Det är mänskligt.

Linda sa...

Loba: <3

Anonym sa...

Kära hjärtanes...

Påminn mig om några månader när jag "gnäller" att det är OKEJ!
Våra små älskade änglar är inte mindre saknade, efterlängtade eller älskade för att du/vi kommer gnälla av oss.

Och våra små änglars lillebröder är absolut inte mindre älskade och efterlängtade för att vi ibland kanske skulle vilja byta bort dem mot en dusch IFRED!...(o sen får tbx dem såklart när duschningen är utförd=)

Men vad vet jag, jag kanske får barnaåren som en dans på rosor,,, men jag skulle inte tror det va?=))

Tror alla har det tufft i mellanåt.

(dessutom kan du ju tänka dig hur många ggr jag haft dåligt samvete för att jag grinat o sagt..."jag hatar att vara gravid"...men det betyder ju INTE att jag inte älskar min bebis... Nu måste jag nog bloggga om detta *fniss*)

stor kram till dig