Sidor

tisdag 29 juni 2010

Ja, vi får väl bygga utedass.

Efter många om och men kom det äntligen igång. Badrumsrenoveringen som var ett måste redan när vi flyttade in för över två år sedan. Skabbigt räcker inte till i beskrivningen, men snåla är de våra hyresvärdar. Här görs inget förrän det förfaller helt. När vi fick mögel, eller vad det nu var, tog det sedan "bara" 10 månader innan de fanns på plats för att måla om. De kom i förrgår. När allt var bortplockat i badrummet såg man att här behövdes det mer än bara färg. Ruttet. Efter tjat fick jag igenom en helrenovering med nya golv och nya väggar. I september... Jisses. Hur svårt kan det vara? Målaren målade vitt, trots att det bar emot att inte göra rätt från början.

Idag väntade vi på rörmokarna som skulle montera tillbaka toalett, badkar, tvättställ och koppla på vatten. Det skulle varit klart igår. Ja, vi har varit utan sedan de kom. Utan. Som småbarnsföräldrar. Mardröm. Idag väntade vi. Ingen kom. Vi har hink att spola med. Och duscha fick O göra på jobbet och jag hos grannen. Bada fick G göra i diskhon. Härligt? Nej. Sovrummet är bombat med allt som borde funnits i badrummet. Jag blir tokig.

Vi ser fram emot morgondagen. Vi ska hämta vår nya bil! Oscar kör. Hurra! Och har vi tur, och nåde dem om inte, så finns badrummet på plats när vi kommer hem på kvällen.

söndag 27 juni 2010

Så lite tid det plötsligt finns.

Midsommar kom och gick även detta år. Vi är hemma igen efter en tripp ut på landet. En högtid med och ännu en utan. Det är dubbelt med dessa högtider. Bitterljuvt.

Jag skulle vilja skriva några rader. Några fler. Men timmen är sen ser jag och jag måste sova för att få sömn. Det är vaket igen. Om nätterna alltså. Kanske tänder? Eller något annat. Något är det.

Jag hoppas ni mår bra där på andra sidan vid era skärmar. Och att ni haft en skön midsommar med kärlek. Vi hörs!

fredag 18 juni 2010

Bio, bil och bebisgråt.

Hemma igen efter biobesök. Det var roligt. Härligt att se en film utan avbrott i gott sällskap (Tack vännen). Filmen var bra om man sett serien och gillar den naturligtvis. Bekymmerslöst blabla som man blir glad av. Perfekt för mammorna som var ute på premiärbiobesök. Goda popcorn också. Hur kan de vara så goda på bio och inte hemma? Säkert för att de är supergamla och snuskiga som stått i evigheter i det där värmeskåpet, men det låtsas vi inte om.

Här hemma skulle O natta Gustav för första gången. Ja, det låter naturligtvis konstigt. Åtta månader och en nattning, men så illa är det inte. Pappan sköter nattförberedelser med allt vad det innebär och mamman står för lite skön(?)sång och tutte innan sovdags. Det funkar bra. Eller ja, det har fungerat bra, men nu vill liten inte ammas så värst mycket. Ibland inte alls. Han vill bitas och leka mest så vi har börjat introducera välling. Ja, ja hur som haver så skulle jag komma fram till att O nattat för första gången. Och Gustav hade gråtit efter mig... Maaaammmmaaa och sedan tårar. Min älskade lilla kille. Han hade sedan efter lite ledset blivit på bättre humör och somnat tryggt intill pappa, men ändå. Det är inte lätt för mig att inte finnas där för honom. Även om jag haft en jätterolig kväll. Det är svårt att släppa efter.

Roligast i dag är att vi numera är stolta bilägare! Jajjamänsan. Stort! Nu fattas bara mitt körkortet som tar längre tid än jag väntat mig på grund av högt tryck på körskolan. Alla härmar mig och vill ta körkort nu. Drygisar. ;-) Men bil har vi och snart har en av oss möjlighet att köra denna familjen runt på vägarna. Hurra. För andra gången idag.

Hurra!

Nu ska denna mamman på bio! Tjoho och hurra. Det var evigheter sedan, men nu så. Om filmen är bra eller ej spelar ingen större roll, jag ska på bio! Det blir popcorn och hela baletten, så klart.

Hej svejs.

torsdag 17 juni 2010

Mamma.

Jag fick aldrig höra Victor säga mamma och det är min stora sorg, men Gustav han kan och det värmer så otroligt mycket. Mamma, mamma hela dagen. Det är fullkomligt underbart. Han har kunnat ett bra tag, men inte förstått innebörden. Förrän nu. Igår låg han på golvet och lekte och snurrade in sig i slangen på dammsugaren så han inte kunde ta sig därifrån. Han gjorde några tappra försök medan jag observerade. Tillslut vände han sig om och såg allmänt irriterad ut och utbrast maaaamma. Ja, då ville han ha hjälp lilla gubben. Och nu när han gör illa sig eller är ledsen av någon annan anledning gråter han fram mamma, mamma, mamma och då brister hjärtat. Men han kan säga mamma och det gör mig lycklig. Vinka kan han med. Bara sådär. Rakt upp och ner. Lilla handen med knuten näve fram och så röra lite på fingrarna. Gullunge. Jag är så stolt att jag kan spricka.

måndag 14 juni 2010

Veckans nya.

Tystnad=bus och/eller ajaj på gång.

söndag 13 juni 2010

Kärlek.



Lite nytt.

Ny design och ny start här. Det blir inlägg i min egen takt och jag ska bli bättre på att inte ställa krav på mig själv. För det gör jag när det kommer till bloggen och det är ju synd.

Här har det hänt mycket, både stort som smått och livet är härligt, spännande, kärleksfullt och intensivt. Jag har ingen liten bebis längre. Gustav har blivit barn. Ja, inte helt och hållet, men nästan. Jag klamrar mig lite sorgset fast vid de stunder då han fortfarande känns liten och följer med spänning med honom in i den nya stora fasen.

Jag har olika kött och grönsaker som ligger och väntar så jag får återkomma. Här ska vi göra grillspett.

måndag 7 juni 2010

8 månader av kärlek.

Gustav har hunnit bli åtta månader. Det händer mycket nu. Han är i farten precis hela dagarna och jag följer efter. Tar emot, stöttar, håller i och håller om nu när han lär sig stå och ta sina första steg längs möblerna. Det är spännande, underbara tider, men också intensiva och trött blir man. Både mamma och barn. Det är skönt med sol och värme och den friheten sommaren ger. Helt plötsligt har vår lägenhet fått ett rum till, utomhus, och vi har större yta att busa på. Det gör skillnad. Snart jagar jag nog liten plutt ute på gården som har spring i benen! Ler av bara tanken. Förra sommaren var det grannbarnet som sprang med nyinlärda steg och pappa eller mamma hack i häl.

Klockan är mycket för en småbarnsmamma. Dags att krypa till sängs.

lördag 5 juni 2010

Lördagsjobb.

9 timmar hemifrån. Ensam och utan älsklingsbebis. Eftersom jag inte har körkort, än, tar jag tåg de fyra milen jag har till jobbet. Till tågstationen är det ungefär 7 km och det går buss. Bra förbindelser faktiskt. Förutom på helgen. Såklart. Då blir restiden till och från jobbet ungefär 4 timmar med väntan emellan. Inte kul. Speciellt inte när man vill vara hemma så mycket och länge det går. I dag tog jag cykeln ner för att spara tid. Inte min egen och inte kul. Visst, snabbt och smidigt (och snällt att jag kunde låna), men ajaj. Speciellt efter hemresan som nästan bara består av uppförsbacke. Jag har skavsår där de inte bör finnas om man säger så.

Trött i benen är jag också. Och trött i huvudet. Och trött i ögonen.

Så nu blir det god natt. Förhoppningsvis.

fredag 4 juni 2010

Rinner mellan fingrarna.

Det har plötsligt och äntligen blivit sommar. Det är overkligt härligt att vakna till grönskan. Jag plockade årets första sommarbukett idag. Den blev något gles, men känslan att ha sommaren på bordet är mysig.

Gustav är redan 8 månader. När blev han så stor? Min lilla bebis. Vi var på bvc idag. 9 kg väger han och han är 73 cm lång. En stor och härlig kille. Tidig för sin ålder vad gäller mycket. Vi har introducerat middag nu. Nu äts det två varma mål om dagen, två mellanmål, två mål gröt och två mål hederlig mammamjölk. Trots att jag tar tillvara på varje sekund med Gustav känns tiden ändå så snabb att springa från mig. Vi är närmare en ett årsdag än dagen då han föddes.

Jag har börjat jobba lördagar. Det är inte mycket, men känslan att inte vara hemma på heltid är lite sorglig. Jag önskar jag kunde vara hemma med honom för alltid. Underbara mammalivet. Det känns som det rinner mellan mina fingrar. Jag vill så mycket och det känns ofta som om jag inte ger nog. Kanske är det en vanlig känsla? Att inte räcka till. Det är något smärtsamt. Jag är så tacksam över honom att det gör ont. Älskar oändligt.