Sidor

tisdag 31 augusti 2010

Provocerande tanter.

Jag är mitt i ett minimaraton på jobbet nu. 3 heldagar á 9 timmar på raken. Det betyder 12 timmar från älskade Gustav per dag. Det värker i hjärtat att bara få en dryg halvtimme med honom om dagen. När jag kommer hem sover han för natten. Som tur är älskar jag mitt jobb och njuter av att vara här med. Här får jag pyssla med det jag gillar bäst. Lyckligt lottad är jag.

Det är den dryga resan fram och tillbaka som är värst. Jag gillar egentligen inte att spy galla över andra, men nu måste jag. Jag blev så irriterad på bussen idag. Jag satte mig, så som jag ofta gör, på handikappsplats där det finns 4 stolar. Jag sitter där eftersom jag anser att jag får. Jag har ibland, ofta, så svåra smärtor att det är en ren kamp att åka kommunalt och då vill jag av och på så smidigt som möjligt. Idag kommer en äldre dam och ställer sig och tittar surt på mig. Hon kräver att få sitta bredvid mig där jag lagt min packning. Och visst, absolut inga problem, men man kan väl fråga fint. Jag flyttar på mina saker, ler och säger varsågod. När hon satt sig tittar hon på mig och fnyser. Det här är handikappsplatser faktiskt! snäser hon fram. Ja, jag är medveten om det, svarar jag artigt. Hon fnyser ännu mer. Handikappsplatser, upprepar hon. Jag bara tittar på henne. Biter mig i tungan för att inte tappa masken. Här sitter tanten och antyder att jag inte har rätt att sitta där. Och att hon har, medan jag oartigt tar upp plats. Jag blir så provocerad av sådant. Vad vet hon om mina sjukdomar och problem? Bara för att jag är ung och hon gammal har hon inte större rätt att sitta där. Ja, och det fanns ju platser! Tre utöver min. Ung är visst lika med frisk, smidig och rask. Kärrig! Får man säga så...? När jag reste mig för att gå av överdrev jag väldigt hårt och nästan stapplade ur bussen. Tanten skickade några, en smula skamsna, blickar efter mig. Hade god lust att läxa upp henne, men lät bli. Nästa gång, ja för det lär hända, ger jag nog svar på tal.

söndag 29 augusti 2010

Daller och ohälsa.

Det här mammalivet gör inte direkt undervärk för kroppen har jag konstaterat. Flertalet gånger. Jag kanske inte ska skylla allt på graviditet och mammaskap för jag har dålig karaktär med. Lite.

Mycket.

När jag väntade lilleplutt gick jag upp 25 kg. Eller, efter 25 slutade jag väga mig. Möjligen smög det på några kilo till där de sista två veckorna. Många av kilona var vätska visserligen, men 25 kg. Jisses! Min barnmorska tröstade och sa att allt var i sin ordning. Ingen onaturlig viktuppgång och det skulle ta ca ett år innan kroppen återhämtat sig. Jag hörde till höger och vänster om alla som ammade bort sina kilon. Underbart. Det skulle jag också göra. Vart enda ett.

Trodde jag ja.

Direkt efter förlossningen försvann 10 kg. De andra 15 ville då rakt inte ammas bort. Ja, och när jag gick här hemma var det så lätt att småäta. En liten bit här och en där. Och så hann jag ju aldrig äta ordentliga måltid den första tiden. Det fick bli som det blev, tänkte jag och tröstade mig själv med jag varit gravid när jag såg mig själv i spegeln.

Nu är det snart ett år sedan jag jag sitter på +10. Inte kul. Alls. Det mesta sitter runt midjan och kläderna sitter varken bekvämt eller snyggt. Jag äter dåligt och sällan (gammal släng av ätstörningar) och hinner aldrig träna. Yogan som jag så stort började med rann ut i den berömda sanden. Jag orkar inte när jag är ensam. Dålig karaktär. Jag måste tydligen träna i grupp för att komma igång. Och när ska jag hinna det? O jobbar skift och oregelbundna tider. Den ena veckan är den andra aldrig lik så någon gruppträning lönar sig inte. Dessutom får jag inte komma upp i hög puls på grund av min sjukdom, endometrios. Gym? Usch, låter så himla tråkigt, men jag kanske måste ge det en chans. Eller simma kanske. Sedan måste jag bli bättre på att gå mina promenader. Det är ju mycket skönare att gå nu när det är svalare så det kanske inte blir såå svårt?

Steg ett i rätt riktning har blivit att äta ordentlig lunch med frukt som efterrätt tillsammans med Gustav. Och sedan har O och jag lovat varandra att hitta matglädje och börja laga ny, nyttig och spännande mat. Nu ska dallret bort.

lördag 28 augusti 2010

Vacker natur.

fredag 27 augusti 2010

Snart framme!

Resan till Nord-Norge.

Home sweet home

Första heldagen hemma på en stund idag. Gustav var så lycklig. Han stökade ner hela lägenheten där han for fram som en liten virvelvind. Mamman hack i häl för att plocka, plocka, plocka. Här blir aldrig färdigstädat! Sedan har vi ätit lite och sovit en stund. Jag har tvättat kläder, hängt upp och vikit. Och diskat. Halva packningen står och skriker och jag känner alla måsten bara växa och växa. Men trots detta är det skönt att vara hemma. Om än lite ensamt helt plötsligt. Jag hade nästan vant mig vid att ha mina fina barndomsvänner så nära. Bara ett samtal bort, inte 170 mil. Ännu har jag inte landat riktigt. Det känns som om bilen står där ute och väntar på att få några mil körda.

På semestern kikade vi inom IKEA och köpte leksaker till lilleplutt. Gustav har tröttnat på sina gamla och ikea hade fått in så fina i trä som föll honom i smaken. En lära-gå-vagn blev det också, men han är lite rädd för den ännu. Till oss blev önskelistan längre när vi gick därifrån. Soffa, soffbord och tv-bänk är det som ligger högst upp. Önskar att jag vore rik. ;-)

Sitter och scrappar lite från semestern så bilder kommer.

onsdag 25 augusti 2010

Snart hemma igen.

Lite mer än halvvägs hem nu. Jisses vilken lång väg! Cirka 330 mil har vi åkt allt som allt när vi parkerar hemma. Bilder och utförligare inlägg kommer. Måste bara hem först. Och sedan landa.

Vi har haft det underbart. Alldeles underbart.

torsdag 19 augusti 2010

Halvvägs.


Nu har vi bara hälften kvar. Vi är i Luleå och har sovit gott här. Nu frukost och sedan åker vi ut på vägarna. Gustav är så duktig och tålmodig. Det här går ju bra! Hoppas på en lika bra dag idag.

måndag 16 augusti 2010

Semester!

Det börjar arta sig i kaoset. Jag tror vi kommer oss iväg imorgon.

Nu stupar jag i säng efter en intensiv dag. Semester imorgon! Hurra, hurra.

söndag 15 augusti 2010

Just nu.

Dagarna går så snabbt. Det finns alldeles för få timmar för allt som ska hinnas med. Just nu snurrar att-göra-listor runt i huvudet inför semestern. Vad ska göras? Vad ska packas? Det gäller att använda tiden effektivt. Idag har jag hunnit med att packa lite i min väska, städat toaletten, dammsugit, tvättat och skrivit fler att-göra-listor.

Imorgon har jag tid hos frisören för klipp och färg. Denna gången hos en jag vet är bra så blir det inte det vet jag inte alls. Då slutar jag nog gå till frisören efter all otur jag haft. Tantfrisyren jag fick förra gången har växt till sig lite, men utsläppt har jag det aldrig.

Gustav har svårt att komma till ro och sova om dagarna. Han är så trött och därav sur som ett bi, men sova ska han inte minsann. Det är ett himlans pussel innan, förhoppningsvis, en liten grabb somnar. Jag är glad om det bara är en halvtimmes gråt. Slitsamt. Gillar inte alls att han somnar med gråten i halsen. Kvällsrutiner och insomnandet då går, tack och lov, lika smidigt som vanligt. Han somnar mätt, nöjd och trygg. Kanske är han rädd att missa något om dagen? Vet inte, hoppas bara att det är övergående.

Jag har smärtor av endometriosen som inte är av denna värld. Det bränner som eld kring livmodern och jag blöder var och varannan vecka vilket resulterar i ännu fler smärtor. Jag har aldrig haft så ont som jag har nu i hela mitt liv. Mirakelbehandlingen jag fick är inget som fungerar på mig. Jag längtar faktiskt efter behandlingen som sätter mig i klimakteriet. Trodde aldrig jag skulle säga det, men så är det. Då finns ingen blödning och smärtorna är så mycket lägre. Nu ligger de ständigt på 6-9 på en skala mellan 1-10. Ett samtal till Uppsala blir det innan vi åker. Kan inte ha det så här. Vägrar.

Körkortet ja. Det var ju tänkt att det skulle ligga i min plånbok vid det här laget. Så är det inte., tyvärr. Ett moment som ligger och skapar stress känner jag. Tillståndet att få börja övningsköra med min bästa granne dröjer av någon okänd anledning. Vi får heller inte tag på trafikverket för att höra vad i problemet ligger. Frustrerande. Innan jag tar nästa lektion på körskolan vill jag ha övningskört hemma. Speciellt efter min senaste lektion då min lärare menade att det var lika bra att börja om från början efter 12 lektioner och stor framgång. Åh, stress med hela körskolan. Det känns långt bort med körkort. Som om jag bara vill ge upp nu. Jag kommer aldrig få det. Där är jag nu vad gäller körkort. Lite hopplöst. Är glad om jag är klar till jul. Åh, det måste vara senast då. Bara tillståndet kommer ska jag skärpa mig. Peppa mig själv och sedan bli klar.

Vi har haft besök av min käre storebror, Gustavs gudfar idag. Så mysigt. Gustav var helt till sig och klättrade både högt och lågt på honom. Sol och fint är det också idag. Det känns som en evighet sedan. Långa dar med en sjukling. Känner mig precis helt slut själv. Nu blir det pizza och lite lugn och ro innan kvällen.

lördag 14 augusti 2010

Italiensk köttfärsgryta.

En av Sandra inspirerad rätt.

Köttfärs
Potatis
Lök
Vitlök
Vatten
Tomatpuré
Grädde (iMat)
Frysta grönsaker tex majs/paprika
Champinjoner
Timjan
Persilja
Basilika

Skala och skiva potatis. Stek köttfärs utan att den får färg. Hacka lök och pressa vitlök och tillsätt i pannan. Häll på vatten, grädde och blanda i tomatpuré. Lägg i potatisen och låt grytan puttra tills potatisen är mjuk. Krydda och lägg mot slutet i de frysta grönsakerna och svampen.

Jättegott! Lite salt för den stora magen bara.

fredag 13 augusti 2010

Goda korvgrytan.

Falukorv av god kvalitet (Tex hällströms eller lithels)
Lök
2-3 dl vatten
1 msk tomatpuré
Grädde (iMat)
Frysta grönaker (tex majs/broccoli/ärtor)
Persilja

Tärna korv och hacka löken. Stek i olja utan att det får färg och häll på vatten. Blanda i tomatpuré och låt puttra en stund. Häll på en skvätt grädde och tillsätt grönsakerna. Krydda med persilja och servera med ris eller risoni.

En storfavorit.

torsdag 12 augusti 2010

Små steg framåt.

Det är här det händer. Plötsligt, men inte oväntat tog älskade Gustav sina första steg i går. Två små. Jag jobbade givetvis just den dagen, men en stolt pappa berättade in i minsta detalj när jag hade slutat. När blev han så stor vår lilla bebis? Även i dag bjöd han duktigt på stegshow. Vackert. Han kan gå! Helt otroligt.

I blöjan har vi märkt skillnad sedan vi uteslöt all mjölk. Kanske är det allergi då. I söndags sjuknade han ju in vår skatt. Usch så han mådde. Vi grät av förtvivlan då Gustav grät av smärta och feber. Vi är fortfarande sjuka här uppe på backen, men jag vågar nog säga att vi är på bättringsvägen. Vi siktar högt mot semester. Vi åker på tisdag och jag har redan börjat packa. Längtar? Jag?

Jag har fått ännu ett svar från antagningen om de kurser jag sökt. Jag har klättrat ganska kraftigt upp på listan. Nummer 2 och 5 i reservkön. Ja, vem vet. Kanske är det någon som beslutar sluta så jag får plats. Man kan ju alltid hoppas. Det är gratis.

Kyckling med senap och dragon.

Kycklingfilé (Jag tog 4 st innerfilé)
Vatten
4 st svartpeppar korn
1 liten Lök
1 klyfta vitlök
1/2 paprika
Grädde (i vårt fall iMat)
Champinjoner
Dragon
1 tsk dijonsenap
Gräslök
Persilja

Koka kycklingfilé i vatten med hälften av löken och peppar tills den är nästan klar. Det tar ca 10 minuter. Hacka under tiden paprika, skiva svampen och finhacka lök och vitlök. Lägg i en ny kastrull och fräs lätt i olja utan att det får färg. Ta upp den färdiga kycklingen och dela den i lagom stora bitar. Spar buljongen från uppkoket. Lägg kycklingen med grönsakerna och häll på grädde. Blanda ner senap och krydda. Spä med buljongen från uppkoket. Servera med ris eller potatis.

Gustav var något skeptisk vid första tuggan, men det var absolut godkänt.

tisdag 10 augusti 2010

Ordträning.

Nya ord i Gustavs förråd som används flitigt här hemma:

Titta
Där
Tittut
Bovve (vovve(hund))

Ord sedan tidigare finns att ta del av här.

Att vara mamma efter 10 månader.

  • Jag har slutat amma sedan en månad tillbaka.
  • Jag har börjat jobba.
  • Jag är trött.
  • Jag är lycklig.
  • Jag skrattar mycket.
  • Men aldrig förr har mitt tålamod prövats så hårt som nu.
  • Tystnad är en illavarslande varningssignal.
  • Det tillhör ovanligheten med vakna nätter. Lyx!
  • Sovmorgon är när Gustav vaknar först vid 5 och vill ha välling.
  • Lyx är om vi lyckas somna om till 7.
  • Jag tycks aldrig växa ifrån kundvagnsvaggandet.
  • Jag undrar dagligen vad sjutton jag gjorde innan Gustav kom.
  • Ser jag en annan mamma vagga sitt barn gungar jag med i rytmen. Med eller utan bebis.
  • Innan jag somnar om kvällen går jag igenom de 481 bilder som för närvarandet finns på Gustav i min mobil.
  • Att städa under dagtid är helt onödigt. Jag plockar bort, Gustav plockar fram.
  • Jag hinner knappt gå på toa. Magkonditionen är inte på topp om man säger så.
  • När jag hänger tvätt hänger jag alltid Gustavs kläder längst fram. Det är sann lycka att få ha bebiskläder bland våra.
  • Man måste ta tillvara på de små stunder man får mysa. Gustav har inte tid.
  • Pussar är han dock generös med min son. Men man får vara vaksam, de slutar i 98% av gångerna med att två små tänder hugger till.
  • Dagarna är ganska så strukturerade för tiden. Jag vet när det är dags för mellis, promenad, lunch, sömn, middag och nattning. Ja, så ser en mammas dag ut. Det blir sällan mer spännande än så. ;)
  • De där brösten jag hade en gång i tiden efterlyses. Numera sitter det två främmande taxöron fast vid bröstkorgen. De måste rullas upp i bhn om någon undrade.
  • Och egentiden? Vad hände med den? Ni når mig här, på mobilen eller på facebook om någon av två ovanstående punkter dyker upp.
Mammalivet efter 6 månader.
Mammalivet efter 3 månader.
Mammalivet efter 7 veckor.

måndag 9 augusti 2010

Resevagn.

På torsdag var det tänk att denna mamman, mormodern och lilleplutt skulle på äventyr. Hela vägen till huvudstaden på inredningsmässa och modemässa (via jobbet). Jag missade förra året då jag var höggravid och hade längtat så att få åka i år. Och så kommer snoret och ockuperar liten näsa. Dumma snor! Ja, självklart är jag mest ledsen för att han är sjuk. Det är aldrig roligt att se. Men tätt inpå är jag ledsen att missa. Vi oroar oss lite för att semestern ska få ge vika. Men, nej de planerna håller jag hårt i. Vägrar tänka annat. Älskade plutt blir frisk. Punkt.

Han sover nu sedan en timme tillbaka. Jag hör snarkningen ända upp. Jag hoppas han kan sova en stund. Han behöver det. Jag letar under tiden vagn. En resevagn. Vilken djungel! Jag har fastnat för två; Chicco Lite Way och Brio spin. Har ni några tips?

Chicco Lite Way överst och Brio spin underst. Bilder lånade från nätet.

Sjukstugan.

Gustav är sjuk. Hjärtegullet. Det är vaka dag och natt och med det sjuklig trötthet, snor i mängder, hosta, matvägran, andningssvårigheter och gråt. Mycket gråt. Sjuk älskling. Trött mamma.

Planer som varit efterlängtade får vika åt sidan. Hur blir det med semestern sedan?

fredag 6 augusti 2010

Ta i trä.

Idag firar vi trädag. Trä står för 5 år. 5 år av kärlek. Det låter hårt med trä. Tåligt. Stadigt. Starkt. Stabilt. Kraftfullt.

Trä. Kanske står det för vår växande kärlek. För mognad. Uthållighet. Stolthet.

För 5 år sedan gifte vi oss. Kärlek.

onsdag 4 augusti 2010

10-månaders kontroll.

Det blev en liten smula sömn på mig innan lunch, men vaknade med ett ryck av en tanke. Bvc-besök idag. Det hade jag nästan glömt. Vi fick lite bråttom, men hann med några minuter tillgodo. Vår sköterska var mycket imponerad av Gustavs färdigheter och påtalade gång på gång att han är tidig i sin utveckling. Min bästa kille. Jag är själv imponerad av honom. Han är så liten, men kan så mycket. Han har växt mycket på längden. Närmar sig 80 cm nu. Stor kille. Vikten ligger på normalkurvan och han har ökat normalt med tanke på alla bajsblöjor. Det har förresten inte blivit någon ordning på dem. Vi har inte släppt allergitankarna och har nu fått tid hos läkare för provtagning. Det blir vaccin samtidigt. Nästa månad blir det många sprutor. Fram till besöket fortsätter vi att hålla allergivänligt här hemma. Äggfritt, fiskfritt och mjölkfritt. Inga problem. Jag har vanan inne.

Ikväll blir det onsdagsmys med tacos. Tänk att jag aldrig tröttnar på rätten.

Exotisk kycklinggryta.

Kycklingfilé
1/4 Sellerirot
1 klyfta vitlök
1/2 Rödlök
Krossade tomater, färska eller burk
En bit ananas, med fördel färsk
1/2 Paprika
Vatten
Kokosmjölk
Majs, helst fryst eftersom den på burk innehåller salt.
Paprikapulver

Stek kyckling och lök i olja utan att det får yta. Häll på vatten, tomatkross och kokosmjölk. Låt puttra en stund och tärna under tiden ananas (krossad ananas på burk går också alldeles utmärkt), sellerirot (tillför lite sälta) och paprika. Tillsätt i grytan och pressa ner en vitlöksklyfta. Krydda med paprikapulver. Mot slutet lägger du i majskornen. Serveras med ris eller cous cous. Vi har också testat pasta och potatis till och det var gott. Till den större magen är det gott med soya och chili i grytan.

Högt betyg från oss båda.

Bakfull...

...efter nattens bravader. Vilket liv. Ja, inte festliga sådana, utan vakna timmar då man bör och önskar att sova. Gustav vaknade vid tolv första gången. Han vaknar ofta vid den tiden. Gråter lite, sätter sig förvirrat upp i sängen och gnuggar ögon. En napp, en puss och sovfilten brukar göra susen. Då somnar han om innan han lagt huvudet på kudden. Inga konstigheter. I natt var det dock lite svårare att komma till ro igen, men det gick. En halvtimme kanske. Sedan, efter miniuppvaket, sover han till vällingdags. Brukar vara mellan fyra och fem.

Och när Gustav återigen vaknade vid vällingdags kunde jag inte förstå varför jag kände mig så mörbultad. Det kändes som om jag knappt hunnit somna från förra uppvaket. Tittar yrvaken på klockan. Halv åtta. Va? Becksvart ute, halv åtta, trött som ett skogstroll? Märkligt. Mycket märkligt. Gustav ropar och skriker. Jag knuffar ut en förvirrad make att göra välling och tröstar lilleplutt. Ovanligt snabbt tittar maken in igen, och lägger sig utan att ge mig någon flaska. -Klockan är två. Aaaha, det förklarar saken. Då hade jag ju redan lyft ur G och lagt över honom till oss och uttalat det magiska ordet v ä l l i n g. Ja, och vem väntade inte då om inte min käre G. Äta gör vi ju inte på nätterna så det blev vatten. Efter många om och men och en timme senare somnar vi till slut.

Och nu vaknar G vid vällingdags. Klockan fyra. Välling i magen och så sover vi igen. Riiiiiiiing. Men vad nu! Makens larm går igång. Han hör inte. Jag hör! G skruvar på sig och börjar vakna till. Nu är det bråttom om vi ska få någon sömn innan solen går upp. Jag tar till alla medel och sparkar ut min käre. Brutalt, men vad göra. En fjuttig timme tycker G att det räcker. Bara att dra på sig morgonrock och kliva upp.

Jag längtar efter att G vill ta sin förmiddagslur så jag med kan sluta mina ögon. Det behövs.

tisdag 3 augusti 2010

Semesterplanering.

Huvudet fullt med tankar. Det nästan rinner över.

Planerar semestern. Resväg, tid, antal mil, antal liter bensin, antal leksaker att underhålla bebis med. Oj, vad det är mycket. Vi planerar att åka upp med två övernattningar. Det är 163 mil totalt. Helt galet mycket. Med två övernattningar ser tiden i bilen ut så här;

Dag 1: 4.5 timmar.
Dag 2: 5.5 timmar.
Dag 3: 9....timmar.

Två övernattningar känns med tanke på dag tre inte så lockande. Alltså 9 timmar i bilen med en busGustav. Lägg sedan till tiden vi rastar på det. Jösses. Kan bara bli jobbigt. Förmodligen. Så vi funderar alternativ resväg. Alltså en tredje övernattning. Då ser det nya schemat ut som följer;

Dag 1: 4.5 timmar.
Dag 2: 5.5 timmar.
Dag 3: 4 timmar.
Dag 4: 5 timmar.

Lite jämnare, men dock en extra dag i bilen. Övernattning dag 1 och dag 2 sker på bekanta ställen. Dag 3 blir i sådana fall ett pussel som måste lösas. Vi kör ju genom ödemarken för att komma fram. Eller så kanske vi skippar övernattning 1 och istället tar en lång rast där? Som ett pit stop. Och gör övernattning 2 till 1. Tåls att kluras på.

Två veckor kvar nu. Bara två! Nervöst. Och jättekul. Vår första familjesemester.

söndag 1 augusti 2010

Gustavs favoritmat.

Gustav är glad i mat och det gillas skarpt. Jag har sedan första början lagat egen barnmat. För att jag ville. Det kändes mest naturligt för mig att veta vad jag stoppar i mitt barn och för att färdig mat inte är en favorit av mig, dvs jag gillar inte att äta den. Hemlagat smakar så mycket bättre. Det tycker Gustav med. Vi har köpt några burkar när vi varit på resande fot och G har fått kväljningar varje gång. Så jag har stått många timmar i köket och gjort storkok av bebismat. Sedan har jag mixat och fryst in maten i isbitsformar och lagt var maträtt i en egen påse. Jättesmidigt att bara ta upp och tina några bitar.

Nu när Gustav har blivit så stor att vi kan äta samma mat fungerar inte den gamla metoden. Och att stå framför spisen och försöka komma på något vettigt att äta när en skrikande bebis hänger i hälarna är inte direkt det lättaste momentet på dagen. Det ska gå snabbt, vara enkelt, gott och utan en massa konstigheter. Det krävs planering. Och planeringen går inte alltid efter planerna. Det händer att det blir mackor för mig och lagad, fryst och upptinad mat till Gustav. Mat som blivit över från en av de dagar då jag har lyckats planera. Det fungerar också. För G gör det nog detsamma, men jag blir hungrig som en varg utan mat. Så får jag till det är jag nöjd. Idag gick det bra. Tänkte att jag skulle samla lite recept här som passar stora och små magar. Då blir det lättare att få lite inspiration när jag står där med svetten rinnande och bebisen skrikande. Och kanske är det något som ni läsare blir sugna att laga till era små (eller stora) magar. Något som är guld att ha hemma är blandningar med frysta grönsaker.

Idag smällde jag ihop en Kycklinggryta med tomat och basilika.

4 st kycklinginnerfilé
ca 2 dl vatten
Lite grädde- i vårt fall oatly iMat.
1 msk tomatpuré
1/2 Rödlök
1 vitlöksklyfta
Örter; basilika, timjan och persilja
En näve frysta grönsaker. Jag hade broccoli, majs och ärtor.
Kokt potatis.

Strimla och stek kycklingfilén lätt utan att få yta. Häll på vatten och tomatpuré. Låt koka ihop och tillsätt grädde, lök och örter. Låt puttra medan du kokar potatis. Det går snabbare om du delar den i små bitar (snabbhet är ett måste här i alla fall). Mot slutet tillsätter du grönsakerna och vill du delar du grytan så du kan salta din del. Jag hade även lite sweet chilisås på min del.

Betyg från Gustav. Ren tallrik. Inte en smula kvar. Gott alltså.
Betyg från mig. Helt ok. Saknade lite av det där extra stinget.