Sidor

tisdag 31 augusti 2010

Provocerande tanter.

Jag är mitt i ett minimaraton på jobbet nu. 3 heldagar á 9 timmar på raken. Det betyder 12 timmar från älskade Gustav per dag. Det värker i hjärtat att bara få en dryg halvtimme med honom om dagen. När jag kommer hem sover han för natten. Som tur är älskar jag mitt jobb och njuter av att vara här med. Här får jag pyssla med det jag gillar bäst. Lyckligt lottad är jag.

Det är den dryga resan fram och tillbaka som är värst. Jag gillar egentligen inte att spy galla över andra, men nu måste jag. Jag blev så irriterad på bussen idag. Jag satte mig, så som jag ofta gör, på handikappsplats där det finns 4 stolar. Jag sitter där eftersom jag anser att jag får. Jag har ibland, ofta, så svåra smärtor att det är en ren kamp att åka kommunalt och då vill jag av och på så smidigt som möjligt. Idag kommer en äldre dam och ställer sig och tittar surt på mig. Hon kräver att få sitta bredvid mig där jag lagt min packning. Och visst, absolut inga problem, men man kan väl fråga fint. Jag flyttar på mina saker, ler och säger varsågod. När hon satt sig tittar hon på mig och fnyser. Det här är handikappsplatser faktiskt! snäser hon fram. Ja, jag är medveten om det, svarar jag artigt. Hon fnyser ännu mer. Handikappsplatser, upprepar hon. Jag bara tittar på henne. Biter mig i tungan för att inte tappa masken. Här sitter tanten och antyder att jag inte har rätt att sitta där. Och att hon har, medan jag oartigt tar upp plats. Jag blir så provocerad av sådant. Vad vet hon om mina sjukdomar och problem? Bara för att jag är ung och hon gammal har hon inte större rätt att sitta där. Ja, och det fanns ju platser! Tre utöver min. Ung är visst lika med frisk, smidig och rask. Kärrig! Får man säga så...? När jag reste mig för att gå av överdrev jag väldigt hårt och nästan stapplade ur bussen. Tanten skickade några, en smula skamsna, blickar efter mig. Hade god lust att läxa upp henne, men lät bli. Nästa gång, ja för det lär hända, ger jag nog svar på tal.

1 kommentar:

Pernilla sa...

Hahaha - helt rätt av dig. Nästa gång stappla ännu mer och vik dig dubbel av smärtorna :)

Kram