Sidor

onsdag 29 september 2010

Vad händer nu?

Inte många rader skrivna här den sista tiden. Men tillbaka från akuten är jag. Det var jag redan efter några timmar. Den hemska spiralen är ute, tack och lov. De allra värsta smärtorna har gett sig. Kroppen reagerade verkligen negativt på den och gjorde allt i sin makt för att stöta ut den vilket har lett till mina veckor långa blödningar, kramperna i livmodern och alla smärtor som fått mig att ligga kvidande i fosterställning.

Lite smärtlindring fick jag med mig hem och ett Nu blir du smärtfri från herr doktor. Nej, sa jag. Det blir jag inte. Ja, det vet jag med 110% säkerhet för dessa mediciner är ju de jag tar. Som hjälper föga, men är bättre än inget. Herr doktor insisterade och sa Joooo, hela natten och hela förmiddagen och sedan tar du en till och så är du smärtfri hela resten av dagen. Mmmm, visst. Nu när du säger det så. Tackar så mycket.

Tröttsamt!

Alltid denna okunskap. Och alltid vet de bäst. Bättre än mig. Trots att de träffat mig i ynka 5 minuter. Nå väl, ingen idé att slösa energi på det. Min tid i Uppsala skulle varit i går, men blev inställd då det blivit något fel i deras system. Ny tid onsdag nästa vecka. Vad händer framöver? Vi får se vad de säger. Jag ska ringa ett annat samtal till Uppsala innan den tid och kanske har vi själva en plan.

söndag 26 september 2010

Akut smärta.

Akuten så fort Gustav vaknar imorgon bitti. Jag står inte ut längre.

lördag 25 september 2010

Ny tumregel.

Saknas något?

Titta i toaletten.

fredag 24 september 2010

40 grader.

En hård natt för denna familjen. Gustav vaknade varje halvtimme fram till att jag la mig några timmar efter honom. Sedan fortsatte han att vakna med alldeles för jämna mellanrum. Strax efter två vaknar jag av att något kokar bredvid mig. Någon. Gustav vaknar också. För det är han som kokar. Gustav skriker och jag river av honom pyjamas, O springer efter kallt vatten och jag efter termometer och febernedsättande. 40 grader varm är han. Stackars liten. Efter ren blöja, en supp i rumpan och vatten somnar han till slut om. Oroligt. Jag törs inte somna. Jag vakar resten av natten.

Idag är han piggare. Inte lika hög temp. Själv är jag feberfri och tacka för det. För det tar på krafterna att sköta om sjukt barn.

torsdag 23 september 2010

Röda näsor och beslöjade ögon.

Här är vi sjuka. Först jag, sedan lilla älsklingen. Jag har ju haft känningar i veckor nu. Feber och röda näsor har vi nu. Och ögon som tittar, men som inte riktigt är med. Värst har Gustav det. Älskade liten.

Vid middag idag satte han i halsen. Det, med god hjälp av genomtäppt näsa, resulterade i total panik. Jag är glad stunder som den att jag gått första-hjälpen kurs. Att jag kan heimlich manöver och att jag därmed handlar snabbt och kontrollerat. Biten kom upp till slut. Och efteråt kom resten av middagen. Vi var ordentligt skakiga båda två. Det blev tidig kväll där han somnade i min famn med Ola och vällingflaskan. Han har svårt att komma till ro och vaknar ofta och gråter nu när han är sjuk. Helst vill han sova i mina armar. Och allra helst ska jag sitta upp. Vilket innebär att jag inte sover så värst mycket. Tråkig spiral då min sjuka kropp också behöver sömn. Vi har haft tur några morgnar då O börjat sent på jobbet så jag fått vila då.

Ola är förresten bästa favoritnallen som måste vara med i sängen.

Vi har varit till bvc och pratat allergier, men det tar jag en annan gång för nu vaknade han och ropar.

fredag 17 september 2010

Näsont, seminarium och minus 5 cm.

Gustav är i en riktig mysperiod. Han vill ju kramas mest hela tiden. Underbart är det. Problemet är att han ibland är lite oförsiktig och kastar sig på en. Imorse var en sådan gång. Han missade dessutom och landade med sitt bakhuvud rakt på min näsa. Krrrrraaaak, lät det och sedan blev det varmt. Om näsan alltså. Nu är den lite blå och väldigt ond. Lite svår att andas genom också. Kanske gick något sönder?

Mitt första seminarium har jag också haft. Kul! Tekniken strulade. Så klart. Där satt jag med en mikrofon som inte fungerade trots att jag kollat, dubbelkollat och trippelkollat allt dagen innan. Jag var lagom svettig de sista minuterna innan det började. Jag tror jag testade allt som gick att testa innan det plötsligt dök upp en ruta på skärmen som tillhörde webkameran. Där var en liten, liten knapp för den inbygda mikrofonen intryckt på mute. Pust! Bara att kliva in i samtalsrummet och börja. Det här blir bra. Det känner jag. Det blir roligt och intressant. I maj nästa år är kursen klar. Sedan blir det fortsättning av studier i okänd riktning till hösten.

En glad siffra dök upp på måttbandet idag också. Minus 5 cm i midjan. Puts borta. Hurra! Och utan större ansträngning. För visst har jag fuskat en del. Men promenader har det blivit fler av. Och betydligt mindre sött. Och mer mat. Jag känner mig piggare. Det kan ju också bero på mer effektiv sömn, men jag tror allt hör ihop.

Jobbhelg för min del. Och mys. Hoppas ni får en trevlig helg!

torsdag 16 september 2010

Hösten har smygit sig på.

onsdag 15 september 2010

Trådar som lossnar.

Idag har varit en bra dag. En dag som bjudit på lösningar och inga problem. Det känns skönt. Jag har också fått sova mycket. Dock inte under natten då Gustav hade mardrömmar av och på i flera timmar. Lilla hjärtegullet. Dumma drömmar. Tänk om man kunde få styra över dem. Göra dem fina, roliga och fulla av värme i stället.

Vi har återigen varit och letat skor åt Gustav och hittat bra skor i rätt storlek. Hurra!

Gustav var jättenöjd och klappade och smakade på de nya fotfodralen. Han går väldigt bra i dem också och det är det viktigaste.

Jag har samtalat med Uppsala och Endometrioskliniken idag om min ohållbara situation med bland annat blödningar varje vecka och smärtor så jag kräks. Vi pratade lite om svaret på mr röntgen som visade endometrios på fler ställen än jag tidigare haft och rekommendation/förslag om operation om situationen förvärras. Vilket den ju har. I framtiden ligger ju även en efterlängtad plan och önskan om ivf-försök nr 2. Hur gör vi fram tills dess? Jag blev återuppringd efter samtalet och har nu fått tid för läkarbesök. Två veckor fram. Det känns skönt. Så här kan jag inte ha det.

Imorgon har jag mitt första seminarium. Jag ska titta över tekniken ännu en gång och sedan får jag säga mig redo. Spännande.

Nu blir det lite valfrågor innan läggdags.

tisdag 14 september 2010

Presentjakt.

Dagarna springer verkligen iväg. Tisdag snart förbi. Vi har varit till grannstaden. En stad jag känner blandade känslor för. Där har jag upplevt min allra största sorg- att föda ett dött barn. Där har jag också upplevt den största lyckan- att föda ett levande barn.

Vi hade en fin stund. Skönt med ett litet avbrott och lite shopping. Gustav fick en ny mössa. Vi letar också skor åt honom, men det verkar svårt att hitta. Hans storlek är alltid slut. Kanske får vi leta på nätet.

Födelsedagspresenter letades också till två ljuvliga guldklimpar som föddes på nästan samma dag för snart ett år sedan. Två små mirakel med var sin bror i himlen. Vi kom hem med idéer, men inga presenter. Nästa gång så.

Nu blir det några sidor lästa i min bok innan läggdags.

måndag 13 september 2010

Härlig dag.

Gustav är så ljuvlig just nu. Vill kramas hela tiden och jag njuter av varje sekund min lille fartfyllda kille har tid med lite mys med tråkiga morsan. Värmer i hela hjärtat. Mitt i buset kan han hejda sig och snabbt krypa fram till mig. Upp i famnen där han försiktigt lägger sitt huvud mot min kind och håller om mig hårt med sina armar. Ljuvliga! Mycket skratt har det blivit i dag. Det är så kul att vi kan kommunicera på en helt annan nivå nu. Vi förstår varandra på helt andra plan. En ny värld.

Dessutom startade dagen bra med sovmorgon och sedan på det, ännu mer sömn då Gustav bestämde sig för att krypa ner under täcket och sova en stund han med då han kom för att väcka mig. Var gott för den slitna kroppen att få vila ut, men tjockt i huvudet ännu.

Stressar lite över skolstart. Tre dagar kvar nu. Hur ska det gå? Kommer jag hinna? Orka? Lyckas? Är medveten om att jag har skyhögra krav på mig själv, men kan inte släppa efter. Kanske känns det lättare efter första seminariet. Via nätet blir det. Klurigt, men jag kommer nog underfund med hur man loggar in med webbkameran och mikrofonen och hela baletten. Trodde jag var lite världsvan i datavärlden, men icke. ;-)

Nej, nu tar jag gröthuvudet med mig och lägger mig.


Ja, mitt eget alltså. Om någon undrade.

söndag 12 september 2010

Utslagen.

Dryga sjukan ligger ännu och lurar. Tjockt i huvudet och trött i kroppen. Drömmer om en skål med godis och några chokladbollar. Har nog utvecklat ett maffigt sockerberoende. Icke bra.

Lite mamma mia innan jag stupar i säng. En fin helg har vi haft. Hoppas ni haft detsamma!

lördag 11 september 2010

Kärlekens under.

Jag kan inte förstå att jag har sådan tur. Det finns inga ord. Det finns ett barn som är av mitt kött och blod. En levande pojke som älskar mig. Som älskar mig.

Jag sitter ensam denna lördagskväll och ser en film på tv. På nedre våningen sover liten bebis. Min. Och någonstans mellan drömmar och vakenhet gråter han till. Jag är där på fem röda. Och när han hör att jag stiger in i rummet, för han hör att det är jag, reser han sig i sängen. Torkar tårarna och ropar;

Mamma! Där mamma.

Och jag pussar honom och stoppar om honom och berättar att mamma är här och älskar dig. Med de orden sagda drar han en suck och somnar om. Älskade. Älskade fina. Mitt barn. Jag sitter där och hör honom andas. Tryggt. Medan mina tårar faller.

Jag kan inte förstå att jag har sådan tur. Jag får vara hans mamma! Jag får vara den han ropar på. Söker trygghet hos. Jag får älska och älskas.

Det är kärlekens under.

Liten lässtund i en korg.

Varning för bebis.

Han bits! En liten puss lurar han med först, sedan sätter han tänderna i mig den luringen. När jag säger nej ler han. Hujeda mig sånt barn han är. ;-) Svårt att vara hård och konsekvent när man möts av solskensleendet. Kanske är det tänderna som vill upp. Tycker mig minnas att det var samma visa när de första två kom.

Galt galt galt golla golla golla. Gustavs nya favorituttryck. Hela dagarna i ända. Förövrigt pratar han mer och mer. Mest hela tiden. Jag undrar vad han pratar om min älskade kille. Högläsning bjuder han också på, men roligast är att läsa för sig själv när mamma inte ser. Här om dagen hittade jag honom i leksakskorgen (en ganska rymlig sådan) med sina favoritböcker som han släpat med sig dit i. Där satt han och läste och skrattade högt för sig själv medan jag lurade runt hörnet med handen för munnen för att inte brista i skratt. Kamerna hade jag också redo så jag paparazzifotade honom. Bild kommer.

Helgen ägnas åt jobb för min del. Inspirerande.

Trevlig helg!

torsdag 9 september 2010

Nya tavlorna.

Nu är de nya tavlorna uppe. Gustav så klart. Vårt hjärtegull. Ramen My first year är en doppresent från ena gudfadern. Det fattas bara ett kort. Makalöst!

Upp igen.

Ny energi idag. Sömn och smärtlindring gör sitt. Känner att trådarna har lossnat något. Jag har i alla fall börjat sortera. Jag har sovit många sammanhängande timmar under natten, fått sovmorgon och sedan en stund i badet. Gustav pekade på badkaret och upprepade ba mamma, ba. Så duktig han är och så stolt han gör mig! Nu sover han och jag hänger upp tavlor och plockar i vardagsrummet. Vi får besök imorgon. Bästa bror, Gustavs gudfar kommer över helgen. Mysigt!

onsdag 8 september 2010

Jag är nog lite låg.

Dagarna går i varandra. Om varandra. Förbi varandra. Det går i ett. Full fart. Huvudet är precis fullt av tankar, måsten, drömmar, planer, glädje, funderingar, oro, kärlek. Av livet. Och visst är det underbart i det stora, men jag kan inte riktigt sortera. Jag vet inte i vilken tråd jag ska dra i först. Jag vill så mycket och på många sätt känner jag mig fast. Mest i min egen oro. Jag är jobbig så. Mot mig själv. Någonstans där inne sitter en liten Linda och mår inte så jättebäst just nu. Jag tror jag måste skriva listor. Börja någonstans. Skriva bort känslan av ovisshet.

Jag känner också att det lurar sjukdom runt hörnet. Jag har försökt blunda, men jag blir allt hängigare. Har inte tid. Ingen lust. Jag hoppas jag klarar mig lindrigt.

Jag är också i en period där jag är rädd. Rädd för att förlora Gustav. Känslan är förlamande. Jag vaknar flera gånger om nätterna för att kolla om han andas. Jag tröttar ut mig själv.

Det är höst på ingående. Frisk luft och gula blad. Dimma. Sval sol. Mörka kvällar. Det är ganska skönt faktiskt. Skönt att slippa hettan. Märkligt att det kommer från mig, men så är det. Skönt. Något befriande. Kravlöst på något vis. Och lättare att andas. Jag välkomnar hösten. Färgglada höst. Och så var det på hösten allt förändrades. Blev vackert. Välsignat. En liten pojke. Jag tror hösten har blivit en favoritårstid.

lördag 4 september 2010

Hurra!

Öppnade nyss min mail och fick en glad överraskning.

Jag är antagen på högskolan!

Hurra!

Hurra. Hurra. Hurra!

torsdag 2 september 2010

Fler bilder från semestern.

Jobb.

Sista dagen på jobbet denna vecka. Oj oj vad det har tagit på krafterna att jobba så intensivt. Tre hela dagar och en halv. Inte illa för en småbarnsmamma. Det är ju trots allt över ett år sedan jag jobbade varje dag. Nu i samband med att det närmar sig Gustavs 1 års dag har jag fått brev från försäkringskassan att jag måste ta ut 5 dagar/vecka för att få behålla min sgi. Ja, och då försvinner ju dagarna snabbt. Just nu tar jag ut tre dagar så vi får se hur jag ska pussla ihop det. Kanske blir det lite mer jobb för att spara dagarna.

Gustav är så duktig och gör stora framgångar både fysiskt och i tal. Här om dagen när vi läste favoritboken pekar Gustav på en katt och utbrister katten!. Gissa om mamman var stolt. Vi läser vidare och återigen kommer en bild på en katt och från Gustav hörs katt. Jag är så imponerad. Älskade liten. Nu har han tagit 6 stapplande steg och är så lycklig för att kunna ta sig dit han vill som han vill. Det är en bestämd liten kille jag har och får han inte som han vill skriker han rakt ut och sätter sig rakt ner i ren protest och slår i golvet. Gosungen att vara så truttig. Han testar gränser också, men nästan bara hos mig. Hoppas han lär sig snabbt. Jag gillar inte att bli arg på honom. Speciellt inte då han blir ledsen. Tufft jobb att vara mamma.

Håret blev bra förresten. Ja, då när jag var hos frissan för någon vecka sedan. Jag behövde som vanligt en liten invänjningsperiod, men nu känns det bra.

Risotto.

Valfritt kött, tex skinka. Vi hade kyckling hemma så det fick det bli.
1/4 Purjolök
4 soltorkade tomathalvor. Om de inte redan är inlagda bör det läggas i blöt ett tag.
1 klyfta vitlök.
Kokt ris, rester eller nykokt.
(1 skvätt vitt matlagningsvin)
Grädde, i vårt fall oatly iMat
Saltfri kycklingbuljong
Lite ost (kan uteslutas, jag hade bara på min del)

Fräs kyckling, lök, soltorkad tomat och vitlök lätt i olja. Tillsätt det kokta riset, (häll på lite vin) och vatten. Smula över lite buljong och låt puttra. Mot slutet tillsätter du grädde och ost till önskad konsistens.

Betyg från Gustav; Lite skeptisk vid första tillagning, men godkänt. Andra tillagningen slukade han allt. Betyg från mig; Lätt, fräscht och gott.