Sidor

onsdag 8 september 2010

Jag är nog lite låg.

Dagarna går i varandra. Om varandra. Förbi varandra. Det går i ett. Full fart. Huvudet är precis fullt av tankar, måsten, drömmar, planer, glädje, funderingar, oro, kärlek. Av livet. Och visst är det underbart i det stora, men jag kan inte riktigt sortera. Jag vet inte i vilken tråd jag ska dra i först. Jag vill så mycket och på många sätt känner jag mig fast. Mest i min egen oro. Jag är jobbig så. Mot mig själv. Någonstans där inne sitter en liten Linda och mår inte så jättebäst just nu. Jag tror jag måste skriva listor. Börja någonstans. Skriva bort känslan av ovisshet.

Jag känner också att det lurar sjukdom runt hörnet. Jag har försökt blunda, men jag blir allt hängigare. Har inte tid. Ingen lust. Jag hoppas jag klarar mig lindrigt.

Jag är också i en period där jag är rädd. Rädd för att förlora Gustav. Känslan är förlamande. Jag vaknar flera gånger om nätterna för att kolla om han andas. Jag tröttar ut mig själv.

Det är höst på ingående. Frisk luft och gula blad. Dimma. Sval sol. Mörka kvällar. Det är ganska skönt faktiskt. Skönt att slippa hettan. Märkligt att det kommer från mig, men så är det. Skönt. Något befriande. Kravlöst på något vis. Och lättare att andas. Jag välkomnar hösten. Färgglada höst. Och så var det på hösten allt förändrades. Blev vackert. Välsignat. En liten pojke. Jag tror hösten har blivit en favoritårstid.

Inga kommentarer: