Sidor

onsdag 29 december 2010

Jul på kyrkogården.

Tomhet efter dig mitt hjärta. Alltid tomhet. Alltid sug i magen av saknad. Alltid orättvisa. Alltid är du saknad. Och innerligt älskad.

När vi stod där och betraktade de två små ljus som brann bubblade ilskan i mig. En impuls att sparka ner allt drog kraftigt över mig. Slå och skrika. Kasta hela fåniga lådan ner mot den isfrusna sjön.

Varför står vi här på julen? Två frusna föräldrar på en frusen kyrkogård. Över en frusen urna. Och tänder två små ljus. Varför får vi inte ge kärlek och klappar till dig på julen? Varför finns där tystnad där ditt skratt skulle höras? Varför är det tomt där hela din person skulle fylla vår vardag?

En fruktansvärd sanning. En smärta oförklarlig.

Alltid tomhet efter dig.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Usch, så orättvist...

Varm kram!

lilla angelyne sa...

Victor, underbara lilla Victor.

Kärlek till er!

therese sa...

Sa hej till Victor när jag var och hälsade på farmor på julafton. Han har en fantastisk utsikt!

Hoppas att julen har varit bra och att rullgardinen sakta men säker rullas upp..