Sidor

söndag 2 januari 2011

Rullgardin.

Fjärde sprutan instucken och rullgardinen gick ner. På en gång. Precis som väntat och fruktat. Det är fullständigt vidriga hormoner. Allt blir svart. Hela kroppen gör ont. Känner mig sjuk.

Förr i världen var detta den bästa behandlingen av alla vidriga. Nu står jag knappt ut. De nästkommande dagarna efter injektionerna är en mardröm. Jag liksom checkar ut när hormonerna flyttar in. Kvar blir en trött och ledsen Linda. En som inte riktigt kan tänka klart. Som bara vill sova, sova, sova i förhoppning om att vakna upp ur mardrömmen.

Kroppen sväller upp som en ballong och buken krampar. Det är som om någon försöker dra ut hela livmodern. Med taggtråd. För att förmildra. Det är obeskrivbart. Jag längtar efter en operation. Att få ta bort hela infekterade området.

Försöker ta en liten stund i taget. Suger i mig ljusglimtarna från min fina familj. Tills rullgardinen går upp. Imorgon ringer jag Uppsala. Kanske de vet råd.

1 kommentar:

lilla angelyne sa...

KRAAM!

Hoppas du fått stöd och råd från Uppsala!