Sidor

torsdag 17 februari 2011

I munnen.

Lite nytt på tandfronten i familjen.

Gustav har sedan ett tag tillbaka börjat med vakennätter igen. Det vaknas vid två, fyra, fem, sex. Typ. Han gråter och vill inte ligga ner. Det är inte ovanligt att det tar någon timma innan han somnar om. Han har också varit ovanligt sur och gnällig om dagarna. Och vi fattar inget. Som vanligt alltså. Man glömmer ju så fort. Här om dagen under bus och lek då Gustav hängde lite upp och ner i soffan såg jag plötsligt svaret. Tänder! Så klart. Tre kindtänder dessutom. Aj. Inte konstigt att humöret har varit svängigt. Nu finns det nio stycken vita i lilla munnen. De tre senaste verka dykt upp över en natt.

I min mun gör det också ont. Har haft sedan länge en problematik med mina visdomständer. Två fick dras ut. De andra två opererades fram för något år sedan. Sedan var förhoppningen att tandköttet skulle läka och dra sig tillbaka så tänderna fick fria tuggytor. Så blev det dock inte. Under tandläkarbesök nu i veckan beslutades att de måste dras. Så nu laddar jag inför dagning 1 som sker nästa vecka. Såret måste sys och sedan kan det bli möjlig med antibiotika. Skit alltså. Det är aldrig roligt med stora sår i munnen som blöder till kväljningar. Kan inte påstå att jag längtar. Det borde inte familjen göra heller. Tror inte det finns någon smärta som jag blir så sur av som tandvärk. Dåligt. Mycket dåligt.

Och dyrt. Varför ska det kosta så hiskligt?!

Kvalitetstid.

Nu när jag jobbar har morgnarna blivit den tid som bara är min och Gustavs. Ren kvalitetstid. Efter en flaska välling hoppar liten G ur sängen och springer efter böcker. Sedan kryper vi ner under det varma täcket och plöjer igenom gamla och nya favoriter medan vi gäspar och sakta vaknar till liv efter nattsömnen. När vi läst det som läsas kan drar vi upp rullgardinerna och iakttar alla "kraaaa" (fåglar) som intar sin frukost i trädet precis utanför. Och där ligger vi tätt intill varandra. Bara kärlek. Min älskade son. Tänk att jag får uppleva detta. Mirakel.

Sedan bajsas det lite i blöjan och då hoppar vi in i duschen. Eller tar ett bad tillsammans. På det en stabil frukost innan jag måste bege mig. Jag suger i mig varje sekund som jag kan gå på under de ensamma timmarna på jobbet.

lördag 12 februari 2011

Fy Kisse!

Mamma, Gustav och Kisse sitter vid frukostbordet. Gustav sträcker sig mot ljusstakarna för att leka med dem. Mamma säger nej och skakar på huvudet. Gustav tar bort handen, tittar lite på mig och sträcker sig sedan fram igen. Mamma skakar på huvudet igen. Nej, Gustav. Inte leka med dem. Gustav tittar på mig, tar motvilligt bort handen för att lika snabbt sträcka sig tillbaka. Tålmodig mamma skakar återigen på huvudet. Inte så, ajaj. Gustav lyder till slut.

Men Kisse, han är en riktig buse! Han vill minsann inte lyssna. Med hjälp av Gustav klättrar Kisse upp på bordet och styr skutan rakt mot ljusstakarna för att leka lite. Gustav tittar ner på Kisse och ser plötsligt allvarlig ut. Ajaj, säger han åt Kisse medan han skakar på huvudet. Kisse vill inte lyssna. Han klättrar upp igen och hoppar nu på stakarna. Vilken katt va! Nu blir Gustav arg. Neeeeeeej fyfy, säger han strängt medan han kraftigt skakar på huvudet. Kisse blev nog rädd för han klättrar sedan ner och lägger sig i soffan. Gustav ser nöjd ut och hoppar leende ner på golvet.

Ja, fy Kisse. Hur du gör. Vilken tur att Gustav passar på dig! Hur skulle det annars blivit?

fredag 11 februari 2011

Här står jag.

Läser lite i min blogg. Läser om väntans tider. Om lycka och rädsla. Om en växande mage och två föräldrar som levde på hoppet om liv.

Det känns långt bort. Som om det hände i ett annat liv. Och på sätt och vis gjorde det ju också det. Ett annat liv. Ett annat rum. Där på andra sidan dörren väntade ett nytt.

I det rummet står jag nu. Här står jag och kärleken flödar från golv till tak. Studsar mellan väggar. Lyckan finner inga gränser. Jag står här nu. I drömmarnas rum. Det är överväldigande. För inte länge sedan stod jag och stilla knackade på. Lyssnade med örat försiktigt mot dörren. Undrade om jag någonsin skulle få kliva in här. Undrade om detta rum var gjord åt mig eller om dörren skulle förbli stängd. Nu står jag här och dörren bak är stängd. Men jag glömmer aldrig.

I alla de rum jag passerat, bak alla dörrar jag stängt bakom mig, finns något som jag tagit med mig. Som format mig. Gjort mig till den jag är. Och jag vill tro att det gjort mig mer närvarande. Att det fått mig att se alla nyanser. De rummen har lärt mig om ödmjukhet. Och därför, när jag står här nu, har jag också lärt mig flyga.

Här står jag. Mitt i livet.

Det liv vi så länge längtade efter.

torsdag 10 februari 2011

Hjärtskärande.

Tungt att åka till jobbet idag. Lilleplutt började gråta hysteriskt redan när jag började klä på mig. När jag sedan skulle gå eskalerade det och han var alldeles från sig av förtvivlan. Maaaaammaaaa grät han med armarna uppsträckta mot mig. Fy, vad elak jag kände mig när jag var tvungen att stänga dörren framför honom där han stod. När jag sedan gick till bilen vände jag mig om och fick se honom i fönstret. Bankande och vinkande. Åh, lilla hjärtat mitt.

Hjärtskärande. Det var en mamma som fällde några tårar innan avfärd.

Ännu värre känns det att jag inte får krama och pussa honom förrän på lördag. Jag jobbar sena kvällar och sover därför över på närmare håll då jag har över 4 mil till jobbet. Saknad.

tisdag 8 februari 2011

På gång.

Jag passar på att åka och träna lite ikväll också. Varför inte, när jag ändå är på gång liksom. Den här kroppen har inte blivit trimmad på jag vet inte hur länge. Årtal är jag rädd. Men det kanske också får bli en vana? Vi får se.

Om jag fortfarande lever efter passet så kanske. ;-)

Äventyrsbad.

Idag har lilla familjen varit på rolig utflykt till äventyrsbadet här i stan (aqua nova). Det var premiär för oss att åka dit med Gustav. Lite nervösa var vi innan, helt i onödan visade det sig. Gustav ÄLSKADE det. Jag har allvarligt talat aldrig sett honom ha så roligt. Någonsin. Vilken underbar syn och upplevelse!

Först hade vi lite uppvärmning i den vanliga babypoolen eftersom äventyret inte hade öppnat ännu. På det hann vi med lite lunch och fika innan det öppnade. Passade oss perfekt. Inne i äventyrsbadet finns en liten babylagun med låg vattennivå så Gustav kunde leka fritt utan att man behövde springa efter och hålla i. Där finns pirater, fiskar, vattenfall, fontäner, rutschkanor och småpooler. Åh, vad han lekte och njöt. Vi simmade runt i de andra lite större poolerna och det var också lyckat. Vi kom dit till elva. Halv två först gick vi till duschen. Gustav somnade som en stock i bilen. Fick några bilder med mobilen, ska se om jag får in dem i inlägget sen.

Åk dit! Vilken toppenupplevelse. För stora som små. Vi undrade när vi gick varför vi inte gjort det tidigare. Det kommer garanterat att bli en vana.

söndag 6 februari 2011

Slut i huvudet.

O: Vad går det för filmer idag?
Jag: (Rabblar upp från tv.nu) Åh, the mist. (Djup ironi.)
O: Vilken kanal?
Jag: Hmm... TV... TV... TV... TV med två streck bakom???
O: TV elva?
Jag: Precis, sa ju det.

fredag 4 februari 2011

Glädjespridare.

Tjej, 4 år, kommer in på jobbet med sin mamma. Vi småpratar lite om tuggummi med smak och hur man kan tugga så man ser ball ut. Hon är jätteball för hon tuggar med sned mun. Naturligtvis. Vad annars liksom.

Jag hjälper hennes mamma med klädköp och tjejen utbrister; du är fin. Du är faktiskt jättefin. Hur fin som helst och hur många gånger som helst!

Jag lättar lite där jag står av glädje. Hur glad blir man inte då. Underbara barn. Vilka glädjespridare!

Gukav.

Precis när jag börjat hoppas på en (mycket) tidig vår kommer kung vinter tillbaka med sina järnklor. Snön fullkomligt vräker ner och jag är trött. Trött på vitt. Trött på kyla. Trött på snö. Trött på att bylsa på oss när vi ska ut. Trött på att frysa.

Det hinner gå många dagar innan jag skriver här. Att sitta vid datorn när jag är hemma är svårt. Dels för att Gustav är precis över allt. Han är i en riktig klätterpreiod och plötsligt står han på bord, bokhyllor, säng, soffkant redo att hoppa ner. Och dels för att den lilla luringen har lärt sig hur man stänger av datorn! Innan man ens hinner blinka närmar det sig ett litet knubbigt finger mot knappen och vips. Program börjar stängas ner innan man sparat något och datorn stängs av. Perfekt arbetsmiljö när man sitter med studier. Eller försöker printa ner några rader här.

Vi mår bra i alla fall. Vi har klarat oss undan sjukdomar länge nu. Peppar peppar. Jag går och småfasar över att drabbas av vinterkräkan, men vi är skonade. Än så länge.

Gustav har förresten lärt sig sitt namn. Numera heter han Gukav.