Sidor

fredag 11 februari 2011

Här står jag.

Läser lite i min blogg. Läser om väntans tider. Om lycka och rädsla. Om en växande mage och två föräldrar som levde på hoppet om liv.

Det känns långt bort. Som om det hände i ett annat liv. Och på sätt och vis gjorde det ju också det. Ett annat liv. Ett annat rum. Där på andra sidan dörren väntade ett nytt.

I det rummet står jag nu. Här står jag och kärleken flödar från golv till tak. Studsar mellan väggar. Lyckan finner inga gränser. Jag står här nu. I drömmarnas rum. Det är överväldigande. För inte länge sedan stod jag och stilla knackade på. Lyssnade med örat försiktigt mot dörren. Undrade om jag någonsin skulle få kliva in här. Undrade om detta rum var gjord åt mig eller om dörren skulle förbli stängd. Nu står jag här och dörren bak är stängd. Men jag glömmer aldrig.

I alla de rum jag passerat, bak alla dörrar jag stängt bakom mig, finns något som jag tagit med mig. Som format mig. Gjort mig till den jag är. Och jag vill tro att det gjort mig mer närvarande. Att det fått mig att se alla nyanser. De rummen har lärt mig om ödmjukhet. Och därför, när jag står här nu, har jag också lärt mig flyga.

Här står jag. Mitt i livet.

Det liv vi så länge längtade efter.

1 kommentar:

Nilwa sa...

åh va fint skrivet, så känslosamt och innerligt. Och jag känner verkligen igen det nu...nu när man får va med att dela lyckan och glädjen. Oj vilken tur att vi inte gav upp...att ivf finns och att våra små valde att stanna hos oss.
Massa kramar och en trevlig Helg!