Sidor

tisdag 19 april 2011

Tiden som gick och aldrig kommer igen.

Jag saknar att blogga emellanåt. Som idag när jag åkte till jobbet och såg våren. Och tänkte att det måste jag skriva om. Jag måste skriva om hur det diskret skimrar grönt i trädtopparna. Om den gult lysande ängen av tussilago jag susade förbi. Om hur jag väcktes av flerstämmig fågelsång och allt det vackra vita precis utanför mitt fönster. Vackert vitt av vitsippor. Och om den lilla blåsippan som letat sig upp mellan plattorna på uteplatsen. Och om krokusarna som kom och gick innan jag hann med. Om Gustav som blev från sig av avund då grannpojken hade en trehjulcyckel och hur jag sedan hittade min gamla som han överlycklig fick ärva. Om solen som värmer och hur temperaturen låg på 19 grader här om dagen. Och om hur jag egentligen bara missar och missar och missar hela våren. För jag gör det. Jag missar tiden. För att allt är upp och ner. För att vi lever i kaos just nu. För att inga trådar knyts och vi lever en dag i taget. Oro. För att jag åker hemifrån klockan nio på morgonen och är hemma igen klockan åtta på kvällen. För att jag sedan bara somnar ifrån och vaknar igen på morgonen. För att tiden bara går och aldrig kommer igen.

8 kommentarer:

Eva N sa...

Skickar en styrkekram till dig, lät som att du kan behöva det.... Det går fort ute i naturen nu...

lilla angelyne sa...

Det låter som om du skulle behöva tid av andrum. Jag förstår om det är svårt att få plats med det nu, men fina du - ta hand om dig!

Om och hur du än vill prata så finns jag här.

KRAAM

Ulrika sa...

Håller med förra inlägget, styrkekram!! Försök att finna energi och kraft ifrån naturen och våren!!

Stor varm kram!!

Anne sa...

Jag vill också skicka en styrkekram och en önskan om att trådarna snart kan knytas...

Jessica sa...

Det låter tungt Linda!
Hoppas att du finner ett sätt att bromsa på, så att du inte känner att du missar så mkt hela tiden.
Ta hand om dig.
Kram // Jessica

Ullis/Leva på landet sa...

Låter som om du har det tufft nu. Hoppas att det blir bättre.

Sköt om dig!
Påskkramar Ullis

lilla angelyne sa...

Å, jag hoppas också att vi kan ses snart! Om jag inte läser nästa kurs kommer jag få det betydligt lugnare, då kommer vi gärna och hälsar på er - eller om ni vill komma söderut :-)

Jag var också orolig för att E skulle ramla/klättra ur sängen. Men just de gamla utdragssängarna är så bra eftersom de har lite högre sidor. Vi sa från början till E att hon bara fick ropa på oss när hon vaknade och inte klättra ur och hittills har det funkat. Det har dock hänt att hon ropat och jag sagt att hon ska komma och då har hon kommit tassandes (även om det är lite högre kanter är sängen väldigt låg, den är mycket mindre än vad den ser ut på bild :-)). Om nätterna tror jag inte riktigt hon vågar klättra ur i mörkret. Iallafall så har det gått så mycket bättre än vad jag trodde det skulle gå. Jag väntade mig veckor av sovtrassel, men jag tycker nog att hon snarare sover bättre nu än förut.

KRAAAM

Linda sa...

Tack för era tankar och kramar, de värmer! och kram tillbaka!