Sidor

torsdag 18 augusti 2011

Att välja annorlunda.

Gustav är ett år och drygt 11 månader. Snart två. En liten, men stor pojke. Och han är hemma med sin pappa. Han kommer vara hemma ett bra tag till. För att vi valt att ha det så. För att vi kan. För att vi vill. Och där borde detta inlägg sluta. Men så lätt är det inte.

Jag har under flera månaders tid fått höra hur fel jag gör. För att jag är med mitt barn. För att vi är med honom. För att vi kommer ha det så framöver. Självvalt. Det pikas än hit än dit. Han kommer bli socialt handikappad. Han är väl ett stort ego. Han är understimulerad. Det kommer inte bli folk av honom. Han missar en viktig del av livet. Bla bla. Bla bla. Måsten och krav. Och fördömanden.

Som om han skulle fara illa vid. För att han är med sina tryggaste. Märkligt! Och ja, irriterande. Vi har valt bort förskola. Vi väljer mot strömmen. Vi känner av vår familj och gör det som är bäst för oss. Vi som längtat så har äntligen en möjlighet. Att vara med. Varje dag.

Och det är fel?

Tids nog kommer det. Oundvikligt. Men nu, nu är vi med varandra. För att vi valt att ha det så. För att vi kan. Och visst borde det räcka så? Måste jag alltid försvara vårt val? Som om vi gjorde fel?

10 kommentarer:

Angelica sa...

Jag tycker det är TOPPEN att ni kan göra så! Jag önskar att vi hade möjlighet att ha Ludvig hemma ännu längre än vad vi kommer att ha honom hemma, även om det är längre än många andra. Men eftersom jag ska plugga på distans så kommer jag göra mitt yttersta för att han ska få så korta dagar/veckor som möjligt i alla fall. Jag vill ju vara med mitt barn, varför skulle vi annars ha skaffat barn? Kan man, vill man - så SKA man. Oavsett vad andra säger.

Kram

Anonym sa...

Läste detta och kan inte för mitt liv förstå hur klumpigt folk uttalar sig. Lillkillen är knappast isolerad för att han är hemma med er! Jag blir mer skrämd av ettåringar som lämnas på dagis....

lilla angelyne sa...

Ni gör det som många andra drömmer om att få göra. Ni visar Gustav hur viktig han är och det tycker jag är fantastiskt! Jag vet hur svårt det kan vara att inte lyssna på andra. Men försök att slå bort. Och du behöver inte försvara. Du och ni är så mycket bättre än de!

Massor av kramar

SmålandsJenny sa...

Jag och min syster har aldrig gått på förskolan men vi är helt normala för det. Strunta i dom!

Karin C sa...

Känner tyvärr igen mig i det du skriver. Lova och Wille är nu 3 och 1½ år och dom är fortfarande hemma med mig. Men många i min omgivning har vääääldigt mycket åsikter om hur viktigt det är att barn måste komma in i dagisvärlden så fort som möjligt. Men jag tycker tvärtom. Vi är dom bästa för våra barn och så länge man hittar på saker med sina barn, tex öppna förskolan, så dom får träffa andra barn så mår barnen bara bra av att vara hemma med dom tryggaste i deras värld. Min mamma som är förskolelärare ut i fingerspetsen tycker att före 3 års ålder så behöver inte barn dagis. Dom leker inte med andra barn utan bredvid och det kan dom lika gärna göra på öppna förskolan eller liknande. När man sen märker att barnet börjar ha ett samspel med andra barn så kan säkert dagis vara toppen. Lova har nu för några månader sen börjat riktigt leka med jämnåriga och älskar att leka :)
Hon ska nu få börja 15 tim i veckan men Wille ska jag ha hemma minst 1 år till. Jag är otroligt glad och tacksam för att vi kan göra så här, att vi har råd och så vidare.....:)
Massa kramar till er <3

Anna sa...

Var stark och stå på er.
Ingen annan vet vad som är bäst för er. Kramar i massor.

Jessica sa...

Jag har A hemma fortfarande och tillsammans med lillebror och jag får ofta också frågan om han inte ska börja förskolan. Vår son pratar dessutom inte, men å andra sidan gjorde inte min bror det förrän han var över tre år, så det behöver ju inte betyda ngt.
Helt galet att man ska få höra såna dumheter som ni fått. Förr vara man en dålig mamma för att man lämnade dem på "dagis" nu är det tydligen tvärtom?? Kan inte alla få göra som de vill och efter sina möjligheter så länge ingen verkligen tar skada?
Kram till er!

kajsa- mamma till 5 helt olika individer sa...

Otroligt fin och innehållsrik blogg. Känner igen den där trotsåldern ;).
Det finns inget som är bättre för små barn än att vara med sina föräldrar. Tryggheten växer. Sen är så klart dagmamma eller förskola en bra lösning när föräldrarna måste jobba. Njut och stanna hemma så länge ni har möjlighet och själva vill.Han hinner bygga sociala relationer, jag lovar.

Trevlig helg! Kram Kajsa

ida sa...

Dessa människor missar en väldigt viktig sak, Det viktigaste i ett barn liv är dess föräldrar! Anknytningen. Den är sååå viktig, LIVSVIKTIG! Socialt handikappad? Understimulerad?Han är 2 år, inte 32.. Var hemma med gott samvete och njut av er tid tillsammans!!

Linda sa...

Tack fina ni för era reflektioner kring detta ämne! Jag stärks av era kommentarer och vet inners inne att vi gör rätt. Ibland är det bara så svårt att stå emot haglet och jag börjar fundera och själv ifrågasätta.

Stor kram till er och tack för era tankar!