Sidor

tisdag 20 september 2011

Att tala om det.

Jag hade tänkt att jag skulle dela med mig av mitt tal till er. Ni vet ju historien, men lite repetition kan ju alltid vara bra, eller hur ;-)

Nu lyckas jag inte föra in det här i blogger. Tydligen går det inte att hämta text från word och sedan klistra in det här..? Kommer jag på ett sätt får ni läsa.

Jag hade svårt att komma till ro igår. Tänk så mycket kraft det går åt att tala om det. Att skriva är en annan sak. Där vet jag tempo, röstläge och ja, allt det där utan att behöva öppna munnen. Ni som läser får tolka på ert sätt. Det är friare så. Jag skriver och ni målar bilder med hjälp av mina ord. Att tala öppet om det är en annan sak. Min röst ska lyssnas på. Jag ska förmedla det jag tänker med min röst och med mitt kroppsspråk. Inte riktigt enkelt. Faktiskt rätt läskigt. Jag har aldrig gillat att bli lyssnad på. Missförstå mig rätt, alla vill ju bli lyssnad på. Jag tänker mer på det där aktiva lyssnandet till min röst. Komplex kanske? Jag vet inte.

Men jag fixade det. Nästa gång jag talar ska jag plocka fram detta minne. Jag tror jag har passerat en viktig milstolpe i mitt liv. Jag har talat om det. På riktigt.

måndag 19 september 2011

Ja, men se där.

Jag lever, hör och häpna. Och tungan sitter kvar där den skall. Inget plötsligt avfallande under natten. Jag höll mitt tal och såg ögon tåras av mina ord. Jag vågade och det blev väl mottaget. Och nu är jag klar. För denna gång. Med lite bättre självförtroende.

Hejja mig.

söndag 18 september 2011

Trött på mig själv.

Det går runt i skallen just nu. Tusen trådar och jag får smått ångest. Så som jag brukar när det blir för mycket. Jag har pluggat som en galning. Och ännu är jag inte klar. Ja, jag vet att jag har höga krav. Och att jag kan sätta fällben på mig själv. Så nu ligger jag och kravlar. Önskar att jag kunde ge mig någon gång. Jag är ju inte direkt presidenten av USA. Och ändå. Ja, jag beter mig som om det jag gör skulle ha betydelse för hela vida världen. En liten uppgift. Och så tror jag att jag måste prestera till tusen. Den där duktiga flickan i mig är tröttsam. Mycket tröttsam.

Jag har nu, inte helt nöjd, lämnat in två av tre uppgifter. Och på det ska jag nu de sista timmarna av dagen också skriva och förbereda ett tal som jag ska hålla imorgon. Ämnet: Detta är jag stolt över. Vi fick skriva vårt tema under förra träffen. Jag skrev; Jag är stolt över min förmåga att ta mig igenom svårigheter.

Kunde jag inte valt något lättare!? Jag är stolt över Gustav. Till exempel. Mycket lättare. Där finns tusen saker!

Men nejdå. Jag ska trassla in mig. Naturligtvis. Varför göra det lätt för sig själv när man kan göra det svårt och bli galen på kuppen?

Att ta mig igenom svårigheter... Ja, nu får jag ju stå där framme och öppna upp mitt innersta. Inför främlingar. Kul. Jag som älskar att hålla tal i vanliga fall. Jag får bara tunnelseende och kräkreflexer. Inga problem. Det fixar jag.

Jag blir så trött. Kan man bli sjuk imorgon tro? Plötsligt tappa talförmågan? Ojdå, farbror doktorn sa att jag måste vara tyst. Hela dagen. Speciellt klockan 17:00. Speciellt då.

Så mina vänner. När klockan slår 17:00 imorgon. Då står jag där framme och berättar. Om mig. Om svåra ämnen. Håll en tumme. Det behöver jag.

Om jag inte tappar tungan under natten. Men det är inte så troligt.

onsdag 14 september 2011

Snart, snart.

Precis där, innuti den röda cirkeln, där ska vi bo. Med bästa utsikt över sjö från frukostbordet. Jag längtar.

I huset, som är gammal charm på ca 90 kvm, finns på nedre botten hall, duschrum, stort lantkök med vedspis och bakugn och intill kök finns kammare med kakelugn. En trappa upp finns somrum 1, som är genomgångsrum och som kommer användas som kontorhörna, lekrum samt rymma extra bädd för besökande, och sedan finns där ett stort sovrum innanför. Som ni ser finns gott om utrymme för utelek. Både vintertid och sommartid. Till huset finns att utnyttja; allt av frukt och bär, jordkällare samt stort förråd i en av ladorna.

Bilden har jag lånat från google.

Kommer sen.

Och strulet fortsätter. Jag jagar och jagar och blir slussad vidare. Känner mig uppgiven. Matt liksom i hela mig. Jag talade med dem idag. Och blev jag inte slussad lite till? Jomenvisstserru. Vad annars. Jag fick sedan en förstående man i andra luren. Han blev stum när jag läste mitt brev till dem. Suckade, nästan skamset. Vi har så stränga regler, jag förstår din uppgivenhet och att detta är ett rent projekt för dig.

Och fint så. Mycket.

Men.

Jag måste fortsätta söka. Ett flertal mail att skickats iväg nu efter eviga signaler i luren. Intyg från personal som inte längre finns på plats. Hur ska det gå till? Ja, tiden vill visa. Annars får jag studera utan hjälp. Pussel, pussel.

Gustav, min solstråle, är bara för härlig förresten. Varje dag naturligtvis, men lite lite extra när han tar till ton. På radion hörde han något som satte sig fast. Och nu går det runt.

Jag kommer, jag kommer, jag kommer. Koooommer seeeeeen.

Veronica Maggios låt. Något omgjord.

lördag 10 september 2011

Vår tur nu.

Efter letande och hopp och besvikelse blev det äntligen vår tur.

Vi hade visning inbokat idag. Hus att hyra. Drömläget. Många sökanden. Så klart. Pirriga, men ändå inte så hoppfulla kom vi dit och kikade. Åh, så vackert kök. Precis där vill jag bo, tänkte jag. Visst, något litet, men läget. Ja, det kändes rätt. Vi kikade runt på tomten. Så vacker utsikt och vilka pulkabackar på vintern.

Visningen började nå sitt slut och så säger hyresvärden; vill ni ta med er ett kontrakt och titta lite på det och fundera lite?

...Eller vill ni skriva på nu?

Vi trodde inte att vi hörde rätt. Ja, vi läste och skrev på direkt. Naturligtvis. Vi har hittat hem. Äntligen. I december går flyttlasset. Och jag tror knappt att det är sant.

Man kan dö av sorg.

Länkar till min andra blogg. Läs gärna artikeln i fråga. Mycket tänkvärd.

Mina moln.

torsdag 8 september 2011

Blåbbä och lingom.

Idag är fjärde dagen i sträck jag är hemma med Gustav på mycket länge. Jag har njutit av varje sekund. Idag, efter duplobygge, tog vi oss en tur guidad av Gustav in i skogen. Han letade efter blåbär och lingon. Först trodde tokiga mamman att han letade efter klubbor. Klubba heter enligt Gustav blubba och är förvirrande likt det nya ordet blåbbä. Gissa om han himlade med ögonen när jag frågade om det verkligen fanns klubbor i skogen. Hur dum får man bli, liksom. Blåbär var det ju. Och lingon. Vi hittade några till slut. Kanske de sista?

Kan ni förresten gissa killens favoritfärg? Blååååå ska det va. Alltihopa om han får be.

onsdag 7 september 2011

Huvudvärk.

Suck och åter suck. Och suck igen. S. U. C. K.

Ja, ni kanske fattar. Suck alltså. Dubbel sådan. Kanske trippel.

Jag har börjat studera, kul. Men mindre kul är studiemedelssökandet. Nej vid första gången. Och nej andra. Och luften sugs liksom ur mig. Allt detta pappersarbete. Jag blir så trött.

Det var över fyra år sedan jag studerade med studiemedel sist. Älskade Victor låg ännu i magen och allt verkade så ljust. Jag skulle hinna klart de två första åren innan han skulle komma. Så blev det inte. Han dog och jag hoppade av studierna. Och då började bråket om papperna. Först till försäkringskassan och sedan csn. Och nu csn igen. Efter alla dessa år.

Allt kommer till ytan och jag blir så trött. Förlamande trött.

fredag 2 september 2011

Student.

Ja, så var jag student igen. Efter tre mycket hektiska dagar på campus följer nu tre veckors självdiciplin med distansstudier. Jag är mör in i märgen, men förväntansfull inför allt jag kommer lära mig.

Tillbaka på jobbet en sväng idag, innan avresa mot huvudstaden och formex-mässa.

Det går i ett, i ett, i ett.