Sidor

måndag 19 september 2011

Ja, men se där.

Jag lever, hör och häpna. Och tungan sitter kvar där den skall. Inget plötsligt avfallande under natten. Jag höll mitt tal och såg ögon tåras av mina ord. Jag vågade och det blev väl mottaget. Och nu är jag klar. För denna gång. Med lite bättre självförtroende.

Hejja mig.

2 kommentarer:

Sara sa...

Härligt! Skönt när man tar sig igenom en uppgift man varit nervös och orolig för!

Mathias sa...

Du är bäst!! :)