Sidor

fredag 25 november 2011

Under drömmarnas slöja.

När jag sover, när jag befinner mig i en annan värld, under en slöja av drömmar. Det är då vi möts.

Du och jag. Jag och du.


Hastigt och precis som om det aldrig hänt. Då står du där. I en folkmängd. Bland blommorna. Mellan träden.

Oftast springer du. Bort från mig. Innan jag hinner ropa. Stanna älskling. Stanna en stund. Hos mamma. Hos mig.

Innan du försvinner vänder du dig om. Din blick är klar och lycklig. Jag vet. Du har frid. Och sedan ler du. Med hela din själ ler du och jag läks en bit. Bruna lyckliga ögon. Så som jag föreställer mig att de hade sett ut. Och bruna små lockar i nacken. Precis så som jag alltid drömmer om dig.

Under drömmarnas slöja. Då möts vi. Mor och son. Alltid så. Aldrig annars.

Du fattas mig!

1 kommentar:

Nilwa sa...

Åh fina fina du! Jag började storgråta! Älskade älskade saknade fina storebror!!! du skriver så fint om honom o hans fina mor, rakr från hjärtat! Och du har så rätt! Klart han ler när han får se sin mamma!
Stora varma kramar Jenny