Snart dags för hemfärd efter denna dags jobbpass. Längtar efter att få pussa Gustavs små kinder och lyssna på hans oavbrutna babbel om stort och smått.
Här bloggar jag om mitt liv, om mina krossade drömmar kring ett barn som aldrig fick möjlighet att leva med oss och om min nya härliga vardag som mamma till ett högst levande barn. En dröm som blivit sann.
I juli 2007 försvann marken under mina fötter och livet blev aldrig någonsin det samma mer. Vårt första barn föddes alldeles för tidigt, redan död. Vi fick låna en ängel, en liten älskad Victor. Svåra stunder följde därefter då vi skulle lära oss att leva igen med trasiga hjärtan.
Jag lider av endometrios och vägen till ett syskon till Victor blev lång och svår. Efter en ivf-behandling fick vi vårt efterlängtade plus i januari -09 och den 5 oktober -09 kom han äntligen. Lillebror, vår son. Älskade Gustav.
Sorgen och lyckan går hand i hand i vår familj.
Detta är mina tankar och funderingar. Min berg och dalbana av sorg, lycka, saknad och kärlek.
Välkommen att följa min vardag.
/Linda
Jag bloggar även på Dalarnas Tidningar/Pralin om sorgen efter Victor.
1 kommentarer:
Snygging ;-)
Skicka en kommentar