Sidor

onsdag 1 februari 2012

Fyra stycken.

Vi är tre kusiner i min generation som har fått barn nu, vi har alla fått söner. Jag och min mamma pratar lite kring barnen och sedan säger hon;

-Ja, nu är det fyra pojkar i den nya generationen.
-Fyra? säger jag. Vem är den fjärde?

Hon tittar lite på mig och säger sedan alldeles självklart och naturligt;

-Victor.

Jag är så van vid att han inte räknas med så jag per automatik har slutat att göra det själv i sådana sammanhang. Jag började till och med fundera över vilken kusin till som fått barn och om det verkligen var möjligt att jag hade missat det. Men naturligtvis. Victor. Den första i den nya generationen. Min fina förstfödde. Han som jag alltid bär med mig i hjärtat och ofta får räkna med i tystnad.

Att någon nämner honom, räknar med honom och erkänner honom gör mig varm inombords.