Här bloggar jag om mitt liv, om mina krossade drömmar kring ett barn som aldrig fick möjlighet att leva med oss och om min nya härliga vardag som mamma till ett högst levande barn. En dröm som blivit sann.
I juli 2007 försvann marken under mina fötter och livet blev aldrig någonsin det samma mer. Vårt första barn föddes alldeles för tidigt, redan död. Vi fick låna en ängel, en liten älskad Victor. Svåra stunder följde därefter då vi skulle lära oss att leva igen med trasiga hjärtan.
Jag lider av endometrios och vägen till ett syskon till Victor blev lång och svår. Efter en ivf-behandling fick vi vårt efterlängtade plus i januari -09 och den 5 oktober -09 kom han äntligen. Lillebror, vår son. Älskade Gustav.
Sorgen och lyckan går hand i hand i vår familj.
Detta är mina tankar och funderingar. Min berg och dalbana av sorg, lycka, saknad och kärlek.
Välkommen att följa min vardag.
/Linda
Jag bloggar även på Dalarnas Tidningar/Pralin om sorgen efter Victor.
3 kommentarer:
Kul, just nu är Vera i fasen som innebär att det i vår säng ser ut som bild nr 7. Mysigt...ibland!
Haha!!!
Jag tror att vi lyckas ta oss igenom de flesta bilderna under en natt. =D
;-) De små liven! Vi tar oss nog också igenom de flesta de nätter när Gustav kommer över till oss.
Skicka en kommentar