Sidor

fredag 24 februari 2012

Punktering.

Jag kan gå in här och påbörja inlägg efter inlägg, men så slutar det alltid med att jag inte hittar några vettiga ord. Jag hittar liksom inget flyt i skrivandet. Idag får det bli en allmän uppdatering i punktform. Det är lättast.

Vi har haft fantastiskt fina dagar med plusgrader och sol. En galonklädd Gustav har badat i vattenpölar och jag har njutit av solen som äntligen värmer. Jag förstår att detta bara är en försmak på våren, att det kommer att komma kyla igen, men jag längtar mig sjuk efter nästa årstid.

Jag börjar förstå att vi ska bo där vi bor nu. Jag har aldrig gillat att flytta. Det gör mig orolig och lite villsen. I början av veckan körde jag genom min fd hemstad. Vägarna kändes som mina. Alla hus och affärer var välbekanta. Jag körde nästan "hem" av ren vana. Men där bor jag inte längre. Jag trivs väldigt bra i vårt nya hem. Det är inte det. Det är bara det att det tar tid för mig att rota mig någonstans. Och när jag rotat mig är det svårt att få upp roten i ett handtag. Så småningom blir vägarna kring vårt nya hem mina. Skogen kommer vara välbekant och jag kommer slå rot. Det är tiden innan som är lite ojämn. Innan jag hittar min plats.

Jag är inne i en ond cirkel vad gäller sömn. Jag har svårt att somna. Svårt att sova. När jag väl somnar vaknar Gustav. Eller så snarkas det bredvid. När jag sover själv fortsätter jag att vakna. När jag kliver upp om morgnarna är jag tröttare än vad jag var innan jag la mig. Och har ont i kroppen. Sömnlöshet. Vad gör man åt det?

Jag har genomfört mitt föredrag om sociala medier och höll mig inom tidsramen. För detta är jag väldigt stolt. Jag har kommit så långt på den lilla tiden jag har studerat denna perioden. Jag vågar så mycket mer och är tryggare i mig själv. För ett år sedan hade jag aldrig ens funderat på att hålla ett föredrag.

På måndag har jag tid hos dr M i Uppsala på endometrioscentrum. Det behövs och det är skönt att prata med någon som vet. Som förstår och tar mig på allvar. Jag känner mig lyckligt lottad över att fått dr M som min läkare. Att jag får hjälp. Det var en kvinna tidigare i år som dog av sjukdommen eftersom hon inte blev tagen på allvar. Det gör mig både rädd och förtvivlad. Det borde inte fått hända. Fruktansvärt.

Till veckan ska jag åter till tandläkaren efter ett besök i måndags. Ännu en tand måste dras. Efter den förra mycket komplicerade dragningen känner jag mig en smula rädd.

Vi har dragit med snuva och förkylning sedan vi började gå till öppna förskolan. Där barn finns, finns baciller. Tydligen. Nu har vi stannat hemma två veckor igen. Gustav frågar om vi inte ska dit snart igen. Och det ska vi. Snuva hör småbarnslivet till och kan inte undvikas.

Idag är det fredag igen. Dessa veckor som går och går. Det är svårt att hänga med i svängarna. Men det är en underbar resa.

Önskar er en fin helg!

Inga kommentarer: