Sidor

torsdag 9 februari 2012

Vargar och bloggar.

Det är nästan skrämmande hur tiden bara rusar iväg. Vi är en bit in i februari, redan! Och snart dags för mitt föredrag som jag skrev om tidigare. Gulp! Börjar fundera på vad jag gett mig in på. Jag ska tala i en och en halv timme. Det är många minuter för en som har scenskräck det. Bör jag ta hjälp av något verktyg, till exempel PowerPoint? Eller är pp ute? Hur fyller jag upp hela passet? Nerverna börjar vibrera lite. Jag hoppas naturligtvis att det kommer gå bra och jag intalar mig själv att jag faktiskt inte är en föreläsare så jag kan bara göra det bästa jag kan. Och det får vara bra. Jag kan ju en del eftersom jag själv skrivit i fyra år. Men det är samtidigt så mycket jag inte vet. Hur man blir stor till exempel. Jag har gjort lite efterforskning och surfat runt på de största bloggarna. Ärligt talat är det inget som fängslar mig. Alls. Jag kan bara inte förstå varför de blivit stora. Vet ni?

Från skrift till sång. Gustav, min söta fina, har börjat tralla lite och här om kvällen tog han till ton och satte andra versen och refrängen till Lovis vaggvisa med melodi och text. Gissa vem som nästan fällde tårar. ;-)

Ungefär så här;

Vajjen ylar i nattens kog.
ylar av hunger å klaaaaaaga.
Men ja ge han en gjisasvans.
Gott i maaaagen.

Du vajjen, vajjen kom iiiiinte hiiiit.
Ungemi fåår du aldrig.
Vajjen, vajjen iiinte hiiit.
Ungemi fåår du aldrig.

Orginaltext;

Vargen ylar i nattens skog,
ylar av hunger och klagan.
Men jag ska ge'n en grisasvans.
sånt passar i vargamagar.
//Du varg, du varg, kom inte hit,
ungen min får du aldrig//*2

1 kommentar:

lilla angelyne sa...

Gosplutten, va duktig han är!
Det är ju helt underbart när de sjunger. Lycka rakt in i hjärtat!