Sidor

lördag 26 maj 2012

Om att vara en haj. Och en ängel.

Vi har äntligen sommarvärme. Till veckan kommer svalare väder med regn. Det gäller att passa på när solen skiner. Suga i sig kraften som solen skickar ut.

Jag känner ett märkligt vemod. Jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på den exakta orsaken. Likväl finns den där, känslan. Den har liksom gått ett steg bakom mig. Ibland obemärkt. Ibland mycket påtagligt. Ibland bara som en skugga jag anat i ögonvrån eller som en extra tyngd i maggropen.

Och ja, det är välbekant. När jag kommer på det. Vad det är. Jag lär mig aldrig hantera det. Inte precis i början. Sedan, när jag vet, måste jag hitta ett sätt. Ta mig igenom. Eller runt. Beroende på.

Gustav föll i en damm här om veckan. Han hoppade i. Han var en haj. Och han skulle skrämma alla småfiskar. Leksamt, men allt annat än ofarligt. Det var oss han skrämde. Jag var inte där. Inte Oscar heller. En riktig vardagshjältinna hoppade i efter och drog upp honom. Han blev rädd. Och nerkyld. Och efteråt sjuk. Feber, hosta och ögoninflammation. Jag hamnade i ett utanförkroppen stadium av skräck. Allt gick väl. Han drunknade inte. Han lever och andas och skrattar och leker. Och det var då, efteråt, som den kom över mig.

Sorgen. Och när jag sedan läste en artikel om ett barn som dog, precis som Victor. Då blev jag förföljd. Åren går, men jag förstår att det alltid kommer att vara så. Mer eller mindre. Oväntat eller väntat. Ofta eller sällan. Men där. Så länge jag lever. Utan honom. Så länge kommer jag att minnas. Sakna. Längta. Smärta. Älska. Alltid. Tills vi ses igen.

Mamma älskar er, mina fina pojkar. Min lilla haj och min lilla ängel. På två platser, men tillsammans i mitt hjärta.

lördag 12 maj 2012

Råd önskas.

Hallå där ute. Jag skulle behöva lite hjälp av er läsare. Lite tips och råd. Jag har ju som bekant inte särskilt gröna fingrar, men vill gärna lära mig. Nu när vi har flyttat har vi ju också en stor trädgård med bland annat en rabatt som hyresvärden frågat om jag vill piffa till lite. Hon kommer att beställa det jag vill ha nu i maj, men jag kan inte bestämma mig. Helst av allt vill jag ha lite torparblommor så som pion, malva, löjtnanshjärtan mm. Hyresvärden kom med förslaget att sätta vresrosor i rabatten eftersom det både är lättskött och fint.



Här ovan ser ni hur den ser ut, i snöslasket vi hade i april. Lång, smal och full av ogräs och lite smultron. En rosbuske av okänd sort finns och någon pärlhycint har dykt upp och sedan en tuva med gullviva.

Så, vad ska jag göra? Rosor? Torparblommor? Vilka i så fall? Behöver jag gräva ut rabatten så den blir bredare? Alla råd och tips mottages tacksamt!

fredag 11 maj 2012

Snurr.

Jag har visst nämnt både förskolan och plugget ser jag. Jag är bedrövlig när det kommer till bloggen, tyvärr. Det är svårt att få lust och ork att skriva något när allt bara rullar på. Det händer ju förstås en hel massa varje dag även om det inte blir skrivet. Jag skriver i huvudet så som jag alltid gjort. Ibland långa texter, ibland bara några tankar eller Gustavs snabba roliga repliker. Och då, när jag skriver utan att skriva, tänker jag alltid att det hade väl varit skönt med en smartphone, en sådan som man har med sig hela tiden och snabbt kan skriva ner tankarna. Det vore något. Jag trodde jag var så cool när jag vågade vägra iPhone förra året och köpte mig en hederlig knappmobil. Det tog mig endast några dagar att inse att jag inte var det. Och sedan dess har jag känt mig ocool när jag tänker på det. Nästa mobil blir en smart tänker jag samtidigt som jag hoppas att gamlingen jag har snart ska ge vika. Så att jag får vara med i det coola gänget.

Over and out.

Var är värmen?


Medan regnet fullkomligt öser ner trillade jag över lite bilder från Spanien-resan jag och mamma gjorde för några år sedan. Sol och bad hela dagarna. Jag längtar efter värme. Vad är det med den här våren egentligen? Snö och regn och låga temperaturer. Brr... Nu måste det väl komma lite solsken snart?

Jag har halkat efter rejält i plugget den sista tiden på grund av alla sjukor vi dragit med sedan januari. Oron över att ligga efter växte sig enorm och bara tanken på att plugga gjorde mig handlingsförlamad. Jag har jämt haft sådan otur under mina studieperioder, men så tog jag tag i hornen och betade av fyra uppsatser på två dagar. Och bästa betyg på det. Nu känns det hela lite lättare och jag känner att jag kommer att fixa det. Nu är det bara sommaren kvar och sedan är jag klar. Härligt!

Gustavs koppor har torkat in. Det var ändå ganska lindrigt tycker jag och det är skönt att ha det avklarat. Har jag förresten nämnt att vi blivit antagna till förskolan till hösten? Det har vi i alla fall. Ett föräldrakooperativ som verkar toppen! Det känns så spännande! Vi sa när Gustav var bebis att vi hoppades på att kunna vara hemma med honom tills han blev tre år. Och så blir det. Vi har pusslat och pusslat med jobb,studier och föräldradagar och ändå har vi några föräldradagar kvar. Vår stora fina kille. Snart dagispojke. Det blir stort, för oss alla! Han har också börjat så smått att gå på toaletten. Vi har köpt massa böcker om att gå på toa och bajs (bajs är för övrigt jättekul just nu) och en toasits med cars (så klart) till honom och varje gång det kommer något får han välja ett klistermärke och sätta upp på ett papper på kylskåpet. Enkla medel, men han blir så glad. Och stolt! Jag kan verkligen inte förstå hur tiden kan gå så fort. Nyss var han bebis.

Helg igen. Hoppas ni har det bra där ni befinner er. Ikväll blir det fredagsmys. Gustav brukar stå i dörren och vänta på mig på fredagkvällarna. Han tjuter av lycka när jag kommer. "Mamma det är fredamyyyset!" Då ska det ätas ostbågar, drickas hallonsaft och tittas på Trassel (disneys film om Rapunsel). Det är vår mysiga fredagsrutin det och jag kan filmen utan och innan.