Sidor

söndag 30 september 2012

När livet inte riktigt är på min sida.

Dag sju i liggläge. Brusten cysta och blod i buken. Akuta smärtor och feber. Värmekudde och starka mediciner. Och jag är trött. Så oändligt trött. På hela situationen. På sjukdomen. Den som stjäl så mycket. Akutbesök, dessa mediciner, all tid som går utan att jag riktigt får vara med, stressen över att inte kunna fungera, att det inte blir bättre. Frustration. Jagavskyrdennasjukdom!

Det gör mig bara så ledsen. Uppgiven.

Gustav är orolig. Han ber mig följa med, leka, busa. Det värker i hjärtat att säga nej. Att jag inte kan. Det värker i hjärtat när han på morgonen kommer fram och försiktigt frågar -mamma, är du frisk nu?. Det värker i hjärtat när han skriker förtvivlat efter mig. För att jag inte kan vara med.

Det är en vacker höstdag. Jag önskar att jag kunde vara ute. Leka med familjen. Gå en sväng i skogen. Andas frisk luft. Vara normal. Smärtfri.