Sidor

torsdag 31 januari 2013

Måtte det snart vara över.

Mamman och Gustav ute i snön en härlig vinterdag innan vi sjuknade in.

Ja, här ligger vi fortfarande sjuka. Hela familjen. Magsjukan började om och både jag och liten har haft den dubbla varianten. Alldeles fruktansvärt och jag är helt slut. Dagen innan magsjukan knackade på, sa jag lite kaxigt sjuka har vi varit men vi har då inte fått magsjukan. Det ska man visst aldrig säga för då kommer den som ett brev på posten. Blää! Ingen här känner sig det minsta kaxig nu kan jag lova. Jag känner att jag får lite panik av att bara ligga inne. Måtte detta snart vara över!

fredag 25 januari 2013

Om livskvalitet.

Inga recept i brevlådan än. Däremot låg det där idag en enkät i brevlådan om livskvaliteten (eller bristen på) som endometriossjuk skickad från Akademiska. Den var flera sidor lång och berör allt som jag lever med till vardags. Medföljande enkäten fanns ett brev med en vänlig förfrågan om jag ville delta i forskningen för att öka förståelsen och förbättra vården för oss med endometrios. Och det vill jag självfallet. Viktigt tycker jag! När jag får en stund över ska jag fylla i. Jag skumläste lite snabbt igenom och insåg att de har koll, de som skrivit frågorna.

Fredag idag och magsjuka i hemmet. Mindre trevligt.

Hoppas ni är friska och krya och får en fin helg!

torsdag 24 januari 2013

Väntar på kartan.

Oj, vad nervöst det kändes att sätta etiketter på det här inlägget. Bebisverkstad/ IVF.

Vi står i startgroparna inför frysåterföring. Jag ringde kliniken i måndags för att boka in en tid för samtal och planering och blev välkomnade till den 7 februari. En stund senare ringer sköterskan upp igen och meddelar att det mötet inte behövs utan vi kör direkt. Läkaren menar att jag står bra till i min behandling och eftersom jag repat mig efter cystorna och allt såg bra ut på mitt senaste ultraljud finns det ingen anledning att vänta. Hjälp. Det var jag inte beredd på. Det här har blivit så utdraget, men nu plötsligt händer allt liksom på en och samma gång.

De skickar upp min nya "karta" med recept och instruktioner och sedan ringer jag när jag börjar ta medicinerna. Jag kommer, som jag förstod det, att börja med att ta tabletter tre gånger om dagen för att slemhinnan ska tjockna. Sedan en annan medicin. Den här veckan har jag väntat på posten som ett barn. Det borde komma idag, senast imorgon. Då hinner apoteket hämta hem under helgen. När jag har tagit tabletterna i tolv dagar är det dags att åka ner för ett ultraljud för att se hur jag ligger till och när frysåterföringen kan ske.

Just nu väntar jag på att resan ska börja. Var den än leder mig.

fredag 18 januari 2013

Sov gott.


Älskade, fina, kloka, underbara Misse lämnade oss i går efter en svår tid med sjukdom. Hon har funnits i familjen i tolv härliga år. Jag känner tårarna hela tiden. Det blir tomt utan henne. Gustav tröstar och säger att hon är glad nu och får äta hur mycket gott hon vill i himlen. Men inte godis. Det är ju inte lördag och förresten så äter inte katter godis säger han. Bara kattmat och kanske fisk. Kanske. Han säger att hon kan flyga nu och tittar upp mot himlen. Undrar hur man gör för att se alla katter som flyger där. Han undrar samtidigt när hon ska komma tillbaka. Svårt för både stor och liten.

Jag känner att jag föll ur gängorna. Jag kommer sakna dig, pluttan min.

måndag 7 januari 2013

Önskelista.



Nu har vi bott i huset i över ett år. Det är ett mysigt hus och vackert läge, men ändå så vill inte hemma-känslan riktigt infinna sig. Jag tror att det beror på att min längtan efter något helt eget växer allt mer. Vi kommer att bo här ett tag till, så under tiden får jag försöka boa in mig så gott det går. Förvaring och extra sovplats är något som står högt upp på önskelistan. Dessa tre på bilderna har jag fallit för.

Dags att lämna liten älskling på dagis och sedan bege mig till jobbet. Nu börjar vardagen rulla på igen.

söndag 6 januari 2013

Frysåterföring.



Omkring hälften av IVF/ICSI-behandlingarna ger upphov till ett överskott av återsättningsbara embryon. Dessa embryon fryses ned för återföring i ett senare skede, antingen om den färska behandlingen inte lyckas eller för syskonförsök längre fram.

Frysåterföring görs i anslutning till en egen eller en stimulerad ägglossning. Vilken dag efter ägglossning tining och återföring sker beror på vilken dag efter ägguthämtning embryot blev fryst. Planeringen av frysåterföring sker i samråd med kliniken.

Om återföring ej kan göras (om inget kvarvarande embryo klarar tining) återbetalas en del av kostnaden.

lördag 5 januari 2013

Beslut.

När man lever med den sjukdom jag gör, i den grad jag har, måste man ta beslut.

De stora besluten är oftast svårast att ta. Så sa min make här om kvällen. Varför är det alltid så? Svårt.

Jag försöker acceptera. Varje dag. Hitta någon form av balans i det kaos det är. Jag försöker mota bitterhet. För den kommer. Allt mer har jag märkt. I takt med att jag blir sämre. Besvikelse och ibland också sorg. Jag sörjer den kvinna jag aldrig fick lov att bli. Jag kan bli avundsjuk. Jag är inte stolt över det, men ibland slår det hårt. Speciellt de dagar jag måste rulla ur sängen, kämpa för att klara av att gå på toaletten. När jag har svårt att stå, svårt att gå, svårt att sitta, svårt att ligga. Svårt att överhuvudtaget fungera. När smärtan är överallt. Ihållande och ettrig. När det bränner som eld dygnet runt. Dessa dagar, de svåra, kommer allt mer ofta. Jag kan inte låta bli att undra. Hur hade det varit att vakna smärtfri? Jag vet att jag inte ska in i dessa tankar. Det är farligt. Jag ska ju leva med sjukdomen resten av mitt liv.

Medicinerna och smärtorna gör mig trött. Ständigt förlamande. Jag kan sova hela natten igenom, eller låta bli. Det gör liksom ingen skillnad.

Jag har kommit till en punkt nu. När jag inte orkar mer. När jag vill ge mig över. Kapitulera. Och det är då jag måste fatta ett beslut. Och eftersom det är min kropp är det mitt beslut att ta, ensam. Med all stöd jag någonsin kan få. Men mitt.

Jag har gått och väntat på att det ska gå upp för mig. Som en uppenbarelse, kanske? Kanske skulle jag bara vakna en dag och vara säker. Tydligen så fungerar det inte så. Det är jag som måste, medvetet, besluta. Jag har varit så rädd. Tänk om jag väljer fel? Om jag skulle genomgå operationen som gör att jag aldrig kan få fler barn, tänk om jag skulle ångra mig om 10 år? Då är det för sent. Om vi beslutar att ge våra stjärnor i frysen en chans, skulle min stackars kropp orka med? Jag är rädd för att jag inte skulle bli gravid. Att våra stjärnor inte skulle överleva upptiningen. Rädd för att bli gravid och sedan vara så fruktansvärt medveten. Skräcken över att förlora. Hjärtat slår fortare nu. Nu när jag försöker sätta ord på rädslan. Men skulle vi inte försöka, får vi aldrig veta. Jag tror att jag har fattat ett beslut. Jag trodde också att jag skulle känna mig lugnare efteråt. Det gör jag inte. Inte än, men det kanske kommer.

Till veckan ska jag ringa kliniken där stjärnorna bor. Sedan får vi se. År 2013 kommer att innebära någon form av förändring. Jag hoppas att det blir bra. Jag hoppas så innerligt. Det är nu eller aldrig. Så känns det. Ja, och så är det ju också. Det blir inga fler chanser. Jag måste ta den här. Det har jag beslutat.

fredag 4 januari 2013

2013.

Ett helt nytt år. Det är ju alltid lite spännande, är det inte? Vad kommer detta året att bjuda på? Brukar ni avge nyårslöften? Det har jag nog faktiskt aldrig gjort, men inför detta år har jag lovat mig själv att ha mer roligt. På vilket sätt den än måtte vara.

Jag hoppas att ni alla haft en skön jul, ett bra slut på det föregående året och en bra början på det nya året. Vi har varit sjuka till och från, men hade en mysig jul med god mat och fina klappar. Över nyår kom vi oss i väg på en liten semester till grannlandet. Så skönt att få byta miljö lite. Bland annat hann vi med Munch museet, geologiska och zoologiska museet under vår minisemester. Alltid härligt med en dos kultur tycker jag. Gustav hade också en bra upplevelse av museum och var väldigt fascinerad av dinosaurierna.  På zoologiska fick han köpa en randig fin orm. Som han nu ska sova med, tillsammans med de fyra andra givna sovkamraterna. Mycket att hålla reda på. ;-)


Nu längtar jag efter lite vardagsrutiner igen. Allt blir liksom upp och ner när man är ledig så här över helgerna.