Sidor

tisdag 7 maj 2013

Hej mina vänner.

Jag ser att ni kikar in här och kanske undrar ni hur det går?

Jag har både lyckliga och tragiska nyheter. Jag vet inte riktigt var jag står mitt i allt.  Det är som det alltid är med mig. Ena foten i lyckan, andra mitt i sorgen. Hur förhåller man sig till det?

Två veckor efter missfallet var vi på ultraljud i Uppsala på kliniken. Jag förberedde mig på skrapning och läkaren säger; Det ser bra ut. Och hjärtat slår så fint. Jag trillade nästan ner på golvet. Vad sa du?! Bebisen levde alltså, mot alla odds. Trots allt. Klamrat sig fast, och sedan stannat. Nästa vecka har vi tid på specialist mödravården för ultraljud igen. Jag hoppas av hela mitt hjärta att bebisen ännu lever. Idag gick jag in i vecka 12.

När vi sedan samlat oss och börjat känna glädje igen kommer nästa smäll. En mycket älskad och mig nära person har fått den värsta av sjukdomar. Jag är livrädd. Kommer döden nu?

Lever en dag i taget tills vi vet mer. Om både det ena och det andra.

Tack för att ni kikar in här, trots tystnaden.

6 kommentarer:

Sara sa...

Men oj vad härligt! Vilken chock! Hoppas hoppas allt ser bra ut på ultraljudet! :-)

Tråkigt med det andra men hur det än blir klarar ni det! Kram

Tessan sa...

Håller tummar och tår för att allt går bra för er.

Hagbacken sa...

Är så glad för eran skull Linda, håller alla tummar och tår :) Tråkigt dock med det andra....

Kram på dig!

Ulrika sa...

Men vilken underbar lycka!! Jag förstår att du höll på att trilla av stolen när du fick beskedet. Den är nog en stark och envis liten stjärna i din mage =)
Stor kram!!

K sa...

Men åh vilken underbar nyhet för er :D såå jätteglad för er skull och håller tummen och tror att allt går bra. Jobbigt med den andra nyheten :C stackare va jobbigt ! STYRKEKRAM

Angelica sa...

Åh vännen, vilken lycka det måste ha varit att få beskedet att stjärnan finns kvar och lever! <3

Synd bara att det alltid måste hända något annat, dåligt. Tänker på er.

Kram