Sidor

torsdag 1 maj 2014

En sista önskan.

Jag tar upp min telefon. Jag tycker på telefonboken och bläddrar bland mina favoriter. Han har två nummer där. "Pappa" och "Pappa Iphone". Ja, den dagen kom faktiskt. Dagen då han också blev med Iphone. Vi var lite så, jag och pappa, med telefoner. Bara man kunde ringa så var allt bra. Men iPhone blev det till slut. Jag trycker på "Pappa Iphone" och ska till lägga luren mot örat då jag liksom hejdar mig. Något säger mig att jag inte kan ringa. Förvirrat undrar jag varför. Sedan hugger det till.

Han kommer inte svara. Han är död.

Jag vet inte hur många gånger om dagen detta scenario sker. Två? Tre? Fler? Hur länge får man ha kvar någon i telefonboken?

Från beskedet om cancern till sista andetaget tog det drygt fyra månader. På kyrkogården står hans namn hugget i sten och hela mitt sinne protesterar. Jag kan inte förstå. Hur kunde det bli så? Han var både ung och frisk.

Pappa läste min blogg. Han uppmuntrade och stöttade. Visste hur viktiga orden var för mig. Jag minns smärtan i hans blick när han läst mina få ord om cancern. Han var orolig för mig. Det var han alltid. Pappas flicka. Och han önskade att jag skulle fortsätta skriva. Vi pratade om det flera gånger under sommaren. Jag lovade att låta orden komma. Skriva ner dem istället för att jaga bort dem.

Og når alt er forbi
Høres ingenting lenger
Ingenting
Og det høres.

7 kommentarer:

Ulrika sa...

Jag blir så oerhört berörd och ledsen...

lilla angelyne sa...

Fina fina vän. Så varm jag blir av dina ord, trots att de är tunga.

Jag är så ledsen för er skull, det är orätt att tiden inte blev längre. Det är orättvist att ni inte fick mer.

KRAM

Snöleopard sa...

Men vännen! Gör ont att höra ❤️️ Även jag har mist en förälder i år - tufft att leva med sorgen. Bamsekram ❤️️ Om du vill inboxa mig på FB vore d kul att höras... /Alexanders mamma Tummeliten

Claes Linder sa...

Otroligt stark...

Claes Linder

Linda sa...

Ta gärna kontakt ❤️ Jag hittade dig inte på fb..

Linda sa...

❤️❤️❤️

Linda sa...

❤️❤️❤️